Det liv vi sjunger om i psalmen är naturligtvis det liv som Jesus bar fram ur graven på Påskmorgonen. Det livet tändes också i oss när vi döptes. Det kommer inte att bli fullt utvecklat förrän vi lämnar det jordiska livet. Men det finns, som ett foster som en gång skall födas. Vi är havande med evigt liv.

Havande måste också en kvinna vara med ett nytt liv. Vad har hon för rättigheter gentemot det livet? Det är en fråga som inte lägger sig till ro, vad myndigheter än beslutar. Nu har Högsta domstolen i USA ändrat ett tidigare avgörande. Den menar att domstolen gick för långt, när den menade att rätten till abort tillhör de rättigheter som landets konstitution nämner. Frågan kan då inte avgöras centralt, utan de enskilda delstaterna får besluta hur de vill ha det.

En kvinna har rätt att besluta över sin egen kropp, hävdar man. Men då gäller först att fostret inte är en del av hennes kropp. Det är från början en avskild individ. Den kan ännu inte andas eller skaffa sig näring själv. Den får det från modern, genom moderkakan, men den har en skiljevägg. Genom den kan syre och näringsämnen passera, men inte blod. Fostret har ett eget hjärta, som börjar slå redan efter tre veckor, ungefär när kvinnan börjar undra om hon kanske väntar barn.

Fostret är en gäst i kvinnans kropp. Då kan man häva att kvinnan har rätt bestämma vem som får bo hos henne. En hyresgäst som inte betalar hyran kan sägas upp. En flykting som inte har asylskäl kan utvisas. Kvinnan skulle kunna ha rätt att göra sig av med den oönskade gästen (hon har dock medverkat till att den blev till).

Men när man vill avhysa en hyresgäst eller flykting, finns det bestämmelser om när och hur det får ske. Den oönskade har rättigheter, som måste prövas. Värden får inte göra som det passar. Det bör gälla också ett foster. Nu försöker man ta ifrån det dess rättigheter, genom att säga att det inte är en individ förrän det är drygt 20 veckor gammalt. Helt utvecklat var det redan tidigare, men då har det växt till så pass att skickliga läkare kan hålla det vid liv.

Det finns alltså anledning att avvisa att kvinnan skulle ha rätt till sin kropp. Skall man ta bort ett oönskat foster, får man ha bestämmelser om det, inte låta kvinnan ha vetorätt. Det är väl naturligt att låta kvinnan gå före, om hennes liv hotas av graviditeten. Man kan väl tänka sig andra skäl också, men hennes rättigheter måste vägas mot fostrets.

Vi kristna hävdar att det rör sig om en unik människa redan från början. I 139:e psalmen tackar vi Gud för att ”du såg mig innan jag föddes”. Jeremia fick höra Gud säga att han var utvald att bli profet ”innan jag formade dig i moderlivet”. Och så har vi naturligtvis Johannes döparen, som sex månader gammal i sin mors kropp kände igen Jesus, bara några veckor gammal.

Också den lilla människan i sin moders liv har sina rättigheter. Det är märklig, ja, egentligen förfärande, att politiker kan tala mycket om hur samhället måste hjälpa de som är små och svaga, men obesvärat struntar i de allra svagaste, fostren. En kvinnas ’rätt’ till abort är inte som andra rättigheter, en annan individs rättigheter finns med i bilden. En gäst, om så oönskad, får inte behandlas hur som helst.

Vi kristna hävdar att liv som blev tänt har rätt att få skydd!

(Citerade bibelord: Ps. 139:16, Jer. 1:5, Luk. 1:41; Sv.ps. 258)

12 juli 2022