Jesus sade så om vinden, i samtalet med Nikodemus om natten. Men det var klart att han samtidigt talade om Guds Ande. Det hebreiska ordet kan betyda både ’vind’ och ’ande’. (När Bibel 2000 i skapelseberättelsen översätter ’gudsvind’ i stället för ’Guds ande’, är det språkligt möjligt, men strider mot både judisk och kristen förståelse av saken.)
Det problem som Jesus tar upp är att man inte kan se vare sig vinden eller Anden. Vad man kan uppfatta är deras verkningar. Vår västerländska materialism gillar inte sådant man inte kan se, och därmed inte mäta och bedöma. Fast å andra sidan är det mycket som vi inte kan se, men ändå tar för givet: elektricitet, magnetism, radiovågorna till våra mobiltelefoner.
Vi Västkyrkan bekänner naturligtvis att den tredje personen i Treenigheten är den Helige Ande. Vi förnekar inte att den finns och verkar. Men den spelar långt mindre roll i för vår tro och i vårt teologiska tänkande än i Östkyrkan. Man kan undra om det var Andens undanskymda plats som ledde till att Pingströrelsen växte fram för hundra år sedan.
Andens uppgift är först den att ge liv åt skapelsen. Den har sin plats i skapelseberättelsen tillsammans med Guds Ord (’Guds sade, och det blev’), som är Sonen som sedan blev människa i Jesus. 104:e psalmen uttrycker det tydligt: ”Du sänder din ande, då skapas liv.” Liksom vi ständigt måste andas för att leva, får vi ständigt på nytt del av Anden. I den här funktionen finns Guds Ande i allt levande.
Med den första (kristna) Pingsten kom den Helige Ande i en ny roll. Den skall vara, sade Jesus, ”sanningens Ande som skall han vittna om mig”. Skapelsens Ande har blivit helgelsens Ande. Den är det genom att visa på den frälsning som bara Jesus kan ge.
I det här avseendet finns den Helige Ande inte i alla. Den ges som gåva åt dem som kommer till tro på Herren Jesus. Efter vattenösningen i dopet följer handpåläggning eller smörjelse med olja som ett tecken på att den som döps får del av Anden. När man konfirmeras, bekräftas på motsvarande sätt Andens gåva hos den som nu på eget ansvar skall leva som Jesu lärjunge.
Det här betyder inte att Anden är overksam bland andra än de tydligt troende. Vi har nog alla sett exempel på hur människor oväntat har kommit till tro. Jesus sade att ingen kan komma till honom ” om inte Fadern drar honom”. Den som Fadern sänder att göra detta, är Anden.
Den Helige Ande hjälper oss att förstå vad som sker i det som synes ske. Det är som när man får svar på en gåta. Då begriper man det som har verkat obegripligt. För många blir nattvarden inte mer än en måltid som skapar mänsklig gemenskap, något i och för sig önskvärt. Men så öppnar Anden våra ögon, och vi ser Herren Jesus dela med sig av sin kropp och sitt blod ”utgjutet för många till syndernas förlåtelse”.
Vi kan notera hur Anden verkar. Men väl så ofta funderar vi väl över varför den inte ingriper med full kraft. En sida av det är att en gåva måste tas emot för att bli av betydelse. Somliga gör uppenbarligen inte det. Det man har fått i dopet och fortsatt genom livet ligger där oanvänt. Varför det är så i det enskilda fallet, vet vi inte, och behöver inte veta.
Vad vi skall be om, är att vi blir så uppmärksamma att vi hör Andens ofta ganska stillsamma sus.
(Citerade bibelord: Joh. 3:8, 1 Mos. 1:2-3, Joh. 1:14, Joh. 15:26, Joh. 6:44, Matt. 26:28)
7 juni 2022