Domssöndagen

 

Psalm 315

Psalm 317

Högmässa Domssöndagen den 24 november 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Skriftetal

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi firar idag Domssöndagen. Studerar vi kyrkoårets utveckling i Sverige, finner vi, att först 1628 får vi en avslutning av året med texterna om jungfrurna och yttersta domen. Kyrkolagen 1686 föreskriver, att man på söndagen före 1:a Advent skall predika över skildringen i Matt. 25 om Yttersta Domen. Men först 1921 införs namnet på den sista söndagen såsom Domssöndagen. Och 1942 kommer namnet söndagen före domssöndagen; alltså slutar vårt kyrkoår med allvarliga temata. Redan innan kyrkoåret fått en fast form, fanns dock där samma övensstämmelse mellan söndagarna med texter om Jesu ankomst och Jesu återkomst.

Ett lämpligt ingångsord på en dag som denna, då vi skall betrakta domen, är väl: Att dölja sina brott ger ingen framgång, den, som bekänner och ångrar sig, blir benådad. Ords. 28:13. Vid skriftermål kan det vara bra med en spegel att rannsaka sig inför, några frågor att ställa sig inför. För visst kan det i förstone, när vi betraktar de tio budorden, se ut som om vi vore ganska syndfria. Men då vi tänker efter och betraktar oss i ljuset av Lagens sammanfattning i det dubbla kärleksbudet, ser det annorlunda ut.

Vi kan så börja med att bekänna vår bristande bibelläsning. Psalmisten sjunger: Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min väg. (109)

Ytterligare några ord att rannsaka sig inför:

Älska varandra så, som Jag har älskat er.

Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon.

Älska era ovänner – Saliga de, som håller fred.

Döm inte, så skall ni inte bli dömda.

Ni är jordens salt.

Var fullkomliga.

Låt oss alltså bekänna våra synder och be om kraft att vandra vidare på helgelsens väg, så sägande:

Predikan

In nomine…

Gudstjänstfirande församling!

Idag firar vi kyrkoårets sista söndag. Vi har under ett år fått följa Jesus på Hans vandringar och lyssna till Hans undervisning. Idag får vi besinna oss och begrunda, vad vi hört. Denna dag har ett allvarligt tema: domen. Vi talar så mycket om den gode och kärleksfulle Guden, att vi glömmer en sida av Honom. Han är även den fruktansvärde – i ordets gamla betydelse: värd att frukta och vörda – den fruktansvärde Guden. Vi måste böja oss i vördnad inför Hans gudomliga Majestät. Behövs det någon dom, frågar sig nog en del människor. Ja, då människan inte är bara god innerst inne. Alltsedan syndafallet är människan född med arvsynden. Katekesen säger: Vad är arvsynd? Arvsynd är det medfödda fördärvet i vår natur, vilket gör oss benägna till det onda och oförmögna till det goda. Vi brukar också säga, att det innebär, att vi är födda utan fruktan för Gud, utan tillit till Gud och med ond begärelse. Herren är den Helige, Rene. Han kan icke tåla någon synd. Katekesen säger: Herren vår Gud kallar Sig en nitälskande Gud, då Han för Sin rättfärdighets skull måste straffa synden, och ingen syndare kan avvända eller undfly Hans straff. Vi vill helst inte höra om evig förtappelse, så genast kommer Själafienden för att döva samvetet, så att han ostört kan arbeta mot Guds verk. Vi läser om honom i 1 Petri brev 5:8 Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Han försöker intala människan, att Guds kärlek måste kräva, att alla människor får komma till paradiset. Men så är icke fallet! Vi hörde nyss: Jesus sade: Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?”

Katekesen säger: Dem, som synda, hotar Gud att straffa med mångahanda lidanden här i tiden och till sist med evig fördömelse. Rom 1: 18 Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor, som håller sanningen fången i orättfärdighet. Vidare säger Katekesen: Gud hotar, på det vi skola frukta för Hans vrede, så att vi icke bryta mot Hans bud. Nu måste väl här även inflikas, att vi inte kan se allt ont, som sker såsom ett Guds straff. Det sker mycket ont, som synes helt meningslöst. Den onda makten försöker fördärva Guds goda skapelse. Djävulen och hans änglar fruktar den Yttersta Dagen, ty då är det slut med deras makt. Vi läser i Skriften: Upp. 12: Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.

Den här dagen vill påminna oss om allvaret i våra liv. Synden är inget att skämta med eller skratta åt. Psalmisten sjunger i 96:e psalmen: 4ff. Ty stor är Herren, högt är Han prisad, värd att frukta mer än alla gudar. Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen. Han omges av prakt och glans, av makt och härlighet i sitt tempel.

Till denna dag hör Ps. 609 (från medeltiden) i gamla psalmboken: Dies irae

Vredens stora dag är nära,

Elden då skall allt förtära,

Så var siarsångens lära.

Hela världen, skräckbetagen,

Skåda skall de stränga dragen

Av sin Domare den dagen.

Döden själv skall häpen vara,

När, att inför tronen svara,

Sig de döda uppenbara.

Boken öppnas: där står skrivet,

Vad av alla är bedrivet,

I det flydda jordelivet.

Vad skall då jag arme svara?

Vem skall där min själ försvara?

Knappt den rene trygg kan vara.

Milde Jesu, minns för mina

Synder gick Du till Din pina:

Skjut ej bort mig från de dina.

När Du synderskan benådar

Och till rövarn huldrikt skådar,

Tröst och hopp Du mig ock bådar.

Ej min bön är värd att höras,

Låt Ditt hjärta ändå röras,

Ej i lågor mig förgöras.

Vi skall väl också påminna oss, att vi inte kan skrämma människor till tro. När vi som kristna skall vittna om vår tro och söka föra människor till Jesus, är det nog oftast fel att börja tala om synd och straff. Nej, skall en människa vinnas för Gud, så är det Hans omsorg och kärlek som hon måste få möta. Och det finns idag trots allt allvar en ljus underton. I Evangelieboken har dagen numer överskriften Kristi återkomst. Detta förmodligen genom inflytande från den romerska kyrkan, som kallar dagen Kristi, Konungens dag. Hos oss har denna dag i långa tider varit det djupa allvarets och eftertankens dag. Dess liturgiska färg har även varit svart för att understryka dagens allvar. I de senaste anvisningarna föreslås nu också vitt – festens och glädjens färg, då markerande glädjen över Jesu återkomst. Jag anser dock, att vi inte får glömma denna dags allvar, därav den blå och lila färgen.

Texten idag visa en vardagsbild från Jesu tid. En kommentator säger, att denna liknelse är ett exempel på Jesu förmåga att finna det största i det minsta, det högsta i det enklaste, det betydelsefullaste i det alldagliga. Ty här är det fråga om det största, det högsta, det betydelsefullaste om världsdomen. Näst efter skapelsen är domen, fulländningen och förintelsen, det betydelsefullaste momentet i världens lopp. Konstnärer har i alla tider försökt avbilda domen. Det finns många olika skildringar från ljusa med glädjen i Jesu återkomst till de mörkaste fulla av salighet och fasa, skönhet och styggelse. Jesu bild är en helt annan: Några fiskare, som drar upp sitt nät på land och sedan sorterar fisken; en enkel bilds religiösa innebörd. Bilden är skakande i i sin lugna saklighet. Domen är lika obarmhärtigt saklig, som dessa brunbrända fiskare där på stranden sorterande sin fisk. Här finns inga sentimentala hänsyn; fiskaren har inget medlidande med en skämd fisk, utan vidare kastar han den tillbaka i vattnet. För fiskaren är det bara fråga om kvalitén.

Om denna text har det diskuterats, vilka Jesus här vänder sig mot. Talar Han här om människosläktet i sin helhet eller tänker Han på Sina efterföljare? Jesus ser på skarorna, som följer Honom. Han ser de många, som begärligt lyssnar till Hans ord, som ur sin fattigdom och slöhet genom Hans budskap har fått hopp och förväntan. Men hur är det med grundkraven: bot och tro? Det blev i många fall bara ytlighet och halvhet. Hos de flesta saknades omvändelsen, viljans radikala förnyelse, kärleken, som förlåter och giver. Trots all sin iver för Jesus, stannade de kvar i sin ondska och själviskhet. Här blev det fråga om att om möjligt föra dem bort från villfarelsens säkerhet.

Detta måste dock även vara en bild av hela människosläktet. Den dubbla utgången är så fast förankrad i den bibliska utläggningen, att man icke kan tvivla därpå. Lyckligtvis behöver vi inte fundera så mycket på vilka som kommer hit eller dit. Vi har löftena om saligheten och sedan är det Gud Själv, som bestämmer utgången för varje människa. Vi har bara att leva efter Bibelns lära och söka vinna andra människor för Guds rike.

Amen

Bön efter predikan:

O Herre Jesus Kristus, inför vars tron jordens folk skall stå församlade, bidande Ditt domsord. Vi ber Dig av allt hjärta: Hjälp oss att alla vårt jordelivs dagar redligen böja oss för samvetets dom och i tro mottaga Din oförskyllda nåd, och låt denna Din nåd omskapa oss till hjärta och leverne, så att en gång på räkenskapens dag barmhärtigheten må berömma sig emot domen. Låt oss bida domens dag i ödmjuk och fast förtröstan, att den oförskyllda nåden även då skall vara ny, och att den, som tror på Dig, icke skall förgås, utan ha evigt liv. Du som lever och råder med Fadern och den Helige Ande, välsignad vare Du i evighet. Amen

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller Missionsprovinsen, som är i stort behov av gåvor. Förra söndagens kollekt gick till vår egen församling och blev kr. På onsdag bibelstudium kl. 17.oo samt mässa 18.30 kyrkoårets sista båda med undertecknad. Mässan på lördag och nästa onsdag är inställda. Nästa söndag 1 Adv. Predikar f Kåre.. Som kyrkobön bedes idag Litanian.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud själv helge Er till hela Er varelse, så att hela Er ande och Er själ och Er kropp finnes bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, återkomst! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 314:- Ack, saliga dag, som i hoppet vi bidar, då världen är vorden Guds rike

670:- Ur djupen ropar jag till Dig, Herre

317:- Vakna upp! En stämma bjuder

700:1 Litanian

315:1 En herrdag i höjden är vorden besluten

315:2 Ack, mildaste Jesu, föröka oss trona

741:- Tidstecknen visar, att Herren är nära (ur P o S )

Slutpsalm

Pianopostludium