Septuagesima

Ljudinspelningar via koinonians hemsida.

Psalm 346

Psalm 656

Psalm 247

Högmässa Septuagesima den 9/2-20

S:t Sigfrids kyrka kl. 11.oo

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

S K R I F T E R M Å L

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss finne i oss en beredd boning. Amen.

Idag firar vi söndagen Septuagesima, inledande den 70-dagsperiod som av gammalt parallelliserats med judarnas 70-åriga fångenskap i Babel. Liksom judarna då hängde upp sina harpor i pilträden och avstod från lovsånger, så uteslöts redan under medeltiden hallelujasången ur gudstjänsten redan under Förfastan. Även om Fastan ännu inte börjat, visade detta fram mot den allvars- och botkaraktär, som karakteriserar denna tid. De Gt-liga texter som hörde till denna inledande tid är de, som hör till ursprungshistorien och domineras av Adam, Noa och Abraham. Var och en av dessa gestalter förbereder Fastans grundtankar. Adam påminner om syndafallet och pekar framåt mot Herren Jesus som den andre Adam, vilken övervann synden genom Sin försoningsdöd. Noa påminner om hur Arken, som en förebild för dopet, ger räddningen undan syndafloden. I berättelsen om Abraham på Moria berg, där Isak skulle ha offrats, framstår Isak som förebild till Kristi offer.

Septuagesima har sedan medeltiden präglats av tankarna om Guds nåd och den kristnes tjänande. Vi låter detta skriftermål bli en stund av eftertanke, hur vi betraktar Guds nåd, och hur vi tjänar Honom. Där finns brister liksom i övrigt, då vi försöker vandra på helgelsens väg.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

P R E D I K A N

I enlighet med dagens överskrift har denna dag två temata: Nåd och tjänst. Först talar vi om Guds nåd. Nåd heter på latin gratia, vårt gratis. Nåd är alltså något, som vi får utan att behöva göra något, utan att förtjäna det. Dagens Psaltarpsalm nr 25 i nya Evangelieboken tolkar på ett utmärkt sätt Guds nåd: 4Herre, lär mig Dina vägar, visa mig Dina stigar. Led mig i Din sanning, lär mig, Du som är min Gud, min räddare, ständigt hoppas jag på Dig. Herre, kom ihåg Din barmhärtighet, den godhet Du alltid har visat.Herren är pålitlig och god,Allt, vad Herren gör, är nåd och trofasthet.

Jag tror, att dessa psalmistens ord rymmer, vad vi erfarit av Guds nåd: Undervisning genom den Helige Ande, tröst genom Guds Ord och barmhärtighet i löftet om syndernas förlåtelse och evigt liv. Det kan råda delade meningar om hur mycket man kan citera Bibeln i predikan. Men ibland är det så, att Guds ord tolkar på ett bättre sätt det, som predikanten vill ha sagt, än egna ord. Därför må det förlåtas mig, om jag ibland citerar längre eller kortare stycken ur Bibeln.

Det andra temat idag är tjänst. Förhistorien till dagens text är berättelsen om den rike ynglingen. Han vill ärva evigt liv och säger sig ha följt buden. Då får han tillsägelsen att sälja allt, som han äger, och sedan följa Jesus. Han går bedrövad bort. Detta är egentligen inte dagens tema, att det är svårt för en rik att komma in i Himmelriket. Men vi kan i alla fall ta varning, inte binda oss för mycket vid denna världens goda. Efter denna händelse frågar lärjungarna genom Petrus, hur det skall bli för dem. Matteusevangeliet är det enda, som har löftet till lärjungarna, att de skall få sitta som domare. Vi skall väl också minnas, att domare här är ungefär detsamma som härska eller ha myndighet över.

En gång lärde jag mig: Störst är att tjäna. Det finns en spänning mellan att tjäna och att vara, med ett gammalt uttryck, fin. Det här är ju något, som ligger i den fallna människans natur. Den tanken slog mig, när jag förberedde detta, att det fanns åtminstone ett par yrken, som låg i botten på samhällsstegen – en släng har nog funnits med än in i våra dagar, nämligen städerska och gatsopare. Gatsopare fanns i min barndom, gubbar som med björkriskvast sopade gatorna i Stockholm. Visst finns det emellertid något stort i att vara medarbetare och hjälpa andra. Hur skulle samhället se ut utan städerskor, gatsopare och sopåkare? Allt är en tjänst åt medmänniskan.

Lina Sandell sjunger:

Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt. Snart de dyrbara tillfällen fly.

Efter vår kommer höst, och på dag följer natt, Då kanhända ej morgon skall gry.

O, var flitig att så, medan ännu är tid, Att din skörd måtte mogna i tid!

Gör det lilla du kan och se icke därpå, Att så ringa, så litet det är.

Ty hur skulle du då väl med lust kunna gå, Dit din Mästare sänder dig här?

Är ditt uppdrag så lätt än så ringa i sig, O, var nöjd, att Han gav det åt dig!

Gör det lilla du kan, lägg ditt hjärta däri, Gör det allt för din Frälsare blott.

Och var viss, att Han icke skall döma som vi, Blir det fråga om stort eller smått!

Se, Han själv gör ju allt, vad betyder det då, Om Han ställt dig i led med de små?

Gör det lilla Du kan och besinna, att Gud Hos oss alla blott trohet vill se.

O, så gläds att få gå med Hans ringaste bud Och att Själv Han all hjälp dig vill ge!

Men vad fröjd, om en dag Han ock säger till dig: Vad du gjorde, det gjorde du Mig!

Texten innehåller även ett allmänt löfte till alla dem, som följt Jesus. Lämnar vi hemmet, får vi i alla fall ett nytt i Kyrkan. Lämnar vi föräldrar syskon och vänner för Jesu skull, får vi en ny familj i församlingen, Guds familj. Vi skall inte glömma, att en Jesu tjänare kan bli trött. 5 Mos. 32: 36 Ja, Herren … förbarmar Sig över Sina tjänare, då Han ser, att de inte orkar mer. Detta vittnesbörd avgav Mose vid slutet av sitt liv. Han visar på människans otillräcklighet men samtidigt också på Guds stora barmhärtighet. Människan har kraft, som Gud vill, att hon skall använda i Hans tjänst. Gud vill icke, att vi skall vara dagdrömmare och sorglösa. Vår bön bör vara med de gamle: Giv, o Herre, vad Du bjuder, och bjud sedan, vad Du vill. Gud glömmer emellertid inte, hur bräcklig den mänskliga styrkan är. Han vet, vad för ett verk vi äro, och tänker därpå att vi äro stoft. Han kan beräkna, vad var och en av oss förmår. Därför begär Han mer av den ene och mindre av den andre. Av alla fordrar Han mycket, men aldrig mer, än vad som står i vår förmåga. Låt oss därför aldrig förtröttas i arbetet för Guds rike, även om vi ibland blir trötta, ty då ger oss Herren ny kraft. Kraft till tjänst är tjänstens lön.

Det talas i en annan text också idag om att vara tjänare – slav. Träl, det kan man vara under arbetet, men den människa, som gör synd, kallas syndens träl. Träldomen under synden gör människan förr eller senare trött. Synden terroriserar sitt offer, jagar det med begärelsernas gissel och störtar det i utvärtes skam och i invärtes samvetskval.

Bildligt talat sitter ofta syndens träl med armbågarna mot bordet och finner allt meningslöst, tills synden ånyo gör sitt herravälde gällande och driver sin tröttkörda träl till nya tjänster. Hur lätt kan vi inte hamna i syndens garn. Själafienden gläder sig, när vi tar lätt på synden och dess makt. Då kan han snart snärja oss. Ja, detta är den syndiga människans trötthet. Hur skall hon komma bort ifrån den? Ja, det står inte i mänsklig makt. Gud ger kraften till att börja på nytt – men kraft till tjänst är tjänstens lön. Men Gud ger inte kraft efter vårt sätt att se.

Den kristne, som vill vara en Herrens tjänare, kan uppleva detta. I en annan av dagens texter ser vi, hur husets Herre, när tjänaren trött efter dagens slit kommer hem, får nya uppgifter och därmed upprättas ur vanmakten. Det ser ut som om husets Herre lade sten på börda, men Gud vet vad han gör. Det nya uppdraget förnyar den tröttes kraft. Den som trälat under synden, känner tillfredsställelse över att få tjäna en god Herre. Den nyuppväckte gläder sig över att i sin känsla av ovärdighet dock få vara tjänare åt Gud. Den, som arbetat länge för Guds rike och förgäves längtat och väntat på framgång, måste lära sig, att all tjänst är tjänst åt Gud.

Vi läser också idag ur

Luk 17:10
när ni har gjort allt, som åligger er, skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort, vad vi är skyldiga att göra.”

Sammanfattningsvis kan vi med mycket få ord säga, att denna dag vill lära oss, att Gud i Sin nåd för oss vidare framåt på helgelsens väg. Vidare, att Han vill, att vi skall tjäna Honom med goda gärningar. Vår nästa behöver dem.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

A M E N

 

Meddelanden

 

Välönskan över församlingen:

Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, må ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

 

Psalmer: 346: 1

656:-

247: 1 – 4

389: 1 – 2

389: 3 – 6

42:-

31:-

Psalm 389

Psalm 42

Psalm 31

Postludium