Fastlagssön

Sida 1 av 5 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi -19
Högmässopredikan Quinquagesima den 3/3-19
S:t Sigfrids kyrka kl. 1100
Texter: 4 Mos. 21: 4 – 9, 2 Kor 5: 18 – 20, Joh. 12: 20 33
Liturgisk färg: Violett/blå
S K R I F T E T A L
In nomine …Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen
Oremus: Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.
Vi går idag in i Fastlagen. Ordets ursprung kan vara att laga sig till reds inför Fastan. Den varar blott tre dagar. Fastlagssöndagen har närmare anknytning till Fastan än de två tidigare i förfastan, vilket visar sig i att den behållit sin gamla beteckning Esto mihi efter dagens gamla introitus Ps. 31: Böj Ditt öra till mig. Den har alltså liksom söndagarna i Fastan latinskt namn. Vi påminner oss även om att söndagarna efter Påsk har latinska namn. Detta betyder förstås, att dessa söndagar av hävd setts som kyrkoårets viktigaste. Den efterföljande måndagen har kallats Blåmåndag eller Rosenmåndag. Ursprungen till dessa namn är tyska: blau = arbetsfri, rasen, som blivit rosen = rasa, leva vilt Jfr. rosenrasande. Förberedelsen skedde i gammal tid med folkliga lekar och maskeradupptåg en motsvarighet till katolska länders farväl till köttet – karnevaler av carne vale = farväl till köttet. I vissa delar av vårt land slog man varandra med ris, vilket har gett upphov till fastlagsriset. Fettisdagen har även kallats Vita tisdag, då det hörde till festligheterna att före fastan äta vitt bröd. Över denna dag och egentligen över hela Fastan står överskriften Guds kärleks väg. Grundtonen i Fastans budskap är just denna Guds kärlek. Vi lyssnar till dagens psalm 86: 5ff. Ja, Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla, som åkallar dig. Herre, lyssna till min bön, hör mig, när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. Herre, bland gudarna är ingen som du, inga gärningar är som dina. Alla de folk du har skapat skall komma och tillbe inför dig, Herre, och de skall ära ditt namn. Ty du är stor, du gör under, du ensam är Gud. Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning. Detta skriftermål får bli en meditation över förlåtelsens möjlighet. Herre, Du förlåter. En meditation över Guds kärlek. Herre, Du är rik på kärlek. En bön om förlåtelse, eftersom vi så ofta glömmer Gud i prövningens stund. Vi vill ju själva vara så duktiga. Ytterligare böner om förlåtelse, för att vi inte alltid begrundar Guds stora under. Inga gärningar är som dina. Inte heller frågar vi jämt efter den väg, som Herren vill, att vi skall vandra. Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:
Sida 2 av 5 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi -19
P R E D I K A N
In nomine…
Se, vi gå nu upp till Jerusalem, det är fastetidens lösenord. Nu skall vi i texter,
böner och psalmer följa med Jesus och de tolv på pilgrimsvägen upp till den gamla
helgedomsstaden och i vår andakt och gudstjänst se och höra allt, vad evangelisterna
förtäljer om hur Guds kärlek, förkroppsligad i Jesu person, kämpar sig fram till seger över
ondskans makter i alla dess skiftande uppenbarelseformer.
Det kan också vara överskriften över vår livsvandring i kristen tro till det
himmelska Jerusalem. Vi påminner oss, att det kristna livet börjar med kallelsen. Första
gången vi nåddes av kallelsen var i dopet. En del människor glider sedan in i det kristna livet
sakta och lugnt genom uppfostran och kristna kontakter, allt under Andens ledning förstås.
För andra kan omvändelsen komma efter kamp eller likgiltighet, tills något särskilt händer.
En sångare sjunger: ”Har du mod att följa Jesus?”, ljuder frågan mången gång; Hör dock
här en annan fråga, framställd i min enkla sång: ”Har du mod att bliva borta, när din
Konung kallar dig, Kallar dig till evig glädje, evig salighet hos Sig?”
Det är underbart och förunderligt att leva i Jesu närhet. Söker man äventyr, fart
och fläkt, finner man det. Den, som längtar efter trygghet och värme, åt henne finns även det
hos Jesus.
Det kristna livets väg är omvändelse. Som nämnts har inte alla ett bestämt
omvändelseögonblick till Herren Jesus. Men vad vi alla skall ha är daglig omvändelse från det
onda. Jag behöver väl inte orda särskilt mycket om det. Vi skall kämpa mot det onda i alla
dess former både inom och utom oss.
Det kristna livet är en vandring på helgelsens väg. Där måste vi skaffa oss kunskap
om vad ett kristet liv innebär och lära oss mer och mer av Jesu undervisning. De gamle var
noga med att under Fastan gå andaktens och gudstjänstens pilgrimsfärd upp till Jerusalem.
De visste, att fastetidens texter har livsviktiga ting att säga en om ondskans förfärliga makt,
om människans riskfyllda läge i kampen mellan ont och gott, om Guds outsägligt stora kärlek
till oss alla.
Dagens text har, som så ofta, ett innehåll, som visar Guds frälsningsplan, mer om
Jesus, och som stärker vår tro. Händelsen inträffar efter Lasarus´ uppväckande och intåget i
Jerusalem. Stora rådet hade beslutat, att Jesus måste dö, ävenså Lasarus. Jesus måste ha
funnits i mångas tankar. Några greker vill träffa Jesus. Därmed kommer det tredje
missionssamtalet i Johannesevangeliet. Det första är med Nikodemus, en skriftlärd från
egendomsfolket, det andra med kvinnan i Sykar, som har en felaktig trosuppfattning. Nu
grekerna – hedningar. Här ser vi, att Jesus visar, hur missionsuppdraget vidgas från att gälla
egendomsfolket till att gälla hela världen. Den här gången blir det nödvändigt för Jesus, att
säga något om Sin död och dess betydelse. Människosonen skall förhärligas. Detta sker på
två sätt: på korset, där kärleken till människorna får sin högsta och klaraste bevisning, och i
himlen, där Han hos Fadern får samla Sin världsvida kyrka under Sin Andes ledning.
Sida 3 av 5 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi -19
I den gammaltestamentliga läsningen ser vi förebilden till Jesu kors. Hon, som såg
upp mot kopparormen Nehushtan, blev frisk efter ormbettet. Hon, som idag ser på Jesu kors,
blir räddad från syndens makt och evig förtappelse. Vår, av arvsyndens verkan, sjuka varelse
blir frisk genom Guds kärlek och nåd.
Stunden har kommit. Stundens innebörd och konsekvenser antyder Jesus
genom bilden av vetekornet, som måste dö. Den, som håller på sitt, är dömd till undergång i
det egna jagets sterila torka. Gunnar Edman skriver: Så länge vetekornet inte börjat
gro, ligger det där, som ett ensamt korn uppfyllt av sig själv, ger inte
rum åt livet …Solen lyser, jorden är rik på näringssalter; men förrän
kornet kommit i beröring med dessa två, ligger det där ensamt,
ovälsignat, liksom dött. Och efterhand mister det sin grodbarhet. Men
om det faller i jorden, då börjar livet. På vilket sätt? Kornet dör. Ja, ty
det sprängs. Det tar ett språng ut ur sig själv, … En ny veteplanta
växer upp. Just när kornet brister. Men den, som villigt uppoffrar sig – den som
i världen hatar sitt liv – han har det eviga livet. Så glider tanken så att säga över till
lärjungen från Jesus. Tjänaren måste följa sin Herre, det är vägen till livet. Om någon
tjänar mig, skall fadern ära honom. Så måste vi dö bort från vår själviskhet, från
synden och världen.
Jesus förutsäger här Sitt lidande. Detta ställe brukar kallas den johanneiska
Getsemanescenen. Trots att den inte är så dramatiskt framställd, så hålls Jesu själ i ångestens
gastkramning. Jesus måste bryta Sig ur ångesten genom att kämpa Sig fram till bönens enhet
med Faderns vilja. Fader förhärliga Ditt namn! – det är den johanneiska
motsvarigheten till synoptikernas: Ske Din vilja!
Rösten från himlen ljuder. Kommentarerna till rösten illustrerar bristen på
förståelse hos omgivningen. Nu faller domen över denna världen. Kyrkan skall
upprättas. Hon skall stå emot den Onde. Den upphöjde Människosonen kan frälsa. Vi har,
som redan nämnts, förebilden i GT: kopparormen i öknen.
Det kristna livets mål är saligheten. Se, vi gå nu upp till Jerusalem! När vi hör de
orden, påminns vi, att Jerusalem inte bara är den heliga ort, där vår Frälsare dog. Bland de
bilder, som används för att tala om det eviga livet, finns också bilden av Jerusalem, den
himmelska staden, där alla de saliga förrättar sin glädjefyllda gudstjänst
I tempelkor
Där Gud själv bor
Bland alla änglars sång.
Se vi gå nu upp till Jerusalem! Så har Herren Jesus sagt också till oss.
Det skedde i dopet, då vi genom vattnet fick Guds bomärke på oss. Då fäste Herren Jesus
pilgrimstecknet på oss och sade till var och en av oss: Nu skall du följa Mig genom de
fagra riken på jorden upp till Jerusalem, staden den evigt klara. Vad hjälper det
en människa, om hon vinner hela världen men måste betala med sitt
liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Mt. 16:26 Risken att förlora sitt
evighetsliv på vägen genom världen är stor. Därför blir de här orden: Upp till Jerusalem ett
Sida 4 av 5 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi -19
ständigt väckelserop till oss alla. Det säger oss: Ordna för dig i tid med din salighetssak. Se
till, att du ställer din färd genom livet upp till Jerusalem, till staden den evigt klara.
Tiden är kort. Pilgrimsfärden genom levnadens dagar och år går så fort. Salig är
den, som gått i Jesu Kristi följe under sin jordiska pilgrimsfärd. Den människan skall i dödens
stund få höra Frälsarens hälsning: Se, vi gå nu upp till Jerusalem, staden den evigt klara.
För Jesu lärjungar är det uppbrottsordern vid livets slut. Gud give oss alla den nåden, att så
ta till oss Guds Ord, att vi komme med bland dem, som går med Herren Jesus upp till
Jerusalem, den himmelska staden.
A M E N
Bön efter predikan:
Outsägligen stor, Herre Jesus, var Din kärlek till oss fallna människor, att
Du för vår skull blev människa, och led smälek, ångest, pina och död för oss syndare,
som eljest hade måst evigt dö. Giv oss nåd att alltid minnas och i tro mottaga denna
Din välgärning, så att vi därför lovar Dig, tillika med Fadern och den Helige Ande.
Hjälp oss att alltid föra ett kristligt leverne och i all nöd och motgång trösta oss
därmed, att Du är vår Frälsare, som har förlossat oss från dödens och Djävulens våld,
och som slutligen skall taga oss från denna mödosamma värld till Dig i himmelen,
där vi i evighet skall fullkomna ditt lov. Amen.
Pålysningar:
Kollekten förra söndagen till Kanneljärvi inbragte kr. Kollekten idag
tillfaller Alsike kloster. På Askonsdagen kl. 1830 högmässa här i kyrkan ledd av biskop Göran.
I högmässan nästa söndag predikar f Kåre. Då hälsar vi också katekumenen, dopkandidaten
Jakob Ridderstråle välkommen, och han primsignas. Vidare påminner jag här om att
onsdagen 13 mars börjar vi med bibelstudium varje onsdag här, före mässan kl. 1730. Vi
kommer att studera S:t Markus evangelium.
Extra förbön:
På önskan om församlingens förbön ber vi idag särskilt för Arne Söderlund.
Allsmäktige, barmhärtige Gud, deras Tröst, som är i bedrövelse, och deras Styrka,
som är svaga.
Vänd Ditt ansikte till honom, som nu söker Din hjälp, och hör alla dem, som sucka
och ropa till Dig, så att de förnimma Din nåd och hugsvalelse. Genom Din Son,
Jesus Kristus, vår Herre. AMEN.
Sida 5 av 5 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi -19
Välönskan över församlingen:
Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, må ge era hjärtan och era tankar
skydd i Kristus Jesus. AMEN.
Trosbekännelsen
Psalmer: 135:- Se, vi går upp till Jerusalem I heliga fastetider
673:- Se Guds Lamm, som borttager världens synd. Fräls oss milde Herre Gud.
140:- Du bar Ditt kors, o Jesu mild, då dödens väg Du trädde
439: 5 Min lovsång om Din kärlek blid Må fylla livets stunder
439: 6 – 7 Mitt tränga hjärta vidga dig Att i ditt djup förvara en skatt…
Min skatt är Du … Du offrat har Ditt dyra blod, Som ock för min skull runnit.
Det blodet städse vara skall Mitt värn i strid och fara, Mot frestelse och syndafall
Det mitt beskärm skall vara, Den djupa källan till min fröjd, Min tröst, när jag av sorg är böjd,
Min hugnad under färden, Min svalka, när min törst är het, Min tillflykt i min ensamhet,
När allt jag mist i världen.
42:- Si, Jesus är ett tröstrikt namn
453:- O Du som för vår frälsnings skull, Oskyldig, helig, nådefull, Dig själv ej ville skona,
Ditt blod, o Jesu, över mig Välsignande må gjuta sig, Att mig med Gud försona.
Mig live detta dyra blod Till kärlek, tro och tålamod Det tröste mig i all min nöd,
Det styrke mig i liv och död, Att efter ett I frid och hopp fullbordat lopp
Jag i Din famn må tagas opp.