Kristi förkl. dag

Högmässa Kristi Förklarings dag den 4 augusti 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: 2 Mos. 34: 27 – 35, 2 Petr. 1: 16 – 18, Matt. 17: 1 – 8

Liturgisk färg: Vit

S K R I F T E T A L

In nominee …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus: Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Kristi förklarings dag har sitt ursprung i den östliga kyrkan och finns belagd i väst med firningsdatum 6 augusti på 800-talet. Den blev allmän först vid mitten av 1400-talet, då påven Calixtus III påbjöd, att dagen skulle firas till minne av segern över turkarna vid Belgrad den 6 augusti 1456. Kanske var det därför, som reformationens män var kallsinniga till denna dags firande. Johan III beslöt 1569, att dagen åter skulle firas i Sverige. Den bestämmelsen gällde även Finland. Därför firas den också där. Men den har aldrig blivit införd i Norge och Danmark.

Dagen handlar om ovanliga upplevelser. Det är andliga upplevelser. Detta är något, som kanske inte alla människor får uppleva. Emellertid har det inget att göra med tro eller brist på tro. Det finns även människor, som upplever andliga ting, men vågar inte berätta av rädsla att bli betraktad för lite underliga. Läser vi om händelserna, ser vi, att där finns förvåning och rädsla.

En andlig upplevelse förändrar en människa. Den kan väcka förskräckelse, då omgivningen märker personens förändring. Den kan också väcka rädsla hos mottagaren av upplevelsen. Att vara sig själv, att bli tvungen att se sig själv, det kan vara riktigt otäckt. Att få sin synd bortbränd som Jesaja, att som Jakob alltid vara lite handikappad bland människor efter ett Gudsmöte, att försöka ställa sitt liv till rätta, som Sackaios – det är inte alldeles enkelt. Men det är så, man hittar sig själv och samtidigt hittar Levande Gud.

Låt oss i detta skriftermål, liksom Mose i den GT-liga texten, ta av oss vår mask inför Gud. Visst är det skönt att kunna få vara sig själv inför Herren. Samtidigt är det skrämmande att stå där avklädd all egenrättfärdighet och förtjänst med alla fel och brister. Men då får vi förlita oss på förlåtelsen i Jesu blod, och att vi får del av Hans rättfärdighet!

Dagens skriftermål fylle oss med sann ånger och med tacksamhet över förlåtelsens gåva.

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

P R E D I K A N

In nomine …

Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus …för att se Herrens ljuvlighet. Orden är hämtade från dagens gamla Introitus, Ps. 27:4. För att få skåda Herrens ljuvlighet måste vi leva i Hans närhet liksom de tre lärjungar, vilka var med Jesus på förklaringsberget. ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.” , så ljöd rösten från himmelen. För att kunna förstå något av Jesu härlighet och ljuvlighet, måste vi se Jesus förklarad, förklarad med hjälp av Guds Ord och Anden. Denna dag har som överskrift: Jesus förhärligad, och till överskrift över dagens predikan sätter vi:

Människosonens härlighet.

Människosonens härlighet är icke en härlighet lik denna världens. Det grekiska ord som används i Bibeln, betyder både makt och glans. Ja, vem har en sådan härlighet? Jo, naturligtvis en konung. Jesus är konungarnas Konung. Hurudan är Jesu härlighet? En härlighet visar Han i undren. Efter dagens text kommer berättelsen, när Jesus botar den månadsrasande gossen.

Tidigare var en berättelse ur passionshistorien alternativtext denna dag. Vi läser i Joh. 13: 30 f. Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt. När Judas hade gått, sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Jesus har, innan detta händer, tvagit lärjungarnas fötter och har talat om Sitt förestående lidande. Lite senare säger Han i Joh. 17: Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig;

Vi människor har våra egna tankar om härlighet. Det är makt, glans och rikedom. Vackra kläder. Men här ser vi Herren Jesus framför oss i enkla kläder. Nyss har han tvagit lärjungarnas fötter, annars den yngste slavens arbete. En stund senare ropar folkskaran: Korsfäst! Vi ser en ensam man på den sista vandringen, en dödsdömd, som själv bär på sitt kors för att sedan spikas upp därpå. Är detta härlighet i vår mening? Förvisso icke! Världen ser i detta blott en arm stackare. Men ändå var det Guds Son, som hängde på korset. Ändå var det en härlighet, då Gud där visade Sin makt, makten att i den lidande kärleken frälsa människor. Ty det var för vår skull, som Jesus led, för att våra synder skulle kunna bli förlåtna. Detta är makt och härlighet på ett för världen fördolt sätt. För denna ser det ut, som om Jesu makt och härlighet definitivt skulle vara slut, när Han hänger på korset. Men den kristne vet, att där uppenbarades hela Guds stora frälsningsverk med mänskligheten. Alltså ser vi Människosonens härlighet i lidandet.

Innan detta sker, ser vi Människosonens härlighet i uppenbarelsen för lärjungarna. Vi ser Jesus där på berget. Med Sig har Han Petrus, Jakob och Johannes. Så blir Jesu gestalt förvandlad. För ett ögonblick får de se Herren Jesus sådan Han är idag. Det här fattade inte lärjungarna förrän efter Jesu uppståndelse. Så visar sig Mose och Elia. Dessa två har alltid tolkats såsom Messias´ förelöpare. Deras förekomst på berget har tolkats på olika sätt. Några har menat, att Mose skulle vara en representant för Gud Fader och Elia för den Helige Ande. Så har man sett Treenigheten uppenbarad där på berget. Biskop Bertil menar, att man skall betrakta Mose som företrädare för Lagen och Elia för Profeterna. Då får Jesus vittnesbörd både av Skriften, som är Lagen och Profeterna, och av Fadern Själv genom rösten från himlen. Han säger själv, att Lagen och Profeterna vittnar om Honom.

I skriftetalet nämnde jag, att alla kristna inte får märkvärdiga andliga upplevelser. Varför har vi inget svar på. Det beror i alla fall inte på trons styrka. Här fick inte heller alla lärjungarna vara med, bara tre. Den helige Petrus, som alltid var impulsiv, tyckte det var fint där uppe på berget och ville nog stanna. Så kan det också vara, när en kristen upplever en stund av salighet. Men Jesus låter ingen bli kvar, utan lärjungen skall genast ner i världen för att där utföra Guds Rikes verk. Vi skall lägga märke till, att den helige Petrus skrivit om denna händelse i sitt andra brevs första kapitel, dagens epistel: Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på, när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät. Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: ”Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.” Den rösten hörde jag själv komma från himlen, när jag var med honom på det heliga berget.

Dopet ger oss en samhörighet med Herren Jesus. Vi blir Guds barn och får del av Jesu dolda härlighet. Jesu efterföljare är för världen vanliga människor, men inför Gud har de kristna en härlighet, vilken består i att de är Jesu syskon, som har fått syndernas förlåtelse och löftet om ett evigt liv. På det viset har den kristne del i Människosonens härlighet.

Herren är nu konung! Människosonens härlighet visar sig i uppståndelsen. Detta är det stora segertecknet, seger över synd, död och Djävul. Uppståndelsen är trostecknet för den kristne. Den är beviset på Jesu försoningsverk. Hade inte Han lidit och uppstått för oss, skulle vår tro och vårt hopp varit förgäves. Hela den kristna tron bygger ju på detta. För världen är tron på uppståndelsen ofattbar. Den kristne förlöjligas ofta för sin tros skull Men den kristne vet, att uppståndelsen är sann, och hon förlitar sig på löftesorden, att vi genom dopet och tron är delaktiga i samma uppståndelse. Vi har fått del av Jesu stora kärlek, och vi skall vara kanaler för denna kärlek och föra den ut till våra medmänniskor.

Trots att Jesu lära har betytt mycket för mänskligheten, och trots att goda kristna har gjort och gör mycket för mänskligt samförstånd i stort och smått, blir Jesus i denna tidsålder inte ärad av den stora hopen. Man förstår inte, eller vill inte förstå, Jesu härlighet – Jesu makt. Varför blir inte Jesus ärad, kan man undra? En orsak kan vara dålig eller felaktig kunskap om kristen tro. Där har vi alla ett stort ansvar. Det kan vara de kristnas inbördes strider, som förvillar. Misstag gjorda i det förflutna. Egentligen skall dock en kristen inte se bakåt utan framåt. Vi skall alltså inrikta oss på att här och nu vara Jesu vittnen i ord och gärning. Vi skall bedja om en hunger efter Guds ord, innan det är för sent. Så skall vi ha vårt hopp fast förankrat i evigheten. Då skall vi till fullo få det, som vi hoppades och trodde här. Jesus kommer då i Sin härlighet för att ta Sina trogna till Sig. Då besegras det onda, då segrar kärleken, och då är all nöd och sorg borta. Den kristne längtar starkt efter denna tid, men vi vet inte, när den kommer. Vi läser klottrat ibland: Jesus kommer snart! Är Du redo? Är Du redo?

Människosonens härlighet skall en gång visa sig i den eviga glädjen. Av den får vi ibland en försmak. Men, som jag brukar säga, man skall vara försiktig med en tro, som bygger på känslor. Känslor kan förändras, och faran är då, att man tror sig förlorat tron och Jesu kärlek. Jesu kärlek kan emellertid aldrig förloras.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Dagens meddelanden:

Förra söndagens kollekt till Frälsningsarméns Skogsbo blev

Kollekten idag tillfaller vår egen församling. På onsdag mässa med undertecknad kl. 1830 som på gamla 7:de efter Trefaldighet. Nästa söndag predikar +Göran.

Välönskan över församlingen:

Hoppets Gud fylle Er tro med all glädje och frid och give Er ett allt rikare hopp genom den Helige Andes kraft! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 406: 3

664:-

165: 1 – 2

73: 1

73: 2 – 3

92:-

165: 3