S:t Filippi

Sida 1 av 3 f Hans-Åkes postilla 3/5-17

Mässa på S:t Filippi och S:t Jakobs dag den 3 maj 2017

S:t Sigfrids kyrka kl. 1830

Texter enligt gammal hävd: GT: Visheten 5: 1 – 5, Ep. Jak. 1: 1 – 8, Ev. Joh. 14: 1 – 14

S:t Filippus, död cirka 80, var en av Jesu tolv apostlar, född i Betsaida. Han kommer alltid som nummer fem i uppräkningarna. Därför anser många, att han hade hög rang bland apostlarna. Johannesevangeliet berättar, att han kallades av Jesus och närvarade, när Johannes döparen döpte Jesus, förde Natanael (Bar-tolomeus) till Jesus, och verkar ha kunnat tala grekiska. S:t Filippus träffade, åter-ger Johannesevangeliet, grekiska proselyter, som bad honom att visa dem Jesus, och själv bad han sedermera Jesus att få se Fadern. På grund av skildringarna i Jo-hannesevangeliet, har Filippus kommit att uppfattas som den apostel, som leder människor till Jesus. Det är till Filippus, som Jesus säger: ”Den, som har sett Mig, har sett Fadern”. Enligt traditionen skall Filippus ha predikat i Mindre Asien och li-dit martyrdöden i Hierapolis genom att bli korsfäst på ett liggande kors.

Alfei son S:t Jakob d.y. skall icke förväxlas med S:t Jakob d.ä. som hals-höggs år 44 och ligger begraven i Santiago di Compostella i Spanien. Jakob d.ä. ef-terträddes av Jakob d.y. som föreståndare för församlingen i Jerusalem. Han skall även ha missionerat i Egypten. Han stenades år 62 och därefter ihjälslagen med en klubba. Om honom sägs på ett ställe, att ”han hade valkar på sina knän liksom en kamel”.

Vi fortsätter med att först titta på texten från Vishetens bok Här ser vi ånyo dubbelheten i Bibelordet. Naturligtvis först skrivet om en person, som man missbedömt. Men visst är detta också en profetia om Herren Jesus. Vi tyckte, att hans liv var en galenskap och hans slut en nesa. Vidare syftar det naturligtvis på många kristna, som av den hedniska omgivningen setts underliga och löjeväck-ande, men: När de ser den rättfärdige, skall de gripas av fruktansvärd skräck och häpna … Martyrernas blod blev Kyrkans utsäde!

Episteln talar om, att vi måste bli starka i tron. Vi lär oss av misstagen, vi lär oss av kampen. Skatta er bara lyckliga, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju, att om er tro består provet, ger den uthållighet. Vi kan notera, att 17 års översättning hade ordet frestelser i stället för prövningar. Frestelse och prövning är inte samma sak. Min grekiska har blivit usel genom åren, men jag har för mig att grundtextens ord kan ha bägge dessa betydelser. Jämför Fader vår och Vår Fader. Dessutom är det så, att frestelser kommer från Djävulen men pröv-ningar kan komma från Gud. Vi behöver en stark tro liksom apostlarnas. Det skall vi bedja om. Sida 2 av 3 f Hans-Åkes postilla 3/5-17

I evangeliet talar Jesus om bönen. Vad ni än ber om i Mitt namn, skall Jag göra. Denna bönesituation är något av det nya, som skapas genom Jesu bortgång till Fa-dern: Ännu har ni inte bett om något i Mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. En kommentar säger: Dessa ord är skrivna till församlingen, icke till den enskilde lärjungen såsom norm för hans böneliv. Givetvis blir den en-skilde kristnes bön en bön i Jesu namn, så till vida att den är en bön i det nya för-bundet, betingad av Jesu verk och bestämd av Jesu ande. Men löftet i Johan-nestexten är givet församlingen och Kyrkan. Där församlingen, som är Kristi verk, är samlad i Jesu namn, alltså i helig kultisk enhet och funktion, där har den obe-gränsad bönemöjlighet. Denna är skapad genom Jesu bortgång till Fadern; ty ge-nom den har Gud fått Sitt folk på jorden, som Han kan och vill ge all Sin nåds rike-dom utan gräns och mått.

När skall vi bedja?

Vi kan bedja när som helst. Böner vid välgång, en prägel av tacksä-gelse. Det är underligt, hur ofta vi glömmer att tacka Gud för allt vi får. Vi tar det för givet att vi skall ha hus och hem, hälsa och pengar. I dessa dagar kan vi tänka på alla dem som drabbas av krig och katastrofer. Må vi idag betänka, att Gud är alla goda gåvors givare, och att Han vill, att vi skall tacka Honom. Tacka Herren, ty Han är god.

Var skall vi bedja?

Det naturliga för den kristne är naturligtvis att bedja i Herrens hus. Här i templet får vi bedja i gemenskap med våra bröder och systrar i tron. Vi kan stärka varandra. Bönens kraft blir också större, om vi beder gemensamt. Men Jesus har även sagt, att vi skall gå in i vår kammare för att bedja. Bönen är hjärtats samtal med Gud, och då är vi inte bundna till någon plats.

Hur skall vi bedja?

Vi får inte låta bönen bli något märkvärdigt. Det är hjärtats samtal med Gud.

Varför skall vi bedja?

Vi har fått Jesu löfte, att Han skall höra våra böner. Vi läser hos Evange-listen S:t Lukas kap. 18: Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: ”I en stad fanns det en domare, som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till ho-nom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart, vad jag har rätt till.’ Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, men så besvärlig som den där änkan är, skall jag låta henne få ut, vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande’.” Och Herren Sida 3 av 3 f Hans-Åkes postilla 3/5-17

sade: ”Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. Skulle då inte Gud låta Sina ut-valda få sin rätt, när de ropar till Honom dag och natt? Skulle Han låta dem vänta? Jag säger er: Han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden, när Han kommer?

Gör alla era önskningar kunniga inför Gud. Gud vill, att vi skall komma i bön till honom med allt. Det är tryggt för oss, att vi kan gå till honom med allt.

Ett, Jesu, än påminner jag:

Var Du min trogna följeslag

Och mig på vägen skydda.

I mörker var mitt klara ljus,

I fattigdom mitt rika hus,

I storm min lugna hydda.

Var min stav

Till min grav,

Spis och föda,

Ro i möda,

Allt i alla.

Sist min själ till himlen kalla.

Amen.