Kristi himmelsfärds dag

Skriftermål

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

              Vi påminner oss först på nytt, att niodagarsperioden från fredagen efter Himmelsfärdsdagen till Pingst har en unik prägel i kyrkoåret. Apostlarna är lämnade ensamma i väntan på att löftet om Anden skall infrias. Denna niodagarsperiod av tystnad, stillhet och väntan, som apostlarna tillbringade i salen i övre våningen tillsammans med Maria och några andra kvinnor, har skapat begreppet novena. Efter detta mönster har från 1600-talet utvecklats ett bruk i romerska och anglikanska kyrkan att ha en niodagarsperiod – en novena – av stillhet och beredelse inför en särskild uppgift eller i en speciell nödsituation.

Här befinner vi oss nu åter väntande på Andens kraft.  Med tanke på dagens ämne om himmelsfärden, skall vi begrunda detta: Var finns Gud? Det berättas om en judisk man, att han gick med sin son till en rabbin för att få sonen välsignad. Inför rabbin gav mannen sin lille son en rubel, om han kunde säga, var Gud bor. Pojken svarade fadern, att han skulle ge denne två rubel, om han kunde säga, var Gud inte bor.

Augustinus ber: Se, Du var innanför, och jag var utanför, och där sökte jag Dig. Du var med mig, man jag var ej med Dig. När jag en gång är fäst vid Dig med allt vad i mig är, skall ingenstans för mig finnas sorg och möda, och mitt liv skall bli levande, då det blivit helt och hållet fyllt av Dig.

Ja, här skymtar på slutet den saliga bekymmerslösheten fram. Vi skall söka Herren, där Han låter Sig finnas. Det kan vara med Andens hjälp i vårt inre, men framförallt i nådemedlen: Ordet och sakaramenten.

Så har vi då här som särskilda bekännelseämnen, när vi likt lärjungarna väntar på Andens utgjutande och kraft: Vi måste göra bot och bättring, i det vi ökar våra kontakter med Gud i Bibelläsning, bön och gudstjänst, att vi gör bot och bättring, i det att vi först tänker på andras väl, att vi gör bot och bättring, i det vi alltid tänker på vårt stora och viktiga uppdrag att sprida evangelium och kärlek.

Låt oss bedja och bekänna så sägande: …

Predikan  Joh. 17: 24 – 26

In nomine …

Augustinus skriver: Låtom oss fara till himmelen med våra hjärtan, tills vi får fara efter med kropp och själ. – Jesus i himmelen, Jesus i hjärtat, himlen i hjärtat, hjärtat i himmelen. Spurgeon sade: Man har ofta betviflat, att vi skola känna igen hvarandra i himmelen. Ett sådant tvifvel är ogrundadt, ty himmelen kallas ”min Faders hus”. Och familjemedlemmar böra väl känna igen hvarandra?

Vidare läser vi i Joh. 14:1”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på Mig. 2I Min Faders hus finns många rum. Skulle Jag annars säga, att Jag går bort för att bereda plats för er? 3Och om Jag nu går bort och bereder plats för er, så skall Jag komma tillbaka och hämta er till Mig, för att också ni skall vara, där Jag är. Efter himmelsfärden bereder Jesus oss plats i himmelriket.

Frälsningverket är fullbordat. För bibelkännaren är det tacksamt att notera, att förebilden, en form av profetia, finns i det gamla förbundets tronbestigningsfest. I 110:de psalmen säger Jahve till Sin smorde konung på Sion: Sätt dig på Min högra sida, så skall Jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.

Himmelsfärdsdagen är alltså det nya gudsfolkets tronbestigningsfest. Uppfyllelsen av det gamla förbundets förebilder sker genom Jesus Kristus. Den helige Paulus skriver i Efesierbrevet 1: … när Han, Gud, uppväckte Honom från de döda och satte Honom på Sin högra sida i himlen, 21högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn, som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. 22Allt lade Han under Hans fötter. Den helige Petrus skriver i sitt första brev, kap. 3: Och ni räddas, genom att Jesus Kristus har uppstått, 22Han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under Honom.

Berättelsen om himmelsfärden är utan övernaturliga häpnadsväckande inslag. Lärjungarna får inte några himmelska syner. De får här inte se in i himmelen. Himmelsfärdstraditionen är betygad överallt, och forskarna menar, att himmelsfärden framstår som en av hörnstenarna i den urkristna förkunnelsen jämte lidandet och uppståndelsen. Vi läser också profetian hos Daniel i dagens GT-liga läsning: Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån Honom, och Hans rike skall inte förstöras.

I Hebr.9:24 läser vi: Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. Nu kan vi då begrunda, vad detta betyder för oss. Jo, Frälsaren är i himmelen – ett stort glädjeämne för Hans lärjungar på jorden.

1. Det är ett stort glädjeämne, ty det betyder, att det stora verk är fullbordat, som Han utförde på jorden.

             Jesus återvände inte till himlen, förrän Hans verk var slutfört. Vi minns, att ofta talade om himmelen, att Han var sänd hit av Fadern, och att Han skulle återvända dit. Han fullgjorde Sitt uppdrag i Sin förkunnelse, botandet av sjuka och slutligen genom Sin offerdöd. Himmelsdagen måste ha varit en stor glädjedag för Honom. Även för lärjungarna kändes det nog glädjande, att deras Mästare fått komma hem. Annars skulle de nog inte hållit ut i sin gemenskap och bön. Det är också en glädje för oss, att Han fullbordat Sitt verk ”för mig”.

2. Frälsaren är i himmelen – det är ett stort glädjeämne för Hans lärjungar på jorden, ty det betyder, att de får vänta en himmelsk kraft i alla sina omständigheter här.

              Jesu lärjungar blev inte kvarlämnade i någon idyllisk omgivning. Visst kan de vid vissa tillfällen finna stillhet och fullkomlig glädje, men den fallna världen gör sig snart påmind. Visst blir även vi nutida lärjungar beklädda med kraft ifrån höjden, och den behöver vi, liksom de första lärjungarna. Även den kristnes liv drabbas av Själafienden och världen. Här finns bland de kristna otro, avund och vrede. Även Jesu nuvarande lärjungar samlas i Helgedomen. Där vill de få uppbyggelse och glädje. De vill höra Guds Ord, och möta Sin Frälsare i Hans nattvard. Och det vi får här, kan fylla våra hjärtan med lovsång. Men inte alltid. Otrons kalla vindar kan komma också hit. Även Själafienden känner kyrkvägen, ja, han vet till och med var nattvardsbordet är beläget. Så kan han tränga sig in för att störa och förstöra med främmande tankar, otrons tvivelsjuka och upproriska tankar.

I all vår syndfullhet, svaghet och oro, är det ändå så, att vi kan beklädas med kraft från himmelen, ty hur tillstängt det än kan vara runt omkring oss av allehanda svårigheter, så är det en öppen väg från Frälsaren i höjden till lärjungarna på jorden.

3.   Frälsaren är i himmelen – det är ett stort glädjeämne för Hans lärjungar på jorden, ty det betyder, att de alltid får vara under Hans välsignande händer.

              Hos Luk. 24 läser vi: 50Han tog dem med Sig ut ur staden bort mot Betania, och Han lyfte Sina händer och välsignade dem. 51Medan Han välsignade dem, lämnade Han dem och fördes upp till himlen. 52De föll ner och hyllade Honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. 53Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

Medan Jesus välsignade Sina lärjungar med upplyfta händer, försvann Han ifrån dem. Hans upplyfta, välsignande händer var det sista de såg av Honom. Han avslutade inte välsignelsen, innan Han skiljdes från dem; utan under en fortsatt välsignelse försvann Han. Är inte det en bild av vad Han gör i himmelen, vad Han fortsätter att göra intill tidens ände? Eftersom Han är i himmelen, når Hans händer överallt; Han tar upp de små i sin famn och välsignar dem i dopet, Han välsignar det enskilde, som läser Hans Ord, Han välsignar gudstjänstdeltagarna. Ja, vi är alltid omslutna av Hans välsignande händer. Det stora, som Hans välsignelse innebär, kan här varken fattas eller beskrivas, ty det är en himmelsk välsignelse, som övergår alla jordiska mått. Det betyder, att intet kan utestänga Hans välsignelse.

4.   Frälsaren är i himmelen – det är ett stort glädjeämne för Hans lärjungar på jorden, ty det betyder, att också de har en salig himmelsfärd att vänta.

              Vi läste i dagens evangelium: Fader, Jag vill, att de, som Du har gett Mig, skall vara med Mig, där Jag är, för att de skall få se Min härlighet, den som Du har gett Mig, eftersom Du har älskat Mig …Jag har gjort Ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek, som Du har älskat Mig med, skall vara i dem, och Jag i dem.” På ett annat ställe säger Jesus: Jag skall komma igen, och taga eder till Mig, ty Jag vill, att där Jag är, där skall också ni vara.

Jesus tog inte heller Sina första lärjungar upp till himmelen. Nej, Han ville, att de här skulle vara jordens salt och världens ljus. Samtidigt behöver Hans lärjungar, nu som då, fostras och prövas. De/vi har uppgifter här i världen att sprida budskapet om Guds kärlek, att vara föredömen, att hjälpa andra. Ofta får vi gå in i beredda gärningar följda av Hans särskilda välsignelse.         

Vi har redan här kommit till Guds Rike. Vi är medborgare

i en andlig värld, som är uppfylld av andliga tillgångar och himmelska skatter. Vårt själsliv är lyftat till ett annat plan än det, som präglas av förgängelsen. Vi har en plats i en värld, där hela livet är en högtid. Wallin har diktat följande om detta:

Hur lindrigt lösas jordens band!

Jag vet, att vid Din trogna hand
Jag i Din glädje hamnar,
Der vännen återfår sin vän
Och David, from och glad, igen
Sin Jonathan omfamnar.
Modren,
Brodren,
Där ej gråta;
Makar såta,
Ömma hjertan,
Der ej hinnas mer af smärtan.

De sista versarna i citatet ovan ur Luk. visar oss Kyrkans grundstämning. Hon mottager välsignelsen och ger ut den i lovsång och glädje; man tillber Jesus, man är fylld av glädje, och man lovar Gud ständigt i helgedomen.

Amen.

Bön efter predikan:

              O Herre Jesus Kristus, Guds, den Allsmäktiges, Son, Du som på jorden, för vår skull, bar törnekronan och nu, såsom vår fullkomnade Frälsare, bär ärekronan på Guds högra sida. Från jordens dal prisar vi Dig, Du vår ständige förebedjare hos Fadern. Vi beder Dig: Vidga över all världen det rike, som Du grundat med Din seger på korset. Bekläd oss med kraft att vara Dina sändebud, och låt oss omsider med alla kristtrogna skåda Dig och sjunga Ditt lov i den eviga glädjen. Amen.

Pålysningar:

              Kollekten idag tillfaller koinonian för våra utgifter. På söndag, den 7:de i Påsktiden predikar undertecknad igen. Jag vill redan nu göra er uppmärksamma på, att vi firar högmässa även på Annandag Pingst den 9 juni, då kl. 1800. Så ytterligare ett viktigt meddelande: Onsdagen den 4 juni kl. 1830 firas här rekviemmässa efter Viola Pettersson ledd av biskop Göran.

Välgångsönskan över församlingen:

              Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store Herde, vår Herre Jesus, upp från de döda, Han styrke Er i allt gott, så att Ni kan göra Hans vilja! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer:   159:-                        Till härlighetens land igen                      660:-                        Herren är nu Konung

158: 1 – 5   Till himlen Herren Jesus for

474: 1 – 2   Du som oss frälst ur syndens band

              474: 3 – 5   En herde för Din kära hjord

                44:-                       O, giv mig tusen tungors ljud