Rättfärdigt krig?

Kriget i Ukraina fortsätter. Det är tydligt att Ryssland inte har varit så framgångsrik som man befarat. Det betyder dessvärre att kriget kan bli långdraget. Vi hade tänkt oss att människan blivit klok nog att inse att våld aldrig löser några problem. Men när verkligheten är sådan att om någon kan bli ilsken och slå någon på käften, så kommer också grupper och länder att gripa till våld för att hävda sig. Kravaller och krig hör med till den verklighet vi lever i.

Våld är inget kristet ideal. Tvärtom är det ju så att Jesus kallar sina lärjungar att leva i och verka för fred. ”Saliga är de som skapar frid”, sade han i sin Bergspredikan, eller ”som håller fred”, som det också kan översättas. Och han manade: ”Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom.” Fast eftersom det då handlar om ett slag med baksidan av handen, handlar det mer om att tåla skymf än våld (ett slag att skada hamnar ju på vänstra kinden i de högerhäntas värld).

Vi kan dock lägga märke till att en rad goda soldater, trots att de tjänade ockupationsmakten, uppmärksammas i evangelierna. Markus noterar att en officer var den förste som anade hemligheten med Jesus, när han vid Jesu död sade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!” Det var en officer som kom till Jesus med bön om hjälp för sin sjuke tjänare och litade på Jesu ord (i Joh. beskrivs han dock som en ämbetsman som ber om hjälp för sin son). Och det var en officer, Cornelius i Caesarea, som blev den förste icke-juden som kom till tro på Jesus och döptes.

Men också kristna har tvingats inse att våld som inte möter motstånd, tenderar att leda till mera våld. Den som har tagit makten, gör allt för att behålla den. Under tider då soldater ofta användes för att förfölja de kristna, var det inte tillåtet för dem att vara soldater. Men våldet försvann ju inte, så även kristna härskare kunde bli tvungna att ta till våld.

Det utvecklades då tankar om ’rättfärdigt krig’. Augustinus lade grunden, och det fördes vidare av andra. Det finns tillfällen då våld kan behövas för att avvisa värre våld. För att ett krig skall anses vara rättfärdigt, måste ett antal kriterier uppfyllas. Det är först att det i någon mening måste vara ett försvarskrig. (Putin ansluter fräckt till detta, då han menar att NATO genom Ukraina var på väg att angripa Ryssland!) Sedan skall kriget ledas av legitim myndighet. Och det skall föras så att oskyldiga människor om möjligt inte utsätts för våldshandlingar.

Tankarna om hur krig skall kunna föras utan mer våld än nödvändigt sammanfördes för så där hundra år sedan i Genèvekonventionerna. I dem betonas att civilbefolkning inte får utsättas för krigshandlingar, att kulturminnen inte får förstöras, att sårade skall vårdas också om de tillhör fiendemakten, att fångar skall behandlas väl. Numera är även personminor förbjudna (med den konventionen har Ryssland inte anslutit sig till), eftersom de kan bli liggande kvar efter kriget och skada oskyldiga under lång tid.

I en värld där ondskans furste agerar, kan vi inte undvika våld och krig. Utgångspunkten för vårt handlande är att försöka undvika att det blir värre. Vi kan då acceptera att Sverige tillhör de länder som sänder vapen till Ukraina. Vi bygger ut vår försvarsmakt. Frågan om att tillhöra NATO är ingen moralisk fråga, utan en politisk, där vi kan ha olika synpunkter.

Om det nu nödvändigtvis skall vara krig, skall det vara rättfärdigt.

(Citerade bibelord: Matt. 5:9, Matt. 5:39, Mark. 15:39, Matt. 8:5, Joh. 4:46, Apg. 10)

10 maj 2022