I vår Herres hage

Bibeln är fylld av liknelser och bilder. Det är ofta det enda möjliga sättet att tala om Gud och andliga realiteter. Vanliga ord räcker inte till. Bilden talar till annat än förnuftet, den sätter igång fantasin, ger aningar om ting utöver sig själv.

Liknelser och bilder hämtas från de mest skilda delar av verkligheten. Men särskilt vanliga är bilder från naturen. Det är inte så konstigt. Det som lever och grönskar ligger nära honom som har skapat allt och gett det liv.

Då är vingården är särskilt använd bild. Profeten Jesaja beskriver hur ’min älskade’ omsorgsfullt planterade en vingård. Men den gav sura druvor, och därför överger ägaren den, den får förvildas. Rent ut sägs: ”HERREN Sebaots vingård är Israels hus.”

Samma liknelse kommer Jesus med. Men han leder liknelsen till ett annat slut. Arbetarna i vingården vägrar att lämna i från sig skörden. När ägaren till sist sänder sin son för att hämta skörden, slår de ihjäl honom. Med en liknelse anger Jesus vad som skall komma att hända med honom.

Jesus för bilden vidare till att handla om en vinstock. Det handlar om honom själv, anger han. Då gäller att grenarna måste bära frukt, annars skärs den bort. Det är vad som gäller för oss som vill vara Jesu lärjungar.

Om att en gren måste sitta fast i stammen talar också Paulus. Men då handlar det om ett olivträd. Också den bilden har tidigare använts, av Jeremia. Man kan bli lite funderande inför att aposteln talar om att ympa in en kvist från en vildoliv i stammen på ett äkta olivträd. När man ympar äpplen är det ju tvärtom: man ympar in en kvist av en god sort på stammen. Men med olivträd är det så att ett vildskott som bär dåligt med frukt, bär rikare frukt om det ympas in i fruktrikt träd.

Skottet som skall växa upp till ett träd talar Jesaja om: ”Ett skott skall skjuta upp ur Ishais avhuggna stam.” Det blir en profetia om den kommande Messias. Ishai var Davids far. Av profetorden har vi fått julpsalmen ”Det är en ros utsprungen”. I originalet heter det ”av Jesse rot och stam” (Jesse är en variant av namnet Ishai). När den nya psalmboken kom, skrevs det om till ”av Davids rot och stam”. Man insåg, dessvärre korrekt, att bibelkunskapen har blivit så dålig att de flesta inte längre vet vem Jesse var.

Att psalmen låter skottet bli en ros, har väl att göra med en märklig liknelse i Domarboken. Där skall träden utse en kung. Olivträdet, fikonträdet och vinstocken tackar nej. Det är törnbusken som låter sig väljas. Liknelsen leder naturligtvis vidare till Jesus, som kröntes med en törnekrona. Han är den törnekrönte kungen.

När Paulus skall förklara vad som händer med död och uppståndelse, griper han till bilder från naturen. Han överför Jesu bild om vetekornet som måste läggas i jorden och dö för att kunna växa upp på nytt, till att gälla alla. En jordisk kropp sås, och en andlig kropp uppstår, skriver aposteln. Den annorlunda, men är ändå densamma som den som lades i jorden.

Till slut får vi inte glömma bort den förödande roll frukten av ett träd spelar i Bibeln. Av Livets träd i paradiset fick de första människorna inte äta. Men de kunde inte motstå frestelsen, och så blev gemenskapen mellan Gud och människor skadad. Frälsningen kom med korsets träd – i Bibeln används inte den bilden för korset, men väl i kyrkokonsten.

Genom bilder från vår Herres hage får vi insikt om Gud och vad han vill.

(Citerade bibelord: Jes. 5, Mark. 12, Joh. 15, Jer. 11:16, Rom. 11, Jes. 11, Dom. 9, 1 Kor. 15; Sv.ps. 113)

23 aug. 2022