Sexagesima/ Reformationsdagen

Texter (årg 3): Jer 23:25-29, Hebr 4:12-13, Joh 8:46-51

Tema: Det levande ordet

 

Psalmer:
Ing.:                                    326:1
Grad.:                                   64:4-7
Tillred.:                                375:3-4
Slut.:                                    237:4

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be!

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn ber vi dig Gud om att helga oss i sanningen, ditt Ord är sanning! Amen

Inledning

Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Joh 8:31f)

Med dom orden börjar Jesus den diskussionen som leder fram till dagens evangelium. Judarna reagerar på att Jesus säger att sanningen ska göra dem fria och svarar att de är Abrahams barn och aldrig har varit slavar under någon. Jesus svarar att ”var och en som gör synd är syndens slav” och han säger till dem att han vet att dom är Abrahams barn men att de vill döda honom för att de inte förstår hans ord. Han för därför diskussionen fram till att handla om vilka som är Abrahams sanna barn. I dissektionen hävdar judarna själva att Abraham är deras fader, men Jesus säger att om de vore Abrahams barn så skulle de också göra Abrahams gärningar, men det menar Jesus att de inte gör eftersom de nu vill döda Honom som sagt dem sanningen. Så handlade inte Abraham, säger Jesus. För skulle de haft Gud eller Abraham till fader skulle de älskat honom, eftersom han har utgått från Abrahams Gud och blivit sänd av honom.

Därefter fäller Jesus en allvarlig dom över deras hjärtan och säger till dem: ”Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen.” (Joh 8:44f)

Det är en kraftig anklagelse Jesus kommer med och han förundras över att de vill följa lögnens fader istället för att tro på honom som säger sanningen. Men det är verkligheten för oss människor! Ända sedan syndafallet finns detta inre motstånd inom oss all som gör att vi inte vill lyssna till sanningen, just därför att den är sanning. För sanningen är smärtsam för oss att höra, eftersom den avslöjar oss och vilka vi verkligen är. Ingen går fri utan: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud” (Rom. 3:23)

Sen följer Jesu två frågor som inleder dagens evangelietext: ”Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte?” och Jesus själv ger svaret: ”Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.

Jesus hävdar att han kommer med sanningen och utmanar judarna att bevisa motsatsen – kan ni visa att jag har fel – Att ni är utan synd och att det istället är jag som talar lögn och därför bär på synd? Han har lagt fram och avslöjat sanningen, om deras hjärtan för dem, men de tror inte på honom! De framhärdar istället i sin otro och säger att Jesus är en samarit – dvs en avfallen och syndig människa – som är besatt av en ond ande. De lyssnar inte på Guds Ord, och vi kan fråga varför? Jesus har själv gett svaret: ”Ni har djävulen till er fader” (v44) och ”ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.” (v47b) – De har inte Abraham eller Gud till far, som de trodde, utan djävulen.

Profeten Hesekiel får ett ord från Herren efter att Herrens Ande lämnat templet och Israels folk stod inför en landsflykt, men orden passar också in på Jesus – Guds egen Son som blev ett litet människobarn. Det står: ”Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk.” (Hes 12:2) Människosonen står i dagens evangelium inför några otroende judarna och får erfara just detta att de har ögon att se med, men ändå ser dom inte. Och dom har öron att höra med men ändå hör de inte på Guds Ord, eftersom de är ett upproriskt folk som har djävulen till far.

Jesus tillbaka visar all kritik och hävdar med emfas att han inte är besatt av någon ond ande eller att han skulle söka sin egen ära, sen avslutar han dagens evangelietext med att ge oss ett fantastiskt löfte, när han säger: ”Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.

Tre teman, eller tre ord kan vi alltså lyfta fram från denna diskussion: 1. Den som är av Gud och har honom till far, lyssnar till Guds Ord, 2. och om vi förblir i hans ord är vi Jesu lärjungar och vi ska förstå sanningen som ska göra oss fria, 3. och om vi bevarar Jesu ord i våra hjärtan ska vi aldrig se döden. Utifrån dessa tre orden: lyssna, förbli och bevara, ska vi nu stanna inför epistelns ord att:

Guds Ord är levande och verksamt

1. när vi lyssnar till hans ord

Hebreerbrevets författare säger i dagens epistel att ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

Judarna ville inte lyssna på Guds ord, och Jesus gav svaret på varför – de var inte av Gud och hade djävulen till far. De ville inte höra sanningen utan kallade sanningen istället för lögn och lögnen för sanning, och dom fortsatte i samma illusion om att de var på rätt väg i livet. De insåg inte att deras liv var i fara och att de skulle gå evigt förlorade för att de inte lyssnade till Herrens röst. Det är så ett oomvänt hjärta hanterar Guds Ord! Man vill inte lyssna och ta till sig sanningen om hur illa det egentligen är ställt med hjärtat. Att människan genom syndafallet och arvsynden är skild från det gudomliga livets ljus och vandrar i lögn och mörker.

Men när en människa lyssnar till Guds Ord och tillåter det att vara en domare över hjärtats uppsåt och tankar kan en människa inse eller erfara stengrunden i hjärtat, att hjärtat är bedrägligare än allt annat och att det är obotligt sjukt – som profeten Jeremia skriver i kapitel 17:9. Då erfar hon Guds levande Ord som likt ett tveeggat svärd tränger igenom kroppen, in i hjärtat och dödar den gamla människan. I den gammaltestamentliga texten hörde vi Gud säga genom profeten Jeremia: ”Är inte mitt ord som en eld, säger HERREN, och likt en slägga som krossar klippan?” (Jer. 23:29) När en människa öppnar upp sitt hjärta och låter Guds Ord få lysa in i hjärtats mörker, får hon uppleva att Guds ord är som en eld som sprider sitt sken och bränner upp allt som kommer nära. Synden utplånas och hon erfar värmen som sprider sig i kroppen, efter att Guds Ord likt en slägga har krossat hjärtats stengrund.

De Ord som Jesus talar ”är ande och liv” säger han i Joh 6:63. När vi därför lyssnar till hans ord når frälsningens under vår själ och vi vänder om från: mörker, synd och död till: Gud och det liv han ger. Guds Ord både dömer och befriar när vi av hjärtat lyssnar – genom lagen dömer Guds ord oss som syndare och visar oss att Guds vrede vilar över vår synd, men genom evangeliet om Guds försoningsverk på korset frälser han oss från syndens välde och ger oss genom tron, liv av hans liv och för oss in i en levande gemenskap med honom, genom Jesus Kristus.

Den som är av Gud lyssnar till Guds ord” säger Jesus – och hans fråga till dig är Vad du gör?

Det andra vi ska sägs något om är att Guds Ord är levande och verksamt:

2. När vi Förblir i hans ord

Som vi hörde i inledningsordet så säger Jesus att om vi förblir i hans ord, är vi verkligen hans lärjungar, och vi ska förstå sanningen, och sanningen ska göra oss fria. Att förbli i Guds ord innebär att stanna kvar i nåden, att leva av evangeliet och varje dag leva med Jesus i sitt hjärta. Att lyssna till Guds ord är fösta steget på trons väg. Det är omvändelsens början när hjärtat bli avslöjat och dömt av lagens ord men där evangeliet om korset och syndens förlåtelse villkorslöst förkunnats och nått hjärtat. Man har smakat och sett att Gud är god och upplevt nådens evangelium, det glada budskapet om syndernas förlåtelse genom Jesu blod. Men omvändelsen och tron måste också underhållas. För att nå det himmelska målet måste en Jesu lärjunge också förbli i Guds Ord och leva i den dagliga omvändelsen. D.v.s. att varje dag på nytt låta hjärtat dömas av Guds lag och återupprättas av evangeliet. Det handlar om att underhålla tron, att umgås med Jesus och låta gemenskapen med honom få prägla ens liv. Att uppsöka de platser där Gud har lovat att möta sitt folk, att leva i nådens medel: i Ordet och i sakramenten. Att ofta använda Guds Ord i sin egen bibelläsning och att lyssna till god förkunnelse och att ta emot nattvarden i söndagens gudstjänst. Och ofta påminnas om dopets nåd och löften. Då leds du allt djupare in i relationen med din Frälsare och du förstår då mer och mer av sanningen – först sanningen om dig själv, att du i dig själv inte är fullkomlig och att du därför kommer bli dömd och gå evigt förlorad om du skulle stå inför Guds domstol på den yttersta dagen. Den insikten tvingar dig till Kristus som låter dig se sanningen om Honom, att han av kärlek till dig blev sänd till världen just av den anledningen – för att friköpa dig från lagens krav och upphäva syndens förbannelse genom att ta det straff som du genom din synd är skyldig till och dö i ditt ställe. Paulus skriver i 2 Kor 5: ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

Detta evangelium både skapar och håller tron levande och när vi tar emot det i vårt hjärta blir vi verkligen fria – fria från vår egen bristfullhet som leder till evig död, och befriade från vår synd och skuld. Vi äger istället Guds rättfärdighet och hans barns frihet i nåden, som Fadern har gjort oss värda att bli arvingar i, genom tron på Jesus Kristus. I Kol 1:12-14 skriver Paulus att vi med glädje ska tacka Fadern, ”som har gjort oss värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset. Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder”. Förbli därför i Guds Ord!

Det sista vi ska säga något om är att Guds Ord är levande och verksamt

3 När vi Bevarar hans ord, i våra hjärtan

Jesus avslutar dagens evangelium med att säga: ”Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.” Att hålla sig till Guds Ord och bevara det i sitt hjärta för alltså med sig stora och underbar löften om att aldrig någonsin se döden. Det är vårt hopp och vår tröst i sorgen och saknaden efter vänner och anhöriga, för uttrycket att aldrig någonsin se döden innebär inte att vi kommer undan den kroppsliga döden. Den ska vi alla en dag gå igenom, men för den som har lyssnat, förblivit och bevarat Guds Ord i sitt hjärta ­– ska leva om han än dör, som Jesus säger till Marta när Lasarus dött. När han säger till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” Det Jesus talar om är den eviga döden. Den döden kommer vi som tror på Jesus och som har hört hans ord, förblivit i det och bevarat det i våra hjärtan,­ inte att se för vi har genom dopet och tron övergått från döden till livet. Jesus säger i Joh. 5:24: ”Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” För Jesu skull kommer vi på den yttersta domen alltså inte bli dömda till evig död utan vi kommer att bli frikända och få evig liv.

Vad innebär det då att bevara Guds ord i hjärtat? Att förbli och att bevara ordet hänger ihop och är i en viss mening två sidor av samma mynt. För att bevara har med helgelsen att göra, alltså att mer och mer bli lik Jesus genom att ta avstånd från det onda och istället göra det goda. Att mer och mer separeras och skiljas från det onda sättet att tänka, tala och leva. Det handlar om att leva helgelsens liv. Om att hålla sig till Guds vilja och lyda hans bud och föreskrifter. Och hur gör du det? Jo genom att du förblir i Ordet, lyssnar till det och ta det till dig och låter det omforma och förvandla ditt liv. Vi har ju ett uttryck som säger att vi blir som vi umgås och det gäller också i det andliga livet. Om vi därför umgås med Gud i bönen och i hans ord, förblir i det och låter Anden tala till oss och tillåter Anden att förändra våra liv – Då lever vi helgelsens liv och vi bevarar Guds Ord i våra hjärtan. För när vi skyddar, vårdar, hålla kvar och slå vakt om relationen med Jesus håller vi fast vid Ordet, förblir i det och vi heligas genom det till ett heligt och rent liv. Lev därför i Ordet!

Avslutning

Guds ord är levande och verksamt och om vi lyssnar till det, tar det till oss genom att förbli och bevara det i våra hjärtan, för det oss också till evigt liv! Därför kallas det för det levande ordet, för det är ett Ord fyllt av liv, av Guds eget liv som både har kraften och förmågan att helga oss och föra oss till evigt liv.

Denna söndag ställer oss – som det gör varje söndag – inför Guds ord, ”det levande ordet”. Gud är inte stum. Han talar till oss på ett språk som vi alla förstår, i bibeln, i Jesus Kristus och i predikan. Det ordet är kraftigt och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd. Och det är genom detta Guds Ord i Skriften som Gud verkar och handlar med oss så att det leder till vår frälsning. Det är det ord som Gud uppenbarar sig och sin vilja genom, dömer oss som syndare, frälser oss ur syndens välde till en levande gemenskap med Gud, genom Jesus Kristus. Och det är också det ord, varigenom Gud förvandlar och helgar oss till lydnad för sin vilja, bevarar oss vid liv i tron, leder oss på sina vägar och ger oss ett framtidshopp om ett evigt liv. Till detta kan vi bara säga:

+
Ära vare Fadern, och Sonen, och den helige Ande!
Så som det var av begynnelsen, nu är och skall vara
från evighet till evighet. Amen!

Henrik Vestergård