Septuagesima

DSCF8749c

Predikan   text: Matt. 20: 1 – 16

In nomine…

 

               Dagens text kan få oss att tänka på tre begrepp: vingård, kallelse och lön.

               Först vingård. Vinet synes vara en viktig del av israelitens vardag och tankevärld. Vinet var en måltidsdryck, viktigt för bordsgemenskapen. Bröllopet i Kana. Nattvarden. Samtidigt var det ett uttryck för glädje. Tanken fanns, att Israel var Guds vingård, som Han ansade och vattnade med Sin kärlek och nåd. Så har vi Jesu liknelse i Mark. 12 om arrendatorerna, som ville ha förtjänsten och till sist dödade ägarens son. Detta var en uppmaning till omvändelse för dem, som förstod; en varning inför den slutliga domen.

Vi har berättelsen om Navots vingård i 1 Konungaboken 21. Konung Achav/Ahab ville ha Navots vingård till köksträdgård. Navot ville icke frånhända sig sina fäders arvedel. Konungen, arg och besviken, berättar för sin drottning, den grymma Isebel. Hon lovar att hjälpa honom. Hon ser till att Nabot anklagas av falska vittnen och döms till att stenas. När konung Ahab skall ta gården i besittning, sänder Gud Elia att uttala domsord: Så säger Herren: På den plats där hundarna slickade Navots blod, skall de också slicka ditt.” Vidare: Eftersom du har sålt dig till att göra det, som är ont i Herrens ögon, 21skall Jag låta det onda drabba dig. Jag skall rensa upp efter dig och utrota vartenda manfolk i Israel, som tillhör Achavs släkt, hög som låg. Detta är domsord i denna tidsålder.

Kallelse. Ja, det är Herren Gud, som kallar. Vi firade nyss minnesdagen för den helige Pauli kallelse. Till den Himmel, som blir allas, Som hör Jesus Kristus till, Ingen är, som inte kallas, Ingen Han förlora vill. Gud kan kalla på olika sätt. Texten talar om olika tider på dagen. Det kan överföras till att handla om olika tider i livet. Wallin diktar om den sista kallelsen:

Vak upp! Hör väkten ljuder

Från Zions murar än.

Se nådens sol dig bjuder

En bättringsdag igen.

Men snart skall budet fara

Från lifsens förste ner,

Och i Hans namn förklara:

Att ingen tid är mer.

Aftonen kommer, då vingårdens Herre kallar arbetarne för att ge dem lön. Ps. 31: 16I din hand ligger mina dagar. Men den tid vi har, måste vi använda på bästa sätt. Häri ligger kampen mot det onda och för det goda samt vandringen på helgelsens väg. Kampen mot det onda är ju en strid på många fronter. Möjligheterna beror på vars och ens livssituation. En läkare t.ex. har större möjlighet att kämpa mot sjukdomens ondska. Polis och domstolsväsende har bättre förmåga att stå emot onda handlingar. Men även den vanlige kristne har möjlighet att lindra nöd och lidande, hjälpa den opasslige, ett vänligt ord, ett leende; förbönen inte att förglömma. Vi sjunger i en psalm (177): Att gärna åt sin nästa Råd hjälp och glädje ge, Ej blott på eget bästa, Men ock på andras se, Ej blott Guds vilja veta, men vandra i Hans bud, Det är att kristen heta, Det är att tjäna Gud.

Helgelsens väg är inte heller den lätt att vandra. Vi märker snart, att Gud kräver mer och mer av oss. Fler goda gärningar, därför att vår nästa behöver det. Vid sidan av de goda gärningarna kommer kravet på ett allt bättre kristet liv; mer bön, mer bibelläsning, mer aktsamhet på det egna levernet.

Sist något om lönen. Den, som kallar arbetarne, är den suveränt Gode, som vill ha ett villkorslöst ja av den kallade. Det är som alltid intressant att läsa olika kommentarer. Någon menar, att man skall skilja på lönen här och lönen sedan. Vi skulle få samma lön av gott och ont i denna världen, men vara med i Guds Rike på jorden och därigenom få välsignelser här och evigt liv där. Men det synes icke vara liknelsens poäng. Den är i stället ett slag i ansiktet på fariséer och skriftlärde. Dessa räknade hela tiden med prestation.

Jordägaren börjar med att betala de sist anlända. När det förstkomna såg vad som skedde knorrade de. 13Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, 14ta nu, vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket, som du fick. 15Har jag inte rätt att göra, som jag vill, med det, som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’ 16Så skall de sista bli först och de första sist.”

Fariséerna och de skriftlärde såg ned på den stora massan, som icke kände lagen, och de förfasade sig publikaner och syndare, som öppet satte sig över lagens bud. Fridrichsen skriver, att vi, som lever i vår lutherska tradition, aldrig helt kan fatta, hur revolutionerande och stötande detta budskap var. De mönsterfrommas verkliga sinnelag avslöjas; de gläder sig inte över godheten; den väcker deras avund.

Vi kan behöva varnas för den kristna fariséism, som lägger den religiösa prestationen till grund för Gudsförhållandet. Här i liknelsen ger inte Jesus någon ny syn på Guds dömande rättfärdighet. Han förklarar här Sin uppgift som inbjudare till Gudsriket. Jesus vänder Sig till alla utan åtskillnad, utan hänseende till religiösa meriter. Alla, fariséer, skriftlärda, syndare, enfaldiga, okunniga, alla inbjuder Han till Guds Rike; alla får Riket helt och fullt, om de tror och omvänder sig. Jesus tänker alltså inte här på det eviga livets lön, utan på besittningen av Himmelriket här och nu. Man får akta sig för att ur liknelsen hämta tankar, som inte hör hemma där. Texten talar t.ex. inte om någon ”nådelön”; man hade ju arbetat.

Sammanfattningsvis kan vi då säga, att liknelsen gör upp med prestationstänkandet. Den visar på den öppna inbjudan till alla. Svarar vi ja, får vi medborgarskap i Guds Rike. Lön talas det egentligen inte om. Det ligger emellertid fast i den mänskliga naturen: ”Gör jag något, så måste jag få något härför!” Nej, inför Guds Rike står alla människor i samma situation och med samma möjligheter, oavsett deras personliga kvalifikationer.

Jag vill sluta med ett citat från prof. Fridrichsen skrivet till präster egentligen år 1933, men som kan vara nyttigt att höras av den gudstjänstfirande församlingen: Kan vi med full kraft, övertygelse och sanning denna söndag och varje årets sön- och helgdag förkunna Jesu radikala evangelium? Eller är vi anfrätta av den statiska religionens relativism? Vågar vi alltjämt bygga tro och liv på den rena, suveräna nåden?

Amen.

 O Herre Gud, himmelske Fader, Du som genom Ditt heliga Ord har kallat oss alla till arbetare i Din vingård. Vi beder Dig: Giv oss Din Helige Ande, så att vi arbetar troget i vår kallelse, beflitar oss om att lyda Din vilja och sätta vårt hopp allenast till Din nåd, som är oss uppenbarad genom Din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Pålysningar:

               Kollekten idag tillfaller Missionsprovinsen, för dess övergripande utgifter oss till fromma. Jag kan meddela, att det är på gång en ny koinonia i Borås. Vidare, ännu på planeringsstadiet, arbete på en koinonia i Blekinge, kanske i Karlskrona. Även nästa söndag predikar undertecknad. Jag vill påminna om bibelstudiet, som påbörjats: Gamla Testamentet blev nytt. Nästa gång blir 11:te februari efter Mässan, som börjar kl. 1830.

DSCF8755c

DSCF8763cd

DSCF8766c

DSCF8768c

 

DSCF8769cd

DSCF8771c                                  Andreas och Henrik samtalar med varandra

DSCF8773c         Vid saft och kaffebordet sitter Silvinus, Deminta, Rubine, Agnes, Lydia och Per

DSCF8775cd                                                   Agnes