Domssöndagen

DSCF8069c                    Församlingen lyssnar till evangelietexten

DSCF8070c

DSCF8074c

Predikan  (text: Jh 5: 24 – 29)

In nomine…

 Var stilla inför Herren Gud, ty Herrens dag är nära. Så läser vi i Sefanja 1:7 Ropet var stort i Juda; det steg upp till himmelen. Men det var icke bönens och lovsångens ljud, icke tacksamhetgens och förnöjsamhetens ljud. Det var otrons, avguderiets, knotets och laglöshetens upprors- och häderop. Syndamåttet var fyllt och hemsökelsens timme var slagen. Då kommer en profet, som varnar: Var stilla inför Herren Gud, ty Herrens dag är nära.

Sådana dagar har funnits många, alltifrån tidernas begynnelse. Så ljuder också idag varningens ord. Då borde människor förskräckas. Är de kristna för dåliga på att förkunna varningens ord? Har vi förkunnat en kärleksfull Gud, som inte ställer några krav? En som bara låter det rulla på? När skall vårt svenska folk vakna? Här krävs mycken bön och mycket arbete för Guds Rike. Till sist är allt en gång för sent. Då kommer Herren Jesus tillbaka på himmelens skyar. Han frågar: Hur har ni levat, ni människor? Hur har ni använt prövotidens flydda år, dagar och ögonblick?

 

Ack, stora dag, då Herren Gud

Skall lön och straff tillmäta

Åt dem, som vandra i Hans bud

Och dem Hans bud förgäta.

Hjälp Herre i den stunden! Men då är bönen för sen… Hjälp nu

                            

Hjälp, Gud, att vi alltid måge så

Vårt leverne här ställa,

Att vi till evig tid ej få

Vår svåra synd umgälla!  (J.O.Wallin)

 

Vi skall väl också påminna oss, att vi inte kan skrämma människor till tro. när vi som kristna skall vittna om vår tro och söka föra människor till Jesus, är det nog oftast fel att börja tala om synd och straff. Nej, skall en

människa vinnas för Gud, så är det Hans omsorg och kärlek som hon måste få möta. Och det finns idag trots allt allvar en ljus underton. I Evangelieboken har dagen numer överskriften Kristi återkomst. Detta förmodligen genom inflytande från den romerska kyrkan, som kallar dagen Kristi, Konungens dag. Hos oss har denna dag i långa tider varit det djupa allvarets och eftertankens dag. Dess liturgiska färg har även varit svart för att understryka dagens allvar. I de senaste anvisningarna föreslås nu också vitt – festens och glädjens färg, då markerande glädjen över Jesu återkomst. Jag anser dock, att vi inte får glömma denna dags allvar, därav den blå färgen.

Wallin fortsätter efter sin dikt: Give oss Herren oss nåd, att lyssna till Hans röst i tiden, att vi ej må behöva frukta för Hans röst, då tiden är förbi.

Den Yttersta Dagen blir en strålande förklaringsdag. Då skall allt komma fram i ljuset och Dagen ställer i en önskad eller fruktansvärd dager Guds och människornas i tiden bortglömda vägar. Vilken tröst för alla fromma, som här ej alltid kunnat fatta den himmelske Faderns mening med världens och deras öden! De hade ofta sett sina varmaste böner, sina käraste önskningar ohörda. De hade dock icke förvillats av världen, icke knotat och ej heller misströstat. De har alltid satt sitt hopp till Gud.

Den Yttersta Dagen blir även en helig vedergällningsdag. Den måste komma. Det säger också vår känsla av ordning och rätt. S:t Johannes säger i Uppenbarelseboken 20: jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. 13Och havet gav tillbaka de döda, som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda, som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. 15Och var och en, som inte fanns uppskriven i livets bok, kastades i den brinnande sjön.

Enligt Bibelns tankegångar är Gud Skaparen och Domaren. Förknippad med domarfunktionen är makten att uppväcka döda. Inte ens döden kan undandraga en människa från domen. Att uppväcka döda är även förknippat med skaparmakten: Gud är frälsare och förnyare.

                   De döda skall höra Guds Sons röst.  Det skulle man kanske kunna se dubbeltydigt. Först menas de ”döda” nu, de som vandrar utan Gud. De som hör den skall få liv.  Sedan menas Jesu röst på den Yttersta Dagen.

De, somhör Jesu röst här kommer inte under någon dom. Det som gjort det goda, skall uppstå till livet. Här kan man komma ut på väldigt tunn is, samtidigt som man kan hamna på fast grund.  Vi läser i Upp.: Och var och en dömdes efter sina gärningar. De finns de, som tror, att Domsscenen med fåren och getterna syftar på dem, som inte slipper undan domen. De skulle dömas efter sina gärningar Men vi har inget riktigt löfte på det. Bibeln talar hela tiden om omvändelse och bättring. Kanske skulle det kunna finnas en liten chans att genom Guds nåd vinna evigt liv på ett så att säga ovanligt sätt. Men återigen vi har inget löfte om det i Bibeln eller äktkristen förkunnelse. Emellertid vet vi inget om hur Guds nåd verkar. Guds nåd är mystik. Vi kan aldrig komma till dess kärna. Många tänker ju också på hur det skall gå för hängivna hedningar, som dyrkat sina gudar efter bästa förmåga. Nog tänker vi oss väl, att de skall få en chans till omvändelse efter döden eller dömas efter sina gärningar. Men som sagt Gud och nåden är mysterium. Dessutom har Jesus sagt, att vi inte skall bekymra oss så mycket om hur det går med andra – undantagandes vår plikt att vittna förstås, utan ge akt på oss själva. Vi måste emellertid dock rätta oss efter det vanliga: dop, omvändelse och tro är nödvändiga för salighetens vinnande. De döda skall höra Guds Sons röst, och de, som hör den, skall få liv. Här är det egentligen tydligt, att det är hörandet och tron, som är viktiga, och inte lagen och laggärningarna. Kommentatorer menar att höra innebär lyda. I detta får vi den gamla motsättningen tro – otro.

Denna dag betonar Gud som Skaparen och Domaren.  I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. — Och jag såg en ny himmel och en ny jord.

   Det rymmes mycket mellan dessa ord i 1 Mos. 1:1 och Upp. 21:1, inte bara hela Bibeln, hela världshistorien, hela tiden, utan främst Guds frälsningsplan, att, när den första skapelsen förstördes genom människans synd, skulle det bli en ny skapelse utan någon synd. Den första skapelsen kunde förstöras. Det kan inte den nya skapelsen, ty då är Djävulen helt besegrad och fängslad med hela sitt anhang.

Klag. 3: 22Men Herrens nåd tar inte slut, Hans barmhärtighet upphör aldrig. 23Varje morgon är den ny – stor är Din trofasthet. Katekesen säger: Har Gud förkastat det fallna människosläktet? Nej, Gud har av evighet beslutat och efter syndafallet utlovat människornas frälsning samt i tidens fullbordan sänt Sin Son att vara människornas Frälsare. Det finns en räddning. Gud hatar synden men älskar syndaren. Må vi idag inse allvaret i Guds Ord, så att vi söker oss till vår Himmelske Fader och tar emot glädjebudskapet om förlåtelse och evigt liv i Paradiset: ”Se, Guds tält står bland människorna, och Han skall bo ibland dem, och de skall vara Hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, 4och Han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det, som en gång var, är borta.” (Upp 21)

Amen

 

DSCF8075cd

 

DSCF8078cd

DSCF8079c

 

DSCF8083c

 

Psalmsånger