Kristi Himmelsfärds Dag

Kristi Himmelfärdsdag

2016

Luk 24:49-53

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Nu har det alltså gått 40 dagar sedan påsk. Och vi firar att Jesus far åter till sin fader i himmelen, för att förbereda en plats för oss i himmelen. Och vi bekänner: Uppstigen till himmelen. Sittande på Faderns högra sida. Därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Vi lever nu i tiden mellan Jesu första ankomst och hans andra ankomst.

Jesus hade öppnat ögonen på lärjungarna för det som stod skrivit i gamla testamentet. Och han hade precis sagt till dem: Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.

Lukasevangeliet började med att Johannes ropade ut till folket: Omvänd er, Guds rike är nära. Nu är evangeliet färdigt genom Jesu död och uppståndelse. Nu har gamla testamentets profetior gått i uppfyllelse i honom. För nu har Herren Jesus ställt sig under lagen och låtit dess dom träffa honom, såsom hade han varit den störste syndaren. Så betalar han med sitt lidande för hela världens synd… Och så när nu synden är sonad, träder han fram ur graven. Luther säger att det är en härlig frukt av Kristi himmelsfärd, att de starka fienderna, synden, döden och djävulen, som höll oss fångna, nu själva av Herren Kristus är gjorda till fångar, och vi är förlossade från dem. Ty att han har uppfarit till himmelen och sitter på Guds högra sida, det har han gjort just för att beskydda sin kristenhet mot dessa fiender.

När Jesus lämnade sina lärjungar och återvände till sin fader läser vi att lärjungarna blev välsignade och de tillbad honom och återvände till Jerusalem med glädje. Nu var det inte som vid korset det vill säga sorg. Nu var det heller inte som vid uppståndelsen, det vill säga förvirring. Utan nu var det glädje. De var glada. Men hu kunde de vara det? Han fanns ju inte längre bland dem.

Jesus hade nu återvänt till sin fader i himmelen. Hans förnedring på jorden var över. Det betyder inte som Henok eller Elia som fick lämna jordelivet utan att dö. Henok blev hämtad utan att dö. Elia blev hämtad i en brinnande vagn. Kristus lyfte upp sig själv. På samma sätt är det inte vi som ska uppväcka oss själva, utan det skall Kristus göra på den sista dagen.

Uppstigen till himmelen. Vad betyder då det? Var finns himmelen? Ja, vi är alldeles för svaga, för små för att helt förstå detta. I Efesierbrevet läser vi: Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt.

Där i himmelen, Herren Jesus är fortfarande en människa, såsom du och jag. Men nu har han inte längre någon hunger eller smärta som vi människor. Han är förhärligad och sitter på faderns högra sida. Han är inte längre bland lärjungarna. Han är inte synlig. Jesus sa: Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern. På ett annat ställe säger Jesus: Jag är med er alla dagar intill tidens ände.

Apostlarna gladde sig. För de hade nu Kristus närvarande i nådemedlen, i ordet och inte minst i sakramenten. I nattvarden hade de honom närmare än de hade honom när han vandrade här på jorden. De hade skriften och de hade fått den helige ande. Kristus hade inte lämnat dem, hade inte lämnat sin församling, istället hade han kommit närmare. På samma sätt är det för oss. Vi som lever idag behöver inte ta flyget ner till Judéen för att möta honom. Han är överallt där hans ord förkunnas och hans sakrament rätt förvaltas. Även här i Stockholm.

Lukasevangeliet började i templet, Sakarias möte med ängeln och sluta i templet med apostlarna i templet. Från Sakarias offer i templet till lärjungarnas tacksägelseoffer i templet.

Lärjungarna pekade på nådastolen, men då på den uppståndne Kristus, hans kropp och blod som ges till hans barn till att äta och dricka.

När evangeliet börjar, Gud var närvarande i templet som han var i gamla testamentets tid.

Här i slutet av evangeliet, vid Kristi himmelsfärdsdag, templet är Guds hus för Jesus, men bara tillfälligt. Snart om tio dagar skulle lärjungarna åter få den helige andes kraft och då inte i templet, utan i ett hus. Och de första kristna samlades i hemmen. Kyrkan är inte längre bunden till en speciell lokal eller plats.

Kristi Himmelsfärdsdag är en glädjedag. Låt oss vara glada. Jesus är inte längre här på jorden. Men han är här, mitt ibland oss, i ordet och sakramentet, där han kommer till oss och mata oss med sitt levande ord, med sin levande kropp, sitt levande blod som ger evigt liv.

Herren sände ut apostlarna. Apostlarna blev ordets tjänare och trofasta är de som håller fast vid apostlarnas lära. Som Jesus sa: Den som lyssnar till er lyssnar till mig. Kyrkan är just byggd på denna apostoliska grund, istället för templet och är därmed den nya strukturen för Guds nya folk, Kristi kyrka.

Apostlarna återvände till Jerusalem med glädje. De kom till templet, till kyrkan, och fortsatte att predika Moses och Jesus, lag och evangelium, predika omvändelse och syndernas förlåtelse i Jesu namn, samma budskap som Johannes predikade, ja som Jesus själv predikade.

Samma budskap är vi kallade vi som följer i apostlarnas fotspår. Vi är kallade att predika utan att kompromissa. Vi behöver varken justera ordet baserat på vilken miljö vi befinner oss i. Vi behöver inte oroa oss om relevans eller upplevda behov. Gud känner sitt ord. Och hans ord är alltid relevant för att ge liv för de som lyssna. För det är hans ord, hans budskap, inte människotankar.

Det vill säga budskapet om syndernas förlåtelse i Kristus Jesus. Budskapet om omvändelse från mörker till ljuset. Budskapet som öppna ögonen på människor. I Apostlagärningarna, där vi läser om Kristi kyrkas första tid heter det: Öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse.

Jesus och Apostlarnas budskap var och är att vi är syndare hela livet. Punkt. Du är inte Gud.

Du är inte helig. Punkt. Samtidigt är och var Jesus och apostlarnas budskap att Herren förklara syndare rättfärdiggjorda och heliga helt av nåd allena, för Jesu skull.

Men ändå bekymrar vi oss. Vi oroar oss. Inte minst synden oroar oss. Apostlarnas budskap är: Håll blicken fäst på den förhärligade Kristus. För synden är redan erövrad av Kristus. När lagen fördömer dig, tänk då på att lagen redan är uppfylld. Lagen har förlorat all makt att krossa och anklaga dig. Och när döden skrämmer dig och helvetet öppna sina käftar, har vi dock intet att frukta, den har ingen makt.

Det som började i Jerusalems tempel med apostlarna, får nu Guds folk fortsätta att samlas runt Guds ord och sakrament i Kristi kyrka, oavsett om det sker i en fin kyrkolokal eller i hemmet eller ute i det fria. Vi får göra det tills människosonen kommer åter i härlighet. Där i Kristi kyrka möter vi honom som vandrade på jorden, som dog, uppstod och åter gick till sin fader. Där kommer han med sin förlåtelse, sin nåd, sin hjälp och sitt beskydd. Det är ordet, apostlarnas lära, det vill säga vår lutherska bekännelse och sakramenten som är det avgörande, inte själva kyrkolokalen. Och ett vet vi också Herren beskydda och bevara sin Kyrka intill tidens ände.

Om Jesus när han vandrade här på jorden huvudsakligen gjorde det för sin far, löd sin far – försoningsverket på korset. Nu där han sitter i himmelen, så riktas blicken på oss. Kristus har inte upphört att arbeta för syndare. Han vilar inte från sitt arbete, såsom de gör som dött i tron på sin frälsare. Han bär upp namnen på alla troende inför sin fader som den sanne översteprästen som han är. Han sitter på faderns högra sida och vädjar för oss. Han för vår talan inför fadern.

Och samtidigt gör vi som apostlarna gjorde fortsätter med glädje att tacka och tillbe Jesus Kristus och han som korsfäst, uppstånden och förhärligad som vår frälsare och Herre.

I Jesu namn. Amen

158
658
159
76
45
15