Kyrkan är, skall vara, apostolisk, säger vi i trosbekännelsen. Vår kyrkotradition är präglad av reformationen på 1500-talet. Men den betydde inte att något nytt skapades. Det var det gamla, det apostoliska, som återskapades, när det hade hållit på att gå förlorat under senmedeltiden.

Vad innebär det då att kyrkan är apostolisk. De viktigaste inslagen är:

Ledare – inte styrelse. Det kan låta lite oroande. Vi har sett vad som kan hända när en ledare, en Führer, tar makten. Så har det varit genom historien, och det är ju inte annorlunda idag. Vi vill att det skall vara demokrati, att alla i folket är med och bestämmer.
I många avseenden leds kyrkan och församlingarna demokratiskt. Men i grunden är inte kyrkan något som människor har format. Det är Kristi kyrka, och därför är det han som bestämmer.
Jesus visste att hans tid på jorden skulle ta slut. Därför utsåg han apostlar att leda kyrkan. De i sin tur utsåg biskopar, med präster som sina representanter i församlingarna och med diakoner och diakonissor som medarbetare. Det finns ordningar för hur de utses, men de insätts i sin tjänst genom vigning. Biskopar lämnar vidare uppdraget att leda kyrkan i apostlarnas tro och ordning.
Kyrkan är i grunden inte en organisation, utan gemenskapen av dem som tror på Jesus som Herren. I den gemenskapen har varje medlem sitt ansvar, men den leds av män kallade av Herren (ofta med diakonissor vid sin sida).

Lära – inte opinionsundersökning. Kyrkan bygger på vad Herren Jesus sade och gjorde. Hon förvaltar ett budskap som inte får förändras. Aposteln Judas talade om ”den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga”.
Kyrkans uppgift är att i varje ny tid framföra samma budskap som apostlarna kom med, det som vi har bevarat i Nya testamentet. Samtidigt skall det förkunnas så att det svarar på frågor som har blivit aktuella. Man måste ta hänsyn till människors insikter och kultur.
Frestelsen är då att svara som det passar människor. Men kyrkan får inte ge dem det budskap de vill höra, utan det som de kan behöva få höra. Det betyder att kyrkan kan komma på kant med politik och allmänt tänkesätt. Men i en värld där ’Lögnens fader’ härjar, är uppgiften inte så sällan att avslöja lögnen och peka på sanningen. Den apostoliska kyrkan skall vara trogen honom som är ”vägen, sanningen och livet”.

Längre ut – inte sig själv nog. Termen apostel betyder ’sändebud’. De skall föra ut det budskap som de har tagit emot av Jesus. Apostlarna gjorde som de blivit tillsagda. De hann häpnadsväckande långt, från Rom till Indien, från Svarta havsområdet till Nordafrika. Sakta men bestämt spreds sedan tron på Jesus. Efter tusen år nådde den också vårt land.
Det apostoliska uppdraget att leda kyrkan ges åt några, men uppdraget att gå ut och möta människor med budskapet om Jesus gäller alla. Här når lekfolket längre ut än präster och diakonissor. Det är de som möter människor i deras vardagsliv. De kan då enkelt vittna om det som har kommit till tro på. De kan utan stora åthävor komma till deras hjälp som livet har farit fram obarmhärtigt med.
Förr, i en kyrka som alla tillhörde, var det inte angeläget att gå ut och möta medmänniskor. Men nu är läget ett annat. Allt fler har inte bara glömt bort Jesus, utan aldrig på allvar hört om honom. Vi är tillbaka till missionstiden i vårt land.

Låt oss bygga kyrka på apostlarnas grund, i alla avseenden!

(Citerade bibelord: Jud. v.3, Joh. 8:44, Joh. 14:6)

19 juli 2022