Joh. Döp. dag

DSCF2622cd

Predikan på Johannes Döparens dag (II)

1983 års Evangeliebok

vid Högmässa i S:t Stefanus koinonia 25 Juni 2016
    över
Jer 10:11-16.  Apg 17:22-31.  Luk 1:57-66

Firningsämne: Den Högstes profet

Beredelseord: Ps 104:1-2a

Psalmer:
Inl.ps. 22  Dig skall min själ
Psaltarpsalm 668  Saligt är det folk
Gradualps. 331:1-5  Ljus som liv åt världen gav
Offertoriepsalm: 393:1-4, 5  Du öppnar
Slutpsalm: 8  Lova vill jag Herran, Herran

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn:

Lukasevangeliets tre första kapitel ångar av helighet och skönhet.

Där är Marias lovsång/ Magnificat som läses vid Vesper Johannes Döparens fader Sakarias lovsägelse Benedictus för Laudes och Symeons lovsägelse Nunc Dimittis, som läses vid Completorium.

Både Jesu födelse och släktingen Johannes Döparens födelser var förutbestämda, och avgörande viktiga för Frälsningsverket för den självdöende världen.

Om vi börjar med Paulus tal på Athéns areopag, i dagens läsning, så finner vi där apostelns föredömliga hållning till månggudadyrkarna.

Han söker intensivt någonting att anknyta till när han skall förkunna Jesus Kristus för dem. Grekerna hade insett att de inte visste allt om världen och himmelriket och satt upp, mitt bland avgudastatyerna, en tom sockel, med rubriken. ”Åt en okänd gud”.

Där tog aposteln tillfället i akt att förkunna vem denne okände Gud är som Paulus mött i en uppenbarelse, med kunskap direkt från källan: ”Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er.”

Samma hållning har Jesus i samtalet med den samariska kvinnan Vid Sykars brunn: Han sade. ”Ni tillber det som ni inte känner till” (Joh. 4:22).

Jesu och Pauli respektfulla hållning, utan förolämpningar, har stått modell för predikanter, missionärer och evangelister i alla tider.

Profeten Jeremia förkunnar i dagens Gammaltestamentliga läsning att Jakobs andel [Herren Gud] är Han som har skapat allt och Israel är Hans egen stam, Herren Sebaot är Hans namn.

Att ännu inte ha mött Gud gäller för otaliga människogrupper, även i vårt land. Vi är alla födda med en längtan efter Gud. I allas hjärtan finns ett rum som bara kan fyllas av Gud Själv.

Till dem som inte har mött Gud vill vi säga: fyll inte Guds plats med något annat än Gud, lämna hellre en ruta tom! om du inte mött Honom än. Om det är tomt kan man känna saknad och börja söka.

Flera av Jesu lärjungar hade först varit lärjungar till Joh. Döp (Joh. 1:37). Johannes sade om Jesus: ”Han skall bli större och jag bli mindre” (Joh. 3:30).

Vi kan ta det som en kommentar till ”Barnevangeliet” i Matt 18(:1-4) där Jesus säger: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i Himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet, är störst i Himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn, tar emot Mig.”

Det finns en storhet hos människan alltsedan Gud skapade människan till Sin avbild. Gud har nedlagt någonting av Sig Själv i varje människa; en gudslikhet, som dock blekts ut åtskilligt genom syndafallet.

Två motstridiga impulser strider därefter inom människan, mellan ”köttet och anden” för att anföra de bibliska bildorden.

Därför skriver aposteln Paulus i brevet till Galaterna (5:19–23): ”Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.

Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.  Mot sådant vänder sig inte lagen.”

Jesus framhåller barnen framför de vuxna för att de spontant visar tillit och förtroende och sträcker fram armarna åt nästan vem som helst. En sådan tillit borde de vuxna visa till Gud. När vi vågar visa tillit blir vi sådana som Jesus talar om. Det paradoxala är att vi utvecklas som andliga genom att gå tillbaka och hämta fram den första invändningsfria tilliten.

Vi behöver återvinna den första kärleken. ”Det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek”, skriver ängeln till församlingen i Efesus (Upp 2:4).

Frälsaren Jesus befriar och upprättar anden i din invärtes människa (2 Kor 4:16). Salig är den människa som instämmer med Johannes Döparen om Kristus: ”Han skall bli större och jag bli mindre.”

Johannes Döparens storhet som ledare ligger i att han inte vill binda upp människor till sin egen person, utan peka förbi sig själv på Honom som gav och ger oss allt.

Kristus och det kommande är det viktigaste. I himlen behövs inga präster eller profeter, läkare eller kuratorer.

Vid Kristi återkomst går löftesordet i Heb. 8:11 i uppfyllelse: ”Ingen skall behöva undervisa sin landsman, ingen sin bror, och säga: Lär känna Herren.  Alla skall veta vem Jag är, från den minste till den störste.”

När Döparen lär oss detta att Kristus skall bli större och vi bli mindre, så ger Döparen inspiration för all människovård och undervisning, nämligen att sträva efter att göra sig själv obehövlig och låta människor få växa fritt så mycket de kan. Döparen visar även på falskt och äkta ledarskap:

1) Där är de som, under religionens täckmantel söker binda upp människor till sig själv och tjäna på dem,

2)  Men där är även de som likt Döparen själv pekar förbi sig själva, inte skymmer Gud utan bereder vägen för Herren.

Utländska makthavare måtte se med avund på de svenska regeringarna, som har ett så lättstyrt folk som det svenska. Svenskarna är i allmänhet mycket disciplinerade, godtrogna och fredliga, och vill inte ställa till besvär…

Slutsumman i min predikan är inklippt från Synodens Tankesmedja, på Internet, där jag skriver under rubriken Vem övervakar överheten:
”Kristna som ickekristna har byggt upp alldeles för få kontrollsystem för att igenkänna, utvälja, utvärdera och avsätta ledare.
Med vår ”fromma” godtrogenhet har vi varit lätta offer för maktmänniskor med känslomässiga störningar, vältaliga och ofta med en förförande charm men förödande i församlingsarbetet.
Arbetsmiljöverket menar att just [Svenska] Kyrkan är överrepresenterad bland dåliga arbetsplatser.
Människor flyr från öst till väst, från syd till nord, för här finns demokrati, församlingsfrihet och tryck- och yttrandefrihet. Så, vad skall vi skylla på?  När skall vi söka blocköverskridande, klassöverskridande, samfundsöverskridande och religionsöverskridande metoder, att igenkänna gott och dåligt ledarskap, tryggt förordna och dra in förtroenden?
Låt oss, med Apostlagärningarnas mustiga exempel, ha stora förväntningar för framtiden, och bruka våra förståndsgåvor väl”.

Det är min erfarenhet från den bekännelsetrogna rörelsen att ”klassiskt kristna” har ett mer utvecklat kritiskt sinne och större mod, än genomsnittet. [Kan man säga ”kritisk tillit”?]

Jag önskar att ni, mina vänner i S:t Sigfrids kyrka, kunde synas och höras mycket mer. Ni är Guds gåva till Sveriges folk och kyrkan i Sverige.

AMEN och Lycka Till!

Ära vare Fadern och ✠ Sonen och Den Helige Ande såsom det var av begynnelsen, nu är, och skall vara, från evighet till evighet.

Komminister Kåre Strindberg, Skärholmens Församling

DSCF2624cdDSCF2625cd