Pingstdagen

För att förstå de judiska utläggningarna, måste man översätta mer orda-grant: Det står, att folket såg rösterna och flammorna. Hur kan man ”se” en röst? Det svar, som den judiska traditionen ger, är, att Herrens röst gick ut som eldslågor, vilka alltså kunde ses av folket. Den judiske filosofen Fi-lon av Alexandria c:a 25 f. – 50 e.Kr. skriver, att eldslågorna förvandlades till språk, som människorna kunde förstå. Senare rabbinsk tradition för-klarar dessa eldslågor inte bara som Guds tal i allmänhet. De innebär, att Guds Ord fördelade sig på olika tungomål, begripliga för alla folk. Därmed förklarar man pluralisformerna flammorna eller eldstungorna i den förut lästa versen 2 Mos 20:18.

Nu kommer det nya förbundets Pingst med Kyrkans födelsedag och Andens utgjutande. Låt oss därför vara tacksamma för denna Guds nåd och bekänna vår ibland bristande tro på Kyrkans och Andens makt, så

 

 

Den judiska påsken är väl känd utanför judafolket, lika okänd är den judiska pingsten. Den hör ihop med påsken. Det handlar om att bli fri från slaveriet till att bli fri till att tjäna Herren så att säga fullt ut Tiden 50 dagar finns föreskriven i 3 Mos 23:15

Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabba-ten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till of-fer.

Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren.

Så är man en gång samlad vid Sinai berg. Där blir Thoran – Lagen given. Thoran liknas ibland vid Guds kärleksbrev till Israel, ibland som ett befri-elsebrev. Rötterna till denna händelse finner vi vid Mose kallelse: 2 Mos 3:12

Gud svarade: ”Jag skall vara med dig, och detta är tecknet, som skall visa, att det är Jag, som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg.”

Pingsten är högtiden, då detta går i uppfyllelse. Ja, detta är syf-tet med befrielsen: Folket skall fira högtid tillsammans med sin Befriare, och de skall ingå ett evigt förbund. Vi läser därom i 2 Mos När folket blev vittne till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken från berget darrade de av fruktan och höll sig på av-stånd.

Och de sade till Mose: ”Tala till oss du, så skall vi lyda. Men Gud får inte tala till oss; då kommer vi att dö.”

Mose svarade: ”Var inte rädda! Det är, för att sätta er på prov, som Gud har kommit, och för att ni alltid skall frukta Honom och inte synda.”

Och folket stod på avstånd medan Mose gick upp mot töcknet, där Gud var.

Minnet av detta förbund med Gud skulle firas årligen. Därmed bekräftade man, att man ville vara en del av förbundet och hålla sig till dess villkor, d.v.s. leva efter Thoran – Lagen. Detta gällde naturligtvis alla dem, som var församlade den första kristna Pingstdagen: Apg 2:1

När pingstdagen kom, var de alla församlade,

församlade för att minnas uppenbarelsen på Sinai och bekräfta förbundet med Gud Vi skall återvända till 2 Mos 20:18

När folket blev vittne till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken från berget darrade de av fruktan

För att förstå de judiska utläggningarna, måste man översätta mer orda-grant: Det står, att folket såg rösterna och flammorna. Hur kan man ”se” en röst? Det svar, som den judiska traditionen ger, är, att Herrens röst gick ut som eldslågor, vilka alltså kunde ses av folket. Den judiske filosofen Fi-lon av Alexandria c:a 25 f. – 50 e.Kr. skriver, att eldslågorna förvandlades till språk, som människorna kunde förstå. Senare rabbinsk tradition för-klarar dessa eldslågor inte bara som Guds tal i allmänhet. De innebär, att Guds Ord fördelade sig på olika tungomål, begripliga för alla folk. Därmed förklarar man pluralisformerna flammorna eller eldstungorna i den förut lästa versen 2 Mos 20:18.

Nu kommer det nya förbundets Pingst med Kyrkans födelsedag och Andens utgjutande. Låt oss därför vara tacksamma för denna Guds nåd och bekänna vår ibland bristande tro på Kyrkans och Andens makt, så sägande: (bekännande)

DSCF0202c


DSCF0207cDSCF0208c

Predikan

In nomine …

Dan 2: 44: Himlens Gud skall låta ett rike uppstå, som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike, självt skall det bestå för evigt. Ja, detta rike har nu kommit till fullo i värl-den. Det började med egendomsfolket, nu utvidgat till att gälla alla folk.

Denna dag har många temata, så det är lite svårt att begränsa sig. Jag hoppas dock, att Ni skall finna något som bygger upp Er tro och kanske ger Er nya infallsvinklar.

Vi börjar med den Helige Andes tempel. 1 Krön. 29: 1: uppgiften är väldig. Denna byggnad reses inte åt människor utan åt Herren Gud.

Så har en kommentar gjort följande jämförelser:

Den sjuarmade ljusstaken, som sken varje dag. Guds ord måste få upplysa den kristne varje dag.

Rökelsealtaret, som betecknar bönen. På detta skulle inget offer utföras, så bönen får inte räknas vara någon förtjänst, ty bönen är icke någon rättfär-dighet utan en väg att vinna del i Jesu rättfärdighet.

Skådebrödsbordet, en förebild till Nattvarden.

Det allra heligaste, med förbundsarken, som ingen såg förutom överste-prästen. När Jesus är i hjärtat, är där Guds lag. Jer. 31: 33Nej, detta är det förbund Jag skall sluta med Israel, när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga Min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara de-ras Gud, och de skall vara Mitt folk.

Det är en väldig uppgift att göra kroppen till den Helige Andes tempel.

I dagens text berättar Jesus, att efter Honom kommer den He-lige Ande som Hjälparen till lärjungarna. Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern skall sända i Mitt namn, Han skall lära er allt och på-minna er om allt, som Jag har sagt er. Detta säger oss: utan Anden ingen församling, ingen kyrka. Endast genom Honom skapas en levande försam-ling. Hjälparens gärning är att göra Jesus närvarande för de troende, så att kärleken och lydnaden blir en levande realitet.

Om någon älskar Mig, bevarar han Mitt ord. En förmaning – vi måste bevara och lyda Jesu ord. För en jude var det självklart, att endast den, som håller Guds bud, kan äga Guds välbehag. Men även i NT är lyd-naden avgörande. Det är dock en annan nyans av lydnad. Den är beroende av Jesusuppenbarelsen. Att hålla Jesu ord blir då, att vara Jesus trogen i allt. För att vara trogen måste vi älska honom.

Min frid ger Jag er. Jag ger er inte det, som världen ger. Har den ogudakt-ige någonsin riktig frid? Jes. 57: 20Men de gudlösa är som ett upprört hav,

det blir aldrig stilla, dess vågor rör upp dy och slam. 21De gudlösa får aldrig

någon lycka, säger Min Gud. En oro och ångest, som drabbar den ogud-aktige, är det stora behovet av bekräftelse. Tage Danielsson skrev en gång en sång om dem, som aldrig kunde gå hem från restauranterna. De satt kvar i det längsta, och ute på gatan fortsatte de och gjorde upp om att gå till någon annan. Han skildrade nöjeslivet, men i visan lyste ångesten mel-lan raderna. Rädslan för att inte finnas. Så finns mycket man gör för att få bort den rädslan; arbetar hårt, skaffar sig inflytande och makt. ”Om jag är stark, eller mäktig, eller hårt arbetande, så måste de bry sig om mig. Då kan de inte lämna mig. Då är de beroende av mig.” Ja, den sortens makt vill ofta göra andra svaga och beroende.

När en oomvänd människa äger mycket, så är hon i bryderi. När hon har litet, plågas hon av bekymmer. I båda fallen angrips hon av fruk-tan. Den kristne däremot vet, att, hur det än är, så vandrar Gud vid hennes sida. Hon tackar Gud, för att hon blivit en Jesu vän.

Detta säger Jag er, innan det sker, för att ni skall tro det, när det har skett. Omvändelse och tro. Först skall väl sägas, att mången inte kan säga någon viss tidpunkt, då de kommit till tro. De har vuxit in i tron. Ge-nom ängslan och fruktan har heller ingen blivit rätteligen omvänd. Vi har ett exempel i konung Achav i 1 Kon. 21: 27När Achav hörde, vad Elia sade, rev han sönder sina kläder, satte säcktyg på bara kroppen och fastade; också när han sov, var han klädd i säcktyg, och han gick med tunga steg. Men eftersom han inte kom till Gud av kärlek, blev han inte kvar. Kommer en människa till Gud i fruktan, måste hon ta till sig om Guds kärlek och röras av den. Hon behöver vägledning, kanske av en vän eller själasörjare, som är ledda av den Helige Ande, så att Anden får påverka den sökande. Vår tro är en löftestro. Någon har sagt, att tro, det är som att stå vid kan-ten av en klippa och inte se något nedanför, bara höra rösten, som säger: ”Hoppa, jag tar emot dig!” Och sedan hoppa!

Så lär vi oss idag, att, när vi möter Jesu kärlek, vi kan tro. Tron leder till att vi öppnar oss för den Helige Ande. Så föds goda gärningar. Vidare lär vi oss, att vår kropp är den Helige Andes tempel. Det måste skö-tas både utvändigt och invändigt. Det blir omskött invärtes, när vi bevarar och håller Guds ord. Vi måste låta Ordet tukta oss och syndaförlåtelsen i avlösningen och i Nattvarden rena oss. Vi måste i bön och gudstjänst ständigt söka gemenskap med Herren. Gör vi allt detta, får vi del av Jesu frid, den frid som finns innerst därinne trots världens larm och oro.

Amen.

DSCF0209cdDSCF0210cDSCF0212c                       Inbjudan till Herrens Heliga Nattvard

DSCF0214cPrästen uttalar och förmedlar välsignelse till församlingen

DSCF0216cDSCF0217cdDSCF0220cd