Så lärde Jesus sina lärjungar att be. De skulle inte längre säga ’Gud’ utan ’Fader’. Att Jesus som Sonen i Treenigheten kallade Gud ’min Fader’ är naturligt. Men han talade också med lärjungarna om ”er Fader i himlen”.
Vid några tillfällen kallas Gud ’fader’ redan i Gamla testamentet. ”Du, Herre, är vår fader”, säger Jesaja. Annars heter det ’HERREN’. Mose hade i mötet vid den brinnande busken fått veta Guds namn: JHVH, ’Jag Är’. Men man ville inte uttala det heliga namnet, utan läste ’HERREN’ i stället. (Man har i bibelöversättningar brukat skriva ’HERREN’ med stora bokstäver, när den hebreiska texten har gudsnamnet – den traditionen är övergiven i Bibel 2000, men bibehålls i Folkbibeln.)
I Nya testamentet är det främst Jesus som kallas ’Herre’. Det blev den första bekännelsen: ”Jesus är Herren”. Kärnan i kristen tro är att Jesus är Guds Son, och han benämns då på samma sätt som Gud. När det så blir tydligt att Gud är treenig (även om det inte uttryckligen sägs i Bibeln), så anger Jesus att det som tidigare var ’HERREN’ nu är ’Fadern’.
Att Gud är Fadern anger inte vilket kön han har. Manligt och kvinnligt är något som tillhör skapelsen (som en viktig del av den – den moderna tanken att man skulle kunna byta kön, är i grunden att vägra att acceptera Gud och hans verk). ’Fader’ blir närmast Guds namn, det nya namn som Jesus har uppenbarat. (Jag tycker att detta blir mindre tydligt i Folkbibeln, när det där skrivs ’Far’.)
Att vi är övertygade om att en präst måste vara man, beror inte på att Gud är Fadern, utan på att Jesus var man och inte kvinna. Prästen representerar inte i första hand Fadern, utan står ’i Kristi stad och ställe’.
Somliga menar att det är svårt att se Gud som Fader, eftersom de har svåra minnen av sin jordiske far. Men det skulle inte bli bättre om Gud var vår himmelske Moder – det är inte heller alla som har goda minnen av sin mor.
Samman med att Gud är Fadern hör att vi som är döpta har blivit födda på nytt, som Guds barn. Därmed är det möjligt att kalla Gud för ’Fader’. Paulus kan understryka det: ”Ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: Abba! Fader!”
Vid ett tillfälle sade Jesus: ”Kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Fader, han som är i himlen.” Det tas ibland som ett förbud att kalla en präst för ’fader’. (Men om man inte får kalla någon för fader, vad skall då barn kalla sin manlige förälder?) Det handlar nu inte om titulatur, utan är en omskrivning av det första budet i Guds lag: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” Vår Fader i himlen skall vara den ende som anger mål och mening med livet.
Vad det innebär att Gud är vår Fader har Jesus gjort tydligt i liknelsen om den förlorade sonen. Han är ständigt beredd att ta emot sina barn, om de gått vilse. När de inser att det inte är så roligt att stå under en främmande herre och kommer tillbaka hem, tar han emot dem med öppna armar. Han är, som förkunnades redan på Sinai, ”sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet”.
En god jordisk far är något att vara tacksam för, men än mer att vi har en Fader i himlen.
(Citerade bibelord: Matt. 7:11, Jes. 63:16, 2 Mos. 3:14, 1 Kor. 12:3, Rom. 8:15, Matt. 23:9, Luk. 15, 2 Mos. 34:6)
5 juli 2022