Tacksägelsedagen

Tacksägelsedagen

2015

Luk 17:11-19

I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd. Låt oss tacka och Lova Herren.

Idag är det alltså tacksägelsedagen och vi läser om en man som kom till Jesus och tackade

honom.

Vi läser idag om de tio spetälska. Spetälska eller lepra som det numera heter är en smittsam

sjukdom, som finns alltså även idag, kanske inte i Sverige, men i de tropiska länderna. Jag läste en

siffra att det fanns uppemot 10 miljoner som hade denna sjukdom.

När vi läser i gamla testamentet fanns det tydliga regler om hur man skulle behandla dem

som hade fått denna sjukdom, de blev bland annat utestängda ifrån umgänget med andra människor

och inte minst gudstjänsten. Och när man hade blivit frisk följde speciella reningscermonier. Vi

läser att bland annat Miriam, Moses syster hade denna sjukdom.

Denna gång var det alltså 10 män som kom till Jesus för att han skulle hjälpa dem. De ropade :

Jesus, Mästare, förbarma dig över oss! Jesus svarade: Gå och visa er för prästerna. Och på vägen dit

blev de rena, ja de hade blivit helade.

Endast en av de 10 kom tillbaka och tackade och det var en samarit, alltså en som inte

tillhörde det judiska folket. I annan berättelse läser vi om den barmhärtige samariten.

Jesus var ju sänd till de förlorade fåren i Israel. Men här var det en främling som faller ner på

sina knä och prisade och tackade Gud. Här talas det om en samarit, en som judarna hatade. Han

tackade Jesus.

Jesus bryter de gamla gränserna. Han stöter inte bort samariten som en vanlig judisk rabbi

hade gjort. Gränsen mellan Gallileen och Samarien separerade nämligen de rena judarna från de

orena samariterna.

Jesus gjorde inte skillnad på folk. Han såg inte ner på dem. Han var Messias. Han var

kommen för Israel, för judarna. Men han var också kommen för oss hedningar, för samariten och

för svensken.

Jesus rena och rensa dessa 10 män i från deras sjukdom. Han som är fullständigt ren. Han som

aldrig någonsin begått en synd. Han renar. Han rensar. Han som är ren korsa gränsen till det som är

orent för att göra honom ren.

Han med sin helighet rena dessa tio. Jesus kommer med en ny rening. Inte en rening på grund

av omskärelsen, inte på grund av aktiviteterna i Jerusalems tempel, med dess präster och offer, utan

det handlar om en helighet baserad på hans person, Messias, Guds son och hans fullkomliga offer,

det felfria lammet som borttar all världens synd. Jesus tar själv på sig denna allvarliga sjukdom och

bär den hela vägen till Golgata kors. Vi läser i Jesaja 53: Men det var våra sjukdomar han bar, våra

smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Jesus är inte rädd för någon sjukdom. Jesus är inte rädd för synden. Han har själv tagit på sig

det. Allt lades på honom. Han är offerlammet som offras en gång för alla. Han kom ner för att rensa

och för att rena.

Tragiskt, endast en av de 10 kom tillbaka och tackade. Vad hände med de andra 9? Israels

eget folk var så upptagna med att vara Guds utvalda folk att de inte kunde se att den som stod

framför dem, läker dem ifrån deras sjukdom, är den efterlängtade Messias. Prästerna kanske

stoppade dem. Dessa judiska ledare ville inte ha något med Jesus att göra. Han var ju ett hot mot

deras verksamhet. Oavsett så kom de inte tillbaka och tackade. De nio spetälska var befriade, men

vad hjälpte det inför många andra utmaningar som de ställdes inför i livet och inför döden och

evigheten? Samariten som återvände fann i Jesus inte bara läkedom för hans sjuka kropp, men ännu

viktigare helande för sin själ. Jesus sa ju till honom: Res dig och gå. Din tro har frälst dig. Han gick

därifrån frälst.

Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd. Tacksägelse till Herren för att han hade

blivit helad och inte minst, hade blivit frälst.

Vad kan vi göra annat än att tacka! Vi klagar och vi suckar och ber om hjälp. Men så när

hjälpen kommer så glömmer vi att tacka. Vi är syndare och vi har mycket att bekänna. Otack är

världens lön. Otacksamhet sliter vi alla med.

Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han

kunna annat än att också skänka oss allt med honom?

Och vi har mycket att tacka vi som bor i ett fredligt land, att vi har det så bra här i

västerlandet och allt vad det innebär, att vi har mer än vad vi behöver. Vi lever som om allt skulle

vara en självklarhet, en rättighet, istället borde vi vara tacksamma och tacka Gud.

Vi lever i ett land där vi får fira gudstjänster helt fritt, utan att staten eller myndigheterna

stoppa oss. Så är det inte i alla länder. När vi läser i Opendoors tidning ser vi hur svårt många har

det i världen. Tacka Gud för att vi fira gudstjänst här varje söndag, att vi får har bibelstudium på

tisdagar osv.

Idag skall vi särskilt tacka för Missionsprovinsen, detta nya samfund, denna nya kyrka som

vill hålla sig till det som en gång för alla överlämnats till de heliga och som reformationen

återupptäckte – rättfärdiggörelsen i Kristus Jesus allena. Vår kyrka, med egna biskopar, präster och

församlingar, utan koppling till Svenska kyrkan.

I en ledare i Svenska Dagbladet, beskriver ledarskribenten om allt elände som pågår i

svenska kyrkan och hon avslutar med frågan: Vad skall en lutheran gå idag? Och vi svarar till

Missionsprovinsen.

Nyligen gick ju biskoppinan i Stockholm stift ut med att man skulle ta bort korsen ur vissa

kyrkolokaler och visa var Mekka låg, så satt muslimer kunde använda dessa lokaler. Vi läser:

Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna

en stötesten och för hedningarna en dårskap.

Vad säger man: Hon är en tydlig falsk profet. Ha inte något med henne att göra. Lämna

svenska kyrkan, detta samfund som inte längre vill hålla sig till evangeliet. Vi tackar det som

svenska kyrkan har gjort. Nu har svenska kyrkan gjort sitt. Nu finns Missionsprovinsen. Tacka Gud

för Missionsprovinsen. Tacka Gud för att Missionsprovinsen snart skall ingå kyrkogemenskap med

Missionsstiftet i Finland och Missionsstiftet i Norge. Och så har vi många bröder och systrar i

världen som ber för oss. Vi är inte ensamma, även om vi är få här i vår församling.

Tacka Gud för dopets gåva då vi fick syndernas förlåtelse, vi fick rättfärdighetens vita dräkt,

ja vi fick Jesu helighet.

Här är inte jude eller grek… Dopet överbrygger alla etniska och kulturella gränser. Det nya

förbundet i Kristus Jesus. Den rensade samariten pekar framåt mot de mängder av utlänningar, ickejudar,

som kommer att införlivas i Kristi kyrka och där du och jag hedningar till blodet är en del av

dessa.

Tacka Herren att vi får kallas Guds barn, är Guds barn trots alla synder, all vår otacksamhet,

ja allt ont som fortfarande finns i oss. För ser du in i ditt hjärta, så är det inget du vill visa upp för

någon. Tacka Jesus att det inte handlar om vad som finns där utan vad som skedde på Golgata kors

för nästan 2000 år sedan. Därför kan vi inget annat göra än att tacka, såsom samariten gjorde. Inte

bara idag på tacksägelsedagen, utan alla dagar intill tidens ände.

Vi skall snart fira en tacksägelsemåltid, nämligen nattvarden. Vi får där stå inför den

korsfäste och uppståndne frälsaren och tacka honom för frälsningen, där han ger oss sin kropp och

sitt blod, som rensar och helar oss ifrån all synd.

Tacksamhet förutsätter inga lyckokänslor. Oavsett vilka känslor du har så är det inget hinder

för att tacka Gud. När Luther en gång var avsvimmad på golvet och människor omkring honom inte

kunde väcka honom, då började hans vänner sjunga lovprisning. Och så började också Luther

sjunga.

Ditt liv är rensat. Din frälsare Jesus har rensat och renat dig. Därför kan vi tacka och Lova

Herren. Därför kan vi: Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd.

Upp

6

664

24

76

45

334