Fastlagssöndagen

DSCF2080c                            Gudstjänstens inledning DSCF2081cdLäsning av Evangelietexten från Joh. 12:20-33 DSCF2085c                                Den lyssnande församlingen DSCF2089c

Högmässa i S:t Stefanus Koinonia i S:t Sigfrids kyrka i Stockholm

Fastlagssöndagen 7 februari 2016

Predikan: Kåre Strindberg
Firningsämne: Kärlekens väg
Psalmer: 93, 656, 204, 28, 568.
Bibelläsningar: 4 Mos 21:4-9.  2 Kor 5:18-20.  Joh 12:20-33.
Predikan:

I Faderns och    Sonens och Den Helige Andes namn:

Fastlagssöndagen är en stor festdag i den världsvida kristenheten. I romersk katolska länder är det vanligt med karneval. Ordet hämtat från latinets carne vale = farväl till köttet. Tanken är att man inte skall äta kött i fastan som nu kommer.
Fastlagssöndagen påminner oss först om Jesu glada intåg i Jerusalem, men föregår också fastan, som lär oss att vägen till framtidens eviga ljus går genom en period av prövningar, försakelser och lidanden.
Men det lidandet är, till skillnad från denna världens lidande, meningsfullt, för det leder till uppbrott hän mot en storslagen framtid.
Guds kärlek från höjden lyser upp kärlekens väg på Jorden och ger oss sällskap under tiden.
Vi får i den första tillbakablicken på gudsfolkets vandring på Mose tid, genom öknen, se hur de glömt det viktigaste, nämligen Guds omsorg.
Se, för er inre syn, dessa folkskaror, egendomligt hållna vid liv av manna, vatten och småfåglars kött.
De förolämpade Herren med att säga: ”Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ vämjes vid den föda vi får.”
Kopparormen, som egentligen inte är en orm utan en benlös ödla, blev en symbol för den internationella läkarvetenskapen. Liksom man blev helad i öknen av att beskåda Moses kopparorm, blir man helad av att beskåda och lita på Jesus Kristus som blev upphöjd på Korset. Av Honom blir vi frälsta till kropp, själ och ande.
I epistelläsningen lär oss Kristi sändebud Paulus försoningens nödvändighet:
”Gud försonade hela världen med sig genom Kristus.”
Nu gäller det för världen att ta till sig detta och fördriva denna världens härskare! Den återupprättade vänskapen mellan Gud och människa föregår och är en modell för den kommande återupprättade vänskapen människor emellan:
”Såsom i Himmelen så ock på Jorden.”
Människorna vållar varandra ofantligt mycket lidande, genom sina korttänkta genvägar till nytta och egen glädje. Familjer, släkter, vänkretsar, grannskap, arbetsplatser, hela nationer är i gungning.
Betydelsen av Gud verk i försoningen är så omätlig för våra liv, att vi, egentligen, borde stå upp och sjunga lovsånger hela dagarna!
Jesus lär oss försoningens grund:
Utan försoning inget nytt liv – utan nytt liv ingen försoning. ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas”, som ett vetekorn, berättar Han. Något måste offras om två ovänner skall bli vänner. Låt oss betrakta vetekornet: celldelningen spränger ytterskalet. Den gamla frökroppen blir underminerad som bas för den nya växten som skall spira.
Har ni sett en gammal sättpotatis, efter att potatisplantan skjutit fart? ”Om vetekornet dör ger det rik skörd”, säger Herren Jesus. Detta är tröstens och framtidens underbara ord. Inte har man väl tänkt på döden så?
I Jesu sällskap kunde den lika gärna kallas förvandling, omvandling. Ytterskalet offras, det är sant. Prestigen offras, när ovänner försonas. Jesus, Guds Son offras genom att Gud Fader sänder Sin Son från Himmelrikets glädje till Jordens skadeglädje.
Ett totalt engagemang som inte väjer ens för lidande. Här är en av kristendomens många paradoxer,  dvs. en av många skenbara motsägelser att man får – av att ge. Nytt liv kan uppstå ur död.
Vetekornets ytterskal kan inte bestå för evigt. Därför säger Jesus:
”Den som älskar sitt liv i denna världen,” låt säga sitt ytterskal ”förlorar det.” Ja, även den som hatar sitt liv i denna världen, förlorar det. MEN den som sträcker sig efter det nya livet som Jesus ger  skall leva i salig evighet.
Vi skall inte bli växtfrön, med vi kan dö och uppstå genom det heliga Dopet, och det nya livet få hälsa och krafter genom den heliga Nattvarden.
Några greker som kommit upp till högtiden i Jerusalem,  under Jesu sista Påsk på Jorden, sa: ”Vi vill se Jesus.” ”Aldrig har någon människa talat som Han”, medgav även Hans motståndare,  berättar evangelisten Johannes (Joh 7:46).
Ville de titta på en kändis? Att ”se” betyder här inte främst att ”titta på”, utan mer att märka, inse, uppleva. Vi kan jämföra med ordet ”höra”. ”Du som har öron, hör” (Upp 2:7). – Du som har förstånd – förstå! – Du som har känsla – känn!
Alla våra sinnesorgan kan stängas av med ett hårt sinnelag. ”Mina ögon har skådat frälsningen”, kunde den gamle Symeon säga när han sett det nyfödda Jesusbarnet.
”Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas.” Han är en ovän, en lögnare och mördare. Unna dig att skilja dig från hans natur.

1. Fråga dig: Har jag något otalt med någon? Hatar jag någon?
Är det någon jag inte vill förlåta?

2. Bed till Den Helige Ande, Hjälparen, att Han visar dig vad du kan göra.
Tala med dina församlingsmedlemmar. Låt dem berätta från sina erfarenheter.

3. Våga ”sticka ut” vid rätt tidpunkt och plats och våga vara sann och generös.
Precis det som du själv behöver möta.
LYCKA TILL!     Amen.

Ära vare Fadern och  ✠  Sonen och Den Helige Ande, så som det var
av begynnelsen, nu är , och skall vara,  från evighet till evighet.   AMEN 

DSCF2090c                Förberedelse inför Herrens Heliga Nattvard DSCF2091cdDSCF2092cdDSCF2096c

Psalm 93

Psalm 204

DSCF2097cMenar du verkligen att vi ska skriva under på det här?