Törnrosa på riktigt

Vi känner till sagan. Kungadottern stack sig på en slända och sov i hundra år. Runt henne växte en häck av törnrosor upp. Den skyddade henne tills prinsen kom. Då blommade rosorna och han kunde väcka henne.

Rosor hör sedan gammalt samman med Midfastosöndagen. (På de flesta håll trängdes dagen i år tyvärr undan av Marie bebådelsedag – vi borde återgå till att fira Mariadagen på rätt datum, så att vi inte varje år förlorar någon av de viktiga fastesöndagarna.) Den söndagen kan man ha rosor på altaret, även om man under Fastan i övrigt avstår från altarblommor. Det finns traditioner att ha rosa skrud (som man väl kan förmoda att få kyrkor har).

Rosen bär ett viktigt budskap. Den vackra och i många fall väldoftande blomman har taggar. Det är svårt att undvika att sticka sig, när man tar en ros. Skönhet och lidande är inte åtskilda. Glädje och smärta kan höra ihop. Och man kan notera att taggarna kommer först, det dröjer innan blomman slår ut.

I Domarboken berättas en märklig liknelse. Träden ville få en kung. De bad först olivträdet, men det ville inte sluta att ge olja. Sedan tillfrågades fikonträdet och vinstocken, men också de tackade nej, de ville inte sluta att ge sötma och vin. Då gick frågan till törnbusken som förklarade sig villig och inbjöd de andra träden: ”Kom då och ta er tillflykt under min skugga!” Naturligtvis är det en profetia om honom som med törnekrona skulle korsfästas under skylten ”Judarnas kung”.

När en annan profetia om Jesus lovar att ”ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam”, så är det ofta en ros man tänker sig. Så är det i kyrkokonsten, och så är det i julpsalmen: ”Det är en ros utsprungen av Davids rot och stam” (man misstänkte, förmodligen rätt, att man i allmänhet inte längre vet vem Ishai/Jesse är).

Så blir törnrosen en av de många bibliska bilderna som talar om Jesus. Anders Frostenson gör anknytningen: ”Vackra törnrosbuske, som så blekröd står, taggar gav du Jesus. Jag din blomma får.” Jesu lidande är meningsfullt, det ligger till grund för evangeliet, ’glädjebudskapet’.

När Jesus började tala om att han måste lida, sade han att detsamma gäller dem som vill följa honom. Man måste ”ta sitt kors och följa mig”. Så kan J.O. Wallin också för lärjungen använda bilden av törnrosen: ”Igenom natt till dag du går, och glädjens ros på kvalets törne knoppas.” Med Jesus är lidandet inte utan hopp, det leder till ett välsignat mål.

Fastan är inte utan möda, om man följer de gamla traditionerna att denna tid avstå något av livets goda, leva tillbakadraget och med sorgset sinne följa Jesus på vägen till korset. När så halva Fastetiden har gått, får vi budskapet att en ros slår ut. Taggarna finns där, de går inte att undvika, men de är uthärdliga, det är en vacker blomma som skall räckas oss.

Men ännu en liten tid skall det handla om taggarna. Om några veckor skall vi möta Herren Jesus som den törnekrönte. Sådan blev hans kungakrona. Den var en del av det som stack honom så att han somnade. Sömnen varade dock inte i hundra år, redan på tredje dagen väcktes han. Livet slog ut i blom. En ”Kristi väldoft” började sprida sig. Glädjebudskapet att dödens sömn inte kommer att vara för evigt förkunnades. Men taggarna finnas fortsatt kvar. Fastan tecknar en sida av livet som inte kan undvikas. Men med Herren Jesus leder det förr eller senare till att livet börjar blomma.

Påsk är Törnrosa på riktigt!

(Citerade bibelord: Dom. 9, Joh. 19:19, Mark. 8:31,34, Jes. 11:1, 2 Kor. 2:15 – psalmerna: 611, gamla psalmboken 87)

29 mars 2022