Valet är nu genomfört och räknat. Det blir maktskifte. Med kommande söndag, med ’kristen enhet’ som tema, kan man notera att partierna till höger (vi betecknar dem ju fortfarande efter hur man satt i den franska nationalförsamlingen under revolutionen) har motsvarande problem. Kommer man att kunna samlas kring vad som förenar, eller kommer skillnaderna att göra det omöjligt?

De partier som nu skall sträva efter att samverka fick drygt 40 000 röster, av över 6 milj., fler än de andra fyra. En tunn majoritet får all makt. Demokratin har kommit att fungera på ett märkligt sätt. När valet är över, vidtar ett slags majoritetsdiktatur. Nästan halva folket ställs vid sidan av den yttersta makten. Om man inte tar hänsyn den stora minoriteten, kommer det med tiden att uppstå motsättningar som kan bli problematiska.

Valet gav det märkliga resultatet att Magdalena Anderssons parti blev större, men hon förlorade makten. Ulf Kristerssons parti däremot minskade, men han ser ut att blir statsminister.

Tre partier ökade, medan de fem andra minskade. Det lät inte riktigt så på valnatten. Alla hade genomfört en ’fantastisk’ valrörelse, och fått genomslag för sitt program. Ja, det är inte lätt att erkänna att man inte har lyckats eller gjort fel. En själasörjare vet – och det gör nog ni andra också – hur svårt det kan vara att erkänna att livet inte blev som det skulle ha blivit.

Men det är där det måste börja. Först måste man erkänna att man inte har levt så som Gud vill, att man har syndat. Det kan vara ganska svårt, det kräver att man sväljer sin stolthet. Men det är nödvändigt för en ärlig bekännelse. Det är också först när man erkänner sina felsteg, som man kan be om förlåtelse. Om man inte tar fullt ansvar, kan man bara be om ursäkt. (Jag noterar att Annie Lööf dock med anledning av partiets valresultat avgick efter några dagar.)

Sverigedemokraterna blev näst största parti. Sedan de kom in i riksdagen 2010, med 5,7 %, har de vuxit i varje val. Till att börja med ville inget parti veta av dem, och så handlar ju några fortfarande. Man kan undra om det är god demokratisk ordning. Att ogilla ett partis politik och kritisera den hör dit, men att ogilla ett parti och försöka isolera det? Det är ju trots allt ett betydande antal medborgare som har röstat på det. Demokrati betyder att varje röst räknas.

Sedan kan man konstatera att metoden inte har lett till önskat resultat. Försöken att hålla partiet borta har misslyckats, allt fler har röstat på det. Människor har protesterat mot försöken att negligera dem. Till slut har det ju också blivit så att man inte kan regera utan att ta hänsyn till en femtedel av invånarna.

Till saken hör att Sverigedemokraterna har siffror över riksandelen i nästan alla landsbygdskommuner, Gotland och några kommuner i Norrland utgör undantag. Det är endast i Storstockholm och landets större städer som andelen är lägre. Kan det tolkas på annat sätt än att människor på landsbygden känner sig bortglömda av den fina eliten i städerna? Avslöjas här motsättningar i samhället som är oroande?

Somliga medkristna har starka politisk övertygelser. För andra kan det göra detsamma vilket parti som har makten, det man önskar är politiker som tar ansvar för folkets framtid. Vi är också medvetna om att Gud kan bruka människor för sitt bästa, även om de själva inte inser det, vilket Bibeln ger många exempel på. Även om vi kan sakna kristen grund för samhällsbygget, vet vi att det finns ’goda hedningar’.

Vårt val är att lägga framtiden i Guds händer.

15 sept. 2022