Epifania

 

 

                                                               Inför läsning av evangelietexten

P R E D I K A N

 

Nåd vare med Eder och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

De första generationerna kristna saknade intresse för frågan om Jesu födelse och tidpunkten för denna. Det kyrkliga livet var samlat kring Påskens budskap om Jesu död och uppståndelse. Frågan om tidpunkten för Jesu födelse blev aktuell i samband med att kätterska riktningar började ifrågasätta den apostoliska tolkningen av inkarnationen och Kristi gudomlighet. Att fira födelsedag var främmande för samtiden, och många kyrkliga ledare motsatte sig tanken på att fira Jesu födelse. Origenes gjorde det med hänvisning till att det i Bibeln endast var de gudlösa representerade av Farao och Herodes, som firade födelsedagar.

Frågan om innebörden av Jesu födelse fick betydelse, när gnostiska riktningar började fira Jesu dop med en särskild fest. Detta då man menade, att människan Jesus döptes, och den dagen adopterades Han som Guds son – den dopdagen blev födelsedagen för gudamänniskan Kristus. Clemens av Alexandria nämner i en skrift från början av 200-t. att denna fest firades den 6:e januari.

Nu blev det nödvändigt, att mot den gnostiska uppfattningen hävda Jesu gudomlighet redan från födelsen. Därför började man i öst fira inte bara Jesu dop utan även Jesu födelse den 6:e januari. Till firandet av Jesu födelse hörde de vise männens besök, och till uppenbarelsen av Guds härlighet i Kristus hörde det första under, som Jesus gjorde: Vinundret i Kanaan. Dessa motiv kom att knytas till 6:e januari, senare även bespisningsundret som en uppenbarelse av Jesu gudomlighet. Jesu dop och vinundret är i vår Evangeliebok knutna till de två kommande söndagarna.

Utvecklingen styrd från väster leder till, att Jesu födelse kommer att firas den 25:e december, den dag då romarna firat den oövervinnerliga solens fest. Det blir alltså Rättfärdighetens sols fest. Mal 4:2: Men för er, som fruktar Mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar skall ge läkedom. Då skall ni slippa ut, som kesande kalvar ur kätten. Så firades i stället Jesu dop den 6/1.

Sv.ps. 134:-

Denna dag har som överskrift: Herrens härlighet Berättelserna vi har nämnt visar, hur Jesu gudomlighet uppenbaras för människor. Om Herrens härlighet, Herrens ljus finns många texter. Profetiorna likaså. Jesus säger i dagens alternativa predikotext i Joh. 8:12 Jag är världens ljus. Den, som följer Mig, skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. I dagens Gt-text läser vi under rubriken Jerusalems kommande härlighet: Res dig, stråla i ljus! Ditt ljus är här. När man frågade: ”Väktare, när tar natten slut?” fick man till svar: ”Morgonen har kommit,

ändå är det natt.” Jes. 21:11f. I Jes. 9 läser vi: Det folk, som vandrar i mörkret, ser ett stort ljus, över dem, som bor i mörkrets land, strålar ljuset fram. Profetiorna finns där, men man väntade fortfarande på det ljus, som skulle komma. Och i sinom tid kom det ljuset. Han kom, som inte bara är ett av de många ljusen, utan som Själv är Ljuset. Visst är det sant, att jorden fortfarande är höljd i mörker, och töcken omger folken. Men ljuset finns där i alla fall. Många ser inte Ljuset, fastän de har Det alldeles inpå sig. Saknar de månne den vishet, som ledde heliga tre konungar till Jesus? Det finns många ljus i världen, och måtte de kunna leda människor fram till det sanna Ljuset. Så ser vi, att många är ljusen. I alla tider har det funnits människor, som det lyst kring. Det kan vara stora personligheter, väckelsepredikanter, helgon, trogna väktare på Sions murar, men heller inte att förglömma alla de små ljusen, de som på olika sätt i sitt liv spritt ljus och glädje. Det behöver inte vara något märkvärdigt – ett leende, ett vänligt ord. Världen hade varit mycket mörk, om det inte funnits sådana ljusglimtar, människor som genom sina insatser i barmhärtighetens och kärlekens tjänst varit ljusglimtar. Ett är dock gemensamt för dessa: deras ljus slocknar. Minnet av dem kan finnas för längre eller kortare tid, men deras ljus har slocknat ut.

Ett är Ljuset – med stort L.

Patriarken av Konstantinopel Krysostomos skrev för 1600 år sedan: Genom sina gåvor proklamerar de – de vise männen –  Honom som Kristus och Gud och människornas Konung. Ty guldet betecknar konungens makt och rökelsen Guds ära men myrran kroppens begravning. I enlighet härmed frambära de Honom guld som Konung, rökelse som Gud och myrra som man.

Av det sagda framgår alltså, att Jesus är världshärskaren, som här på jorden är både Gud och människa. Vi hörde nyss, att Han säger om sig själv i dagens predikotext: Jag är världens ljus. Vi läser i 2 Mos 3:14: Gud sade: (till Mose) ”Jag är den Jag är. Säg dem, att Han, som heter ’Jag är’, har sänt dig till dem.”  När Jesus talar om sig själv såsom ”jag är”, visar har på att Han är Messias, Guds son. Jag är världens ljus. Dessa ord syftar på motsatsparet ljus – mörker. Detta var något, som Jesu samtida var väl förtrogna med. Att frälsning ur andlig och lekamlig nöd kallas ”ljus” är gammal semitisk terminologi, som är väl förankrad i Gamla Testamentet. Vid vår tideräknings början fanns även många mysteriekulter, som tydligt använde detta motsatspar. En pessimistisk syn på människan och världen hade spritt sig i främre Orienten och runt Medelhavet. Mörkrets makt var stor. Mörkret var inte bara olyckor och död. Det var även beteckningen på fördärvsmakten, som förstör livet och världen. Frälsningen låg i ljuset, som kom från den himmelska sfären, in i mörkret, som befriar fångarna och tar dem in i ljusvärlden, där de börjar leva. När Jesus säger: Jag är världens ljus, gör Han alltså anspråk på att vara Den, som befriar människorna ur deras nöd och förtvivlan. Han är det sanna ljuset. Det betyder även, att det är först genom Honom, som betydelsen av mörkret – vad mörkret verkligen är- blir uppenbart. Jesus ställer människan inför domen för att frälsa henne. Många människor (Joh 3:20)  avskyr ljuset, för att deras gärningar inte skall avslöjas. Det här visar, varav människans djupaste mörker består: Det är hennes bundenhet vid sig själv och hennes egenrättfärdighet. Det är hennes felaktiga uppfattning om Gud, Gud som den stränge och njugge. Jesus vill befria oss från vår bundenhet i oss själva. Han vill föra oss in i en riktig gemenskap med Fadern. Den som följer mig, säger Jesus. Det frälsande förhållandet till Jesus är här uttryckt ”följa”. Det är här auktoritativt. Vi måste helt och fullt samt ständigt följa Honom. Jesus förklarar, att Han genom Sin sändning av och gemenskap med Fadern kan ge liv och ljus. Den, som binder sitt liv vid Honom, skall bli räddad ur livets dödsnöd och jagets bojor, befriad från träldomen under mörkrets furste. Hon skall få erfara ljuslivets kraft, mod och lycka på all sin vidare vandring på jorden. Inte som en kraft, som kommer från hennes eget innersta djup, utan som en utstrålning från Honom, som är värdens Ljus, och detta genom Hans Ande i Hans kyrka.

Att det finns ljus, som lyser, är gott, men det viktigaste är, att Ljuset Jesus får sprida Sitt sken.

                 Det gäller att sätta ljuset i ljusstaken. Detta har kristenheten ofta försummat. Nog borde världen efter 2000 år av missionerande se annorlunda ut. Vi lider av tidigare generationers och våra egna försummelser. I vårt land sätter man ljuset under skäppan medvetet i religionsfrihetens namn. Då blir det mörkt för vårt land och den enskilde! Det är beklämmande att tänka på att vårt land åter håller på att bli ett hednaland. Vi måste alla känna vårt ansvar. Och vi måste bedja för missionen, att den aldrig blott blir en nödhjälp mot svält och sjukdom utan först och sist ser som sin uppgift att sätta Ljuset Kristus på ljusstaken i hednavärlden!

Är så Kristus Ljuset, skulle vi först som sist för egen del följa detta Ljus.

                 Människan måste låta Anden ta bort blindheten, så att hon kan se Ljuset. Vi, som fått en skymt av ljuset, skall hjälpa andra att finna det. Vi behöver vishet. Vi behöver Guds Ord. Då måste vi också söka oss dit, där det finns. Vi får inte vara bekväma. Vägen till Herrens hus borde aldrig bli för lång. En kommentator hänvisar till drottningen av Saba, hon kan bli oss till dom på den yttersta dagen. Ty ansträngde hon sig så för att få lyssna till Salomos visdom, hur skall vi då kunna försvara, att vi i lättja och likgiltighet förspillde de tillfällen, vilka vi så rikligt fått att lyssna till Kristi Ord?

Genom tecken och under visar oss Gud Sin kärlek till oss människor. Jesus visar frälsningens väg från mörker till ljus. Det är att följa Honom och att göra Hans vilja. Så går vägen från mörker till ljuset hos Jesus, vilket har en fortsättning i himmelen, där (Jes 60:19) Herren skall vara ditt eviga ljus.

 

A M E N