Fastlagssöndagen

Sida 1 av 6 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi – 17

Högmässopredikan Quinquagesima den 26/2-17

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

S K R I F T E T A L

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss i Sin Heliga Nattvard, må i oss finna en beredd boning. Amen.

Vi går idag in i Fastlagen. Ordets ursprung kan vara att laga sig till reds inför Fastan. Den varar blott tre dagar. Fastlagssöndagen har närmare anknytning till Fastan än de två tidigare i förfastan, vilket visar sig i att den behållit sin gamla beteckning Esto mihi efter dagens gamla introitus Davids 31:a psalm. Den efterföljande måndagen har kallats Blåmåndag eller Rosenmåndag. Ursprungen till dessa namn är tyska: blau = ar-betsfri, rasen, som blivit rosen = rasa, leva vilt Jfr. rosenrasande. Förberedelsen skedde i gammal tid med folkliga lekar och maskeradupptåg en motsvarighet till ka-tolska länders farväl till köttet – karnevaler av carne vale = farväl till köttet. I vissa delar av vårt land risade man varandra, vilket har gett upphov till fastlagsriset. Fettisdagen har även kallats Vita tisdag, då det hörde till festligheterna att före fastan äta vitt bröd.

Över denna dag och egentligen över hela Fastan står överskrif-ten Guds kärleks väg. Grundtonen i Fastans budskap är just denna Guds kärlek. Vi lyss-nar till några ord ur den gamla introituspsalmen: 2 Till Dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, rädda mig, 3 lyssna på mig, skynda till min hjälp. Var min klippa, dit jag kan fly, borgen, där jag finner räddning. 24 Älska Herren, ni Hans trogna! Herren bevarar de trofasta, men de förmätna straffar Han strängt. 25 Var starka, fatta mod, alla ni, som hoppas på Herren! Denna psalm andas här bön om hjälp och förtröstan. Gud stöder oss i Sin kärlek.

Inom parentes kan sägas, att denna psalm kunde vara en bön passande Herren Jesus. Jag vet inte, om jag drar det för långt, men vi kan läsa följande ord: Du tog Dig an mig när jag led. 11 Mitt liv rinner bort i ängslan. … Jag blir hånad, 14 Jag hör folkhopen viska. Skräck från alla håll – de gaddar sig samman och smider planer mot mitt liv. Ja, ni vet, att jag brukar tala om Bibelordet som en outsinlig källa av innehåll och mystik, som vi aldrig helt kommer att förstå. Visst kan detta också vara en bön för en svag och kanske förföljd kristen.

Så kan vi då idag försöka förstå Guds stora planer med Sin Kyrka och med oss i enlighet med Sin frälsningsplan. Allt handlar om Hans kärlek till oss, som vi skall föra vidare. Alltså får vi idag tacka för Guds godhet och bedja om förlåtelse för alla våra tillkortakommanden.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig Sida 2 av 6 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi – 17

till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

P R E D I K A N

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Gudstjänstfirande församling!

Vandring ett gemensamt ord för olika kommentarer och postillor för denna dag. Det första vi skall betrakta är då Vår vandring genom fastetiden. Upp till Jerusalem! Nu skall vi i texter, böner och psalmer följa med Jesus och de tolv på pilgrimsvägen upp till den gamla helgedomsstaden och i vår andakt och gudstjänst se och höra allt, vad evangelisterna förtäljer om hur Guds kärlek, förkroppsligad i Jesu person, kämpar sig fram till seger över ondskans makter i alla dess skiftande uppenbarelseformer. Idag läser vi om början av denna vandring. Inledningen av texten målar upp den känsla, som finns i lärjungaskaran. Jesus har upplevt, att nu är tiden mogen för Honom att gå till Jerusalem och där dela Guds profeters öde. Lärjungarna känner dock Jesu bävan inför det, som förestår. De gamle var noga med att under Fastan gå andaktens och gudstjänstens pilgrimsfärd upp till Jerusalem. De visste, att fastetidens texter har livsviktiga ting att säga en om ondskans förfärliga makt, om män-niskans riskfyllda läge i kampen mellan ont och gott, om Guds outsägligt stora kärlek till oss alla.

I evangelietexten möter så en mänsklig, egoistisk fråga: (Mark. 10:35) Jakob och Johannes, Sebedaios´ söner, gick fram till Honom och sade: ”Mästare, vi vill be Dig om en sak.” – ”Låt oss få sitta bredvid Dig i Din härlighet, den ene till höger och den andre till väns-ter.” Lärjungarna funderade tydligen ofta över vad som skulle hända i Himmelriket, deras ställning där. Ja, i sanning en konstig fråga i detta sammanhang. Jesus har talat om Sitt li-dande och Sin död. Han har visserligen även talat om Sin uppståndelse, och det är väl detta, som fastnat hos dessa två. De ser alltså med glädje framåt. Döden är bara en hastig över-gång till det nya livet. De förenklar framtiden. Jesus svarar dem: ”Ni vet inte, vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare, som Jag dricker, eller döpas med det dop, som Jag döps med?” De svarade: ”Ja, det kan vi.” Jesus sade: ”Den bägare, som Jag dricker, skall ni få dricka, och det dop, som Jag döps med, skall ni döpas med. Men platserna till höger och vänster om Mig kan Jag bara ge dem, som har bestämts därtill.” Vi kan här nämna, att Jakob led martyrdö-den i Jerusalem år 44 enl. Apg. 12. Johannes led också martyrdöden enligt Papias.

En sångare sjunger:

Genom lidande till seger

Är den väg, som Jesus gått, Sida 3 av 6 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi – 17

Och en annan väg att vandra

Vi ej heller löfte fått.

Vi ställer oss idag den frågan: ”Kan vi tömma den bittra kalken?” Detta är en svår fråga, även beroende av vad vi menar. Först kan vi inrikta oss på olyckor och sjukdo-mar. Utan att vidare gå in på lidandets problem, kan här bara sägas, att Gud inte vill det onda, men kan använda det onda till Sina syften. Gud har inte skapat oss till att lida. När nu detta ändå sker, är det i mångt och mycket fördold mening för oss. Vi lever i en fallen värld. Alltså kan vi säga, att frihet från lidande och olycka är en Guds nåd, en gåva. Hölle icke Herren Sin hand över oss, skulle lidandet vara än värre. Att kunna tömma den bittra kalken betyder att leva i förtröstan på Gud. Vi måste möta det onda i tro på att Gud har en plan för oss och kan använda allt, som sker med oss, till nytta för oss. Ja, det kan låta som ett hån för den, som lider mycket. Detta är ett svårt problem för oss alla. Vi har inget annat än att böja oss inför Herren och försöka härda ut i förtröstan på Hans löften. Ps 73: 25f. Äger jag Dig i himlen, önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, Han är min klippa för evigt.

Den bittra kalken kan också vara lidandet för Jesu skull. Att vandra i Jesu fot-spår innebär lidande i större eller ringare mått. Djävulen och världen ansätter alltid en Jesu lärjunge. Den bittra kalken i dessa två uppenbarelser hjälper oss tydligt att se, att jorden icke är vårt rätta hem.

Se, vi gå nu upp till Jerusalem! Det andra vi så betraktar på nytt är Vår vandring till himmelen. Vi påminns, att Jerusalem inte bara är den heliga ort, där vår Frälsare dog. Bland de bilder, som används för att tala om det eviga livet, finns också bilden av Jerusalem, den himmelska staden, där alla de saliga förrättar sin glädjefyllda gudstjänst

I tempelkor

Där Gud själv bor

Bland alla änglars sång.

Så har Herren Jesus sagt också till oss. Det skedde i dopet, då vi genom vatt-net fick Guds bomärke på oss. Då fäste Herren Jesus pilgrimstecknet på oss och sade till var och en av oss: Nu skall du följa Mig genom de fagra riken på jorden upp till Jerusalem, staden den evigt klara. Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Det kristna livets vand-ring börjar med kallelsen. Den fick vi alltså i dopet. En del människor glider sedan in i det kristna livet sakta och lugnt genom uppfostran och kristna kontakter, allt under Andens ledning förstås. För andra kan omvändelsen komma efter kamp eller likgiltighet, tills nå-got särskilt händer. En sångare sjunger: ”Har du mod att följa Jesus?”, ljuder frågan mången gång; Hör dock här en annan fråga, framställd i min enkla sång: ”Har du mod att bliva borta, när din Konung kallar dig, Kallar dig till evig glädje, evig salighet hos Sig?”

Det är underbart och förunderligt att leva i Jesu närhet. Söker man äventyr, fart och fläkt, finner man det. Den, som längtar efter trygghet och värme, åt henne finns även det hos Jesus. Risken att förlora sitt evighetsliv på vägen genom världen är stor. Sida 4 av 6 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi – 17

Därför blir de här orden: Upp till Jerusalem ett ständigt väckelserop till oss alla. Det säger oss: Ordna för dig i tid med din salighetssak. Se till, att du ställer din färd genom livet upp till Jerusalem, till staden den evigt klara. Det kristna livets väg är alltså omvän-delse. Som nämnts har inte alla ett bestämt omvändelseögonblick till Herren Jesus. Men vad vi alla skall ha är daglig omvändelse från det onda. Jag behöver väl inte orda särskilt mycket om det. Vi skall kämpa mot det onda i alla dess former både inom och utom oss.

Tiden är kort. Pilgrimsfärden genom levnadens dagar och år går så fort. Det kristna livet är en vandring på helgelsens väg. Där måste vi skaffa oss kunskap om vad ett kristet liv innebär och lära oss mer och mer av Jesu undervisning. Salig är den, som gått i Jesu Kristi följe under sin jordiska pilgrimsfärd. Den människan skall i dödens stund få höra Frälsarens hälsning: Se, vi gå nu upp till Jerusalem, staden den evigt klara. För Jesu lärjungar är det uppbrottsordern vid livets slut.

I texten visar oss Jesus den sanna storheten, ingen egoism utan att i Jesu efterföljd tjäna andra. Fridrichsen skriver: Den mänskliga bottensats av äregirighet och maktbegär, som låg i Sebedaidernas anhållan, upplöser Jesus i en undervisning i den sanna storheten, som består i att tjäna efter Människosonens föredöme. Sin död be-traktar Jesus som en insats i Gudsrikets upprättelse. Den är en ”lösen för många”, dvs ett medel till att befria folket, det blivande Gudsfolket. Jesus befriar oss från allt det, som binder oss, framför allt Djävulens och världens garn.

Gud give oss alla den nåden, att så ta till oss Guds Ord, att vi komme med bland dem, som går med Herren Jesus upp till Jerusalem, den himmelska staden.

Det tredje och sista vi betraktar under fastetiden är Jesu vandring till Gol-gata. Grunden till detta studium finner vi i passionstidens texter. När vi betraktar Fas-tans texter, lär vi oss mycket om livet, men även mycket om Guds frälsningsplan.

A M E N

Bön efter predikan:

Outsägligen stor, Herre Jesus, var Din kärlek till oss, fallna människor, att Du för vår skull blev människa, och led hån, ångest, pina och död för oss syndare, som annars hade måst evigt dö.

Giv oss nåd att alltid minnas och i tro mottaga denna Din välgärning, så att vi därför prisar Dig, tillika med Fadern och den Helige Ande. Hjälp oss att alltid leva som goda kristna och i all nöd och motgång trösta oss därmed, att Du är vår Frälsare, som har förlossat oss från dödens och Djävulens våld, och som slutligen skall taga oss från denna mödosamma värld till Dig i himmelen, där vi i evighet skall lovsjunga Dig. Amen.

Pålysningar: Sida 5 av 6 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi – 17

Kollekten idag tillfaller vår Koinonia. Kollekten förra söndagen till Östan-bäcks kloster uppgick till 876:- . Kollekten i veckan till vår koinonia blev 360:-, vilket härmed tacksamt erkännes. Tisdag bibelstudium hos f Andreas kl. 1830. På onsdag är det Askonsdagen, som firas med mässa ledd av +Göran kl. 1830. Nästa söndag predikar f Andreas. Som postludium spelar broder Joakim Wanzelius O, Lamm Gottes, unschuldig av Johann Pachelbel.

Meddelande om barndop:

I den kristna kyrkans gemenskap har genom det heliga dopet upptagits flickebarnet Berit Viola Iva Ström f. den 19 maj 2016.

Gud, vår Fader, bevare detta barn i Sitt förbund och välsigne det nu och till evig tid. Amen.

Välönskan över församlingen:

Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, må ge era hjärtan och era tan-kar skydd i Kristus Jesus. AMEN.

Trosbekännelsen

Psalmer: 135:- Se, vi går nu upp till Jerusalem, I heliga fastetider

673:- Se Guds Lamm, som borttager världens synd. Fräls oss, milde Herre Gud.

137:- Den kärlek Du till världen bar Ett evigt kors Dig gav

439: 6 Mitt trånga hjärta vidga dig Att i ditt djup förvara En skatt mer skön och kostelig Än alla stjärnor klara. … Min skatt är Du, o Jesu god, Du offrat har Ditt dyra blod, Som ock för min skull runnit.

439: 7 – 8 Det blodet städse vara skall Mitt värn i strid och fara, mot frestelse och syndafall Det mitt beskärm skall vara, Den djupa källan till min fröjd, Min tröst, när jag av sorg är böjd, Min hugnad under färden, Min svalka, när min törst är het, Min tillflykt i min ensamhet, När allt jag mist i världen.

När jordelivet är förbi Och för Guds tron jag träder, Då skall Ditt blod den purpur bli, vari min själ sig kläder…

453:- O Du som för vår frälsnings skull, Oskyldig, helig, nådefull Dig själv ej ville skona, Ditt blod, o Jesu, över mig Välsignande må gjuta sig Att mig med Gud försona. Mig live detta dyra blod Till kärlek, tro och tålamod, Det tröste mig i all min nöd, Det styrke mig i liv och död. Att efter ett I frid och hopp fullbordat lopp Jag i Din famn må tagas opp. 

Ingångspsalm 137:5

Psalm 42

Slutpsalm 453

Postludium