Kategoriarkiv: Kh Hans-Åke Holmström

Pingstdagen

Högmässa Pingstdagen den 9 juni 2019 S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: 1 Mos. 11: 1 – 9. Apg. 2: 1 – 11, Joh. 14: 15 – 21 Liturgisk färg: rött

Skriftetal

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Idag, då vi läser om Babels torn och straffet språkförbistringen, kan det vara läge att bekänna vårt högmod, övermod. Högmod går före fall. Det vet vi, men ändå så svårt att lära. Ett ordspråk: Blixten slår gärna ner i höga torn. Högfärd kan visa sig även på annat sätt. Hieronymus (död 420) varnade en gång en förnäm romersk kvinna för högmod med följande ord: Måtte det icke föda högmod hos dig, att du fått förakt för världens högmod, och måtte du icke söka att behaga i smutsiga kläder, se- dan du upphört att söka behaga i praktfulla kläder!

Här måste också nämnas om motsatsen. Jag vet inte om ordet lågmod finns, men i skrivandets stund hittar jag inget bra ord. Det är människor, som tror sig om alldeles för lite. Alla kan inte göra stordåd, men alla kan ta emot den Helige Ande. Alla kan göra något, be för andra, säga ett vänligt ord, hjälpa till efter förmåga. Som jag sagt så många gånger: Vi måste få tycka, att vi är duktiga. Det är alltså en balans- gång; vi är duktiga, men inte högmodiga. Vi är duktiga, men inte för blygsamma.

Som vanligt har vi mycket att bekänna: Övertramp och underlåtelser. På Andens högtid och Kyrkans födelsedag bekänner vi särskilt vår tröghet i att ta emot den Helige Ande och Hans gåvor och vår tröghet i att på alla sätt kämpa för Kristi Kyrka i världen.

Vi tror på syndaförlåtelsen och då kan vi med glädje minnas historien om en engelsk präst, som ville påminna sig om syndaförlåtelsen och helgelsen. Han bar alltid på en liten bok, som bara innehöll tre blad. Det första bladet var svart, det andra rött och det tredje vitt, När han tillfrågades om betydelsen, svarade han: Det första bladet visar mig mina synder och det straff, de förtjäna. Det röda bladet talar till mig om Jesu blod och om allt, vad Jesus lidit för mig. Det vita bladet är en bild av min själ, huru hon blivit renad och tvagen genom Jesu Kristi blod.

Låt oss i tacksamhet bedja och bekänna så sägande:

Sida 1 av 5 f Hans-Åkes postilla, Pingstd. -19

In nomine…

3 Mos 23:15

Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer.

Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren.

Predikan

Den judiska påsken är väl känd utanför judafolket, lika okänd är den ju- diska pingsten. Den hör ihop med påsken. Det handlar om att bli fri från slaveriet till att bli fri till att tjäna Herren så att säga fullt ut Tiden 50 dagar finns föreskriven i

Så är man en gång samlad vid Sinai berg. Där blir Thoran – Lagen given. Thoran lik- nas ibland vid Guds kärleksbrev till Israel, ibland som ett befrielsebrev. Rötterna till denna händelse finner vi vid Mose kallelse:

Pingsten är högtiden, då detta går i uppfyllelse. Ja, detta är syftet med be- frielsen: Folket skall fira högtid tillsammans med sin Befriare, och de skall ingå ett evigt förbund. Vi läser därom i 2 Mos

När folket blev vittne till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken från berget darrade de av fruk- tan och höll sig på avstånd.

Och de sade till Mose: ”Tala till oss du, så skall vi lyda. Men Gud får inte tala till oss; då kommer vi att dö.”

Mose svarade: ”Var inte rädda! Det är, för att sätta er på prov, som Gud har kommit, och för att ni alltid skall frukta Honom och inte synda.”

2 Mos 3:12

Gud svarade: ”Jag skall vara med dig, och detta är teck- net, som skall visa, att det är Jag, som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla guds- tjänst på detta berg.”

Sida 2 av 5 f Hans-Åkes postilla, Pingstd. -19

Och folket stod på avstånd medan Mose gick upp mot töck- net, där Gud var.

Minnet av detta förbund med Gud skulle firas årligen. Därmed bekräftade man, att man ville vara en del av förbundet och hålla sig till dess villkor, d.v.s. leva ef- ter Thoran – Lagen. Detta gällde naturligtvis alla dem, som var församlade den första kristna Pingstdagen:

församlade för att minnas uppenbarelsen på Sinai och bekräfta förbundet med Gud Vi skall återvända till

För att förstå de judiska utläggningarna, måste vi översätta mer ordagrant: Det står, att folket såg rösterna och flammorna. Hur kan man ”se” en röst? Det svar, som den judiska traditionen ger, är, att Herrens röst gick ut som eldslågor, vilka alltså kunde ses av folket. Den judiske filosofen Filon av Alexandria c:a 25 f. – 50 e.Kr. skriver, att eldslågorna förvandlades till språk, som människorna kunde förstå. Senare rabbinsk tradition förklarar dessa eldslågor inte bara som Guds tal i allmänhet. De innebär, att Guds Ord fördelade sig på olika tungomål, begripliga för alla folk. Därmed förklarar man pluralisformerna flammorna eller eldstungorna i den förut lästa versen 2 Mos 20:18.

Naturligtvis var både S:t Lukas och de närvarande på Kyrkans födelsedag väl förtrogna med den judiska Pingstens trosinnehåll. Därför beskriver S:t Lukas detta som ett nytt pingstunder, där denna gång alla språk är närvarande, och det sias om att Guds Ord nu skall bäras ut över världen med början i Jerusalem, så som Jesus citeras i

Liksom den kristna kyrkan föds den första Pingstdagen, ser vi att förbunds- folket föds vid Sinai. Dan 2: 44: Himlens Gud skall låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten

över detta rike, självt skall det bestå för evigt.

Detta är stora ord uttalade av gudsmannen Daniel, då han stod inför ko- nungen i Babel, den store folkdödaren. Han förutsade konungarikets undergång och förkunnade samtidigt, att den dag skulle randas, då riket från ovan, Guds konunga- välde, den Eviges eget herradöme, skulle upprättas på jorden. Jag skulle nog vilja säga,

Sida 3 av 5 f Hans-Åkes postilla, Pingstd. -19

Apg 2:1

När pingstdagen kom, var de alla församlade,

2 Mos 20:18

När folket blev vittne till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken från berget darrade de av fruk- tan

Apg 1:8

Men ni skall få kraft, när den Heliga Anden kommer över er, och ni skall vittna om Mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

att detta ord talar om Gudsrikets två delar. Vi kan inte ifrågasätta egendomsfolkets del i Guds eviga rike. Den andra delen av Gudsriket är de kristna, som bekänner Jesus vara Herre. Den delen av Gudsriket grundades på den första Pingstdagen. Dess inne- håll behandlar hjärtelivet och Kyrkan. Den ena sidan är hjärtan, som grips av Anden, den andra, att hjärtana församlas till en Kyrka.

Studerar man kommentarer och postillor angående Pingsten, kommenteras alltid det viktiga i att tala om Anden. Många tycker, att det talas för lite om Hjälparen eller Parakleten, som Han också kallas på grekiska, vilket betyder talesmannen, före- språkaren. Så kallas Anden med särskild hänsyn till Hans gärning som förespråkare och förebedjare inför den Högste för Israel och mänskigheten. Men som förespråkare är Han även uppfostrare och vägledare, ”Hjälpare” i ordets vidaste bemärkelse. Hela det kristna livets fullhet har strömmat in i termen ”Parakleten”, säger en kommentar. Allt vad Jesus varit för lärjungarna, blir nu Hjälparen; allt vad den kristna människan har, gör och är, står under Andens ledning.

I GT talas om den profetiska inspirationen genom Jahves ruach,

Guds Ande. Här talas inte om någon allmän andeutgjutelse. Den tron är eskatologisk, alltså hör framtiden, sluttiden till. Vi läser hos Joel 3:28 Det skall komma en tid, då Jag utgjuter Min Ande över alla. Era söner och döttrar skall pro- fetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner. Också över slavar och slavinnor skall Jag då utgjuta Min Ande. I Jer. 31 läser vi om det nya förbundet: Jag skall lägga Min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall

vara Mitt folk. Så verkar Anden i den kristna Kyrkan. Anden gör, att Kyrkan är Guds folk, att Evangelium är Guds ord och att levnaden är liv. Blir inte detta åter och åter sagt, betonat och inskärpt, säger en kommentator skarpt, blir Kyrkan en instut- ion, predikan till föredrag, levnaden till moralism. Och när pingsten kommer och fordrar, att det skall talas om Anden, vet man icke, vad Ande är!

Så hänger, Påsken och Pingsten ihop både i Gamla och i Nya Testamentet.

Nu lever vi i Andens tid, bara vi vill ta emot Honom. Allt vad Anden kan ge oss, det vet både Ni och jag. Han kallar oss genom lag och sedan genom evangelium. Han hjäl-

per oss tro. Han hjälper oss förstå Guds ord och de Heliga Mysterierna. Vid vårt dop, döps vi med Helig Ande. Vi är Andedöpta.

Den Helige Ande ger oss kunskapens gåva. Vi lär känna Herren Jesus och Hans vilja.
Den Helige Ande ger oss kärlekens gåva. Den man älskar, vill man inte göra illa eller ledsen. Älskar vi Jesus, vill vi göra Hans vilja; älskar vi vår nästa, vill vi inte göra henne illa eller ledsen.

Den Helige Ande ger oss fridens gåva. Det är gudomlig frid vi får, trots oro omkring oss. Det är löftet om själens salighet.

I dagens alternativa predikotext ur 1 Kor. 12 talas om

nådegåvorna. Det är de gåvor, som de kristna får för att komplettera varandra så, att församlingen lever. Här skall vi hjälpas åt, som påpekades i skriftetalet. V. 11 Allt

Sida 4 av 5 f Hans-Åkes postilla, Pingstd. -19

detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så, som den själv vill.

Bön efter predikan:

Amen.

O Gud, vi tackar Dig, att Du på kristenhetens första pingstdag har begåvat Dina trognas hjärtan med Din Helige Ande och därigenom grundat Din kyrka på jor- den.

Vi tackar Dig, att Du har upptagit också oss i Din kyrka och givit oss Ditt Ord och Dina sakrament. Vi beder Dig: Utgjut Din Helige Ande över oss, över våra församlingar och våra hem.

Kom, Helige Ande, uppliva våra kalla hjärtan, rena oss från synden, föröka vår tro och uppväck hos oss en levande kärlek. Sanningens Ande, led oss i Din san- ning. Livets Ande, förläna oss allt, som tjänar till liv och gudaktighet, Dig till ära och oss till salighet. Amen.

Pålysningar:

Kollekten på Nationaldagen och igår till vår koinonia blev tillsammans kr. Kollekten idag tillfaller Open Doors för hjälp till förföljda kristna. Följande tre dagar i Pingsthelgen firas här mässa varje dag kl. 1830. På onsdag kl 1700 bibelstudium före mässan lett av +Göran. Nästa söndag, Heliga Trefaldighets dag predikar också

+ Göran.

Välönskan över församlingen:

Sanningens Ande, som utgår av Fadern, vittne för Er om Kristus och väg- lede Er med hela sanningen! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 161:- 672:-

364: 1 – 5 53:1–2 53:3–4

368:- 52:-

Helige Ande, låt nu ske Undret, som väcker oss alla.

Herre, sänd ut Din Ande Och förnya jordens ansikte

Kom Helge Ande till mig in, Upplys min själ och ge den liv, Att jag i Dig förbliver

Livets Ande, kom från ovan, Kom och bär från himlen bud

Giv, att vi för Gud må vandra Såsom Abraham i tro

Blås på mig, Skaparvind, Eviga andedräkt, Så att till kropp och själ jag blir

Herre, se vi väntar alla, Att Du våra böner hör… Gjut Din Ande, gjut Din Ande över varje törstig själ, Och i allas våra hjärtan nu Ditt verk fullborda väl

Pingstafton

Psalm 619

Psalm 322

Requiemmässa den 8 juni 2019 för Laszlo Debaczy S:t Sigfrids kyrka kl.1100

Texter: Rom. 8: 31b – 35 + 37 – 39, Joh. 11: 20 – 27 Liturgisk färg: svart

Inledning

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi minns idag vår broder Laszlo Dibaczy, som avled den 11 april detta år i en ålder av 89 år, 6 månader och 9 dagar. Han föddes i Ungern och träffade där sin Anna, då de arbetade på samma bank. De förlovade sig, men flydde i samband med Ungernrevolten till Wien i mars 1957. De kom snart där- efter till Sverige, där de ingick äktenskap i september samma år. I äktenskapet föddes två döttrar. Båda makarna fick snabbt arbete på Marabou chokladfa- brik. Laszlo fick senare arbete på Sveriges television som bildredaktör, där han stannade till sin pension.

Ett av Laszlos stora intressen var fotboll, alltsedan tiden hemma i Ungern. Han njöt av att få lyssna till klassisk musik. Makarna har varit trogna besökare vid våra gudstjänster, och vi har uppfattat Er båda som djupt troende kristna. Alltså goda föredömen.

Ungern

Laszlo efterlämnar, förutom makan och barnen, två äldre systrar i

Vi skall ta som ett minnesord från den här stunden ett ord ur Vis-

hetens bok 3: 1 – 3 Men de rättfärdigas själar äro i Guds hand,

och ingen plåga kan nå dem. Väl synas de i de dåraktigas

ögon vara döda, och såsom ofärd räknas deras hädanfärd,

och deras bortgång från oss såsom undergång; men de äro i

frid. Detta är ord, som ger oss alla ett hopp om en ljus framtid i himmelen. Så hög som himmelen är över jorden, så stor är

Guds godhet mot oss människor. Låt oss därför med för- tröstan komma inför Honom och bedja, att Han ville för- låta oss allt, vad vi brutit mot Honom:

Sida 1 av 4 f Hans-Åkes postilla, R.m. L.D. -19

In nomine …

Predikan

Vi känner igen dagens evangelium från berättelsen om Lasaros ́ uppväckelse. Vår tro är en löftestro. Så var det redan i det gamla förbundet ge- nom profeternas förkunnelse. Men med Jesus bryter den yttersta tiden in. Till vår löftestro kommer nu tecknen, de gärningar som Herren utförde.

Det stora i den här texten är ju Jesu Jag är-utsaga, Hans bekräftelse

på gudomlighet. Marta har trons begynnelse; men när Jesus säger jag är, då

får hon den fulla tron. Du är messias.
Att Jesus är Messias innebär, som vi vet, att vi redan här och nu har

del i Guds Rike. Vi skall en gång få uppleva den kommande världen i dess obe- slöjade härlighet och salighet.

Vid ett sådant här tillfälle blir Jesu ord i texten särskilt betydelsefulla och tröstande: Jag är uppståndelsen och livet. Den, som tror på mig, skall leva, om han än dör, och den, som lever och tror

på mig, skall aldrig någonsin dö. Vi har ju en gång i dopet dött och uppstått till nytt liv genom Jesus.

Den jordiska dödens port måste vi alla igenom. Påskens budskap gör emellertid dödens port en livets triumfbåge. Aposteln skriver i 1 Kor. 15: Vad jag nu säger er är ett mysterium: … Vi skall alla för- Vandlas …detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgäng- liga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och

segern är vunnen.

En sångare sjunger:

Hur ljuvligt mången gång Den tanken för mig står: Idag jag närmare dock är Mitt hemland än igår.

Ack, närmare Hans famn, Som hult mot mig sträcks ut, Där alla bördor få sin grav Och sorgerna sitt slut.

Sida 2 av 4 f Hans-Åkes postilla, R.m. L.D. -19

Bön efter predikan:

Närmare hemmet, Herre mig drag, Närmare hemmet, idag, idag,
Än någonsin förut!

Amen.

O Herre Gud, himmelske Fader, Du som icke har skonat Din Enfödde Son utan utgivit Honom för alla. Vi tackar Dig av allt hjärta, att Du genom Hans begravning har helgat våra gravar till vilokamrar. Vi beder Dig, att Du, genom Din Ande, ville låta Honom ha en vilostad också i våra hjärtan och förbli i oss, så att vi, efter kors och bedrövelse, får komma till ro i våra grifter och med alla Dina utvalda vänta en salig uppståndelse. Genom samme Din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Pålysning:

Kollekten, som insamlas, tillfaller vår koinonia.

Välönskan över församlingen:

Diak.: Låt oss bedja:
Gud vår Fader, Du som är Herre över levande och döda, lär alla trogna att leva och dö för Dig. Låt Din kyrka ge alla människor hopp inför döden, välsigna hennes arbete bland döende och deras anhöriga. Ge alla, som närmar sig döden, nåd att söka och finna Din förlåtelse. Förbarma Dig över alla, som dör utan att känna Dig. Se i nåd till våra släk- tingar, vänner och välgörare, som gått före oss i döden.

Allsmäktige, evige Gud, Du som genom döden för Dina trogna till helande och fullkom- ning – lös oss och alla människor från synd och ondska och gör oss delaktiga av vår Fräl- sares liv, nu och i evighet. Amen

Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, må ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

Förbön:

Sida 3 av 4 f Hans-Åkes postilla, R.m. L.D. -19

Psalmer: 619:- 322: 1 – 2

325: 1 – 2 325: 3 – 4 359:-

Jag går mot döden var jag går, Och snart skall den mig hinna
Jag är en gäst och främling Som mina fäder här, Mitt hem är ej på jorden

I hoppet sig min frälsta själ förnöjer, I tron jag till ett evigt väl mig höjer Som fågelen vid ljusan dag sig gläder, Så glad i ljusets rike jag inträder Jesu, jag Dig älskar, Du som älskar mig

Psalm 325

Rekviemmässa efter Laszlo Dibaczy

Kristihimmelsfärds dag

Psalm 159

Psalm 660

Psalm 158

Högmässa Kristi himmelsfärds dag den 30 maj 2019 S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Liturgisk färg: vit
Texter: Apg. 1: 1 – 11, 2 Kung. 2: 6 – 15, Luk. 24: 49 – 53

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Her- ren Jesus Kristus! Amen

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi påminner oss först på nytt, att niodagarsperioden från fredagen efter Himmelsfärdsdagen till Pingst har en unik prägel i kyrkoåret. Apostlarna är lämnade ensamma i väntan på att löftet om Anden skall infrias. Denna nioda- garsperiod av tystnad, stillhet och väntan, som apostlarna tillbringade i salen i övre våningen tillsammans med Maria och några andra kvinnor, har skapat be- greppet novena. Efter detta mönster har från 1600-talet utvecklats ett bruk i romerska och anglikanska kyrkan att ha en niodagarsperiod – en novena – av stillhet och beredelse inför en särskild uppgift eller i en speciell nödsituation.

Nog behöver både vi, den svenska kristenheten och det svenska fol- ket en tid av stillhet och eftertanke. I denna stillhet har bönen sin stora plats. Hosea 7:14 lyder: De ropar inte till Mig ur hjärtat. De jämrar sig på sina bäddar, för säd och vin ristar de sig blodiga. De är upproriska mot Mig. Ångesten hade börjat i Israel. Säkerheten var inte

som tidigare. Man anade ofred. Den inre lyckan i landet svek också. Framtiden såg mörk ut. Då började Israel jämra sig och ropa till Herren, men Gud såg att

ropandet gällde säden och vinet, detta livets goda. Bot gjorde man icke av hjär- tat. Slutligen vände Gud Sig bort, och folket förgicks.

Det svenska folket är inte alls så bekymmerslöst som tidigare. Man jämrar sig på sitt läger, och den eftertänksamme känner, att läget är allvarligt Men gör man bot och bättring? Nu kommer tanken hos er: Här talar han om dem, som inte är här och lyssnar. Ja, kanske delvis, men handen på hjärtat: Är det inte så, att vi också i första hand tänker på egen ekonomi och välfärd? I stället borde vi tänka först på den andliga välfärden! Så har vi då här två sär- skilda bekännelseämnen, när vi likt lärjungarna väntar på Andens utgjutande och kraft: Vi måste göra bot och bättring i det vi tänker först på andras väl. Vi måste göra bot och bättring i det vi tänker på vårt stora och viktiga uppdrag att sprida evangelium och kärlek.

Sida 1 av 6 f Hans-Åkes postilla, Kristi him. -19

Här befinner vi oss nu väntande på Andens kraft. När vi går att be- känna, kan vi med tanke på dagens ämne fråga: Var finns Gud? Det berättas om en judisk man, att han gick med sin son till en rabbin för att få sonen välsignad. Inför rabbin gav mannen sin lille son en rubel, om han kunde säga, var Gud bor. Pojken svarade fadern, att han skulle ge denne två rubel, om han kunde säga, var Gud inte bor. Visst är detta trösterikt, att Gud är överallt!

Låt oss bedja och bekänna så sägande:

In nomine …

Augustinus skriver: Låtom oss fara till himmelen med våra hjärtan, tills vi får fara efter med kropp och själ. – Jesus i himmelen, Jesus i hjärtat, him- len i hjärtat, hjärtat i himmelen. Spurgeon sade: Man har ofta betviflat, att vi skola känna igen hvarandra i himmelen. Ett sådant tvifvel är ogrundadt, ty him- melen kallas ”min Faders hus”. Och familjemedlemmar böra väl känna igen hvarandra?

Vidare läser vi i Joh. 14:1ff. Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på Mig. I Min Faders hus finns många rum. Skulle Jag an- nars säga, att Jag går bort för att bereda plats för er? Och om Jag nu går bort och bereder plats för er, så skall Jag komma tillbaka och hämta er till Mig, för att också ni skall vara, där Jag är. Efter himmelsfärden bereder Jesus oss plats i himmelriket.

Predikan

Frälsningverket är fullbordat. För bibelkännaren är det tacksamt att notera, att förebilden, en form av profetia, finns i det gamla förbundets tronbe- stigningsfest. I 110:de psalmen säger Jahve till Sin smorde konung på Sion:

Sätt dig på Min högra sida, så skall Jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.

Himmelsfärdsdagen är alltså det nya gudsfolkets tronbestignings- fest. Uppfyllelsen av det gamla förbundets förebilder sker genom Jesus Kristus.

Den helige Paulus skriver i Efesierbrevet 1: 20ff. … när Han, Gud, upp- väckte Honom från de döda och satte Honom på Sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och kraf- ter och herravälden, över alla namn, som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade Han under Hans fötter. Den helige Petrus skriver i sitt första brev, kap. 3: 21f. Och ni räddas, genom att Jesus Kristus har uppstått, Han som har

Sida 2 av 6 f Hans-Åkes postilla, Kristi him. -19

stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under Honom.

Berättelsen om himmelsfärden är utan övernaturliga häpnadsväck- ande inslag. Lärjungarna får inte några himmelska syner. De får här inte se in i himmelen. Himmelsfärdstraditionen är betygad överallt, och forskarna menar, att himmelsfärden framstår som en av hörnstenarna i den urkristna förkunnel- sen jämte lidandet och uppståndelsen. Vi läser också profetian hos Daniel:

Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån Ho- nom, och Hans rike skall inte förstöras.

I Hebr.9:24 läser vi: Han gick in i själva himlen för att nu

träda fram inför Gud med vår sak. Nu kan vi då begrunda, vad detta betyder för oss. Jo, Frälsaren är i himmelen – ett stort glädjeämne för Hans lär- jungar på jorden.

1. Detärettstortglädjeämne,tydetbetyder,attdetstora

verk är fullbordat, som Han utförde på jorden.

Jesus återvände inte till himlen, förrän Hans verk var slutfört. Vi minns, att ofta talade om himmelen, att Han var sänd hit av Fadern, och att Han skulle återvända dit. Han fullgjorde Sitt uppdrag i Sin förkunnelse, botandet av sjuka och slutligen genom
Sin offerdöd. Himmelsfärdsdagen måste ha varit en stor glädjedag för Honom. Även för lärjungarna kändes det nog glädjande, att deras Mästare fått komma hem. Annars skulle de nog inte hållit ut i sin gemenskap och bön. Det är också en glädje för oss, att Han full- bordat Sitt verk ”för mig”.

2. Frälsaren är i himmelen – det är ett stort glädjeämne för

Hans lärjungar på jorden, ty det betyder, att de får vänta en himmelsk kraft i alla sina omständigheter här.

Jesu lärjungar blev inte kvarlämnade i någon idyllisk omgivning. Visst kan de vid vissa tillfällen finna stillhet och fullkomlig glädje, men den fallna världen gör sig snart påmind. Visst blir även vi nutida lärjungar beklädda med kraft ifrån höjden, och den behöver vi, liksom de första lärjungarna. Även den kristnes liv drabbas av Själafienden och världen. Här finns bland de kristna otro, avund och vrede. Även Jesu nuvarande lärjungar samlas i Helgedomen. Där vill de få uppbyggelse och glädje. De vill höra Guds Ord, och möta Sin Frälsare i Hans nattvard. Och det vi får här, kan fylla våra hjärtan med lovsång. Men inte alltid. Otrons kalla vindar kan komma också hit. Även Själafienden känner kyrk- vägen, ja, han vet till och med var nattvardsbordet är beläget. Så kan han tränga sig in för att störa och förstöra med främmande tankar, otrons tvivel- sjuka och upproriska tankar.

Sida 3 av 6 f Hans-Åkes postilla, Kristi him. -19

I all vår syndfullhet, svaghet och oro, är det ändå så, att vi kan be- klädas med kraft från himmelen, ty hur tillstängt det än kan vara runt omkring oss av allehanda svårigheter, så är det en öppen väg från Frälsaren i höjden till lärjungarna på jorden.

3. Frälsaren är i himmelen – det är ett stort glädjeämne för

Hans lärjungar på jorden, ty det betyder, att de alltid får vara under Hans väl- signande händer.

I dagen evangelium läser vi: Han tog dem med Sig ut ur sta- den bort mot Betania, och Han lyfte Sina händer och välsig-

nade dem. Medan Han välsignade dem, lämnade Han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade Honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de

var ständigt i templet och prisade Gud.

Medan Jesus välsignade Sina lärjungar med upplyfta händer, för- svann Han ifrån dem. Hans upplyfta, välsignande händer var det sista de såg av Honom. Han avslutade inte välsignelsen, innan Han skiljdes från dem; utan un- der en fortsatt välsignelse försvann Han. Är inte det en bild av vad Han gör i himmelen, vad Han fortsätter att göra intill tidens ände? Eftersom Han är i him- melen, når Hans händer överallt; Han tar upp de små i sin famn och välsignar dem i dopet, Han välsignar det enskilde, som läser Hans Ord, Han välsignar gudstjänstdeltagarna. Ja, vi är alltid omslutna av Hans välsignande händer. Det stora, som Hans välsignelse innebär, kan här varken fattas eller beskrivas, ty det är en himmelsk välsignelse, som övergår alla jordiska mått. Det betyder, att intet kan utestänga Hans välsignelse.

4. Frälsaren är i himmelen – det är ett stort glädjeämne för

Hans lärjungar på jorden, ty det betyder, att också de har en salig himmels- färd att vänta.

I Joh. 17 ber Jesus i Sin översteprästerliga förbön: Fader, Jag

vill, att de, som Du har gett Mig, skall vara med Mig, där Jag är, för att de skall få se Min härlighet, den som Du har gett Mig, eftersoM Du har älskat Mig …Jag har gJort Ditt naMn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek, som Du har älskat Mig med, skall vara i dem, och Jag i dem. På ett annat ställe säger Jesus: Jag skall komma igen, och taga er till

Mig, ty Jag vill, att där Jag är, där skall också ni vara.

Jesus tog inte heller Sina första lärjungar upp till himmelen. Nej, Han ville, att de här skulle vara jordens salt och världens ljus. Samtidigt behöver Hans lärjungar, nu som då, fostras och prövas. De/vi har uppgifter här i världen

Sida 4 av 6 f Hans-Åkes postilla, Kristi him. -19

att sprida budskapet om Guds kärlek, att vara föredömen, att hjälpa andra. Ofta får vi gå in i beredda gärningar följda av Hans särskilda välsignelse.

Vi har redan här kommit till Guds Rike. Vi är medborgare

i en andlig värld, som är uppfylld av andliga tillgångar och himmelska skatter. Vårt själsliv är lyftat till ett annat plan än det, som präglas av förgängelsen. Vi har en plats i en värld, där hela livet är en högtid. Wallin har diktat följande om detta:

Hur lindrigt lösas jordens band!

Jag vet, att vid Din trogna hand

Jag i Din glädje hamnar,
Der vännen återfår sin vän Och David, from och glad, igen Sin Jonathan omfamnar.

Modren, Brodren,
Där ej gråta; Makar såta, Ömma hjertan,

Der ej hinnas mer af smärtan.

De sista versarna i evangelietexten visar oss Kyrkans grundstäm- ning. Hon mottager välsignelsen och ger ut den i lovsång och glädje; man tillber Jesus, man är fylld av glädje, och man lovar Gud ständigt i helgedomen.

Amen.

Bön efter predikan:

Helige Frälsare. Såsom evig konung har Du blivit upphöjd till Faderns högra sida, och himmelens härskaror tillbeder Dig. Också vi

kommer inför Dig med tack och lov, att Du har återlöst oss åt Gud och banat oss vägen till himmelen. På jorden är vi gäster och främlingar. För- vissa oss i tron därom, att vi har vårt medborgarskap i himmelen, så att vi alltid söker det, som är därovan, och icke det, som är på jorden. Hjälp oss väl igenom denna tidens nöd, att vi en gång, med alla Dina trogna, får komma dit, där Du är, och i evighet skåda Din härlighet. Amen.

Pålysningar:

Förra söndagens kollekt till Kanneljärvi blev kr. Kollekten idag tillfaller koinonian. På söndag, den 7:de i Påsktiden predikar +Göran. Så

Sida 5 av 6 f Hans-Åkes postilla, Kristi him. -19

ytterligare ett viktigt meddelande: Pingstafton den 8 juni kl. 1100 firas här reqvi- emmässa för Laszlo Dibaczy ledd av undertecknad.

Meddelande om dödsfall:

En ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss idag, då det blivit för oss känt, att Diakonen Jan-Olov Sjöström den 25 maj 2018 avlidit i en ålder av 68 år, 10 månader och 4 dagar.

Herren läre oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att, när vi skall skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredd till en salig hädan- färd. Amen.

Välgångsönskan över församlingen:

Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store Herde, vår Herre Jesus, upp från de döda, Han styrke Er i allt gott, så att Ni kan göra Hans vilja! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer: 159:- Till härlighetens land igen Jag ser Dig Jesu fara

660:- Herren är nu Konung, därför fröjde sig jorden

158: 1 – 5 474: 1 – 2 474: 3 – 5 359:-

9: 4

Till himlen Herren Jesus for. Halleluja. Han nu hos Gud, Sin Fader bor. Halleluja Du, som oss frälst ur syndens band, Ur dödens natt och avgrunds brand
En Herde för Din kära hjord Du leder oss med livets ord
Jesu, jag Dig älskar, Du som älskar mig

Men Herrens nåd allena Står fast i tid och evighet. Så låt oss Honom tjäna I ödmjuk tro och redlighet. Hans rike skall ej bäva, Det står, när allt blir grus. Ni helgon som får leva I himlens klara ljus, Ni änglar som får bära Till människor Hans bud, Kom, låt oss alla ära Och prisa Herren Gud, vår Gud.

Psalm 474

Psalm 359

Psalm 9

Postludium

 

2:a sön efter Påsk

Sida 1 av 5 f Hans-Åkes postilla, 3 i På. -19
Högmässa 3:je i Påsktiden den 5 maj 2019
S:t Sigfrids kyrka kl. 1100
Texter: Heb. 13: 20 – 21, Joh. 10: 1 – 10
Liturgisk färg: Vit
Skriftermål
Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen.
Oremus:
Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.
Herren säger: Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de ska-dade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående.
Vi talar idag om herdar, herdar som ser efter sina får. I detta skriftermål skall vi ställa oss inför frågan: Hur skall Gud kunna ta hand om Sina får utan hjälp av oss? Har vi hulpit tillräck-ligt? Under väckelsen sjöng man följande sång:
Rädda de döende, Lyft dem, som sjunka,
Ryck dem med ömhet ur synder och nöd!
Gråt med de gråtande, Stöd dem, som stappla,
För dem till Jesus, Som frälsar ur död!
Rädda de döende, Lyft dem, som sjunka!
Jesus är Frälsaren även för dem.
Han de förlorade Barnen, som dröja,
Väntar ännu med Sin öppnade famn;
Bed och förmana dem Ömt och med allvar!
Han ger dem nåd, om de tro på Hans namn.
Nog var väckelsens människor ivriga med att sprida evan-gelium. Är vi det? Vi har vidare många synder och underlåtelser att bekänna. Du vet själv, vilka det är. Herren vet det också. Bekänn
Sida 2 av 5 f Hans-Åkes postilla, 3 i På. -19
även dem, och vet, att till en rätt syndabekännelse hör hjärtats för-krosselse, munnens bekännelse och gottgörelse.
Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de bot-färdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:
Predikan
In nomine …
Herren som herde är en vanlig bild i Bibeln, som vi vet. Jes. 40:11 Som en herde vallar han sin hjord. Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, De trösterika orden i Hes. 34:11 ff. Så sä-ger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord, när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. På ett gott bete skall jag driva dem i vall. … Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.
X
Dagens text om fållan skulle väl kunna ses som Kyrkan, gudsfolket, både gamla och nya förbundet. Falska profeter försöker nästla sig in. Men det finns bara en rätt väg i – i det gamla förbundet, den väg, som profeterna för-kunnade; i det nya: vägen genom Jesus.
Sida 3 av 5 f Hans-Åkes postilla, 3 i På. -19
Läser man olika postillor och kommentarer är de ganska lika till in-nehållet. Vi skall minnas, att Herren är min Herde. Han räknar med mig. Han har en avsikt med mitt liv. Han är den livgivande. Genom Honom leds hjorden till de gröna ängarna, till torrlandets källsprång. Han visar vägen. Även om hjor-den måste vandra genom svårigheter, så följer Han den i alla dess livsdagar. Till sist upplåter Han ett hem i Sitt rika hus, när den omsider slutat jordevand-ringen.
Ämnet för predikan blir Jesus och Hans hjord.
1. Jesus församlar Sin hjord.
Jag tycket, att det ibland från kristet håll flirtas för mycket med hed-niska religioner och samfund med kristet innehåll. Jesus är enda frälsningsvä-gen. Jesus säger: Mina får känner mig. Vi måste känna Herren Jesus för att få vara med i Hans hjord.
Jesus vill samla alla i Sin hjord. (Därför missionsbefallningen. Vi måste alla vara vittnen.)
Därför har Han också givit befallning om att vi skall vittna om Ho-nom. Människor hungrar efter evangelium medvetet eller omedvetet. Falska andliga rörelser breder ut sig i vårt land, ävensom främmande religioner. Vi lä-ser i Skriften, hur Jesus med sorgsna ögon ser ut över folkskarorna och liknar dem vid får, som icke har någon herde. Skörden är mycken, men arbe-tarna få.
Jesus församlar genom Sitt ord.
Under Sin vandring på jorden kallade Herren Jesus genom undervis-ning och handling efterföljare och apostlar. Nu kallar han genom Kyrkans förkunnelse och vårt vittnande.
2. Jesus är den Gode Herden för Sin hjord
Han känner alla vid namn.
När vi var små, bars vi fram till Jesus i dopet. Där kungjordes vårt namn offentligt för första gången. Jag känner mina får. Det lär ha varit en sed på Jesu tid att namnge fåren. Herden känner igen sina får och fåren kän-ner sin herde. Vid förflyttningar och vattnande kunde fårflockar blandas, men fåren kände sin herdes röst.
Jesus ger Sitt liv för alla. (Han dog för oss syndare, och vi minns det i Nattvarden, där vi får syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet.)
Jag är grinden in till fåren. Den som går in genom mig skall bli räddad. Jesus led och dog för vår skull; Han tog på Sig straf-fet i vårt ställe. För att vi skall kunna minnas detta och tacka härför, har Han in-stiftat Nattvarden, där vi får del av Honom själv, syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet.
Sida 4 av 5 f Hans-Åkes postilla, 3 i På. -19
3. Jesus samlar Sin hjord i Sin Kyrka och skyddar den från denna världens ondska. (Vi kan inte vara kristna på egen hand).
I Sin Kyrka samlar Jesus oss, Sina får, för att där ta hand om och vårda oss. Det går inte att vara kristen på egen hand. Vi måste möta vår Herde där, varest Han möter oss på ett särskilt sätt i Ordet, i sakramenten, i bönen och i församlingsgemenskapen.
Till sist: Jesus skall samla hjorden i Sitt himmelska fårahus. Då skall det bli EN hjord och EN Herde.
Där kommer det inte an på vilket samfund, som jag tillhört, eller vad jag gjort, nej bara om jag förtröstat på Jesus och fått mina synder avtvagna i Jesu blod. Den som inte vill ta emot nåden eller vill tro sig få frälsning genom egen förtjänst eller den, som inte vill ha med Gud att göra, hon kan aldrig få gå in ge-nom grinden till det himmelska fårahuset. Jag är grinden. Den, som går in genom mig, skall bli räddad. Han skall gå in, och han skall gå ut, och han skall finna bete. … Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
Amen.
Bön efter predikan:
Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.
Pålysningar:
Kollekten förra söndagen till Församlingsfakulteten blev kr. På 1 maj till koinonian 350:- Kollekten idag tillfaller även den vår koinonia. Som kommer att visas vid stämmans budgetförslag kommer detta år kanske att gå med underskott, så en riklig kollekt är välbehövlig. På onsdag bibelstudium före mässan kl. 17.oo. Observera den nya tiden kl. 17.oo. Mässan börjar kl. 18.30. Båda leds av undertecknad. Nästa söndag hälsar vi vår nye biskop Bengt Ådahl välkommen för att predika i högmässan. Jag vill redan nu påminna om Kyrko-stämman söndagen efter den 19 maj c:a kl. 13.15.
Välönskan över församlingen:
Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod, har fört fårens store Herde, vår Herre Jesus, upp från de döda, Han styrke Er i allt gott, så att Ni kan göra Hans vilja! Amen.
Sida 5 av 5 f Hans-Åkes postilla, 3 i På. -19
Psalmer: 375: 3
653:-
157:-
465: 1 – 2
465: 3 – 5
359:-
558:-

3:e sön i Fastan

Psalm 568

Högmässa söndagen Oculi, 3:e i Fastan den 24/3-19

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: Sak. 3: 1 – 5, 2Kor. 12: 7 – 10, Luk. 4 31 – 37

Liturgisk färg: Blå eller violett

 

S K R I F T E T A L

 Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

                             Vi lyssnar till några ord ur dagens psalm, den 25:te: 12Var och en, som fruktar Herren, får veta, vilken väg han skall välja.13Själv får han leva i ro,… 14De, som fruktar Herren, blir Hans förtrogna, Hans förbund skall ge dem insikt…. 16Vänd Dig till mig, var barmhärtig,… 19Se på mina fiender – så många de är, 20Rädda mitt liv, befria mig, svik mig inte, jag flyr till Dig. 21Låt oskuld och redlighet bevara mig, ty jag hoppas på Dig. 22O Gud, befria Israel från all dess nöd!

Kravet på bot och bättring går som en röd tråd genom profeternas förkunnelse. Också hos S:t Johannes Döparen: Gör bot, ty Herrens dag med dess dom står för dörren!

Den helige Paulus skriver: Många – jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar – är fiender till Kristi kors. (Fil. 3:18) Detta är ett ord från en själasörjares innersta hjärterum, ett ord fyllt av smärta. Dessa ord är att tänka på under hela Fastan. När han här talar om fiender till Krist kors, är det nog inte heningarna, som han i första hand tänker på. Nej, han har märkt, att det i de kristna församlingarna finns medlemmar vilka vandrar såsom fiender till Krist kors. Han fortsätter: De lever så, att de slutar i fördärvet, deras gud är buken, och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska. Vårt hemland är himlen.

Det här är domsord till den kristne! Tänker jag för mycket på det jordiska?

Det här borde också vara ett nödrop för de oomvända; en maning till oss att verka för evangeliets spridning.

Av David får vi rådet, att vända oss till Herren, ty Herren vill leda oss på rätta vägar. Det gäller att vara beredd, när Riket kommer. I glädje över att ha funnit frälsningen i Jesu blod, skall man bryta upp ur gamla bindningar och leva i Hans efterföljd. Därmed blir boten lika med tron. Vi skall ta emot den förlåtelse, som Jesus ger, och låta glädjen och lyckan över detta forma livet och mötet med andra människor.

 

Så kan vi låta texten ur dagens psalm bli en biktspegel och en lovsång.                                           Herre, Du vill ge oss insikt, hjälp oss att lyssna till Din röst.

Vår tros många fiender med Själafienden i spetsen vill hindra oss att följa Dig, hjälp oss segra över otro och ondska.

Vi tackar, att vi får fly till Dig. Vi vill hoppas på Dig, ty Du har lovat, att befria oss från all nöd.

Herren vill visa oss den väg, som vi skall vandra. Följer vi den får vi ro. Förlåt, att vi så ofta överger Din väg, Herre.

Ja, Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

 

PREDIKAN   Text: Luk. 4: 31 – 37

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

 För några år sedan läste jag med tanke på rubriken: Jesus och ondskan – tyvärr har jag inte noterat skribentens namn: Har ni lagt märke till rubriken i psalmboken den här söndagen? Det står inte Jesus och våra psykologiska svagheter, inte heller Jesus och vårt biologiska arv, faktiskt inte heller Jesus och den sociala missanpassningen. Det står fortfarande Jesus och ondskan. Ondska är ett starkt ord, men det vet vi, Jesus är ett ännu starkare. Som Dorothy Sayers skrev: Gud utplånade inte det ondas faktum: Han förvandlade det. Han hejdade inte korsfästelsen. Han uppstod från de döda.

Vi alla, som är här idag, känner till ondskan och dess förfärande makt. Vi känner till vårt ansvar att kämpa mot det onda i alla dess former och hur allt detta hänger ihop med Djävulens kamp mot Gud och det goda. Jag hörde berättas en gång, om ett TV-program, som handlade om djävulsdyrkare. De ansåg, att man tydligt ser, att det onda segrar; alltså skall man hålla sig väl med den onda makten. Ett mål för denna sekt var att mörda alla präster och bränna alla kyrkor. Nu vet vi, att Jesus har segrat över Djävulen, och att denne ligger i sina dödsryckningar. Därför är han så aktiv. Det gäller för oss att kämpa. Gud är med oss, vem kan då vara emot oss? Idag firar Själafienden stora triumfer, då de kristna förföljs över hela vår jord.

Vi har idag en lite annorlunda syn på detta med demoner och sjukdom. Men med Den Heliga Skrift som bakgrund måste vi erkänna, att onda andar finns. Det är Satan och hans anhang. Det onda kan ju inte komma från Gud. Hur dessa onda andar påverkar oss, så att vi blir sjuka, kanske vi inte skall fördjupa oss i; bara konstatera, att det onda finns på olika sätt inom och utom oss. Efesierbrevet 6: 12Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Viktigare är ju också, att vi står emot Själafiendens angrepp på vår tro. Här finns mycket konstiga tankar hos oss, som behöver rensas ut. Därför är det viktigt med närheten till Herren Jesus och Hans Ord. Känner vi oss självtillräckliga? Har vi en falsk ödmjukhet inför världen och andra människor, så att det i stället blir att vara till lags?

I dagens text beskrivs, att Jesus hade myndighet och makt i Sina ord. Det är inte alltid så, när någon talar. Ofta kan orden vara tomma och kraftlösa, litet osäkra och trevande. Myndighet och makt verkar därför som en överraskning, en glad och befriande överraskning för många. Men även som en utmaning – till de onda andarna. Jesus, som helt gick upp i den himmelske Faderns vilja – därav makten i Hans ord – störde andarna och drev dem till motvärn. Så pågår i människans inre striden mellan Satan och det goda i denna person. Där kan det onda drivas ut. Där denna världens furste fått hela personligheten i sitt våld, framkallar utmaningen en dödsfiendskap, som reste korset på Golgata. En sådan – den människa, som gett upp kampen och förlorat den mot Själafienden, hon är förtappad.

Jesu ord väcker alltid motstånd, antingen därför att man är missnöjd med svaren på de frågor, som man ställer – det passar inte ihop med det man själv menar – eller därför att man är rädd för svaren på sina frågor, rädd för att de skall rubba den invanda rutinen och säkerheten, som man lagt sig till med. ”Bort härifrån”, sade Hitler, när Kyrkan ville blanda sig i politiken, och bildade en ny tysk kyrka. ”Bort härifrån”, säger även idag regeringar, när Kyrkan vill blanda sig i. ”Bort härifrån”, säger dagens profeter i massmedia, kulturradikalerna, när de kämpar för sin moral och sina värderingar. Vad har du med oss att göra?

Intressant i texten är detta, att vet man namnet på någon, så har man makt över denne. Därför uttalar demonen Jesu namn. Föreställningen lever kvar, åtminstone hos zigenarna. Jag har nämnt det tidigare, då jag har varit med om det själv flera gånger. Man meddelar prästen barnets namn i förväg, men precis före själva dophandlingen säger någon, vanligen en fadder, hon skall heta Eva också. Man får titta på föräldrarna, som nickar, och lägga till det namn man nu fått till de övriga. Detta för att Djävulen inte skall få hela namnet, innan barnet döps. Inom parentes kan sägas, att såvitt jag förstått, så bestämmer här faddrarna barnets namn, inte föräldrarna.

Kampen och lidandet har en central plats i hela Jesu livsverk. Men allt detta ses ur segerns synpunkt. Ursprunget – förebilden – kommer från det sakrala konungadömet i det gamla Israel. Konungen var Guds smorde, som skulle skydda riket. Det var i mycket en mytiskt färgad kamp mot fienderna, som konungen skulle utkämpa med Guds hjälp. När konungadömet försvinner, förs tankarna över till messiasföreställningen. Så knyts texter och psalmer, som hänfört sig till konungen, i stället till Messias.

I konungens kamp, folket till godo, har även lidandet sin plats. Till denna kamp knöts även skapelsemotivet. Skapelsen var Guds seger över kaosvidundren. Vid Israels årsfest förnyades denna skapelse – ur kaos kosmos. Här stod konungen som Guds representant inför folket men även som folkets representant inför Gud. Detta förs sedan över på Messias. Den messianska tiden, frälsningstiden, skulle återställa skapelsen i dess ideala tillstånd, frälsningen skulle vara en ny skapelse. Dessa tankegångar fanns hos de första judekristna och kastar ljus över urkyrkans Kristusbild. Någon har sagt, att för förkunnelsen betyder detta ett övervinnande av den sentimentalitet, som gärna hotar att insmyga sig vid mötet med Smärtornas Man. Också som den törnekrönte är Kristus Konungen.

Som Messias, Guds Smorde, Konungen, bekämpar Jesus de onda makterna. Ur kaos skapar Han kosmos. Där Han går fram, bryter Guds Rike genom tidens järnridå. Man kan förstå, hur imponerande Jesu botande var. Vi kan knappast föreställa oss de sjuka, som samlades kring Jesus, för att få hjälp. Detta ar samhällets bottenskikt. Tanken fanns väl lite kvar från tidigare, att led man, så hade man nog gjort något ont. Dessa människor var trashankar, smutsiga, stinkande.

Idag lär vi oss om kampen mot det onda; där också vi är delaktiga. Men Jesus är den, som vinner fullkomlig seger. Därför måste vi iklädas Hans rättfärdighet. I den gammaltestamentliga texten (Sak. 3: 1-5) ses en bild av detta, när Josua ikläds högtidskläder. Vandrar vi på helgelsens väg, ikläds vi Kristi rättfärdighet. Vi avkläds den gamla syndiga dräkten, och det behöver göras dagligen, ty vi smutsar alltid ner vår fina dräkt, ständigt och jämt. Den kan endast renas i Kristi blod. Han hjälper oss också med att hålla de onda andarna borta från oss. Vi kan slutligen säga, att det är farligt att vara borta från Jesus. Då ligger vägen öppen för ondskan. Det är farligt att vara nära Jesus. Det får ondskan erfara. Det är farligt också för oss, ty Jesus vill med kraft ta bort synden i våra liv och får oss beroende av Honom. Men se, det är så, det blir saligt att vara nära Jesus!

AMEN.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

 Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Missionsprovinsen inbragte               Kr. . I morgon på Jungfru Marie bebådelsedag firar vi här högmässa kl. 18.30 med predikan av biskopen. På onsdag den 27 mars har vi bibelstudium kl. 17.30 med efterföljande mässa kl. 18.30 ledd av undertecknad, som även predikar i högmässan nästa söndag, Midfastosöndagen.

Välönskan över församlingen:

Gud, som skänker all nåd och som har kallat Er till sin eviga härlighet genom Kristus, om vi nu än får lida en kort tid, Han upprätte Er, stödje Er och give Er fasthet! Amen.

  Trosbekännelsen.

 Psalmer:                           354: 1 – 2                                              

673:-

568:-                                 Seger giv, Du segerrike

700: 1                               Litanian

441: 1          Jesu, djupa såren Dina

441: 2-3      Har jag Dig i hjärtat inne,

                                              45:-

454:-                                 När jag den törnekrona för mina tankar har

 

Psalm 441

Psalm 454

Postludium

 

Fastlagssön

Sida 1 av 5 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi -19
Högmässopredikan Quinquagesima den 3/3-19
S:t Sigfrids kyrka kl. 1100
Texter: 4 Mos. 21: 4 – 9, 2 Kor 5: 18 – 20, Joh. 12: 20 33
Liturgisk färg: Violett/blå
S K R I F T E T A L
In nomine …Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen
Oremus: Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.
Vi går idag in i Fastlagen. Ordets ursprung kan vara att laga sig till reds inför Fastan. Den varar blott tre dagar. Fastlagssöndagen har närmare anknytning till Fastan än de två tidigare i förfastan, vilket visar sig i att den behållit sin gamla beteckning Esto mihi efter dagens gamla introitus Ps. 31: Böj Ditt öra till mig. Den har alltså liksom söndagarna i Fastan latinskt namn. Vi påminner oss även om att söndagarna efter Påsk har latinska namn. Detta betyder förstås, att dessa söndagar av hävd setts som kyrkoårets viktigaste. Den efterföljande måndagen har kallats Blåmåndag eller Rosenmåndag. Ursprungen till dessa namn är tyska: blau = arbetsfri, rasen, som blivit rosen = rasa, leva vilt Jfr. rosenrasande. Förberedelsen skedde i gammal tid med folkliga lekar och maskeradupptåg en motsvarighet till katolska länders farväl till köttet – karnevaler av carne vale = farväl till köttet. I vissa delar av vårt land slog man varandra med ris, vilket har gett upphov till fastlagsriset. Fettisdagen har även kallats Vita tisdag, då det hörde till festligheterna att före fastan äta vitt bröd. Över denna dag och egentligen över hela Fastan står överskriften Guds kärleks väg. Grundtonen i Fastans budskap är just denna Guds kärlek. Vi lyssnar till dagens psalm 86: 5ff. Ja, Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla, som åkallar dig. Herre, lyssna till min bön, hör mig, när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. Herre, bland gudarna är ingen som du, inga gärningar är som dina. Alla de folk du har skapat skall komma och tillbe inför dig, Herre, och de skall ära ditt namn. Ty du är stor, du gör under, du ensam är Gud. Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning. Detta skriftermål får bli en meditation över förlåtelsens möjlighet. Herre, Du förlåter. En meditation över Guds kärlek. Herre, Du är rik på kärlek. En bön om förlåtelse, eftersom vi så ofta glömmer Gud i prövningens stund. Vi vill ju själva vara så duktiga. Ytterligare böner om förlåtelse, för att vi inte alltid begrundar Guds stora under. Inga gärningar är som dina. Inte heller frågar vi jämt efter den väg, som Herren vill, att vi skall vandra. Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:
Sida 2 av 5 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi -19
P R E D I K A N
In nomine…
Se, vi gå nu upp till Jerusalem, det är fastetidens lösenord. Nu skall vi i texter,
böner och psalmer följa med Jesus och de tolv på pilgrimsvägen upp till den gamla
helgedomsstaden och i vår andakt och gudstjänst se och höra allt, vad evangelisterna
förtäljer om hur Guds kärlek, förkroppsligad i Jesu person, kämpar sig fram till seger över
ondskans makter i alla dess skiftande uppenbarelseformer.
Det kan också vara överskriften över vår livsvandring i kristen tro till det
himmelska Jerusalem. Vi påminner oss, att det kristna livet börjar med kallelsen. Första
gången vi nåddes av kallelsen var i dopet. En del människor glider sedan in i det kristna livet
sakta och lugnt genom uppfostran och kristna kontakter, allt under Andens ledning förstås.
För andra kan omvändelsen komma efter kamp eller likgiltighet, tills något särskilt händer.
En sångare sjunger: ”Har du mod att följa Jesus?”, ljuder frågan mången gång; Hör dock
här en annan fråga, framställd i min enkla sång: ”Har du mod att bliva borta, när din
Konung kallar dig, Kallar dig till evig glädje, evig salighet hos Sig?”
Det är underbart och förunderligt att leva i Jesu närhet. Söker man äventyr, fart
och fläkt, finner man det. Den, som längtar efter trygghet och värme, åt henne finns även det
hos Jesus.
Det kristna livets väg är omvändelse. Som nämnts har inte alla ett bestämt
omvändelseögonblick till Herren Jesus. Men vad vi alla skall ha är daglig omvändelse från det
onda. Jag behöver väl inte orda särskilt mycket om det. Vi skall kämpa mot det onda i alla
dess former både inom och utom oss.
Det kristna livet är en vandring på helgelsens väg. Där måste vi skaffa oss kunskap
om vad ett kristet liv innebär och lära oss mer och mer av Jesu undervisning. De gamle var
noga med att under Fastan gå andaktens och gudstjänstens pilgrimsfärd upp till Jerusalem.
De visste, att fastetidens texter har livsviktiga ting att säga en om ondskans förfärliga makt,
om människans riskfyllda läge i kampen mellan ont och gott, om Guds outsägligt stora kärlek
till oss alla.
Dagens text har, som så ofta, ett innehåll, som visar Guds frälsningsplan, mer om
Jesus, och som stärker vår tro. Händelsen inträffar efter Lasarus´ uppväckande och intåget i
Jerusalem. Stora rådet hade beslutat, att Jesus måste dö, ävenså Lasarus. Jesus måste ha
funnits i mångas tankar. Några greker vill träffa Jesus. Därmed kommer det tredje
missionssamtalet i Johannesevangeliet. Det första är med Nikodemus, en skriftlärd från
egendomsfolket, det andra med kvinnan i Sykar, som har en felaktig trosuppfattning. Nu
grekerna – hedningar. Här ser vi, att Jesus visar, hur missionsuppdraget vidgas från att gälla
egendomsfolket till att gälla hela världen. Den här gången blir det nödvändigt för Jesus, att
säga något om Sin död och dess betydelse. Människosonen skall förhärligas. Detta sker på
två sätt: på korset, där kärleken till människorna får sin högsta och klaraste bevisning, och i
himlen, där Han hos Fadern får samla Sin världsvida kyrka under Sin Andes ledning.
Sida 3 av 5 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi -19
I den gammaltestamentliga läsningen ser vi förebilden till Jesu kors. Hon, som såg
upp mot kopparormen Nehushtan, blev frisk efter ormbettet. Hon, som idag ser på Jesu kors,
blir räddad från syndens makt och evig förtappelse. Vår, av arvsyndens verkan, sjuka varelse
blir frisk genom Guds kärlek och nåd.
Stunden har kommit. Stundens innebörd och konsekvenser antyder Jesus
genom bilden av vetekornet, som måste dö. Den, som håller på sitt, är dömd till undergång i
det egna jagets sterila torka. Gunnar Edman skriver: Så länge vetekornet inte börjat
gro, ligger det där, som ett ensamt korn uppfyllt av sig själv, ger inte
rum åt livet …Solen lyser, jorden är rik på näringssalter; men förrän
kornet kommit i beröring med dessa två, ligger det där ensamt,
ovälsignat, liksom dött. Och efterhand mister det sin grodbarhet. Men
om det faller i jorden, då börjar livet. På vilket sätt? Kornet dör. Ja, ty
det sprängs. Det tar ett språng ut ur sig själv, … En ny veteplanta
växer upp. Just när kornet brister. Men den, som villigt uppoffrar sig – den som
i världen hatar sitt liv – han har det eviga livet. Så glider tanken så att säga över till
lärjungen från Jesus. Tjänaren måste följa sin Herre, det är vägen till livet. Om någon
tjänar mig, skall fadern ära honom. Så måste vi dö bort från vår själviskhet, från
synden och världen.
Jesus förutsäger här Sitt lidande. Detta ställe brukar kallas den johanneiska
Getsemanescenen. Trots att den inte är så dramatiskt framställd, så hålls Jesu själ i ångestens
gastkramning. Jesus måste bryta Sig ur ångesten genom att kämpa Sig fram till bönens enhet
med Faderns vilja. Fader förhärliga Ditt namn! – det är den johanneiska
motsvarigheten till synoptikernas: Ske Din vilja!
Rösten från himlen ljuder. Kommentarerna till rösten illustrerar bristen på
förståelse hos omgivningen. Nu faller domen över denna världen. Kyrkan skall
upprättas. Hon skall stå emot den Onde. Den upphöjde Människosonen kan frälsa. Vi har,
som redan nämnts, förebilden i GT: kopparormen i öknen.
Det kristna livets mål är saligheten. Se, vi gå nu upp till Jerusalem! När vi hör de
orden, påminns vi, att Jerusalem inte bara är den heliga ort, där vår Frälsare dog. Bland de
bilder, som används för att tala om det eviga livet, finns också bilden av Jerusalem, den
himmelska staden, där alla de saliga förrättar sin glädjefyllda gudstjänst
I tempelkor
Där Gud själv bor
Bland alla änglars sång.
Se vi gå nu upp till Jerusalem! Så har Herren Jesus sagt också till oss.
Det skedde i dopet, då vi genom vattnet fick Guds bomärke på oss. Då fäste Herren Jesus
pilgrimstecknet på oss och sade till var och en av oss: Nu skall du följa Mig genom de
fagra riken på jorden upp till Jerusalem, staden den evigt klara. Vad hjälper det
en människa, om hon vinner hela världen men måste betala med sitt
liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Mt. 16:26 Risken att förlora sitt
evighetsliv på vägen genom världen är stor. Därför blir de här orden: Upp till Jerusalem ett
Sida 4 av 5 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi -19
ständigt väckelserop till oss alla. Det säger oss: Ordna för dig i tid med din salighetssak. Se
till, att du ställer din färd genom livet upp till Jerusalem, till staden den evigt klara.
Tiden är kort. Pilgrimsfärden genom levnadens dagar och år går så fort. Salig är
den, som gått i Jesu Kristi följe under sin jordiska pilgrimsfärd. Den människan skall i dödens
stund få höra Frälsarens hälsning: Se, vi gå nu upp till Jerusalem, staden den evigt klara.
För Jesu lärjungar är det uppbrottsordern vid livets slut. Gud give oss alla den nåden, att så
ta till oss Guds Ord, att vi komme med bland dem, som går med Herren Jesus upp till
Jerusalem, den himmelska staden.
A M E N
Bön efter predikan:
Outsägligen stor, Herre Jesus, var Din kärlek till oss fallna människor, att
Du för vår skull blev människa, och led smälek, ångest, pina och död för oss syndare,
som eljest hade måst evigt dö. Giv oss nåd att alltid minnas och i tro mottaga denna
Din välgärning, så att vi därför lovar Dig, tillika med Fadern och den Helige Ande.
Hjälp oss att alltid föra ett kristligt leverne och i all nöd och motgång trösta oss
därmed, att Du är vår Frälsare, som har förlossat oss från dödens och Djävulens våld,
och som slutligen skall taga oss från denna mödosamma värld till Dig i himmelen,
där vi i evighet skall fullkomna ditt lov. Amen.
Pålysningar:
Kollekten förra söndagen till Kanneljärvi inbragte kr. Kollekten idag
tillfaller Alsike kloster. På Askonsdagen kl. 1830 högmässa här i kyrkan ledd av biskop Göran.
I högmässan nästa söndag predikar f Kåre. Då hälsar vi också katekumenen, dopkandidaten
Jakob Ridderstråle välkommen, och han primsignas. Vidare påminner jag här om att
onsdagen 13 mars börjar vi med bibelstudium varje onsdag här, före mässan kl. 1730. Vi
kommer att studera S:t Markus evangelium.
Extra förbön:
På önskan om församlingens förbön ber vi idag särskilt för Arne Söderlund.
Allsmäktige, barmhärtige Gud, deras Tröst, som är i bedrövelse, och deras Styrka,
som är svaga.
Vänd Ditt ansikte till honom, som nu söker Din hjälp, och hör alla dem, som sucka
och ropa till Dig, så att de förnimma Din nåd och hugsvalelse. Genom Din Son,
Jesus Kristus, vår Herre. AMEN.
Sida 5 av 5 f Hans-Åkes postilla, Esto mihi -19
Välönskan över församlingen:
Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, må ge era hjärtan och era tankar
skydd i Kristus Jesus. AMEN.
Trosbekännelsen
Psalmer: 135:- Se, vi går upp till Jerusalem I heliga fastetider
673:- Se Guds Lamm, som borttager världens synd. Fräls oss milde Herre Gud.
140:- Du bar Ditt kors, o Jesu mild, då dödens väg Du trädde
439: 5 Min lovsång om Din kärlek blid Må fylla livets stunder
439: 6 – 7 Mitt tränga hjärta vidga dig Att i ditt djup förvara en skatt…
Min skatt är Du … Du offrat har Ditt dyra blod, Som ock för min skull runnit.
Det blodet städse vara skall Mitt värn i strid och fara, Mot frestelse och syndafall
Det mitt beskärm skall vara, Den djupa källan till min fröjd, Min tröst, när jag av sorg är böjd,
Min hugnad under färden, Min svalka, när min törst är het, Min tillflykt i min ensamhet,
När allt jag mist i världen.
42:- Si, Jesus är ett tröstrikt namn
453:- O Du som för vår frälsnings skull, Oskyldig, helig, nådefull, Dig själv ej ville skona,
Ditt blod, o Jesu, över mig Välsignande må gjuta sig, Att mig med Gud försona.
Mig live detta dyra blod Till kärlek, tro och tålamod Det tröste mig i all min nöd,
Det styrke mig i liv och död, Att efter ett I frid och hopp fullbordat lopp
Jag i Din famn må tagas opp.

Nyårsdagen

Högmässa Nyårsdagen AD 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Skriftetal

In nomine …

Jag vill börja denna gudstjänst med att tillönska Er, min familj i Herren, Ett Gott Nytt nådens år 2019 och bedja med Wallin för mig och alla förkunnare: O Du, som kröner året med Ditt goda! Giv att den ädla säd, som är Ditt helga Ord, av mig må utsås rätt, och falla i god jord. Amen.

Oremus …

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi börjar med den glädje vi har här i tiden, trots allt: Jesus säger i Joh. 10:10 Jag har kommit, för att de skall ha liv, och liv i överflöd. Det är ett ord, som talar om för oss, vad Jesus vill ge: Ett glädjefyllt liv i tro. Det är en glädje över Guds nåd och den kommande saligheten.

Nu kommer vi till våra tillkortakommanden och försummelser här i tiden. Wallin skriver: Ögonblicken flyr, se till, att de i flykten bär dig fridens, icke förebråelsens avsked. Här kommer allvaret! Vi skall använda tiden på bästa sätt. Vi vet nog alla, hur vi borde bruka den, men det blir inte alltid så. En präst frågade en gång i söndagsskolan, om det fanns något, som Gud inte kunde se. Det var tyst en lång stund, tills en pojke räckte upp handen: Mina synder, ty de är dolda av Jesu blod!

Ja, Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd så sägande:

Predikan

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Jesus vare allt mitt nöje, Jesus blive alltid när, Jesus mina sinnen böje, Jesus vare mitt begär, Jesus styrke kropp och själ, Jesus mig beskydde väl, Jesus vare i mitt hjärta, Jesus lise i all smärta.  Amen

Nyårsdagen firar vi namnet, som är över alla namn, namnet Jesus. För

att vi skall förstå betydelsen av ett namn, måste vi veta, vilka föreställningar man hade om namn i Israel. Vi påminner oss detta på nytt. Kände man en människas namn, hade man makt över och del i personen i fråga. När Jakob kämpade med Gud i nattens mörker, sade han: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”varför frågar du mig om mitt namn?”  Om Jakob hade fått veta den för honom okändes namn, skulle han ha ägt nyckeln till hans väsen. Han skulle då ha känt till, vad denne ämnade göra med honom. Han skulle ha kunnat vinna förståelse hos den obekante och därmed räddning. Men namnet uppenbarades inte för honom. 

Kyrkan uppenbarar namnet Jesus för människorna, för att de skall få del i det frälsningsbringande namnet. Vi kan jämföra oss med Jakob. Mörker omvärver oss. Mörker och förtvivlan. Framtiden oroar. Så kan vi få ljus och frid i namnet Jesus. Allt vad en människa behöver veta för sin frälsning ligger i namnet Jesus. Jesus är en biform av Josua och betyder: Jahve hjälper. I det namnet ligger det glada budskapet: Gud steg ned hit för vår frälsnings skull.  Du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. Det ligger kraft i Jesusnamnet. I urkristendomen och i fornkyrkan ägde detta namn genom sin själva klang en sådan makt, att det botade sjuka och utdrev onda andar. Detta händer mera sällan nu; men ändå kan det sägas, att Jesusnamnets makt alltjämt är lika stor, kanske större. Ty detta namn rymmer nu icke bara begynnelsetidens underbara upplevelser – Jesu egen förkunnelse och kraftgärningar, Hans uppståndelse och Andens gåva – utan kristenhetens samlade erfarenhet under tjugo seklers kyrkohistoria är förknippade med detta namn. Hur brokig och motsägelsefull denna historia än ter sig, så uppenbarar den dock såsom helhet och i otaliga enskilda fall Jesu Kristi makt och världens vanmakt. Summan av kyrkans historia är den, att endast tron på Jesus kan skapa liv, segra över ondskan, över döden och Djävulen. Därför att detta efter två tusen år är klarare än någonsin, kan vi lugnt säga, att Jesu namn vid denna nyårstid har större makt an det någon gång innan har haft. Alltså kan vi hälsa det nya kalenderåret med allt vad det för med sig med glad förtröstan. Ty i Jesu namn måste det bli ett gott år, ett livets och segerns år, för Kyrkan i världen och därigenom för många i vida kretsar.

Vi sjunger så psalmen 47:- Säg känner du det underbara namnet …

Bibelns texter talar mycket om att bära frukt – vingårdar, träd.  Liknelsen idag talar om Guds stora tålamod. Det finns ännu en tid kvar till att bära frukt. Men det finns även en gräns för tålamodet. Här ser vi fikonträdet som den enskilde kristne. Liknelsen skulle även kunna tolkas på den enskilda församlingen eller Kyrkan i större sammanhang. Den kristne skall bära frukt. En kommentar säger, att den enskildes existensberättigande beror helt på om hon uppfyller sin bestämmelse. Hur svarar vi på Guds tanke om våra liv? Det är fråga om absolut beroende, absolut ansvar. Den tanken finns i Kyrkan, men behöver påminnas om, säger någon. Vi får inte glömma vårt ansvar i världen. Så kan man fundera över vad bära frukt innebär. Ja, inte är det väl enskilda handlingar, utan i den dagliga lydnaden under nåden.

Nyårshälsningen i denna text börjar med att förklara, att vi alltifrån kallelsen och dopet blivit omskötta av Vingårdsmannen. Inte av egen kraft eller förtjänst. Nej, allt är nåd. Det är vår Frälsare, som vi skall tacka för detta. Vi har fått så mycket av Herren. Han väntar Sig frukt. Ibland finner Han ingen. Då ber vingårdsmannen Jesus om anstånd – ber för trädet och fortsätter vårda det ömt. Vi får alla en ny nådatid efter varje synd och tillkortakommande.

En förkunnare anknyter till 3:je årg.:s evangelium. Vi kan tryggt möta det nya året, om vi dagligen ber i Jesu namn. Detta är viktigt!

Ett, Jesu, än påminner jag:

Var du min trogna följeslag

Och mig på vägen skydda.

I mörker var mitt klara ljus,

I fattigdom mitt rika hus,

I storm min lugna hydda.

Var min stav

Till min grav,

Spis och föda,

Ro i möda,

Allt i alla.

Sist min själ till himlen kalla.

Vi överlämna oss då, o Jesu, förtröstansfullt i Dina händer, för det nya året, för våra kommande dagar. Gör med oss, vad Dig behagar, allenast låt Din förbön gälla. Rensa med tuktan de träd, som börjat bära frukt, att det må bliva mera frukt, innan Du inbärgar dem eller flyttar dem till den himmelska vingården. Amen.

Bön efter predikan: 

Evige, Allsmäktige Gud, stor i nåd, oföränderlig i trohet.

Du förbliver såsom Du är, och Dina år har ingen ände. Dig hembär vi på denna årets första dag tacksägelse och lov, att Du ej tröttnar att förlåta oss, syndare, utan dagligen möter oss med ny nåd. Vi prisar Dig, att Du skänkt oss Din Son och att vi, i Hans heliga namn, får nalkas Dig i bönen, vissa om att Du hör oss och beskär oss, vad vi behöver, så att intet skall fattas oss. Vi beder Dig: Förläna oss, som i vår Frälsares namn har begynt ett nytt år, att icke försumma Din nåd, utan tacksamt emottaga Dina gåvor. Hjälp oss att vandra på Dina vägar, i kärlek till varandra och i fast förtröstan till Din nåd, som förmår allt. I Din bok är våra dagar skrivna. När den sista av dem ingår, mottag oss då i Ditt oförgängliga rike. Genom Din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Pålysningar:

Söndagens kollekt till Alsike blev               Kr. Kollekten idag tillfaller vår församling. På onsdag är det mässa kl. 1830 som på Söndag efter Nyår. Den mässan led av biskopen liksom predikan nästa söndag Epifania.

Psalmer: 196: – Låt mig börja med Dig, o min Frälsare kär, Varje år som Du giver mig än

664:- Höj jubel till Herren alla länder

  46:-  Låt mig få höra om Jesus, Skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar

    47: – Säg, känner du det underbara namnet, Som till frälsning Gud oss gav

                  516: 1

                  516: 2 – 3

                  120: 1 – 4

    17:- Ge Jesus äran, frälsta mänsklighet! Han är den, som segrat i all evighet!

 

   

   

2:a Advent

Högmässa 2:ra söndagen i Advent den 9 december 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: Joel 2: 30 – 32, Hebr. 10: 35 – 39, Mark. 1: 14 – 15

Liturgisk färg: blå eller violett

Skriftermål

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi läser i 2 Petri brev 1:19 Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Ge akt på det profetorden! Detta ord tar vi till oss idag, då vi förbereder oss för firandet av Jesu födelse. De var ju vägröjare för Herren Jesus. I gamla Evangelieboken var Tredje advent tillägnad vägröjarna. I vår har nu texterna koncentrerats till Johannes Döparen. Därför påminner vi oss, i detta skriftermål, profeternas budskap. Jeremia skriver i 22:29 Land, land, land, hör Herrens ord! Hör herrens ord! Vi får genom dem kallelse att vända om och göra bättring inför Herrens ankomst. Vi skall även se framåt och förlita oss på Guds löften. Att våga tro är, har någon sagt, som att stå vid kanten av ett stup och höra någon ropa: ”Hoppa, jag tar emot dig!”

Så får vi idag bekänna, förutom våra synder och underlåtelser, bekänna vår bristande tro på Guds löften och vår bristande förmåga att ta emot Jesus och Guds rike i våra hjärtan.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Gudstjänstfirande församling!

Vår text idag kommer efter Johannes Döparens fängslande. Jesus framträder och predikar. Förelöparens tid var ute; nu kommer Jesus med evangeliet – det glada budskapet. Professor Fridrichen påpekar, att Jesu budskap och framträdande inte alls var i överensstämmelse med av traditionen förmedlade om Herrens Smorde. Inte heller var Hans verksamhet förlagd i Jerusalem. Han grundar Sitt rike i de avlägsna trakterna i Galiléen. Endast en sak uppfyller Han: Han gick upp till Jerusalem för att dö där enl. Luk. 13: 33, där Jesus säger: ty en profet får inte mista livet någon annanstans än i Jerusalem.

Guds rike är för handen, när Jesus predikar. Något nytt har kommit. Johannes Döparen hade förkunnat, att Guds rike är nära, men under domens synvinkel. ”Omvänd er och bär omvändelsens frukter.” Jesus predikar Gudsrikets närhet som ett evangelium – glatt budskap. Därför vill Jesus ha omedelbar omvändelse och tro. Löftet som Israel fått är nu inom räckhåll, en aktuell realitet. Framtidshoppet är inte längre en utopi.

För världen är Guds rike här på ett osynligt sätt. Men det finns här och nu för den troende. En gång skall det visa sig i all sin härlighet vid Jesu återkomst. Då får de, som tillhör detta rike, följa sin Herre och Konung till Paradiset, där detta rike ta synlig gestalt för själarna; de trogna får se det från insidan men de otrogna från utsidan; de får icke komma ditin. Vi skall betänka, att Guds rike kan komma när som helst. Är du och jag beredda, om det kommer i eftermiddag?

Gör bättring, stod det i gamla översättningen, nu omvänd er.

En sinnesändring är nödvändig. Bättring och tro. Vi måste omvända oss från allt det, som skiljer oss från Gud. Räddningen finns då i tron på Guds löften och att Jesu, Guds Sons blod renar oss från all synd. De i synden sovande måste väckas. Vi ser så mycket av förtvivlan i vårt samhälle. Människor känner sig tomma och försöker fylla till exempel med stimulerande gifter, spåmän, allehanda religions surrogat samt jakt efter rikedom och makt. Tro evangelium, nu tro på budskapet. Det är nu, som vi skall omvända oss.

Kyrkoherden Theodor Wallerius född i Göteborg 1874 har några synpunkter på Gudsriket i världen. Det verkar så ringa och oansenligt. Det kommer inte med några åthävor. I stället är det nådesinrättningar, som skall hjälpa människor att tro. Detta märker inte den världsliga människan, som inte förstår det, som Guds Ande tillhör. 1 Kor. 2:14 Den oandlige tar inte emot, vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

Oansenligt och ringa synes det ock vara, då det härliga budskapet är dolt under mycken andlig och lekamlig vedermöda. De troende äger mycket gott såsom Guds barn: Guds kärlek, omvårdnad och försvar. Ps. 17:8 Bevara mig som din ögonsten, göm mig i dina vingars skugga. De är dyrt aktade av Gud såsom Sonens bröder och medarvingar; Jes. 34: 4 Du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig. Detta är, säger Wallerius, för tron, ty andlig och lekamlig vedermöda kan falla på den troendes lott: smädelse, förföljelse, och anfäktelse; ävenså lekamlig vedermöda: svårigheter i livet, varunder världen frågar bespottande var är nu din gud?

Vi skall även litet betrakta, när Guds rike kommer i sin fullbordan vid Jesu återkomst. En annan av dagen texter har liknelsen om fikonträdet i Lukas 21: 29 ff. Han (Jesus) gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva, att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. Jesus har före dessa ord beskrivit sluttidens vedermödor. Då skall de troende lyfta upp sina huvuden, ty befrielsen närmar sig. I Uppenbarelsebokens 14:de kapitel talas om de två skördarna, de rättrogna skördas till Gudsriket, men de ogudaktiga till evig fördömelse. Alla troende behöver inte skåda allt detta. Herren säger i 2 Kon. 22: 20 Jag skall låta dig förenas med dina fäder, så att du i ro får läggas i din grav, och du skall slippa se den olycka, som jag skall låta drabba denna plats. Jesaja profeterar i 57 1f. Den rättfärdige går under, och ingen bryr sig om det, de trogna rycks bort, och ingen märker det. Ansatt av ondskan rycks den rättfärdige bort, men han skall få frid.

Vad vill nu denna dag lära oss? Guds rike kom till jorden med Jesus. Nu gäller det för människan att ta ställning, att välja världen eller Guds rike. Vi kan inte bli saliga utan de av världen föraktade salighetsmedlen: Ordet och sakramenten. Ingen annan grund kan läggas än den sten, som byggningsmännen förkastade, Jesus Kristus. Hos. 14: 10 Den som är vis skall förstå detta, den som är förståndig inser det. Herrens vägar är de rätta, och de rättfärdiga vandrar på dem, men syndarna kommer på fall. Jag förutsätter förstås, att alla vi, som är här, har kommit till denna insikt och vishet. Vi förlitar oss på Gud. Klagovisorna 3: 22 Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Vi behöver intet frukta. Ty Herren är ett fäste i nödens tid. Nahum 1:7 Herren är god mot dem, som hoppas på honom, han är ett värn på nödens dag, han tar sig an dem, som flyr till honom. Det vi skall tänka på är, att vi skall vara vaksamma. Vaksamma på oss själva, så att vi inte faller, vaksamma i väntan på Jesu återkomst i härlighet.

Min själ går fri ur dödens dal

Der bojan man begrafver;

I himlen, bland de trognas tal,

Umgängelse hon hafver.

Säll den, som är i Herrans hand!

Säll den, som hem till fridens land

Från lifvets stormar hunnit!       (Wallin)

Amen.

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till vår vänförsamling i Kanneljärvi inbragte                Kr. Kollekten idag tillfaller vår koinonia, som inför nästa år är i stort behov av pengar, då kommande budget visar ett stort underskott. På onsdag mässa i andra veckan i Advent med undertecknad. Nästa söndag predikar +Göran.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud helge Er helt igenom och bevare Er hela och oskadda, när vår Herre Jesus Kristus kommer! Amen.

Psalmer: 107: 4

661:-

424:-

422: 1 – 2

422: 3 – 5

  39:-

109:-

Sön. f. Domssönd.

Psalm 488

Psaltarpsalm 670

Psalm 315

Henrik läser en av söndagens texter

Högmässa söndagen före Domssöndagen den 18:de november 2018

S:t Sigfrids kyrka kl 11oo

Liturgisk färg: blå eller violett

Texter: GT Sef. 3: 8 – 17, Ep Hebr. 3: 12 – 14, Ev Matt. 25: 1 – 13.

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

För den oomvända människan och för den kyrkogångsovane synes nog det ständiga talet om synd och syndabekännelse vid varje gudstjänsts början såsom onödigt betungande. Har man kommit en bit på väg, så förstår man det stora värdet, att få erkänna, att man inte lever, som man borde. Att i syndabekännelsen få uttrycka någon särskild gärning, som behöver förlåtas. Vi vet dessutom, att i katolska länder är neuroserna färre, då åtminstone en del av befolkningen får glömma felstegen efter förlåtelsen i bikten, det själavårdande samtalet. Till bikten hör gottgörelsen, att försöka ställa till rätta. Vi behöver nog påminna oss detta ibland: Hjärtats förkrosselse, munnens bekännelse, gottgörelse. Kan tanken på den ständiga syndabekännelsens vara eller inte vara bero på att vi glömt bort Guds helighet och rättfärdighet. Eller är det påverkan från framgångsteologien, som vill göra gällande, att vi kan komma så långt, att vi icke syndar medvetet?

I dagens GT-liga läsning (Sef. 3:8-17) framställs Gud som Domare, hos vilken man kan falla i onåd. Hans straffande hand kan drabba. Alltså låt oss idag bekänna, att vi ibland glömmer Guds helighet och rättfärdighet och vill göra Honom till en snäll gammal gubbe. Låt oss bekänna, att vi inte alltid tar Hans stränga krav på allvar.

I Daniel 12:1 ff. läser vi: Då träder Mikael fram, den store änglafursten, han som beskyddar ditt folk. Det blir en tid av betryck som aldrig förr, från det att folket föddes och intill den tiden. Men nu skall ditt folk bli räddat, alla som är skrivna i boken. Många av dem, som sover i mullen, skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa. De, som nått insikt, skall lysa som det ljusa himlavalvet, de, som fört många till rättfärdighet, skall stråla som stjärnorna, alltid och evigt. Här kommer trösteorden i sluttiden till den, som vill vandra på den smala vägen och genom den tränga porten, som leder till livet. Trösteord behövs, när vi, särskilt i tider av allvar och begrundan, finner, att vi lever inte alls, som vi borde, att vi inte har den fasta tro, som vi skulle vilja ha, att vi ofta faller, fast vi så gärna ville stå emot.

  Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Vi firar idag Söndagen före Domssöndagen. Studerar vi kyrkoårets utveckling i Sverige, finner vi, att först 1628 får vi en avslutning av året med texterna om jungfrurna och yttersta domen. Kyrkolagen 1686 föreskriver, att man på söndagen före 1:a Advent skall predika över skildringen i Matt. 25 om Yttersta Domen. Men först 1921 införs namnet på den sista söndagen såsom Domssöndagen. Och 1942 kommer namnet söndagen före domssöndagen. Alltså slutar vårt kyrkoår med allvarliga temata. Redan innan kyrkoåret fått en fast form, fanns dock där samma övensstämmelse mellan söndagarna med texter om Jesu ankomst och Jesu återkomst. Under medeltiden hade man ingen enhetlig utformning av kyrkoåret. Man såg inte heller kyrkoåret som en sluten och avslutad enhet. För oss är det tydligare med de olika årgångarna, en övergång från en serie läsningar till en annan.

Vi har idag som text en liknelse av Herren Jesus. Kh Frithiof Grafström i S:ta Klara förs. Stockholm, överhovpredikant f. 1827, d. 1883. Han menar, att man kan likna Herrens liknelser vid tavlor, målade av stora konstnärer. När man först skådar, hänförs man av bilden. Vid eftertänksam betraktelse ser man enskilda ting, som först inte uppmärksammades. Dagens ”tavla” har väl två huvudbilder: Den ena den, att emellan dem, som synes vara Herrens trogna, kan dock en skillnad av avgörande betydelse finnas, samt den andra den, att en stund skall komma, när det blir för sent, för sent till ånger och till bättring

Temat vaksamhet hör ihop med det nuvarande, medan väntan kan sägas höra ihop med både det, som nu är, och det, som komma skall. De fem olyckligas bristande vaksamhet bestod i obetänksamhet. De förberedde sig inte ordentligt. Här skulle nu brud och brudgum förenas inför den stora bröllopsfesten. När han kom, skulle man möta honom och följa honom till festen. Förmodligen är här underförstått, att han kommer från sitt barndomshem med sitt följe för att nu fortsätta festen i det nya gemensamma hemmet. Bröllop är alltid fest och glädje. Förargligt då, att man måste skaffa mer olja. Men det skall väl gå bra. Lite sent kan man väl få komma. Sannerligen, jag känner er inte! Orden måste ha kommit som en chock.

För oss är det nog lite svårt att sätta oss in i den känsla av stor olycka, som infann sig på den här tiden, då man inte fick vara med vid omgivningens stora fester. Jesu åhörare förstod genast den stora olycka och den skam, som de fem ovisa flickorna måste ha känt. Intressant är förhållandet, att de alla somnade under väntan på brudgummen. Naturligtvis tänker man på de lärjungar, som somnade i Getsemane. Men här riktas inga förebråelser mot dem för detta i motsats till örtagårdshändelsen. Samtidigt är det så, att i slutorden heter det: Håll er vakna. Ni vet inte, när dagen och timmen är inne.

Den, som icke är beredd, när Herren kommer, går miste om livet i Guds rike. Det är icke nog med att tillhöra skaran; lärjungen måste ha allt i ordning till att mottaga Herren. När Han kommer, kan ingen rättelse ske. Rättelsen måste ske nu, genast. I morgon kan det vara för sent. Vi kan säga, att detta är vaksamheten mot det redan skedda. Det gäller, att göra upp med det förflutna. Bed om förlåtelse, ställ till rätta, gör bättring. Men vaksamheten är även en uppmärksamhet vänd mot framtiden, vandringen på helgelsens väg.

Wallin skriver:

Vak upp, min själ; låt syndasömnen fara!

Tag dig i tid, ack; tag dig väl tillvara!

I dag, i dag sann bot och bättring gör!

Ty öppen står nu evighetens dörr.

Vi lägger märke till likheten mellan de visa och de fåvitska jungfrurna. Båda grupperna hade olja i sina facklor. De var tända från början, beroende på dåtidens besvär att göra upp eld. Alla somnade. De visa sov i lugn och ro. Överfört på oss betyder det, den som har allt klart i sitt kristna liv. De har Jesu rättfärdighets olja. De fåvitska är de säkra syndarna, de som tror, att allt hänger på deras egna göranden och låtanden. De har aldrig upplevt syndanöd, ånger och behov av bättring. Deras egenrättfärdighetsolja räcker inte.

Håll er vakna – Wallin tar upp detta med vaksamhet: eftersom köttet är svagt. Det är lätt att falla för frestelsen. Han skriver vidare: världen är farlig. Det är lätt att förvillas. Så tycker människan, liksom Eva i paradiset, att trädet var gott att äta av. Man bekymrar sig inte så mycket för varningar. Herren Jesus kommer åter, men vi vet ej dag och stund. Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne. Vi skall snart sjunga i ps. 490: Guds Son en gång i morgonglans skall komma hit igen. Hans stora dag, låt oss med bön och tro påskynda den. De första kristna bad ständigt om Jesu återkomst. I Uppenbarelseboken 22 läser vi slutorden: 20 Han, som vittnar om detta, säger: ”Ja, Jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus.  Kom, Herre Jesus, det är Bibelns sista bön. Uppenbarelsebokens innehåll siktar in sig på den bönen. Utan Herren Jesus kan ingen bestå vare sig i ljusa eller mörka tider. Man har sagt, att denna bön i sig sammanfattar alla böner. När Jesus kommer till oss, kan vi lättare möta det svåra i livet, vi får kraft och frid. När Jesus kommer tillbaka, får vi evigt liv och salighet. Vi får förklaring på alla våra frågor.

Vi skall bedja den bönen: Kom, Herre Jesus, till mig! Då påbörjas och fortsätter den process, som slutar på den Yttersta Dagen.  Vi må bedja om Jesu snara återkomst, ty då uppfylls vårt hopp och vår längtan.

En sångare sjunger:

Hur ljuvligt mången gång Den tanken för mig står:

Idag dock närmare jag är Mitt hemland än igår!

Ja, närmare idag Min Faders sälla hus

Med alla boningarna där Och tronen med dess ljus.

Ack, närmare Hans famn, Som hult mot mig sträcks ut,

Där alla bördor få sin grav Och sorgerna sitt slut.

Ack, närmare den stund, Då jag får se min Gud,

Då ingen synd och intet kors Skall trycka mer Hans brud.

Närmare hemmet, Herre, mig drag, Närmare hemmet idag, idag,

Än någonsin förut!

Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Koinonians lönefond uppgick till                  Kr. Idag tillfaller kollekten Missionsprovinsen, särskilt då kostnaderna för den senaste kontakten med Nordisk Katolska Kyrkan. På onsdag minns vi Jungfru Marie tempelgång med mässa 1830 ledd av undertecknad. Nästa söndag predikar biskop Göran. Då är det Kyrkostämma efter kyrkkaffet, c:a kl. 1300.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud själv helge Er till hela Er varelse, så att hela Er ande och Er själ och Er kropp finnes bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, återkomst! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer: 488: – Ljus av ljus, o morgonstjärna, Kriste sanna ljus och dag

670:- Ur djupen ropar jag till Dig, Herre. Herre, hör min röst

315:- En herrdag i höjden är vorden besluten Av Konungen uti det himmelska land

633: 1 – 3 Med himlen det blir som för tio jungfrur, När tiden för festen var inne

633: 4 –  7 De flickor, som först på sin olja gjort slut, Stod utan och bönföll de andra

111:- Kristus kommer – Davids son, Konung utan like

490:- Guds Son en gång i morgonglans  skall åter komma hit, Och alla ängslans skuggor flyr

och världen fylls av liv. Han är densamme, som Han var men klädd i härlighet.

Med solens krona blir Han krönt och stjärnors diadem

Och klarare än påskens ljus, då Han steg ur Sin grav Och krossade det ondas makt

Och dödens udd bröt av, Ja klarare än påskens sol är Herrens härlighet,

När Han på skyar kommer hit och alla Honom ser.

Guds Son en gång i morgonglans skall komma hit igen. Hans stora dag, låt oss med bön och tro

Påskynda den. Guds Son skall komma. Allt, som dolts, skall då bli uppenbart. Vi väntar, ropar

med Hans folk: Kom, Herre Jesu, snart!

Psalm 111

Psalm 490

Postludium

Den helige Mikaels dag

psalm 3

Psalm 668

I väntan på predikan. Texterna var Dan. 6;16-22, Upp. 12:7.12, Luk. 10:17-20

Psalm 240

Psalm 483

Postludium