Sön f Domssöndagen


                     Henrik läser Hebreerbrevet 3:12-17


              
DSCF1549cDSCF1551cd

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Vi firar idag Söndagen före Domssöndagen. Studerar vi kyrkoårets utveckling i Sverige, finner vi, att först 1628 får vi en avslutning av året med texterna om jungfrurna och yttersta domen. Kyrkolagen 1686 föreskriver, att man på söndagen före 1:a Advent skall predika över skildringen i Matt. 25 om Yttersta Domen. Men först 1921 införs namnet på den sista söndagen såsom Domssöndagen. Och 1942 kommer namnet söndagen före domssöndagen. Alltså slutar vårt kyrkoår med allvarliga temata. Redan innan kyrkoåret fått en fast form, fanns dock där samma övensstämmelse mellan söndagarna med texter om Jesu ankomst och Jesu återkomst. Under medeltiden hade man ingen enhetlig utformning av kyrkoåret. Man såg inte heller kyrkoåret som en sluten och avslutad enhet. För oss är det tydligare med de olika årgångarna, en övergång från en serie läsningar till en annan.

Temat vaksamhet hör ihop med det nuvarande, medan väntan kan sägas höra ihop med både det, som nu är, och det, som komma skall. Vi kan utgå från dagens text. De fem olyckligas bristande vaksamhet bestod i obetänksamhet. De förberedde sig inte ordentligt. Här skulle nu brud och brudgum förenas inför den stora bröllopsfesten. När han kom, skulle man möta honom och följa honom till festen. Förmodligen är här underförstått, att han kommer från sitt barndomshem med sitt följe för att nu fortsätta festen i det nya gemensamma hemmet. Bröllop är alltid fest och glädje. Förargligt då, att man måste skaffa mer olja. Men det skall väl gå bra. Lite sent kan man väl få komma. Sannerligen, jag känner er inte! Orden måste ha kommit som en chock.

För oss är det nog lite svårt att sätta oss in i den känsla av stor olycka, som infann sig, då man inte fick vara med vid omgivningens stora fester. Jesu åhörare förstod genast den stora olycka och skam, som de fem ovisa flickorna måste ha känt. Intressant är förhållandet, att de alla somnade under väntan på brudgummen. Naturligtvis tänker man på de lärjungar, som somnade i Getsemane. Men här riktas inga förebråelser mot dem för detta i motsats till örtagårdshändelsen. Samtidigt är det så, att i slutorden heter det: Håll er vakna. Ni vet inte, när dagen och timmen är inne.

Den, som icke är beredd, när Herren kommer, går miste om livet i Guds rike. Det är icke nog med att tillhöra skaran, lärjungen måste ha allt i ordning till att mottaga Herren. När Han kommer, kan ingen rättelse ske. Rättelsen måste ske nu, genast. I morgon kan det vara för sent. Vi kan säga, att detta är vaksamheten mot det skedda. Det gäller att göra upp med det förflutna. Bed om förlåtelse, ställ till rätta, gör bättring. Men vaksamheten är även en uppmärksamhet vänd mot framtiden, vandringen på helgelsens väg. Jag har tidigare återgivit för er en över hundra år gammal s.k. uppbygglig berättelse härom under titeln En österländsk liknelse. Jag tar den igen, då den är lärorik.

Det var en gång en konung, som hade en son, som levde i sus och dus och även i brottslighet. Enligt lagarna såg fadern sig till sist vara nödgad döma sonen till döden. Han

gav sonen tre månader att förbereda sig på slutet. När tre månader gått till ända, får sonen möta sin far. Nu är han inte längre den självsäkre, egocentriske ynglingen. Här står en avmagrad och blek man, som lidit mycket. Fadern frågar, hur det kommer sig, att han förändrats så mycket. Han får till svar: ”Hur skulle något annat vara möjligt, då jag dagligen vetat, att min dödsstund närmar sig? – ”Gott”, säger fadern, eftersom du nu blivit en allvarligare och eftertänksammare yngling, vill jag benåda dig, bara du avhåller dig från tidigare utsvävningar.” – ”Hur skulle jag kunna det? Jag är för svag. Och med mitt nyvunna liv skulle frestelserna bli dubbelt oemotståndliga!” Då hämtar konungen en bägare bräddfylld med dyrbar olja. Han får befallning att gå genom hela staden utan att spilla en enda droppe. Ty då skulle de två soldater, som hade till uppgift att vaka över honom, genast halshugga honom. Sonen är lydig. Han börjar med fasta steg sin vandring genom staden. Hans vandring blir lyckosam, då han hela tiden håller ett vaksamt öga på vägen och ett på bägaren. Hemkommen blir han tillfrågad av fadern, vad han sett under sin vandring. ”Ingenting”, blir svaret. – ”Men det är ju en stor fest idag. Såg du inte den stora marknaden? Eller de vackra kvinnorna, som dansade? Såg du inte gycklarna? Inte heller de ståtliga djuren, hästar och kameler?” – ”Nej”, blir svaret, ”jag var helt upptagen med att iaktta bägaren, för att inte spilla en droppe och därmed förlora livet.” – ”Gott, min son”, sade fadern, ”kom alltid ihåg, vad du lärt dig idag. Vaka över din själ så, som du vakat över oljan i bägaren. Slit dina tankar från de ting, som förgås, och rikta dem på de eviga tingen, vilka ensamt äga ett sant värde. Nu har du inga soldater i släptåg, som vaktar på dig. Döden följer dig däremot, var du går, och kommer närmare och närmare. Då skall du aldrig förgäta att bevara din själ för orenlighet, som ofelbart skall föra dig i fördärvet!” Berättelsen slutar: Sonen tog faderns lärdom till hjärtat och blev härefter en vaksam och lycklig människa. Ja, slutet gott, allting gott. Så är det med historier.

Vi har haft prästmöte i Göteborg. Där genomgicks ord till efterföljd, tröst och uppmuntran, men även till eftertanke och allvar. Jag vill dela dem med er i denna allvarstid

under kyrkoåret. Herren säger till Josua (1) 7Så var tapper och stark! Följ troget den lag, som Min tjänare Mose gav dig. Vik inte av från den åt vare sig höger eller vänster, så får du framgång i allt, vad du gör. Allvar och löfte vid vandringen på helgelsens väg.

I Apokalypsen 22 läser vi: 2Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. 3Och ingen förbannelse skall finnas mer. Här kommer Livets träd åter fram. Först läste vi om detta träd i Genesis 2: 9Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet, som ger kunskap om gott och ont. Här finns i textens mystik och dunkel, att Livets träd är evigt. Det finns med från begynnelsen. Närheten till detta träd för människan försvann i och med syndafallet och utdrivandet från Paradiset. Frukten från detta träd fick man inte längre äta av. Vad symboliserar Trädet? Är det månne Herren Jesus? Äter och dricker vi Hans kropp och blod, får vi ärva evigt liv.

Vi läser vidare i kap. 22: 18Jag vittnar för var och en, som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något, skall Gud tillfoga honom de lidanden, som det står om i denna bok. 19Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior, skall

Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok.

Herren Jesus kommer åter, men vi vet ej dag och stund. Vi sjunger i ps. 490: Guds Son en gång i morgonglans skall komma hit igen. Hans stora dag, låt oss med bön och tro påskynda den. De första kristna bad ständigt om Jesu återkomst. I Uppenbarelseboken 22 läser vi vidare slutorden: 20Han, som vittnar om detta, säger: ”Ja, Jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus. Kom, Herre Jesus, det är Bibelns sista bön. Uppenbarelsebokens innehåll siktar in sig på den bönen. Utan Herren Jesus kan ingen bestå vare sig i ljusa eller mörka tider. Man har sagt, att denna bön i sig sammanfattar alla böner. När Jesus kommer till oss, kan vi lättare möta det svåra i livet, vi får kraft och frid. När Jesus kommer tillbaka, får vi evigt liv och salighet. Vi får förklaring på alla våra frågor.

Vi skall bedja den bönen: Kom, Herre Jesus, till mig! Då påbörjas och fortsätter den process, som slutar på den Yttersta Dagen. Vi må bedja om Jesu snara återkomst, ty då uppfylls vårt hopp och vår längtan.

Hur ljuvligt mången gång Den tanken för mig står:

Idag dock närmare jag är Mitt hemland än igår!

Ja, närmare idag Min Faders sälla hus

Med alla boningarna där Och tronen med dess ljus.

Ack, närmare Hans famn, Som hult mot mig sträcks ut,

Där alla bördor få sin grav Och sorgerna sitt slut.

Ack, närmare den stund, Då jag får se min Gud,

Då ingen synd och intet kors Skall trycka mer Hans brud.

Närmare hemmet, Herre, mig drag, Närmare hemmet idag, idag,

Än någonsin förut!

Amen.

Bön efter 

predikan:

O Herre Jesus Kristus, Du som är vår Frälsare och även skall varda vår domare på den dag, som ingen, utom Fadern, känner. Vi beder Dig: Giv att vi icke varder snärjda av jordelivets omsorger och lockelser, utan vakar, beder och strider, trogna den kallelse, som Du anförtrott oss, så att vi med fröjd må höra Din röst och uppstå till Ditt möte. Hjälp oss att sätta all vår lit till Ditt löfte, att

skall förmå skilja oss från Guds kärlek, som Han i Dig bevisat oss. Kom Herre Jesus! Amen. 

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller vår vänförsamling i Kanneljärvi. På tisdag bibelstudium hemma hos f Andreas. Här i kyrkan firar vi S:t Martin av Tour, han som vaktades av gäss och som givit upphov till Mårten Gåsfirandet, på onsdag med mässa 1830 med efterföljande bibelstudium. Nästa söndag predikar biskop Göran. Då är det Kyrkostämma efter kyrkkaffet.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud själv helge Er till hela Er varelse, så att hela Er ande och Er själ och Er kropp finnes bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, återkomst! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer: 488: – Ljus av ljus, o morgonstjärna, Kriste sanna ljus och dag

670:- Ur djupen ropar jag till Dig, Herre. Herre, hör min röst

316:- Nu dagen är till ända Och natten förestår

174: 1 – 2 Herre, när Din dag är inne, Uppenbarar Du Ditt rike

174: 3 – 6 Medan dagen ännu dröjer, Är Ditt rike redan bland oss

315:- En herrdag i höjden är vorden besluten Av Konungen uti det himmelska land

314:- Ack, saliga dag, som i hoppet vi bida, Då världen är vorden Guds rike till sist

Då mänskornas släkte förlossningen funnit Och folken bekänner, att Herren är Krist,

Då döden är dödad och synden försvunnen Och frälsningens fullhet för evigt är vunnen!

DSCF1555cd    Förberedelse inför Herrens Heliga Nattvard 
DSCF1561cdDSCF1563cd