Helige Stefanus dag 2011

Högmässa den Helige Stefanus´ dag 2011

S:t Sigfrids kyrka kl. 11.oo

SKRIFTETAL

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss i Sin Heliga Nattvard, finne i oss en beredd boning. Amen.

                      Vi firar idag vår skyddspatron den helige Stefanus. Som ni väl redan vet, så firades Jesu födelses fest från början vid olika tider, mest på Epifania den 6:te januari. Nu kommer de gamla förberedelsefirningarna att äga rum efter Jul. Så redan innan man firade Jesu födelse den 25:te december, så firade man minnet av S:t  Stefanus den 26:te. Den Helige Stefanus´ öde visar oss, vad som kan ske med den kristne. Idag skall vi förutom att fira hans minne, även fira vår koinonias högtidsdag. Våra synder och tillkortakommanden bekänner vi som vanligt, men samtidigt skall vi fyllas av tacksamhet, tacksamhet över att Jesus fötts och att Han grundat Sin Kyrka.

Dagens psalm, den 46:te, tolkar, vad vi har att tacka för: Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. Därför räds vi inte, om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror. Här är en flod vars strömmarger glädje åt Guds stad, som den Högste har helgat till Sin boning. Därinne bor Gud, den skall aldrig falla, den får hjälp av Gud när morgonen gryr. Folken larmar, riken vacklar. Då hörs Hans röst och jorden bävar. Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.

Ja, Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

PREDIKAN

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

2 Krön. 15: 2 Hör på mig, Asa och hela Juda och Benjamin! Herren är med er, om ni är med Honom. Om ni söker Honom skall han låta er finna Honom, men om ni överger Honom, skall Han överge er. Dessa ord från långt tillbaka är både uppmuntrande och varnande. Men är vi med Honom, så är Han med oss. Igår fick vi glädjas över att Ordet blev kött. Frälsaren kom till jorden. Idag kommer varningar: Hur det kan gå för Jesu efterföljare. Jesus hade varnat så mycket, att de första kristna säkert var medvetna om farorna. Tidigare var några versar från Matt 23 text på denna dag, några av Jesu verop. V. 34Därför skall Jag sända er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem kommer ni att döda och korsfästa, och andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad… V.37 Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem, som blir sända till dig. Hur ofta har Jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.

Man har sagt, att martyrernas blod blev Kyrkans utsäde. Vi firar alltså idag den förste martyren, Stefanus. Han har följts av otaliga blodsvittnen, även i våra dagar är de många, som delar hans öde. Den helige Stefanus var bland de första diakonerna, som skulle hjälpa apostlarna. Det finns en legend, att Stefanus var stallknekt hos Herodes i Jerusalem. När han skulle vattna hästarna, såg han Betlehemsstjärnan spegla sig i vattnet. Då han berättade för Herodes, att den nye judakonungen var född, sade denne, att detta var lika omöjligt som att den stekta tuppen, som han satt och åt på, skulle flyga upp och gala. Tuppen flög då upp och gol: ”Christus natus est” (=Kristus är född). Herodes lät senare stena Stefanus. Det är denna legend, som ligger bakom de Staffansvisor, som ingår i den svenska folkviseskatten. ”Staffan var en stalledräng”.
Kappkörning med häst, som varit en sedvänja i en del svenska bygder, kan också ha ett visst ursprung i Staffanstraditionen.

Kyrkofadern Fulgentius av Ruspe säger, att det är kärleken i Stefanus, som gör ho­nom omöjlig att besegra. Han är varken överlägsen eller undanglidande. Kroppen kan de stena. Mörkret får inte makt över ljuset. De tror, att de kan beröva honom livet, men det finns inget liv att beröva, ty det har han redan givit åt Kristus. Han förenar sitt liv med Dennes överlåtelse och offer. Att vi så lätt blir skumögda beror på bristande kärlek. Den, som hatar, blir helt blind. Redan den, som vredgas och irriteras, ser dåligt. Stefanus är fylld av kärlek. Därmed ser han, vem som har makten. Han ser Honom på vars axlar her­radömet vilar. Därför blir han inte skrämd av motståndarnas hotelser och rop. Inte heller fångas han av bedrövelse, bitterhet eller hämndlystnad. I stället ber han för sina bödlar. Och öppnar därmed vägen för deras egen räddning. Ett av vittnena vid stenan­det hette Saulus. Det är den Saulus, som senare skall bli en Paulus. Fulgentius säger, att Pauli omvän­delse skedde under medverkan av Stefanus förböner. Paulus behöver inte bli förlägen ö­ver Stenanus död. Stefanus gläder sig över gemenskapen med Paulus, ty kär­leken gläder sig i båda. Det är den sanna kärlekens makt och hemlighet, Kristi herravälde. Därför är inte heller kärleken feg och anpasslig, den viker inte undan utan bekänner också anstötliga sanningar. Samtidigt fullkomnas därmed kärleken. När Kristus förkunnat sanningen för människorna, och de avvisar Honom, då vänder Han inte ryggen till dem, u­tan breder ut Sina armar på korset för att omfamna alla, för att ge Sitt liv för alla, för att dra alla till Sig. Stefanus och martyrerna följer i Hans spår. Vi är kallade att gå i deras fotspår. Även om det inte handlar om ett blodigt marty­rium, så finns det dagligen möjlighet att gå i martyrernas fotspår. Det ”vita” martyriets tro­het i daglig överlåtelse är inte mindre värd. Kärleken består inte i att vi uppfyller lagen, utan i att Gud har utgjutit Sin kärleks ande i våra hjärtan. Även om vi vacklar och faller, så vet vi genom tron, att det finns en väg där sanningen och kärleken är förenade.

Martyrernas blod blev Kyrkans utsäde. Apostlarnas predikan och martyrernas starka tro fick människor att komma till tro. Så växer Kyrkan fram. När vi firar vår högtidsdag idag, är det läge att säga något om Kristi kyrka.  Eftersom Kristus är helig, är Kyrkan helig. Vi läser i Augsburgska bekännelsens VII:de artikel: Om kyrkan: Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan, överallt äro lika.

Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud, som är allas fader Ef 4:5

I artikel VIII Vad kyrkan är: Ehuru kyrkan, i egentlig mening, är de heligas och sant troendes samfund, är det likväl, alldenstund i detta livet många skrymtare och ogudaktiga äro med, tillåtet att bruka sakramenten, även när de förvaltas av ogudaktiga. Kristus har ju sagt (Matt 23:2) På Moses stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig. Både sakramenten och Ordet äro i kraft av Kristi instiftelse och befallning verksamma, även om de meddelas genom ogudaktiga. De fördöma donatisterna och andra sådana, som påstodo, att man icke i kyrkan fick anlita ogudaktiga präster, och ansågo, att ett prästämbete i händerna på ogudaktiga är utan verkan och till ingen nytta. I Apologin läser vi: Sakramenten förlora icke sin verkan , även om de handhavas av ogudaktiga präster, ty dessa handla i Kristi ställe och icke å egna vägnar i enlighet med ordet: Den som hör eder, han hör Mig. Men ogudaktiga lärare bör man övergiva, ty dessa handla icke i Kristi ställe, utan äro av Antikrist.

I bekännelseskrifterna lär vi oss vidare, att kyrkan är en andlig storhet, icke ett yttre rike. I Luthers stora katekes läser vi: jag tror, att den Helige Ande helgar mig. Varigenom? Svar: genom den kristna kyrkan, genom syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och det eviga livet. Ty först och främst har Han i världen en särskild församling, vilken är den moder, som föder och närer varje kristen genom Guds Ord, vilket den Helige Ande uppenbarar och driver och varigenom Han upplyser och upptänder människornas hjärtan, att de må fatta och mottaga det, fasthålla och förbliva därvid.

                          Så tänker vi också på kyrkobyggnaden: Ps 122: Jag blev glad när man sade till mig: Kom, vi skall gå till Herrens tempel. Så känner vi väl det för det mesta. Vi skall väl inte sticka under stol med att vi ibland skulle velat stanna hemma, och kanske gör det. Denna församlingens högtid skall hjälpa oss att ånyo förstå, hur viktigt det egentligen är, att vi kommer till kyrkan. Här får vår själ sin näring genom Guds Ord, här får vi gemenskap med varandra, här får vi gemenskap med Herren Jesus i Nattvarden. Vi får heller inte glömma gemenskapen med dem, som gått före oss. Det är en av orsakerna till att jag tycker, att det är viktigt med rätt utförd liturgi. Jag och ni får känna gemenskapen med gångna släkten, som i århundraden firat gudstjänst på nästan exakt samma sätt. Prästen förflyttar sig i kyrkorummet på samma sätt som tidigare generationer, samma gester som förr. Altarringen, där Nattvarden utdelas, har oftast formen av en halvcirkel, där andra halvan av cirkeln fortsätter bortom tid och rum, alltså en gemenskap med gångna släkten, nutida kristna över hela vår jord och så även med kommande släkten. Biskopen har en särskild plats i Kyrkans liv. Han tillhör så att säga världens samlade biskopskollegium, dessa som skall stå som garanter för den äkta, bibliska och sanna tron. Visst, prästen skall också vara en väktare på Sions murar och ansvaret vilar tungt över honom. Men på biskopen vilar ett ännu tyngre ansvar, ty han har att se efter, leda och handleda sina präster.

Vi får fortsätta fira vår julhögtid i glädje över att Ordet blev kött. Samtidigt skall vi vara på vakt mot kristendomens fiender. Just nu försöker man förringa julfirandet genom att peka på solfesten i det gamla Rom och våra förfäders midvinterblot. Vidare vet man ju inte, när Jesus exakt föddes. Alltså säger man, att julen inte alls är någon kristen högtid. Men, men … vi har firat julen som kristen högtid i tusen år, så visst är det en kristen högtid. Vi får glädjas över julens evangelium och samtidigt se till, att vi är på vakt mot kristendomens fiender. Vi måste betänka martyriets möjlighet, på olika sätt, och bedja för dem, som i våra dagar utsätts för förföljelse.

AMEN

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar: Efter trosbekännelsen sjunger vi psalmen 56 v. 1 – 4. Kollekten idag tillfaller vår koinonia för våra utgifter till hyra, uppvärmning och annat sådant, som behövs. Gud älskar en glad givare. Nästa söndag, som är Nyårsdagen, predikar fader Anders Strindberg. Efter gudstjänsten som vanligt en stunds gemenskap.

Välönskan över församlingen:

Gud give Er nåd att efterfölja Hans heliga i tro, hopp och kärlek!

Amen

Trosbekännelsen

Psalmer:     477: 1 – 2, 163:-, 56: 1 – 4, 392: 1, 392: 2, 113:-

                    Biskopen tackar för den nya mitran

                  Kyrkoherden skall överräcka en Bibel till en konfirmand

Se den korta filmsekvensen då biskopen sätter på sig sin nya mitra

Biskopen i den nya mitran