Septuagesima

Septuagesima

2016

Luk 17:7-10

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Idag är det cirka 70 dagar kvar till påsk, vilket gör att vi idag firar septuagesima. Vi har alltså redan

kommit till förfastan, vi som precis har firat Jul…Det är ju tidig påsk i år. Och vi börja nu att

förbereda oss för att följa Jesus på lidandets väg, korsets väg, som leder honom till Golgata kors.

Se vi gå upp till Jerusalem, i heliga fastetider att skåda hur Jesus Krist, i syndares ställe

lider.

Jesus sa till apostlarna i dagens evangelium: På samma sätt ska också ni säga, när ni har

gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt.

Dessa utvalda män som Herren hade utvalt till sina apostlar som skulle ut med budskapet, ut

med evangeliet om Jesu död och uppståndelse, de var odugliga tjänare.

Johannes döparen säger om Herren Jesus: Efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är

värdig att knyta upp. Inte ens han som av Jesus kallas den störste av kvinnor födda, var värdig att

knya Jesu sandaler.

Paulus skriver om sig själv: Allra sist visade han sig också för mig, som för ett ofullgånget

foster. Jag är ju den minste av apostlarna, inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt

Guds församling. Den store Paulus kallar alltså sig själv för ett ofullgånget foster, den minste, inte

värd att kallas apostel.

Budskapet om apostlarnas ovärdighet/oduglighet gäller även oss pastorer idag, men inte bara

oss, det gäller alla människor. För tänk om den helige Guden skulle ge utifrån det vi gör, vad skulle

vi få då? Inför Gud håller ingen måttet. Guds helighet dömer oss. För inget vi gör är fullkomligt.

Allt är ofullkomlight. Allt är påverkat av syndens konsekvenser. Även den bästa av dina goda

gärningar, så är även den påverkad av synden.

Skulle vi få vad vi förtjänade så hade det gått illa för oss. Skulle han utgå från våra

gärningar, våra intentioner så når ingen av oss det nya Jerusalem. Du och jag är odugliga tjänare.

För vi har inget i våra händer, i våra huvud, i våra hjärtan att erbjuda till Gud, att han skulle vilja ha

det av oss.

Se vi går upp till Jerusalem i att skåda hur Jesus i syndares ställe lider. Lösningen på

problemet med vår ovärdighet, det är Guds värdighet. I vår lutherska bekännelse heter det: Detta

visar klart att Gud frälser oss genom sin barmhärtighet och för sitt löftes skull, icke på grund av

värdigheten i våra gärningar. Kyrkofadern Ambrosius skriver: Han som tror på Kristus frälses, ta

emot syndernas förlåtelse helt av nåd, utan gärningar, genom tron allena.

När det gäller Guds rike och vårt förhållande till Gud handlar det alltid om nåd allena,

annars hade det varit ute med oss. Profeten Mika skriver: Han skall åter förbarma sig över oss och

trampa på våra missgärningar. Du skall kasta alla deras synder i havets djup.

Vi behöver ständigt bekänna vår egen ovärdighet, inte minst vi pastorer. Vi får bekänna vår

ovärdighet och Herren uppfyller vår bekännelse och avvisar inte oss för Kristi dyrbara blods skull.

Vi får bekänna vår svaga tro. Vi får bekänna att vi ofta velat ta för oss, visa hur duktiga vi är,

istället för att tjäna. Vi får bekänna att vi ofta sökt efter att få bekräftelse.

Och när vi som har fått en så stor förlåtelse i Kristus Jesus är vi också kallade att förlåta. Det

är vår kallelse. Det är vårt kall. Det är din plikt, din privilegium, och din glädje. Som Johannes

skriver: Vi älskar därför att han först har älskat oss. Och som Paulus skriver: Var i stället goda och

barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.

Vi är kallade att göra goda gärningar gentemot våra medmänniskor. Men vår tillförsikt,

förtröstan får inte bygga på det, utan på Jesu försoningsverk allena, av nåd allena. Vi kan inte

besegra synd, död o helvete med våra gärningar, utan med den rättfärdige frälsaren. Han vet hur

man behandla synd, död och helvete. Han har besegrat synden, dödat döden och krossat helvetet.

Han kom inte för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. På korset

skedde det och det skedde för dig. Se vi gå upp till Jerusalem, till frälsarens kors och pina, till

Lammet, som offras för världens skuld, för dina synder och mina. En gång för alla. För nästan 2000

år skedde det. Allt är färdigt. För hans blod renar och rensar ifrån allt ont.

Låt Herren ta hand om det. Dina goda gärningar skall du istället rikta mot dina

medmänniskor

Vi vet var vår styrka kommer ifrån. Inte från oss själva, utan från Herren Jesus Kristus.

Paulus skriver: Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre

berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig.

Vi pastorer när vi har gjort vårt arbete, predikat lag och evagnelium, plöjt jorden, planterat

och vattnat jorden, vi har inte gjort något stort arbete. Vi har endast gjort vår plikt. Paulus skriver:

Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som

vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten.

Det är Gud som skall ha äran. Som det heter: Ära vare Fadern och Sonen och den helige

Andes namn…

När det gäller Guds rike handlar det därför alltid om nåd. Ja, annars hade det varit ute med

oss. Som det heter: Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre

nåd.

När vi är fångade i vår egen själviskhet, så förstår vi det inte. Vi tror alltid det handlar om

förtjänst efter det vi har gjort, därför behöver vi om och om igen höra, höra att Guds rike handlar

endast av oförtjänt nåd, för Jesu skull.

Det är vår plikt att tacka, tjäna och lyda honom. Men där ligger inte ditt och mitt hopp. Vårt

hopp är att vårt liv har renats i Jesu blod på korset. Mitt hopp är att han har tvättat mig ren i dopets

vatten och gett sin rättfärdighet som håller. Där har jag också min visshet. Dopet ger tröst och

styrka. När dina synder anklagar och träffar oss och vi står skyldiga inför Gud, då får vi säga som

Luther sa: Jag är Döpt.

Ha blicken fäst på ditt dop och dess löften, det betyder ha blicken fäst på Jesus, trons

upphovsman och fullkomnare.

Nåden allena. Jesus allena.

346

656

46

387

45

250

Psalm 46

Psalm 45

Psalm 250

Postludium