Juldagen

 

 

dscf3381c

Högmässa Juldagen AD 2016

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Kära gudstjänstfirande församling! Jag vill börja med att tillönska Er en Välsignad julhelg. Vid dagens högmässa sjunger vi gradualpsalmen När juldags-morgon glimmar från det utdelade bladet, som är en sammanställning av den gamla och nya texten. Som offertoriepsalm sjunger vi likaledes från utdelat blad:

Skriftetal

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kom-mer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Malaki profeterar i sitt fjärde kapitel: Men för er, som fruktar Mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp … som fruktar Mitt namn. Vi har under Ad-vent betraktat profetior och förelöpare till vad komma skall. I detta skriftermål lägger vi märke till orden som fruktar Mitt namn. Luther skriver i Katekesen: Vi skola frukta och älska Gud. Vi bekänner alltså idag, att vi inte alltid har den rätta respekten för Gud och Hans Ord. När vi så får våra synder förlåtna, kan vi på ett rätt sätt fira Jesu födelses fest och glädjas åt fortsättningen av profetens ord: och dess vingar skall ge läkedom. Då skall ni slippa ut, som kesande kalvar ur kätten. Amen.

Så hög som himmelen är över jorden, så stor är Guds godhet mot oss människor. Låt oss därför med förtröstan komma inför Honom och bedja, att Han ville förlåta oss allt, vad vi brutit mot Honom:

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Men när tiden var inne, sände Gud Sin Son. Galaterbrevet 4:4. När ti-den var inne … Tiden var verkligen inne. Vi påminner oss alla de förutsättningar,

som fanns vid denna tid, så att evangeliet kunde spridas all jorden kring. Vi har Pax Romana – den romerska freden. Man kunde färdas utan pass och utan större fara genom hela det romerska riket och även utanför detsamma. Tänk på de tre vise männen från Östern! De hade studerat stjärnornas positioner. Apostlarna kunde resa långt och ganska säkert; den helige Tomas ända till Indien. Historiker menar, att så här säkert blev det sedan inte förrän på 1800-t. Sedan var allt förberett i människornas sinnen. Romarna hade börjat fundera över sina gudar. Fanns det inte något annat och mer? Judarna i diasporan hade ständiga kontakter med Jeru-salem och fick naturligtvis höra talas om Jesu märkliga verksamhet, redan innan apostlarna kom och predikade. Så det för romare och greker löjeväckande bud-skapet om en gud, som blev människa. Vem hade kunnat komma på en sådan to-krolig idé? Så dum var väl ingen människa? Men vänta! Det hade väl ingen männi-ska i sin vildaste fantasi kunnat komma på? Kanske var det sant i alla fall? När ti-den var inne … Vi ser alltså, hur Gud verkar i historien. Han har här förberett Sin frälsningsplan med omsorg. Jesu födelse sker vid den bästa av tidpunkter.

Juldagen handlar om ett brobygge mellan himmel och jord. På ett på-tagligt sätt stiger Gud ner till jorden för vår frälsnings skull. Intressant är, som all-tid, att studera gamla kommentarer och predikningar. Förr, när predikningarna var långa, så började man ofta med en lång genomgång av de gamla profetiorna. Idag får vi ha dem i bakhuvudet, när vi betraktar dagens innebörd. Vi får akta oss för att utmåla födelsen i rosenskimmer. Det var en helt vanlig förlossning bland tidens mindre bemedlade. Smuts, smärta, oro. Det är det, som händer efter förlossning-en, som är det stora: Änglarna som uppenbarar sig och förkunnar, vem som fötts.

Deras sång är, enligt professor Fridrichen, inte en lovsång, utan en proklamation, ett konstaterande av vad, som skett. Ära, dvs. pris och härlighet får nu, med an-ledning av Messias´ födelse, Gud i himmelen, och frid, dvs. frälsning och salighet har nu kommit på jorden till (Hans) behags människor, dvs. till Guds utvalda folk, Israel och kyrkan. Alltså: Ära åt Gud i höjden, frid på jorden till Hans behags män-niskor.

Att änglarna först visar sig för herdarna, har en djupare innebörd. Vi vet, att bilden av Gud, som den Gode Herden, var uppskattad. Men den jordiske herden var närmast föraktad. Han vistades mest i vildmarken fjärran från det dag-liga livet. Inte var han heller någon trogen gäst i vare sig templet eller synagogan. För dessa, som stod lite utanför samhället, visar sig änglarna. De var de första, som fick höra det glada budskapet. De fick veta, att nu var Messias kommen. Inte förkunnades budskapet först för de mäktige, de djupt religiösa eller de kloka och visa!

Först blir Juldagens budskap ett glädjebudskap.

Vi påminner oss allt, vad som profeterats om den kommande Messias. Han skall bli ett ljus i världen, Han skall komma med frid, Han skall komma med evig frälsning. Han är Sanningen och Ljuset. Han kommer såsom ett hjälplöst litet barn. Det är därför, som vi vågar nalkas Honom. Hur hade det sett ut, om Han kommit på himmelens skyar med makt och härlighet? Hade vi vågat nalkas honom då? Snarare hade vi väl blivit lite rädda. Kunde vi då ha älskat Honom?

I glädjebudskapet ligger även detta faktum, att Jesus kommer från himmelen. Han är av evighet; född av Fadern före all tid.

Vidare blir Juldagens budskap ett allvarligt budskap.

Att Jesus har kommit från himmelen innebär inte, att Han gjort jorden till en himmel. Därvidlag ändrades inget. Stallet var mörkt, krubban lika hård. Äng-larna syntes inte längre; landet var fortfarande ockuperat; familjen måste snart fly. Här finns då två farliga diken. Ja, det är ju så man beskriver uppfattningar nu-förtiden: den riktiga som gå mellan två felaktiga, som man kan falla ner i. Det ena är uppfattningen, att till sist skall Jesus och kärleken segra på jorden. Augsburgska bekännelsen art. XVII Om Kristi återkomst till domen. De fördöma även andra, som nu utsprida judiska läror, att de fromma före uppståndelsen skola få herra-väldet i världen, sedan de ogudaktiga allestädes nedslagits. Det första finnes bland vissa kristna, medan det andra finns hos de tvivlande. Jorden har icke blivit him-mel med Herren Jesus; alltså är Han inte den, som Han säger Sig vara!

Här måste den troende påminna sig, att varken den Heliga Skrift eller Jesus har lovat ett paradis på jorden. Däremot vill Jesus lära oss vandra med Ho-nom på den rätta vägen till himmelen.

Sist kommer Juldagens uppfordrande budskap.

Vi måste se till att vi låter Jesusbarnet på nytt födas i vårt hjärta och sinne. Oss är en Frälsare född! Människan har Hans lära och kan gilla den. Det be-tyder emellertid inte, att hon har Honom som sin Frälsare; Han, som inte bara vi-sar, men som är Vägen, Han som inte bara lär, utan som är Sanningen, Han som inte bara säger sig vara utan är Livet.

Oss är en Frälsare född, när vi känt behovet av att söka Honom. Män-niskan måste förstå, att hon tillhör ett fallet släkte, att vi behöver Frälsaren för att kunna få hjälp att leva ett rikare liv; inte ett liv på falska grunder, på lösan sand. Vi har så lätt att låta dagens omsorger och oro döva längtan efter något större och bättre Förr eller senare tar många människor emot kallelsen från Gud och känner behovet av att söka sin Frälsare. Hur kallelsen sker är olika för varje människa. Måtte hon då icke förhärda sitt hjärta och gå evigt förlorad.

Oss är en Frälsare född, när vi erfarit trösten av att finna Honom. När Andreas, som sökt Jesus och varit tillsammans med Honom en dag, mötte sin bro-der Simon, sade han: ”Vi har funnit Messias.” – Filippos säger till Natanael i samma berättelse: ”Vi har funnit Honom, som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Den kallade människan måste lära sig inse, att profetiorna är sanna, att kristna människors vittnesbörd är sanna. Då infinner sig trösten och oron lägger sig. Hon har förvisso ännu långt till den saliga bekymmers-lösheten.

Oss är en frälsare född, när vi fattat beslutet att följa Honom. Har vi kommit så långt, måste vi vara på vår vakt mot världens förföriska lockelser. Både världen och den gamle Adam lockar oss. Det gäller att följa den väg, som Frälsaren visar oss. Genom den Helige Ande manar Han oss att följa Honom på den smala vägen och lära av Honom. I Matt. 11 säger Jesus: Ta på er Mitt ok och lär av Mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt, och Min börda är lätt.”

Oss är en Frälsare född, kan vi med fullkomligaste visshet säga, när vi smakat saligheten av att tillhöra Honom. Varför steg Han neder och blev männi-ska? Jo, därför att vi skulle bli Hans folk och höra Honom till. Då kan Han, mitt i all nöd och elände på jorden, ge oss av Sina eviga gåvor. Men inte bara dessa utan sådana som syndernas förlåtelse, kärlek, glädje, frid. Vi är dyrköpta, därföre vakar Han över oss. Ingen skall kunna rycka oss ur Hans välsignade händer. Han äger oss, inte världen, inte synden, inte döden. Den helige Paulus skriver i Rom. 8: 38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något, som finns, eller något, som kommer, 39 varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Amen.

Bön efter predikan:

Barmhärtige Gud, kärleksrike Fader. Vi tackar och prisar Dig, att Du, oss till frälsning och salighet, har låtit Din Enfödde Son bli människa.

Dig, Herre Jesus Kristus, vare evigt lov, att Du, som var rik, blev fattig för vår skull, på det att vi skulle varda rika. Vi tackar Dig, att Du, som är alla herrars Herre, har blivit vår Broder, på det att vi med Dig skulle bli Guds barn.

Låt Dig nu också födas i våra hjärtan; och giv oss det rätta barnasinnet. Du återsken av Faderns härlighet, förnya oss efter Din heliga bild. Du store Frids-furste, förläna oss Din rid, och behåll oss i Ditt rike, att vi i Din härlighet evigt må prisa och lova Dig. Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Frälsningsarméns Skogsbo inbragte kr

Dagens kollekt tillfaller vår vänförsamling i Kanneljärvi. I morgon på församlingens dag – den helige Stefanus´ dag predikar f Andreas. Både Tredjedag Jul – aposteln S:t Johannis´ dag – och Fjärdedag Jul – Menlösa barns dag firar vi här i kyrkan efter gammal hävd med mässa kl. 1830. Båda dessa leds av undertecknad. Nästa söndag Nyårsdagen – Jesu namns dag – predikar biskop Göran.

Välönskan över församlingen:

Hoppets Gud fylle Er tro med all glädje och frid och give Er ett allt ri-kare hopp genom den Helige Andes kraft! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 119:-

662:-

121

24: 1-3

24: 4-7

125: 13-15

124:-

dscf3382cd

dscf3384cd