Den Helige Mikaels dag

                                  Rökelse inför läsning av evangelietexten

 

Predikan

In nomine…

 

Gudstjänstfirande församling!

Denna dag ger oss anledning att titta på något av vad den Heliga Skrift säger om himmel, änglar, barn och Jesu soldater.

            Himlen är Guds boning. Hos Hesekiel och i Uppenbarelseboken läser vi litet om hur där ser ut vid Guds tron. Först hos Hesekiel i inledningsvisionen. Här talas det om en flammande eld, och mitt däri syntes något, som liknade fyra väsenden… men vart väsende hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. På grund av sina fyra ansikten behövde de här märkliga väsendena aldrig vända sig, utan kunde alltid gå rakt fram. Om deras ansikten säger profeten, att de liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan, och alla fyra hade tjuransikten på vänstra sidan, och alla fyra hade ock örnansikten.

I Uppenbarelseboken (kap. 4) kommer de fyra väsendena tillbaka i en motsvarande himmelsvision. Där ser aposteln Guds tron, och kring tronen var en regnbåge, som var som smaragd. Vidare sju facklor brann framför tronen. Men så: Mitt för tronen och runt omkring tronen var fyra varelser, som hade fullt med ögon, både framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. De fyra varelserna hade vardera sex vingar…” Förutom vanliga änglar finns alltså andra änglar med annat utseende. Vi talar ju om Gud som Jahve Sebaot. Sebaot betyder härskarornas, alltså pluralis genitiv – härskarornas Herre. Detta kan bara syfta på änglavärlden.

I Guds boning var allt frid och fröjd från början. Men så sker det, som vi läst om idag: Det finns änglar, som sätter sig upp mot Guds vilja. På ett sätt visar detta, att Gud inte vill ha marionetter, nickedockor. Han vill ha varelser, som älskar honom av fri vilja och som därför följer Hans bud. Därför gick det så långt, att Lucifer – Ljusbäraren – blev Guds fiende. På samma sätt satte sig senare människan upp mot Guds vilja, så kom syndens straff in i världen.

Alla böcker i Bibeln utom Rut, Ester, Johannes- och Jakobsbreven talar om änglar. Katekesen säger, att änglarna och människorna är de enda förnuftiga varelser, som Gud skapat. Alltså: inte bara människor utan även änglar ingår i det Guds Rike, som är hela universum. De sju änglar, som vanligen kallas ärkeänglar, nämns först i Tobits bok 12: 15Jag är Rafael, en av de sju änglar som står beredda hos Herren och har företräde hos Honom i Hans härlighet. I Upp. 8:2 står det om de sju änglarna, som står inför Guds tron. Detta har tolkats som ärkeänglarna: Uriel, Rafael, Raguel, Mikael, Sariel, Gabriel och Fanuel. Detta kommer från Henoksboken, som är en skrift utanför Bibeln. Jag har funnit på nätet en svensk översättning från 1901. Här utmärks vidare fyra av dem såsom begåvade med särskilda uppgifter: Mikael – den barmhärtige och långmodige, Rafael – satt över all sjukdom och alla människobarns sår, Gabriel, den starke – alla krafters herre samt Fanuel – satt över det eviga livets arvingars botgöring och hopp.

Så lite av vad Bibeln säger om änglar. Hebr. 1: 14 Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem, som skall få sin del av frälsningen? Som andeväsen är de osynliga för våra ögon. När de ses, beror det på en uppenbarelse. De kan därför inte beskrivas helt och fullt. De utstrålar en särskild ljusglans, deras kläder är vita, och ansiktet skinande vitt som snö. Matt. 28:3Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Änglarna är odödliga och syndfria. Deras antal är oräkneligt. Dan. 7: 10 Tusen och åter tusen betjänade Honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför Honom. Vidare Upp 5:11: Jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen.

Änglarna kan uppenbara sig i mänsklig gestalt. Gabriel t.ex. sägs ha sett ut som en man, då han uppenbarade sig för Daniel. Som en följd av sin väsensförbindelse med Gud och sina uppdrag i Hans tjänst, besitter änglarna en övermänsklig makt och kraft. De äger även övermänsklig kunskap och vishet, men de är inte allvetande. Änglarna är tjänande andar, som omger Guds tron. I himmelen utför de sin gudstjänst i Guds omedelbara närhet. På jorden är deras verksamhet mångartad.

Under Guds skapelseverk sjöng änglarna lovsånger, som sändebud möter de oss genom hela uppenbarelsehistorien. De visade sig ofta, då Jesus vandrade på jorden; vid Jesu födelse, frestelse, getsemanekamp, uppståndelse och himmelsfärd.

Änglarna är, som vi sett, redskap för Guds försyn och för Hans omsorg och beskydd av dem, som fruktar Honom. Ps. 34:8 Herrens ängel håller vakt kring Hans trogna och räddar dem. Varje människa har fått en skyddsängel. Matt 18:10: Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er, att deras änglar i  himlen alltid ser Min himmelske Faders ansikte.  Apg. 12:15 och då sade de: ”Det är hans ängel.

Änglarna följer utvecklingen av Guds frälsningsplan på jorden med största intresse. De gläder sig över varje syndare, som omvänder sig. De bistår evangelii förkunnare och hjälper sökande. Den kristna församlingens sammankomster och gudstjänster berikas av deras närvaro. Vissheten härom bör prägla medlemmarnas uppträdande. Änglarna framställs som den troendes förebild i full hängivenhet för Guds vilja. Änglarna tilldelas även uppgifter som redskap för Guds straffdomar.

Bibeln talar, som redan nämnts, även om onda änglar, demoniska väsen. Skriften förutsätter, att ett avfall från Gud har ägt rum också inom änglavärlden. De onda andarna och deras furste avväpnades genom Jesu död på korset. Kol. 2:15 Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när Han triumferade över dem genom Kristus. Deras slutliga öde blir den eviga elden, Matt 25:41 Gå bort från Mig… till den eviga eld, som väntar Djävulen och hans änglar.

Så talar denna dag även om barn. Judendomen var en religion för vuxna. Därför hade barnet, som inte kunde förstå och lära sig alla Lagens stadgar och bud, inte något större värde. När Jesus då ställer barnet som föredöme, är det verkligen uppseendeväckande. Han menar, att det inte är förmågan att läsa och uttolka, att kombinera och dra slutsatser, att sätta erfarenheten i system, inte allt detta som ger tillträde till Gudsriket, utan den sanna ödmjukheten, så som barnet har den. Barnet äger det viktigaste i världen: förmågan att ta emot från den starkare, glatt och förtroendefullt. Det behöver inte alltid förstå, bara leva – leva i förbund med livsmakterna. Detta är den sanna ödmjukheten, som gör en människa stor i Himmelriket. För att komma dithän, måste vi omvända oss, börja livet på nytt.

Ett annat villkor för tillträde förutom omvändelsen är omsorgen om de små. Vi skall ta emot barnen i Jesu namn. Jesus identifierar sig med barnen. Att avvisa barnet är att avvisa Jesus själv. Vi får inte förföra någon av de små. Detta inskärps med skakande allvar! I denna förbindelse står ordet om kvarnstenen, om handen, foten och ögat, som tveklöst skall offras, ifall de är till förförelse. Det gäller Gudsriket eller Gehenna – Himmel eller Helvete, någon neutral mark däremellan finns icke.

Varför tillgriper Jesus så starka ord? Forskare menar, att det beror på att vi här är inne vid nerven av evangeliet: kärleken. Det gäller att älska de små, ty de är dyrbarast hos Gud. Det svåraste för en vuxen kan vara, att tjäna barnet uppriktigt och helhjärtat utan att förakta det, utan att känna sig överlägsen. Omvända sig och bli som barn, tjäna barnet, de små, av fullt hjärta – det är vägen till Himmelriket.

Slutligen Jesu soldater. Det kommer från den alternativa predikotexten ur 2 Tim. 2: 3Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. 4Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter, om han vill vara sin befälhavare till lags. 5Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna.

Som Jesu lärjunge och soldat, måste vi vara beredda på att strida mot det onda i alla dess former. Det är inte alltid en lätt kamp, ty Djävulen gör allt för att hindra oss. Men vi har den helige Mikael och änglarna på vår sida.

Vi vinner inte segerkransen, om vi inte följer reglerna. Här förkunnas vikten av att följa Guds bud och befallningar. Nu skall vi inte göra detta av tvång eller rädsla utan av kärlek.  Det är ju så, att den man älskar vill man inte göra illa eller något mot dennas vilja. Älskar vi Gud, så vill vi försöka göra det, som Han vill, att vi skall göra. Älskar vi vår nästa, vill vi försöka göra det bästa för henne. Vi skall i vårt liv sträva efter segerkransen, livets krona. Aposteln Jakob säger i 1:12 Salig är den, som håller ut, då han prövas; när han har bestått provet, skall han få det eviga livets segerkrans. Lagerkransen, segerkransen var antikens motsvarighet till medeltidens krona. Prövningar, ståndaktighet och uthållighet i tron och i kampen för det godas framgång hör ihop med vägen till seger.

Var trogen intill döden, så skall Jag giva dig livets krona.

(Upp. 2:10, 1917 års övers)

Amen

Bön efter predikan:

               O Herre Gud, Du som gör vindar till Dina sändebud och eldslågor till Dina tjänare. Dig vare ära och tacksägelse för Dina heliga änglars vakt och vård, alltifrån vår första dag. Vi beder Dig: Giv att såsom Dina himmelska härskaror alltid som barn fröjdas inför Ditt ansikte och som starka hjältar uträttar Dina befallningar, också vi må, i stillhet och bön inför Din Sons heliga kors, skåda Din kärlek uppenbarad och undfå mod att kämpa. Förläna oss nåd, så att vi icke ger efter för världen, men ständigt står fasta vid Ditt ord och bud, och låt Din Ande vittna med vår ande, att vi är Dina barn.   Amen.

                                      Inbjudan till Herrens Heliga Nattvard

                                         Bilder vid kaffebordet