Tacksägelsedagen

Evangelium: Matt 15:29–31
Jesus gick därifrån och vandrade längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, halta, stumma och många andra som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. Och folket förundrades när de såg stumma tala, halta bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.

”Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje”
Sanningen i de bönesuckarna har sällan varit tydligare än i vår evangelietext plötsligt lossar de bojor som höll folket fångar. Både deras sjukdomar men också deras tungor bojor. Med ett eko av Sakarjas lovsång: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet.” Knappast kan vi tro att folket förstod hur rätt de hade. De tackade och prisade Gud i verklig glädje för men knappast förstod de att mannen framför dom var Israels Gud som besökt sitt folk? … vad som var uppenbart för dem var befrielsen från deras bördor. Varje mänsklig sjukdom är ett tecken på något djupast sett omänskligt. Ja, människan är ju inte skapad till sjukdom. Det mänskliga är det goda och det gudslika eftersom vi är skapade till Guds avbild. Sjukdomen hör till vår guds-o-likhet, vår o-mänsklighet, vår synd. Synden är det som håller oss borta från Gud, det som kallas orenhet. Orent är allt som fjärmar oss från Gud och förbjuder oss hans närvaro. Därför är det ett mäktigt under att människan i alla sin omänskliga orenhet får uppleva stunder av läkedom, tröst och Guds närvaro. Lovsången – tacksägelsen – som utbryter i helandets spår är klagovisans motsats. Vi ska därför ägna dagens predikan åt att utforska hur det frälsta Israel får byta klagoropets oren, oren, oren i trons och tacksägelsens helig, helig, helig, Gud har besökt sitt folk. Och det gör vi under ämnet: Herren Jesus har stigit ner från himlen för oss människor och för vår salighet skull.

I. Jesus har stigit ner från himlen för våra sorgers och synder skull.
I vår trosbekännelse läser vi: jag tror och på en enda Herre, Jesus Kristus, som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen

Det är Jesu uppdrag och från det kan vi sluta oss till att Jesus blivit människa – han besöker oss – för våra sorgers skull – för att ge oss salighet. Det kan verka märkligt, för salighet är nu inget som vi talar särskilt ingående om i våra församlingar. Vad är då salighet? Det är en av Guds egenskaper . Gud är en ande med alla de högsta fullkomligheter: helig, evig, kärlek, osynlig, allsmäktig, rättfärdig, allestädes närvarande, sann och salig. Salighet det är Guds glädje. Det är inte en vanlig glädje utan en fullkomlig glädje. Den glädje som hör till gudslikheten.

Genom synden har vi böjts från vår gudslikhet. Vi har förlorat vår helighet som förbytts i synd. Synden – orättfärdigheten – är inte bara det fullständigt förvridna utan också det lätt böjda. Att missa målet – med aldrig så lite eller aldrig så mycket. Eftersom målet är fullständig likhet med Gud men också fullständig närhet till Gud.
Det kan människor rygga tillbaka inför men det är lika naturligt att erkänna detta borde det vara som att erkänna en annan egenskap vi förlorat: … vår glädje som förbytts i ofullkomlighet. För fastän vi verkligen har så mycket att känna glädje över kan ingen säga: jag har den fullkomliga glädjen! Men vem kan känna sig anklagad av att få höra: din glädje är inte fullkomlig – du behöver tröst. Var och en som kan bekänna: min glädje är inte oförfalskad salighet mitt liv är också präglat av sorger – den måste också kunna bekänna: jag fattig syndig människa har inte förtjänat Guds närhet och det eviga livet. Det är just summan av synden och det är därför vi undervisar om vår synd och vår sorg. Därför ska vi för det andra säga:

II. Jesus har stigit ner till jorden för vår salighets och frälsnings skull
”Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser. Dag och natt säger de utan uppehåll: ”Helig, helig, helig… Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm , som såg ut att ha blivit slaktat”

Vår ofullkomlighet är smärtsam och den är inte önskad av Gud. Gud har önskat dig helig och skapat dig till glädje. Men vår glädje den kommer och går och förbyts i sorg.

Därför har Herren Jesus stigit ner till jorden och blivit människa för våra sorgers och synders skull. Eftersom han vill byta dem i salighet och frälsning. Det är den goda nyheten den som Jesus säger att han vill ge oss. Som han motiverar det för sina lärjungar: för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska vara fullkomlig. Guds glädje i Jesus ska finnas i oss. Ropen oren, oren, oren över människan måste förbytas i ropen helig, helig, helig om, till och över människan. Det sker genom löftet om rättfärdiggörelsen. Att du ska kunna vara såsom människan vara när den nyss blivit färdig. Färdig men också rätt-färdig. Vi måste få tillbaka vår likhet med Gud såsom han skapade oss till att vara. Detta är inget vi kan göra eller medverka till lika lite som vi kan tro att vår glädje ska kunna bli fullkomligt helgjuten i våra liv. En sådan rättfärdiggörelse kan bara ske genom Guds mäktiga domar- och skaparord.

Orden helig, helig, helig kan bara gälla den nya skapelsen. Det är bara möjligt genom Jesus Kristus. Det är till honom den förstfödde i den nya skapelsen som det stora tacksägelseropet i himlen och på jorden är vänt. Tacksägelsen handlar om allt det goda som Gud ger oss genom sin skapelse. I trosbekännelsen läser vi: vi tror och på Jesus Kristus hans enfödde son vår herre vilken är avlad av den helige Ande född av Jungfru Maria. Det är han som har lidit och dött för våra synders skull. Det är först och främst till Jesus som tacksägelsens, helig, helig, helig är vänt och det är ett löfte om vår helighet. Ja din gudslikhet.

Hur kan det då ska att hans rättfärdighet blir vår? Ja, det sker inte genom att vi efterliknar honom eller genom någon process där han gjuter in sin oförstörda karaktär i oss för att vi ska vandra från orenhet till helighet. Nej, det är hans under och hans gärningar och hans domslut som ger dig del av hans helighet och salighet. I Jesus har alla löften fått sitt ja. Han har besökt sitt folk och gett det frihet. Det sker då inte bara människorna och änglarna tackar detta barn utan Fadern själv se på honom med tacksamhet för han har besegrat synden och döden så att han ska kunna ta alla barn i sin famn. Fadern kan se på Jesus och säga helig, helig, helig istället för att se på mig och säga oren, istället för att se på dig och säga oren, ja istället för att se på hela skapelsen och ropa oren kan han lova Jesus. Detta är rättfärdiggörelse genom tro: förtröstan på att vår ofullkomlighet och synd dött med Jesus och all vår helighet och glädje finns i honom, i hans uppståndelse och härlighet. Det saliga bytet.

Det är för den sakens skull som han har stigit ner till jorden för vår salighets och frälsnings skull Och det är därför vi har anledning att stämma in i änglarnas lovsång till vår herre och Gud: helig, helig, helig. För de orden gäller mig, det gäller dig och det gäller var och en som tror.

III. Jesus stiger alltjämt ner på jorden vid tacksägelsen för våra synders och för vår salighets skull
”Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Tag, detta det är min kropp.”
Det ropet: helig, helig, helig ljuder över hela jorden som ett svar på löftets uppfyllelse. Löftet att Gud ska besöka sitt folk. Att Kristus själv stiger ner till oss under kropp och blod, bröd och vin. Hans stiger ner med stora löften för våra synders och för vår salighets skull.

Nattvarden kallas även med det grekiska ordet eukaristi som betyder att ge tack. Vi inleder själva vårt nattvardsfirande på detta sätt: Låt oss tacka Gud vår Herre! Allena han är värd vårt tack och lov. Jesus kommer till oss under det att vi ger tack. Men det är också vad Jesus gör när han kommer. Inte bara till Fadern utan också till oss. För Χάρις (KARIS) är mer än bara tack. Det ordet betyder också ljuvlighet, oförtjänt favör, glädje och nåd. Allt det som hör livet till. Sådan är nattvardens tacksägelse som de kristna har förstått det sedan kyrkans äldsta tid.

Var känner vi igen det? I Lilla katekesen. Luther skriver att nattvardens gåva ger syndernas förlåtelse, liv och salighet. Liv och salighet. Här skänks allt det vi missat. Nöden uppfylls av gåvan. Synderna med oförtjänt nåd och förlåtelse. Det är det nya livets gåva. Vi tar emot det i eucharistin – i nattvarden – och får visa tacksamhet i lovsången. Helig, Helig, helig, O Guds lamm som tar bort världens synd. Vi får ge tack … alltså eucharisti. Det vi får ger vi också vidare. Vi kan inte vända oss till Jesus för att tacka utan att ha tagit emot det som vi är tacksamma för av honom. Den Χάρις vi ger – det tack vi ger – är en följd av den Χάρις vi fått av den rena oförskylda nåden. Så är rättfärdiggörelsen inte vårt verk utan löftets och tas emot endast genom tron.

Om nu allt är fullbordat varför behöver vi söka nåden? Varför visar vi tack? Vi behöver den förlåtelsen, det livet och den saligheten – den rena oförfalskade glädjen – eftersom det är med glädjen som med heligheten att vi är samtidigt syndare och rättfärdiga. Samtidigt utvalda och räddade till salighet och samtidigt lagda under sorgen. Vi måste varje dag födas till ny tacksamhet i det nya livet och tacksägelsen. Det nya livet föder lovsång. Lovsången är den tillvaro som ska fylla våra liv i evigheten. Lika självklart som våra andetag idag ska vår psalmsång vara i himlen.

Kära vänner: vi står vi inför tacksägelsen. Inför eucharistin tacksamhetsmåltiden Herrens heliga nattvard. Här finns nu läkedom för dig, mig och hela skapelsen. Här ges den oförtjänta gunsten, nåden och kärleken. Här är den nya skapelsen. Här är det botemedel som får klagoropet över mig – oren oren oren och hela skapelsen vändas i jubel och glädje. All sjukdom, död och synd har sitt slut. Han är skälet till vår tacksägelse. Ja, ”Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången!” Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet.”

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord tröstar, lär förmanar och varnar oss. Hans helige Ande bevare ordet i våra hjärtan så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så blir saliga genom Jesus Kristus vår Herre. Amen.