Vid ett tillfälle då Jesus blev ifrågasatt kallade han djävulen för Lögnens fader. Om honom sade han: ”Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom.” Just nu ser vi Lögnens fader helt frisläppt för sitt verk. Det är ju en rad lögner som gett anledning till kriget i Ukraina.

Vi ser att det finns onda människor ibland oss. I mänsklighetens historia har många spritt elände och död omkring sig. Dessbättre finns det också goda människor som gör livets mödor lättare att bära. Man kan fundera över om människan i grunden är god eller ond.

I en sekulariserad tid kommer man inte längre än så. Men vi kristna frågar oss: Vem är det som inspirerar en människa, under vems ledning står hon? Så anger evangeliet varför Judas Isakariot blev förrädare: ”Djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus.” Inte heller Jesus ställer sig ensam i sitt verk. Han har kommit, inte ”för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig.”

Det märkliga är att det är lättare att komma undan med stora lögner än med små (som människor har lättare att kontrollera). Det är också så att om en lögn som ständigt upprepas, kan den till slut komma att uppfattas som sanning. Problemet när man kommer med osanning, är att man måste ha gott minne. Man måste minnas vilka lögner man kom med. Och vanligen måste man täcka över sin första lögn med ytterligare lögner.

Det finns en gammal insikt: Man kan bedra alla för en viss tid, och man kan bedra somliga hela tiden. Men man kan aldrig bedra alla för alltid. Sanningen kommer förr eller senare fram. I en rysk utredning om Tjernobyl (naturligtvis tillkommen efter Sovjetunionens fall) konstateras: ”Sanningen bryr sig inte om våra regeringar, ideologier eller religioner. Den kommer alltid att finnas där, i ständig väntan.”

Det är med sanning och lögn som med ljus och mörker. Liksom ett ljus, hur litet det än är, tränger undan mörker, så segrar alltid sanningen. Det kan ta sin tid, men till slut står sanningen som segrare. Sambandet erkänns i bönen i 43:e psalmen: ”Sänd ditt ljus och din sanning.”

När Pilatus, med sin erfarenhet av makt, kände igen något liknade i Jesus, sade Jesus att han hade ”kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen”. Det är klart att ’sanning’ här handlar om mycket mer än enkla jordiska fakta. Men också de hör med. Med Jesus har Lögnens fader blivit besegrad.

Naturligtvis skall de som har tillskansat sig makten i Kreml (och för den delen i ryska patriarkatet) skall ställas till ansvar för vad de har gjort. De har valt sin väg. Och det är väl så att de har lyssnat till Lögnens fader så intensivt, att de nu själva tror på de lögner de kommer med. Vi andra ser verkligheten. Mer än i något tidigare krig får vi omedelbart och fortlöpande bilder av vad som händer, när många har mobiltelefoner att fotografera med, och kan sända sina vittnesbörd vidare.

Samtidigt börjar en annan sanning göra sig påmind: jordisk makt har sina gränser. Det har visat sig att den ryska krigsmakten inte alls är så oövervinnerlig som Putin trodde, och som vi befarade. Men än har vi uppenbarligen lång tid framför oss, då våldet får härja. Naturligtvis är våra böner med de arma medmänniskor som oskyldigt drabbas till hem och liv, och vi kommer dem till hjälp.

Lögnens fader kommer att bli förlorare.

(Citerade bibelord: Joh. 8:44, Joh. 13:2, Joh. 6:38, Joh. 18:37, Ps. 43:3)

3 maj 2022