Palmsöndagen

 

 

 

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen

Hyllningarna på lidandesvägen hade man tidigare som överskrift över dagens evangelietext. S:t Johannes har ordnat de olika händelserna så, att vi skall få en glimt av skeendet i det, som sker. Kanske i förstone inte förnimbart, men efter uppståndelsen desto klarare. Smörjelsen förknippas med intåget, så att detta bildar en fortsättning på måltiden och övergången till grekernas försök att komma i kontakt med Jesus.

Herrens sista timmar i den Heliga Staden var inte anonyma. Naturligtvis kände inte alla till Honom, men händelserna kring Honom spred Hans rykte, och det blev för eller emot. Händelserna i Betania och vid Jerusalems portar står i bjärt kontrast mot de mörka planer, som välvas och förbereds i de högsta kretsarna. Vi börjar i Betania, där Jesus har vänner. Där bjuder man Honom på middag. Troligen inte hos syskonen, men Marta passade upp ändå, sin vana trogen.

Guds gärningar är mystiska och hemlighetsfulla, så ock Hans ord.  Måltiden skedde troligen i Simons den spetälskes hus, han som botades av Jesus. Nog kan man väl säga, att detta är en slags förebild till de troendes gemenskap i församlingen och i Nattvarden. Där finns alla typer av människor; lärjungarna som vill sprida evangeliet, Martasinnets människa, som vill hjälpa till och styra och ställa, Mariasinnets, som vill lyssna och ta åt sig så mycket som möjligt av Ordets visdom, de som på ett påtagligt sätt blivit hulpna, de som har stora betänkligheter och egna inte alltid riktiga funderingar. Men de finns alla där för att i gemenskapen lära sig mer och mer och föras framåt på trons väg. Om sedan någon avfaller och lämnar gemenskapen är detta olyckligt, dock människan har en fri vilja.

I texten möter oss några motsatspar sparande – slösande och beräknande – spontanitet. När de ligger till bords, tar Maria en vacker alabasterflaska med dyrbar nardus och smörjer Jesu fötter, som hon sedan torkar med sitt hår. Det är en spontan och slösande kärleksgärning, ingen beräkning eller något sparande – försiktighet – därbakom. Så dyker då sparandet och beräknandet upp i Judas´ ord: Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga? 300 denarer var nästan en hel årslön för en arbetare. Men Jesus förebrår inte Maria. Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till Min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men Mig har ni inte alltid. Detta sagt av samme Jesus, som efter brödundret var beräknande och sparsam: Samla ihop bitarna, som har blivit över, så att ingenting förfars. Nog skulle man kunna säga här, att Jesus, som var så noga med att resterna skulle sparas, ger plats i människolivet för sådant, som inte kan beräknas eller förvandlas till kronor eller mat eller kläder eller annan nyttighet. I en kommentar till texten (Ingmar Stoltz) läser vi: Om människor bara hänger sig åt kalla beräkningar, blir deras liv som en natur utan blommor, utan markens liljor, som redan här kan lära oss, att inte ens Salomos alla raffinerade beräkningar kommer i närheten av en enda blommande anemon, en enda vitsippa i fråga om skönhet. Men som det står i Nils Ferlins visa: När Skönheten kom till byn, då var Klokheten där, då mötte den både törnen och galla. De sköt efter henne med tusen gevär, ty de voro ju så förklokade alla.

Någon kommentar tar upp vackra kyrkor med dyrbara altartavlor och överflöd av ljus, att detta är något för att ära Gud och att vi har fina kyrkorum med skönhet för oss att samlas i. Jag skulle kanske också vilja säga, att detta är något av ett tacksägelseoffer till Gud, som naturligtvis inte får hindra gåvor till behövande.

I de teologiska utläggningarna har man även låtit nardusflaskan syfta på Jesus. Liksom flaskan krossas, så krossas Jesu liv på korset för vår frälsnings skull.

Vi sjunger därför Sv.ps. 445:-

 

Texten fortsätter med Jesu intåg i Jerusalem. Ja, först minns vi, att här går profetian i uppfyllelse. Konungen skall komma ridande på en åsna. Så här inför påskhögtiden var den israeliska frälsningshistorien i högsta grad levande: Räddningen ut ur Egypten vilken ledde fram till starka Messiasförväntningar Visst var det lätt för många att gripas av hänförelse, när Jesus red fram följd av Sina anhängare. Många var det dock, som hade glömt detta, när de senare ropade korsfäst, korsfäst. Detta är också en bild av framtiden, då Herren Jesus skall tas emot av jublande folkmassor i Kyrkan.

Många forskare menar, att S:t Johannes är den främste av evangelisterna. Så skriver han om händelserna, säger man, och tolkar dem på ett oefterhärmligt sätt, utan att någonsin överskrida den historiska verklighetens gräns. Jesu persons och lidandes hemlighet förblir hela tiden Hans, och den meddelar sig till omgivningen och till folket endast som en obestämd aning, som utlöser hyllning, vars verkliga innebörd är dold för de medverkande. Först när Jesus uppstått, förstod lärjungarna allt, som skett under deras vandringar med Jesus. Dessa berättelser med sitt djupare innehåll är viktigt också för Kyrkan, ty de väcker tro och stärker tron. Ty tron vilar på övertygelsen, att Jesus är kommen i köttet. Hans härlighet, Hans väsen är uppenbarat i Hans människoliv. Detta är uppståndelsebudskapets förutsättning. Ingen har stigit upp till himmelen, utom Den som steg ned från himmelen. (Joh. 3:13)

S:t Johannes ser tydligen smörjelsen i Betania som upptakten till Jesu lidande; vägen till Golgata och graven började vid den heliga stadens port. I det Jesus sätter foten på Jerusalems jord, är Han i dödens våld. Men Han beger Sig därin smord med trons och kärlekens doftande, dyrbara nardus och omböljad av dånande hosiannarop. Som Frälsaren och Israels konung går Han mot döden. Detta förstod lärjungarna, när Han blivit förhärligad. Denna visshet och förståelse förmedlas till Kyrkan genom Evangeliet. Med denna grund förstår man riktigt påskens glada budskap.

Så får vi börja Stilla Veckan idag och följa vår Frälsare på lidandesvägen till korset för vår skull, att vi skulle räddas från fördärvsmakterna.  Korset, som är en lidandessymbol, blir till ett segertecken. Tänk på korset som bokstaven t. Då blir ordet tro lika med ro vid korset. Ordet kristen i uttrycket vara kristen, det är att ha korset mitt i krisen.

Amen

 

 

Kåre Strindberg avtackas för allt han gjort under sina 18 år som ordförande i
Föreningen Sankt Sigfrids Kyrkas Vänner av nye ordföranden Christer Svärd.

ljud