S:a Birgittas dag

Beredelse:
Käre kristne! Inför Herrens altare är vi församlade för att fira vår Frälsares, Jesu Kristi, Nattvard och mottaga Hans heliga Lekamen och Blod, såsom Han själv förordnat till Sin åminnelse och till underpant på, att Han utgivit Sin Lekamen och utgjutit Sitt Blod till våra synders förlåtelse. Då vi nu är tyngda av våra synders myckenhet och åstundar att bliva befriade från deras börda, vill vi falla ned inför Herren och ödmjuka oss inför vår himmelske Fader, och med hjärta och mun bekänna oss vara de elända syndare, som vi är, i det vi beder Honom om nåd och misskund, så sägande: …
Predikan:
Idag, då vi minns den Heliga Birgitta, kan vi först betrakta den lutherska kallelsetanken. Den Heliga Birgitta fann sig tidigt kallad till att verka för Guds rike. Det finns ingen anledning, tycker jag, att förneka hennes budskap i uppenbarelserna. Vi finner där många uttalanden mot synden, och syndens straff utmålas ordentligt, för att vi skall förstå syndens farlighet. Detta enligt henne själv. 
Birgitta Birgersdotter var en föregångare i vissa frågor: Klostret skulle förestås av en kvinna, abbedissan – även klostrets munkar. Jesus säger i en uppenbarelse: Av vördnad för Min allrasaligaste, jungfruliga moder, till vilken denna orden är invigd, skall hon (abbedissan) vara huvud och härskarinna, ty den Heliga Jungfrun, som hon ställföreträder här på jorden, var efter Min himmelsfärd huvud och drottning för Mina apostlar och lärjungar. En annan fråga var mathållningen. Ingen onödig späkning skulle förekomma. Nunnorna skulle ha fyra liter öl om dagen. Hårt arbete kräver mat och dryck.
S:ta Birgitta och hennes samtida fick uppleva mycket lidande. Själv fick hon uppleva makens och två barns död. Hon såg grymhet, fattigdom och svält. Samtidigt såg hon hos andra högmod, girighet, avund, frosseri, vrede, liknöjdhet. Dessa synder såg hon som konkreta uttryck för att livsgemenskapen med Gud var bruten. Synden är en följd av syndafallet. Botemedlet är att följa Jesus efter och i mässan ta del av Hans kropp till förlåtelse. Mitt i uppenbarelserna står talet om Guds nåd, barmhärtighet och kärlek. Hon går också till rätta med sig själv, och Jesus talar till henne så: Dina ögon var nyfikna till att se det vällustiga, dina öron var lystna efter ditt eget beröm och lättfärdiga ting, din mun var redo till förtal och fåfängt prat, din buk var alltid full av läckerheter, och du vägrade aldrig vad den önskade. Du prydde din kropp övermåttan med kläder… Utanför stod Mina vänner i ömkligt skick, hungrande och nakna; de ropade, men du hörde dem ej, de ville komma in, men du blev vred, du förebrådde dem deras elände och begabbade dem… För din skörlevnad vore du värd, att alla dina lemmar lossnade i sina leder, att köttet förtärdes av röta… För ditt förakt för de fattiga och för Mina vänner, och för din vinningslystnad vore du värd att ansättas av så svår hunger, att du gärna skulle äta dina egna lemmar.
Här kan vi väl nu säga, att hon är ett föredöme i att göra gott, och i att ständigt ge akt på sig själv.
Evangelietexten visar oss på att de så kallade visa och kloka i denna världens ögon inte är det i Guds. Vidare uppmanar den oss att söka Sonen, där den enda frälsningen finnes. Detta visste den Heliga Birgitta. Samtidigt insåg hon nog, med sin klosterstiftelse, att vissa människor, som är kallade, har till särskild uppgift att ständigt lova Gud och hjälpa sjuka och fattiga. Här är ju klostrens förbön för världen dygnet runt på detta jordklot av ovärderlig vikt.
Slutligen talar texten om Jesu öppna armar. Han vill ta emot oss och skänka oss vila och frid, en frid som inte är av denna världen. Han vill lära oss, vad vi behöver veta för vår själs frälsning. Då får vi med glädje ta emot Hans uppdrag, gå in i beredda gärningar. Eftersom Han är med oss, blir bördan, arbetet, inte tung.
Amen.