Om kriget kommer

Så hette den handledning som myndigheterna sände till alla hushåll under ’kalla kriget’. Vi som är äldre minns. Nu har den kommit i ny version – Om krisen eller kriget kommer (i den ordningen). Det visade sig vara förekommande. Nu har kriget kommit igen, dessbättre inte (ännu) till vårt land.

Men vi skall nog vara beredda på att det blir kris i någon utsträckning. Ryssland behöver väl pengarna, men hur länge kommer gas och olja att levereras? Och Ukraina är en av världens storproducenter av spannmål. Vi får räkna med att matpriserna stiger. Det kanske är bäst att se till att vi har lite extra spagetti i skafferiet och ett fungerande spritkök.

”Om kriget kommer” är också ord som vi finner i Psalt. 27, då med tillägget: ”är jag ändå trygg”. Trons folk blir inte förfärade. Psalmen har ju inletts med tillförsikt: ”Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta?” Dagliga bekymmer kan vi inte undgå, men förfärande oro griper oss inte. ”Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro?” frågar psalmisten, och svarar med uppmaningen: ”Sätt ditt hopp till Gud!”

Givetvis ligger en tid av mer bön än vanligt framför oss. Det skulle det ha gjort i alla fall, eftersom vi nu går in i Fastan. I Askonsdagens evangelium noterar Jesus sakligt: ”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” Frågan vi skall ställa oss, är vad vi bygger vår trygghet på. Det blir så lätt jordiska ting, de finns ju nära till hands, inte minst i ett land med välfärd. När vi nu förs in i en tid av ofärd, inser vi hur bräckligt det kan vara.

Vi litar på löftet att Gud hör vår bön. När man tar del av vad som nu utlyses i somliga kyrkor, verkar det som om bön skulle vara till för att vi skall bli lugna. Vi är frimodigare, vi tror att bön kan förändra verkligheten. Vår bön kan då vara realistisk. I högmässan i går sjöng vi en psalm från gamla psalmboken – den hade några psalmer för ’Ofärdstider’. Vi ställde oss vid sidan av våra medmänniskor i Ukraina med bl.a. bönen: ”Styrk deras mod, som nu sitt blod för fosterlandet våga.”

Men psalmen hade också bönen att ”nödens slag från denna dag oss till förbättring lända”. Fastan påminner oss om att vi på olika sätt låter våra liv föras samman med ”ondskans andemakter i himlarymderna” (som det heter i Efesierbrevet). Fastan skall vara en tid av bot och bön om att Gud befriar oss från vår ”del i världens bortvändhet från dig” (som vi ber i syndabekännelsen). Och bönen skall förenas med att vi under Fastan, mer medvetet än annars, i vårt dagliga liv distanserar oss från sådant som kan hota att föra oss bort från Gud.

När nu kriget har kommit, blir vår hållning trotsigt annorlunda än många andras. Jesus visste att tider av ångest och rådlöshet skulle komma. Vi tar till oss hans uppmaning: ”När det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.” Vi börjar nu vår vandring genom Fastan mot Påskens förnyade påminnelse att Herren Jesus ”utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull”. Ondskans furste rådde inte på honom. Mitt bland världens ruiner står ett kors, och en grav som ingen längre ligger i. ’Livet segrade’, är uttrycket ibland. Vi vill vara tydligare: Det är Jesus som har ”fört fram liv och odödlighet i ljuset”.

Därför: ”Om kriget kommer, är jag ändå trygg.”

(Citerade bibelord: Ps. 27:1,3, Ps. 42:6 (m.fl.), Matt. 6:21, Ef. 6:12, Luk. 21:28, Rom. 4:25, 2 Tim. 1:10)

1 mars 2022