Sexagesima

Sexagesima

2017

Joh 8:46-51

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Vi har alltså kommit till Sexagesmia, cirka 60 dagar kvar till påsk. Men denna söndag heter också Reformationsdagen. I år är det som vi alla vet Reformationsjubileet, 500 år sedan han spikade fast de 95 teserna på Wittenbergs slottsdörr, men det är ju inte förrän 31 oktober, då var han endast 33 år gammal. Men det är denna söndag under kyrkoåret som har fått namnet Reformationsdagen. Igår var det hans dödsdag, 18 februar 1546, endast 62 år gammal.  Han lär ha sagt två dagar innan då de pratade om död och sjukdom, då han befann sig i Eisleben: Om jag kommer hem till Wittenberg igen, då kommer jag att läggas i en kista och ge maskarna en fet doktor att äta. Två dagar senare gick detta i uppfyllelse.

Och temat för denna söndag är det levande ordet. Den lutherska kyrkans grundprinciper och därmed vår kyrka Missionsprovinsen kan sammanfattats i orden Skriften allena (sola Scriptura), nåden allena (sola gratia), tron allena (sola fide). I den lutherska bekännelsen heter det: För det första bekänner vi oss till Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter såsom Israels rena och klara källa, som allena utgör den enda sanna normen, efter vilken alla lärare och läror bör prövas och dömas. 

Det betyder att endast skriften skall vara det som formar kyrkans lära. Skriften allena betydde för Luther och reformationen att Bibeln är en ofelbar, andeingiven gudomlig uppenbarelse. Reformatorerna ansåg sig med detta inte komma med någon nytt. Man ville endast återvända till det som var den gamla kyrkans grund. 

VDMA. Verbum Domini Manet in Aeternum. Guds ord förblir i evighet. Det var också mottot för den lutherska reformationen. Petrus skriver: Gräset vissnar och blomman faller av, men Herrens ord består för evigt. Tecknet användes på flaggor, banderoller, svärd och uniformer som en symbol för enighet. Det fanns även inristat inne i kyrkor, över dörrar, och på grundstenar.

Skriften allena var kyrkans högsta auktoritet. Det kunde inte Rom – och kan än i dag inte – på några villkor gå med på: påvens auktoritet är jämställd med Skriften, hävdar man. Skriften allena betyder också att Anden och Ordet inte får skiljas åt. Anden verkar frälsning alltid och endast genom Ordet i dess olika former. De två är oskiljaktiga.

Här har liberala kyrkor sedan länge lämnat walkover, som svenska kyrkan där det som anses rätt och rimligt röstas igenom oavsett vad skriften säger. Men det handlar inte bara om liberala kyrkor. I en kyrka heter det inte sola scriptura, utan ”prima scriptura”. Det betyder att skriften har en huvudroll, men den kompletteras med traditionen och förnuftet.

Skriften allena. Vi har där en fast grund. Det är denna grund som apostlarna genom sina liv, sin förkunnelse och sin trohet intill martyriet förde vidare till oss. Just för att de till och med gick i döden för det, har vi evangeliet även här uppe i kalla nord, 330 mil ifrån Jerusalem. 

Vi tror på Skriften allena. Och Jesus säger i dagens evangelium: Den som är av Gud lyssnar till Guds ord… Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden. I första årgångens läsning hör vi om såningsmannen som gick ut för att så. En del föll vid vägen, en del föll på stenig mark, en del föll bland tistlar och en del föll i god jord och det växte upp och gav hundrfaldig skörd. Jesus ropade ut: Hör, du som har öron att höra med.

Jesus Kristus blev döpt av Johannes döparen som vi talade om för några söndagar sedan och därigenom tog han på sig våra synder som låg där i vattnet och var på väg mot Golgata kors… Jesus Kristus blev så frestad av djäuvulen i öknen, men sa: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun. Han var törstig och hungrig, men litade på Guds löften. 

I Gamla testamentet läser vi om Israels folk i öknen som fick manna från himlen. Herren gav dem bröd från himlen att äta. Men det vara bara en försmak av det bröd Jesus kom med. Men Paulus säger om dem: Alla åt de samma andliga mat… Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen.

Bibelns budskap är tydligt. Det finns inga goda människor.  Bo Girtz skriver i Stengrunden. En bok som rekomenderas varmt: När människan arbetar i sitt hjärtas åker, gör hon den bedrövligsa upptäckten att det blir mera stten, ju djupare hon kommer. Bryter sten på hjärtats åker, ränner hon spaden i fasta stenhällen. Hon går omkring, gräver runt, skrapar o försöker påntt. Då går den förfärliga sanningen upp för henne; det är stengrund hela vägen.

Det finns bara syndare. Och som dagens epistel sa: Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.

Vissa är envisa och förnekar att de är syndare eller förneka att Jesus är Herren Kristus. De förnekar att de behöver Jesus. De tror att de endast lever av bröd. De förnekar att de behöver Guds ord. De flesta förnekar detta hela livet. De flesta hade Gud inte behag till…

Men så samlas vi här idag. Inte för att vi är smarta eller goda, men eftersom han, Jesus är god. För att han har uppfyllt lagen i vårt ställe. För att han aldrig föll. För att han är vår lydnad. För att han är vår rättfärdighet. Och han förlåter syndare, så att Gud ser på oss i Kristus och ser att vi inte har syndat. Han ger oss av sitt frälsande ord, detta levande ord. 

Vi är samlade här kyrkan idag för att höra Guds ord och ta del av hans sakrament. Och sakrament är som Augustinus säger: Accedat verbum ad elemuntum et fit sacramentum. Det betyder: När ordet kommer till det utvärtes tinget, så blir det sakrament. Han ger oss allt vad vi behöver. Han styrker vår tro. Den som är av Gud lyssnar till Guds ord… I dess olika former.

Vi hör Guds ord i den gudstjänstfirande församlingen, vi läser Guds ord hemma i vår dagliga andakt. Jesus sa: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.

I Guds ord, det levande ordet, hämtar vi föda, i Skriften allena hämtar vi föda. Det betyder samtidigt att vi inte lyssna på någon inre röst eller någon upplevelse, någon magkänsla, utan vi håller oss till Guds ord och löften. Guds ord och löfte skall bestå. Upplevelser och känslor varierar och om vi skulle möta Gud med dem, så skulle Gud inte ha behag till oss heller.

Den som är av Gud lyssna till Guds ord. Den som är av Gud håller sig till hans löften. De varierar inte. De förändras inte. De står där och Jesus håller fast i dem, i oss.

I Stengrunden, läser vi även om Johannes som låg på dödsbädden. Johannes sa: Katarina, jag är en syndare, en stor syndare. Ja, Johannes, det är du. Men Jesus är en ännu större Frälsare. 

Så är det att vara en kristen. Vårt liv och vårt hjärta säger en sak. Guds ord och löfte säger något helt annat.

Svaret är alltid Jesus Kristus och han som korsfäst. Det var det för Johannes på dödsbädden. Det var det för Martin Luther…

På dödsbädden gjorde Luther sin bekännelse inför sin vän och kollega Justus Jonas och fick avlösningen. Jonas frågade Luther om han kunde dö i den tro som han nu bekänt. Han svarade högt JA. Han upprepade några av löftena i Skriften för sig själv när han låg där på sin dödsbädd. När Luther slutligen somnade in visste han att hans synder var förlåtna genom Kristi blod och döden var krossad av Frälsarens död och uppståndelse.

Efter Luthers död, hittade hans vänner ett papper där han bland annat hade skrivit: Wir sein Bettler. Hoc est verum. Det betyder: Vi är tiggare. Det är sant. Vi är tiggare var det enda som var skrivit på tyska.

Han som hade gjort så mycket, skrivit böcker, undervisat, predikat massor, översatt bibeln, startat reformationen och allting annat han hade påverkat hela västvärlden. Inte ens han hade något att komma i dödens väntrum. Det enda han kunde hålla sig till var det levandet ordet, det var Guds ord och det var Guds ords löften. Det var Jesus Kristus. För han var bara en tiggare i sina egna ögon, men var en förlåten syndare.

Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden. Han fick dö, den lilla döden som vi alla får göra, men han och Johannes slapp dö den eviga döden.

För den stengrund som både Luther och Johannes hade i hjärtat hade blivit bestänkt med Jesu blod, de blodsdroppar som föll från korset, där avrättningsplatsen blev en försoningsklippa. Hela stengrunden vilade på försoningsklipppan. I dessa ord och dessa löften får även vi leva och dö i.

Vi är samlade här för att höra Guds levande ord. VDMA. Guds ord förblir i evighet. I hans löften kan vi leva i och det kan vi dö på.

I Jesu namn. Amen.

237

657

64:4-7

346:1-4

346:5-7

42

346:8

Psalm 64

Psalm 42

Psalm 237

Psalm 346