Ett fritt samhälle präglas av mångfald. Diktatorer avskyr mångfald, de vill att alla skall tänka och handla så som de bestämmer. De är inte intresserade av idéer om mänskliga rättigheter, som innebär att man får tänka och handla som man vill, så länge man inte skadar någon annan.
Kyrkan präglas också av mångfald. Så var det från början, där fanns både judar och greker, slavar och fria, män och kvinnor. Det var inte helt lätt att hålla ihop det – de judekristna behöll sina gamla matregler, vilket kunde bli besvärligt för de måltider man ofta hade i samband med nattvarden. Paulus hade anledning att kritisera Petrus (Kefas) för att han tog för mycket hänsyn till judarna.
Den världsvida kyrkan visar upp stor mångfald. Om man i Europa mest finner hyfsat välbärgad medelklass i kyrkan (om man nu finner några alls), så är det på södra halvklotet mest fattiga människor. Alla är präglade av sin kultur som de för med sig, så länge den inte kommer i konflikt med kristen tro. Även om det överallt är samma grundläggande ordning, skiljer sig gudstjänsterna åt i ton och fromhetsuttryck.
Kyrkan är en del av den önskvärda mångfalden i ett fritt samhälle. Men det är inte utan problem. Ibland kan kristen tro komma i konflikt med tidsandan. Då kan det visa sig att mångfalden trots allt har sina gränser. Det finns saker som man menar måste gälla för alla. Även i ett demokratiskt samhälle finns totalitära drag. Man kräver att alla skall foga sig efter vad majoriteten har funnit för gott att bestämma.
Vi har flera sådana frågor nu för tiden. När kristna i abortdebatten lyfter fram att varje liv skall skyddas, talar man om kvinnors rätt att bestämma över sin kropp. När man menar att det är Guds mening att kvinnor inte skall bli präster, hävdar man att jämställdhet mellan kvinnor och män är viktigare.
Framträdande i brytningen mellan mångfald och likformighet är frågan om homosexuellt samliv. (Det handlar inte om homosexualitet i sig – ingen skall skuldbeläggas för den läggning han eller hon råkat få.) HBTQ-individer har rätt att forma sitt liv som de vill. Men man kan konstatera att RFSL och närliggande grupper har varit osannolikt framgångsrika. För hundra år sedan var homosexuellt beteende straffbart. Numera får det inte i något avseende ifrågasättas, det skulle vara att kränka dem det gäller.
Bestämda krav ställs på att kyrkan anpassar sig. Här blir det tydligt att mångfald inte längre är idealet. Men nog är det förunderligt att människor som förklarar att de inte tror på Gud, kan vara så aggressivt angelägna om att kyrkan inte avviker från tidsandan. Många kristna kan vara villiga till att anpassa sig, menar att kyrkan annars hamnar vid sidan om. De som menar att kristna bör följa det de finner vara Guds ordningar för livet, drivs ut i marginalen.
God mångfald innebär att man har rätt att följa sitt samvete, och att man inte skall tvingas att handla mot sitt samvete. Men det är man inte alltid villig ett medge. Barnmorskor som begär att få slippa syssla med abort får ingen anställning. Med beslutet om kvinnor som präster kom en samvetsklausul. Den höll i 30 år. Till årets kyrkomöte har inlämnats en motion om att präster som vägrar viga likakönade par skall avkragas. Gällande lag medger att kyrkliga vigselförrättare har rätt att vägra viga. Här vill alltså kyrkopolitiker att att kyrkan skall ha sämre samvetsfrihet än vad samhället trots allt har!
Upprepat ser vi att samhället och dess makthavare har svårt att hantera mångfald.
(Citerade bibelord: Gal. 3:28, Gal. 2:12)
9 aug. 2022