Kategoriarkiv: Kh Hans-Åke Holmström

Nyårsdagen

Högmässa Nyårsdagen AD 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Skriftetal

In nomine …

Jag vill börja denna gudstjänst med att tillönska Er, min familj i Herren, Ett Gott Nytt nådens år 2019 och bedja med Wallin för mig och alla förkunnare: O Du, som kröner året med Ditt goda! Giv att den ädla säd, som är Ditt helga Ord, av mig må utsås rätt, och falla i god jord. Amen.

Oremus …

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi börjar med den glädje vi har här i tiden, trots allt: Jesus säger i Joh. 10:10 Jag har kommit, för att de skall ha liv, och liv i överflöd. Det är ett ord, som talar om för oss, vad Jesus vill ge: Ett glädjefyllt liv i tro. Det är en glädje över Guds nåd och den kommande saligheten.

Nu kommer vi till våra tillkortakommanden och försummelser här i tiden. Wallin skriver: Ögonblicken flyr, se till, att de i flykten bär dig fridens, icke förebråelsens avsked. Här kommer allvaret! Vi skall använda tiden på bästa sätt. Vi vet nog alla, hur vi borde bruka den, men det blir inte alltid så. En präst frågade en gång i söndagsskolan, om det fanns något, som Gud inte kunde se. Det var tyst en lång stund, tills en pojke räckte upp handen: Mina synder, ty de är dolda av Jesu blod!

Ja, Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd så sägande:

Predikan

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Jesus vare allt mitt nöje, Jesus blive alltid när, Jesus mina sinnen böje, Jesus vare mitt begär, Jesus styrke kropp och själ, Jesus mig beskydde väl, Jesus vare i mitt hjärta, Jesus lise i all smärta.  Amen

Nyårsdagen firar vi namnet, som är över alla namn, namnet Jesus. För

att vi skall förstå betydelsen av ett namn, måste vi veta, vilka föreställningar man hade om namn i Israel. Vi påminner oss detta på nytt. Kände man en människas namn, hade man makt över och del i personen i fråga. När Jakob kämpade med Gud i nattens mörker, sade han: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”varför frågar du mig om mitt namn?”  Om Jakob hade fått veta den för honom okändes namn, skulle han ha ägt nyckeln till hans väsen. Han skulle då ha känt till, vad denne ämnade göra med honom. Han skulle ha kunnat vinna förståelse hos den obekante och därmed räddning. Men namnet uppenbarades inte för honom. 

Kyrkan uppenbarar namnet Jesus för människorna, för att de skall få del i det frälsningsbringande namnet. Vi kan jämföra oss med Jakob. Mörker omvärver oss. Mörker och förtvivlan. Framtiden oroar. Så kan vi få ljus och frid i namnet Jesus. Allt vad en människa behöver veta för sin frälsning ligger i namnet Jesus. Jesus är en biform av Josua och betyder: Jahve hjälper. I det namnet ligger det glada budskapet: Gud steg ned hit för vår frälsnings skull.  Du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. Det ligger kraft i Jesusnamnet. I urkristendomen och i fornkyrkan ägde detta namn genom sin själva klang en sådan makt, att det botade sjuka och utdrev onda andar. Detta händer mera sällan nu; men ändå kan det sägas, att Jesusnamnets makt alltjämt är lika stor, kanske större. Ty detta namn rymmer nu icke bara begynnelsetidens underbara upplevelser – Jesu egen förkunnelse och kraftgärningar, Hans uppståndelse och Andens gåva – utan kristenhetens samlade erfarenhet under tjugo seklers kyrkohistoria är förknippade med detta namn. Hur brokig och motsägelsefull denna historia än ter sig, så uppenbarar den dock såsom helhet och i otaliga enskilda fall Jesu Kristi makt och världens vanmakt. Summan av kyrkans historia är den, att endast tron på Jesus kan skapa liv, segra över ondskan, över döden och Djävulen. Därför att detta efter två tusen år är klarare än någonsin, kan vi lugnt säga, att Jesu namn vid denna nyårstid har större makt an det någon gång innan har haft. Alltså kan vi hälsa det nya kalenderåret med allt vad det för med sig med glad förtröstan. Ty i Jesu namn måste det bli ett gott år, ett livets och segerns år, för Kyrkan i världen och därigenom för många i vida kretsar.

Vi sjunger så psalmen 47:- Säg känner du det underbara namnet …

Bibelns texter talar mycket om att bära frukt – vingårdar, träd.  Liknelsen idag talar om Guds stora tålamod. Det finns ännu en tid kvar till att bära frukt. Men det finns även en gräns för tålamodet. Här ser vi fikonträdet som den enskilde kristne. Liknelsen skulle även kunna tolkas på den enskilda församlingen eller Kyrkan i större sammanhang. Den kristne skall bära frukt. En kommentar säger, att den enskildes existensberättigande beror helt på om hon uppfyller sin bestämmelse. Hur svarar vi på Guds tanke om våra liv? Det är fråga om absolut beroende, absolut ansvar. Den tanken finns i Kyrkan, men behöver påminnas om, säger någon. Vi får inte glömma vårt ansvar i världen. Så kan man fundera över vad bära frukt innebär. Ja, inte är det väl enskilda handlingar, utan i den dagliga lydnaden under nåden.

Nyårshälsningen i denna text börjar med att förklara, att vi alltifrån kallelsen och dopet blivit omskötta av Vingårdsmannen. Inte av egen kraft eller förtjänst. Nej, allt är nåd. Det är vår Frälsare, som vi skall tacka för detta. Vi har fått så mycket av Herren. Han väntar Sig frukt. Ibland finner Han ingen. Då ber vingårdsmannen Jesus om anstånd – ber för trädet och fortsätter vårda det ömt. Vi får alla en ny nådatid efter varje synd och tillkortakommande.

En förkunnare anknyter till 3:je årg.:s evangelium. Vi kan tryggt möta det nya året, om vi dagligen ber i Jesu namn. Detta är viktigt!

Ett, Jesu, än påminner jag:

Var du min trogna följeslag

Och mig på vägen skydda.

I mörker var mitt klara ljus,

I fattigdom mitt rika hus,

I storm min lugna hydda.

Var min stav

Till min grav,

Spis och föda,

Ro i möda,

Allt i alla.

Sist min själ till himlen kalla.

Vi överlämna oss då, o Jesu, förtröstansfullt i Dina händer, för det nya året, för våra kommande dagar. Gör med oss, vad Dig behagar, allenast låt Din förbön gälla. Rensa med tuktan de träd, som börjat bära frukt, att det må bliva mera frukt, innan Du inbärgar dem eller flyttar dem till den himmelska vingården. Amen.

Bön efter predikan: 

Evige, Allsmäktige Gud, stor i nåd, oföränderlig i trohet.

Du förbliver såsom Du är, och Dina år har ingen ände. Dig hembär vi på denna årets första dag tacksägelse och lov, att Du ej tröttnar att förlåta oss, syndare, utan dagligen möter oss med ny nåd. Vi prisar Dig, att Du skänkt oss Din Son och att vi, i Hans heliga namn, får nalkas Dig i bönen, vissa om att Du hör oss och beskär oss, vad vi behöver, så att intet skall fattas oss. Vi beder Dig: Förläna oss, som i vår Frälsares namn har begynt ett nytt år, att icke försumma Din nåd, utan tacksamt emottaga Dina gåvor. Hjälp oss att vandra på Dina vägar, i kärlek till varandra och i fast förtröstan till Din nåd, som förmår allt. I Din bok är våra dagar skrivna. När den sista av dem ingår, mottag oss då i Ditt oförgängliga rike. Genom Din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Pålysningar:

Söndagens kollekt till Alsike blev               Kr. Kollekten idag tillfaller vår församling. På onsdag är det mässa kl. 1830 som på Söndag efter Nyår. Den mässan led av biskopen liksom predikan nästa söndag Epifania.

Psalmer: 196: – Låt mig börja med Dig, o min Frälsare kär, Varje år som Du giver mig än

664:- Höj jubel till Herren alla länder

  46:-  Låt mig få höra om Jesus, Skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar

    47: – Säg, känner du det underbara namnet, Som till frälsning Gud oss gav

                  516: 1

                  516: 2 – 3

                  120: 1 – 4

    17:- Ge Jesus äran, frälsta mänsklighet! Han är den, som segrat i all evighet!

 

   

   

2:a Advent

Högmässa 2:ra söndagen i Advent den 9 december 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: Joel 2: 30 – 32, Hebr. 10: 35 – 39, Mark. 1: 14 – 15

Liturgisk färg: blå eller violett

Skriftermål

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi läser i 2 Petri brev 1:19 Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Ge akt på det profetorden! Detta ord tar vi till oss idag, då vi förbereder oss för firandet av Jesu födelse. De var ju vägröjare för Herren Jesus. I gamla Evangelieboken var Tredje advent tillägnad vägröjarna. I vår har nu texterna koncentrerats till Johannes Döparen. Därför påminner vi oss, i detta skriftermål, profeternas budskap. Jeremia skriver i 22:29 Land, land, land, hör Herrens ord! Hör herrens ord! Vi får genom dem kallelse att vända om och göra bättring inför Herrens ankomst. Vi skall även se framåt och förlita oss på Guds löften. Att våga tro är, har någon sagt, som att stå vid kanten av ett stup och höra någon ropa: ”Hoppa, jag tar emot dig!”

Så får vi idag bekänna, förutom våra synder och underlåtelser, bekänna vår bristande tro på Guds löften och vår bristande förmåga att ta emot Jesus och Guds rike i våra hjärtan.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Gudstjänstfirande församling!

Vår text idag kommer efter Johannes Döparens fängslande. Jesus framträder och predikar. Förelöparens tid var ute; nu kommer Jesus med evangeliet – det glada budskapet. Professor Fridrichen påpekar, att Jesu budskap och framträdande inte alls var i överensstämmelse med av traditionen förmedlade om Herrens Smorde. Inte heller var Hans verksamhet förlagd i Jerusalem. Han grundar Sitt rike i de avlägsna trakterna i Galiléen. Endast en sak uppfyller Han: Han gick upp till Jerusalem för att dö där enl. Luk. 13: 33, där Jesus säger: ty en profet får inte mista livet någon annanstans än i Jerusalem.

Guds rike är för handen, när Jesus predikar. Något nytt har kommit. Johannes Döparen hade förkunnat, att Guds rike är nära, men under domens synvinkel. ”Omvänd er och bär omvändelsens frukter.” Jesus predikar Gudsrikets närhet som ett evangelium – glatt budskap. Därför vill Jesus ha omedelbar omvändelse och tro. Löftet som Israel fått är nu inom räckhåll, en aktuell realitet. Framtidshoppet är inte längre en utopi.

För världen är Guds rike här på ett osynligt sätt. Men det finns här och nu för den troende. En gång skall det visa sig i all sin härlighet vid Jesu återkomst. Då får de, som tillhör detta rike, följa sin Herre och Konung till Paradiset, där detta rike ta synlig gestalt för själarna; de trogna får se det från insidan men de otrogna från utsidan; de får icke komma ditin. Vi skall betänka, att Guds rike kan komma när som helst. Är du och jag beredda, om det kommer i eftermiddag?

Gör bättring, stod det i gamla översättningen, nu omvänd er.

En sinnesändring är nödvändig. Bättring och tro. Vi måste omvända oss från allt det, som skiljer oss från Gud. Räddningen finns då i tron på Guds löften och att Jesu, Guds Sons blod renar oss från all synd. De i synden sovande måste väckas. Vi ser så mycket av förtvivlan i vårt samhälle. Människor känner sig tomma och försöker fylla till exempel med stimulerande gifter, spåmän, allehanda religions surrogat samt jakt efter rikedom och makt. Tro evangelium, nu tro på budskapet. Det är nu, som vi skall omvända oss.

Kyrkoherden Theodor Wallerius född i Göteborg 1874 har några synpunkter på Gudsriket i världen. Det verkar så ringa och oansenligt. Det kommer inte med några åthävor. I stället är det nådesinrättningar, som skall hjälpa människor att tro. Detta märker inte den världsliga människan, som inte förstår det, som Guds Ande tillhör. 1 Kor. 2:14 Den oandlige tar inte emot, vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

Oansenligt och ringa synes det ock vara, då det härliga budskapet är dolt under mycken andlig och lekamlig vedermöda. De troende äger mycket gott såsom Guds barn: Guds kärlek, omvårdnad och försvar. Ps. 17:8 Bevara mig som din ögonsten, göm mig i dina vingars skugga. De är dyrt aktade av Gud såsom Sonens bröder och medarvingar; Jes. 34: 4 Du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig. Detta är, säger Wallerius, för tron, ty andlig och lekamlig vedermöda kan falla på den troendes lott: smädelse, förföljelse, och anfäktelse; ävenså lekamlig vedermöda: svårigheter i livet, varunder världen frågar bespottande var är nu din gud?

Vi skall även litet betrakta, när Guds rike kommer i sin fullbordan vid Jesu återkomst. En annan av dagen texter har liknelsen om fikonträdet i Lukas 21: 29 ff. Han (Jesus) gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva, att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. Jesus har före dessa ord beskrivit sluttidens vedermödor. Då skall de troende lyfta upp sina huvuden, ty befrielsen närmar sig. I Uppenbarelsebokens 14:de kapitel talas om de två skördarna, de rättrogna skördas till Gudsriket, men de ogudaktiga till evig fördömelse. Alla troende behöver inte skåda allt detta. Herren säger i 2 Kon. 22: 20 Jag skall låta dig förenas med dina fäder, så att du i ro får läggas i din grav, och du skall slippa se den olycka, som jag skall låta drabba denna plats. Jesaja profeterar i 57 1f. Den rättfärdige går under, och ingen bryr sig om det, de trogna rycks bort, och ingen märker det. Ansatt av ondskan rycks den rättfärdige bort, men han skall få frid.

Vad vill nu denna dag lära oss? Guds rike kom till jorden med Jesus. Nu gäller det för människan att ta ställning, att välja världen eller Guds rike. Vi kan inte bli saliga utan de av världen föraktade salighetsmedlen: Ordet och sakramenten. Ingen annan grund kan läggas än den sten, som byggningsmännen förkastade, Jesus Kristus. Hos. 14: 10 Den som är vis skall förstå detta, den som är förståndig inser det. Herrens vägar är de rätta, och de rättfärdiga vandrar på dem, men syndarna kommer på fall. Jag förutsätter förstås, att alla vi, som är här, har kommit till denna insikt och vishet. Vi förlitar oss på Gud. Klagovisorna 3: 22 Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Vi behöver intet frukta. Ty Herren är ett fäste i nödens tid. Nahum 1:7 Herren är god mot dem, som hoppas på honom, han är ett värn på nödens dag, han tar sig an dem, som flyr till honom. Det vi skall tänka på är, att vi skall vara vaksamma. Vaksamma på oss själva, så att vi inte faller, vaksamma i väntan på Jesu återkomst i härlighet.

Min själ går fri ur dödens dal

Der bojan man begrafver;

I himlen, bland de trognas tal,

Umgängelse hon hafver.

Säll den, som är i Herrans hand!

Säll den, som hem till fridens land

Från lifvets stormar hunnit!       (Wallin)

Amen.

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till vår vänförsamling i Kanneljärvi inbragte                Kr. Kollekten idag tillfaller vår koinonia, som inför nästa år är i stort behov av pengar, då kommande budget visar ett stort underskott. På onsdag mässa i andra veckan i Advent med undertecknad. Nästa söndag predikar +Göran.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud helge Er helt igenom och bevare Er hela och oskadda, när vår Herre Jesus Kristus kommer! Amen.

Psalmer: 107: 4

661:-

424:-

422: 1 – 2

422: 3 – 5

  39:-

109:-

Sön. f. Domssönd.

Psalm 488

Psaltarpsalm 670

Psalm 315

Henrik läser en av söndagens texter

Högmässa söndagen före Domssöndagen den 18:de november 2018

S:t Sigfrids kyrka kl 11oo

Liturgisk färg: blå eller violett

Texter: GT Sef. 3: 8 – 17, Ep Hebr. 3: 12 – 14, Ev Matt. 25: 1 – 13.

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

För den oomvända människan och för den kyrkogångsovane synes nog det ständiga talet om synd och syndabekännelse vid varje gudstjänsts början såsom onödigt betungande. Har man kommit en bit på väg, så förstår man det stora värdet, att få erkänna, att man inte lever, som man borde. Att i syndabekännelsen få uttrycka någon särskild gärning, som behöver förlåtas. Vi vet dessutom, att i katolska länder är neuroserna färre, då åtminstone en del av befolkningen får glömma felstegen efter förlåtelsen i bikten, det själavårdande samtalet. Till bikten hör gottgörelsen, att försöka ställa till rätta. Vi behöver nog påminna oss detta ibland: Hjärtats förkrosselse, munnens bekännelse, gottgörelse. Kan tanken på den ständiga syndabekännelsens vara eller inte vara bero på att vi glömt bort Guds helighet och rättfärdighet. Eller är det påverkan från framgångsteologien, som vill göra gällande, att vi kan komma så långt, att vi icke syndar medvetet?

I dagens GT-liga läsning (Sef. 3:8-17) framställs Gud som Domare, hos vilken man kan falla i onåd. Hans straffande hand kan drabba. Alltså låt oss idag bekänna, att vi ibland glömmer Guds helighet och rättfärdighet och vill göra Honom till en snäll gammal gubbe. Låt oss bekänna, att vi inte alltid tar Hans stränga krav på allvar.

I Daniel 12:1 ff. läser vi: Då träder Mikael fram, den store änglafursten, han som beskyddar ditt folk. Det blir en tid av betryck som aldrig förr, från det att folket föddes och intill den tiden. Men nu skall ditt folk bli räddat, alla som är skrivna i boken. Många av dem, som sover i mullen, skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa. De, som nått insikt, skall lysa som det ljusa himlavalvet, de, som fört många till rättfärdighet, skall stråla som stjärnorna, alltid och evigt. Här kommer trösteorden i sluttiden till den, som vill vandra på den smala vägen och genom den tränga porten, som leder till livet. Trösteord behövs, när vi, särskilt i tider av allvar och begrundan, finner, att vi lever inte alls, som vi borde, att vi inte har den fasta tro, som vi skulle vilja ha, att vi ofta faller, fast vi så gärna ville stå emot.

  Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Vi firar idag Söndagen före Domssöndagen. Studerar vi kyrkoårets utveckling i Sverige, finner vi, att först 1628 får vi en avslutning av året med texterna om jungfrurna och yttersta domen. Kyrkolagen 1686 föreskriver, att man på söndagen före 1:a Advent skall predika över skildringen i Matt. 25 om Yttersta Domen. Men först 1921 införs namnet på den sista söndagen såsom Domssöndagen. Och 1942 kommer namnet söndagen före domssöndagen. Alltså slutar vårt kyrkoår med allvarliga temata. Redan innan kyrkoåret fått en fast form, fanns dock där samma övensstämmelse mellan söndagarna med texter om Jesu ankomst och Jesu återkomst. Under medeltiden hade man ingen enhetlig utformning av kyrkoåret. Man såg inte heller kyrkoåret som en sluten och avslutad enhet. För oss är det tydligare med de olika årgångarna, en övergång från en serie läsningar till en annan.

Vi har idag som text en liknelse av Herren Jesus. Kh Frithiof Grafström i S:ta Klara förs. Stockholm, överhovpredikant f. 1827, d. 1883. Han menar, att man kan likna Herrens liknelser vid tavlor, målade av stora konstnärer. När man först skådar, hänförs man av bilden. Vid eftertänksam betraktelse ser man enskilda ting, som först inte uppmärksammades. Dagens ”tavla” har väl två huvudbilder: Den ena den, att emellan dem, som synes vara Herrens trogna, kan dock en skillnad av avgörande betydelse finnas, samt den andra den, att en stund skall komma, när det blir för sent, för sent till ånger och till bättring

Temat vaksamhet hör ihop med det nuvarande, medan väntan kan sägas höra ihop med både det, som nu är, och det, som komma skall. De fem olyckligas bristande vaksamhet bestod i obetänksamhet. De förberedde sig inte ordentligt. Här skulle nu brud och brudgum förenas inför den stora bröllopsfesten. När han kom, skulle man möta honom och följa honom till festen. Förmodligen är här underförstått, att han kommer från sitt barndomshem med sitt följe för att nu fortsätta festen i det nya gemensamma hemmet. Bröllop är alltid fest och glädje. Förargligt då, att man måste skaffa mer olja. Men det skall väl gå bra. Lite sent kan man väl få komma. Sannerligen, jag känner er inte! Orden måste ha kommit som en chock.

För oss är det nog lite svårt att sätta oss in i den känsla av stor olycka, som infann sig på den här tiden, då man inte fick vara med vid omgivningens stora fester. Jesu åhörare förstod genast den stora olycka och den skam, som de fem ovisa flickorna måste ha känt. Intressant är förhållandet, att de alla somnade under väntan på brudgummen. Naturligtvis tänker man på de lärjungar, som somnade i Getsemane. Men här riktas inga förebråelser mot dem för detta i motsats till örtagårdshändelsen. Samtidigt är det så, att i slutorden heter det: Håll er vakna. Ni vet inte, när dagen och timmen är inne.

Den, som icke är beredd, när Herren kommer, går miste om livet i Guds rike. Det är icke nog med att tillhöra skaran; lärjungen måste ha allt i ordning till att mottaga Herren. När Han kommer, kan ingen rättelse ske. Rättelsen måste ske nu, genast. I morgon kan det vara för sent. Vi kan säga, att detta är vaksamheten mot det redan skedda. Det gäller, att göra upp med det förflutna. Bed om förlåtelse, ställ till rätta, gör bättring. Men vaksamheten är även en uppmärksamhet vänd mot framtiden, vandringen på helgelsens väg.

Wallin skriver:

Vak upp, min själ; låt syndasömnen fara!

Tag dig i tid, ack; tag dig väl tillvara!

I dag, i dag sann bot och bättring gör!

Ty öppen står nu evighetens dörr.

Vi lägger märke till likheten mellan de visa och de fåvitska jungfrurna. Båda grupperna hade olja i sina facklor. De var tända från början, beroende på dåtidens besvär att göra upp eld. Alla somnade. De visa sov i lugn och ro. Överfört på oss betyder det, den som har allt klart i sitt kristna liv. De har Jesu rättfärdighets olja. De fåvitska är de säkra syndarna, de som tror, att allt hänger på deras egna göranden och låtanden. De har aldrig upplevt syndanöd, ånger och behov av bättring. Deras egenrättfärdighetsolja räcker inte.

Håll er vakna – Wallin tar upp detta med vaksamhet: eftersom köttet är svagt. Det är lätt att falla för frestelsen. Han skriver vidare: världen är farlig. Det är lätt att förvillas. Så tycker människan, liksom Eva i paradiset, att trädet var gott att äta av. Man bekymrar sig inte så mycket för varningar. Herren Jesus kommer åter, men vi vet ej dag och stund. Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne. Vi skall snart sjunga i ps. 490: Guds Son en gång i morgonglans skall komma hit igen. Hans stora dag, låt oss med bön och tro påskynda den. De första kristna bad ständigt om Jesu återkomst. I Uppenbarelseboken 22 läser vi slutorden: 20 Han, som vittnar om detta, säger: ”Ja, Jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus.  Kom, Herre Jesus, det är Bibelns sista bön. Uppenbarelsebokens innehåll siktar in sig på den bönen. Utan Herren Jesus kan ingen bestå vare sig i ljusa eller mörka tider. Man har sagt, att denna bön i sig sammanfattar alla böner. När Jesus kommer till oss, kan vi lättare möta det svåra i livet, vi får kraft och frid. När Jesus kommer tillbaka, får vi evigt liv och salighet. Vi får förklaring på alla våra frågor.

Vi skall bedja den bönen: Kom, Herre Jesus, till mig! Då påbörjas och fortsätter den process, som slutar på den Yttersta Dagen.  Vi må bedja om Jesu snara återkomst, ty då uppfylls vårt hopp och vår längtan.

En sångare sjunger:

Hur ljuvligt mången gång Den tanken för mig står:

Idag dock närmare jag är Mitt hemland än igår!

Ja, närmare idag Min Faders sälla hus

Med alla boningarna där Och tronen med dess ljus.

Ack, närmare Hans famn, Som hult mot mig sträcks ut,

Där alla bördor få sin grav Och sorgerna sitt slut.

Ack, närmare den stund, Då jag får se min Gud,

Då ingen synd och intet kors Skall trycka mer Hans brud.

Närmare hemmet, Herre, mig drag, Närmare hemmet idag, idag,

Än någonsin förut!

Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Koinonians lönefond uppgick till                  Kr. Idag tillfaller kollekten Missionsprovinsen, särskilt då kostnaderna för den senaste kontakten med Nordisk Katolska Kyrkan. På onsdag minns vi Jungfru Marie tempelgång med mässa 1830 ledd av undertecknad. Nästa söndag predikar biskop Göran. Då är det Kyrkostämma efter kyrkkaffet, c:a kl. 1300.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud själv helge Er till hela Er varelse, så att hela Er ande och Er själ och Er kropp finnes bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, återkomst! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer: 488: – Ljus av ljus, o morgonstjärna, Kriste sanna ljus och dag

670:- Ur djupen ropar jag till Dig, Herre. Herre, hör min röst

315:- En herrdag i höjden är vorden besluten Av Konungen uti det himmelska land

633: 1 – 3 Med himlen det blir som för tio jungfrur, När tiden för festen var inne

633: 4 –  7 De flickor, som först på sin olja gjort slut, Stod utan och bönföll de andra

111:- Kristus kommer – Davids son, Konung utan like

490:- Guds Son en gång i morgonglans  skall åter komma hit, Och alla ängslans skuggor flyr

och världen fylls av liv. Han är densamme, som Han var men klädd i härlighet.

Med solens krona blir Han krönt och stjärnors diadem

Och klarare än påskens ljus, då Han steg ur Sin grav Och krossade det ondas makt

Och dödens udd bröt av, Ja klarare än påskens sol är Herrens härlighet,

När Han på skyar kommer hit och alla Honom ser.

Guds Son en gång i morgonglans skall komma hit igen. Hans stora dag, låt oss med bön och tro

Påskynda den. Guds Son skall komma. Allt, som dolts, skall då bli uppenbart. Vi väntar, ropar

med Hans folk: Kom, Herre Jesu, snart!

Psalm 111

Psalm 490

Postludium

Den helige Mikaels dag

psalm 3

Psalm 668

I väntan på predikan. Texterna var Dan. 6;16-22, Upp. 12:7.12, Luk. 10:17-20

Psalm 240

Psalm 483

Postludium

 

17:e sön efter Tref.

Sida 1 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

Högmässa 17:de söndagen efter Trefaldighet den 23 september 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100.

Texter: Pred. 12: 1 – 7, 1 Joh. 4: 16 – 21, Luk. 16: 19 – 31

Liturgisk färg: grön

Skriftermål

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Oroa dig inte, när någon blir rik och välståndet

växer i Hans hus, ty ingenting får han med sig i döden, hans

rikedom följer honom inte dit ner. Fast han räknar sig som

lycklig i livet och prisas, för att det gått honom väl, går han

ändå till sina fäder, (Ps. 49: 17 – 20)

Denna dag är det lämpligt att tänka på rikedom och dess faror. Gud har sänkt oss mycket gott på denna jorden. Genom syndafallet har allt blivit snedvridet. I och för sig är det inte fel att vara rik, men det gäller att handla på ett rätt sätt. Man kan missbruka sina ägodelar, så att hon genom sitt missbruk tar skada till sin själ. Själviskheten måste bort. Girigheten måste bort. Matt. 6: 19ff. Samla inte skatter här på jorden – Samla skatter i him-len – Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Vi får inte binda oss för mycket vid detta livet. Mammon – pen-ningen -kan bli en avgud. Vi läser i Första Timoteusbrevet 6: 10 Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

Egentligen har vi mycket att bekänna på alla områden. Jag vill sluta denna förmaning med orden, som även vi kan lita på, ur Ps. 49: 16, där Koras söner fröjdar sig: Men mig skall Gud köpa fri, han skall ta mig ur dödsrikets grepp.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sida 2 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Vår text idag skulle lätt kunna misstolkas: Rikedom är att förkasta, lev fattigt, så blir du frälst. Naturligtvis finns här en påverkan av historiens gång, Skillnaden mellan fattig och rik hade blivit stor. Stadsbildningarna hade bidragit till detta. Nu finns redan hos profeterna anklagelser mot de orättfärdigt rika. I riktigt gammal tid ansågs rikedom som en välsignelse. Den Gud älskar lyckan får – här är den objekt och Gud subjekt. Problemet med att detta inte stämde, har vi ju i Jobs bok. I vissa kretsar innebar messiasförväntningarna de gamla före-ställningarna, att alla skulle leva enkelt och sparsamt.

Jesus umgås och predikar för alla, både de fattiga och ”publikaner och syndare” vilka var den tidens fritänkare och livsnjutare. Vi kan inte hos Je-sus se något av motvilja gentemot de besuttna, bara en varning för rikedomens faror. Kommentatorer säger, att vi inte kan finna predikan om fattigdomsideal hos Jesus. Gamla predikningar tar upp det faktum, att vi måste ha vår skatt i himmelen.

Liknelsen börjar målande med stor kontrast mellan de båda männens livssituation. Det, som är intressant, är, att den fattige får ett namn: Lazarus. Det kan ha en symbolisk betydelse, då namnet är det hebreiska Elasar, vilket betyder Gud hjälper. Den fortsätter med ännu en stor kontrast i dödsriket, men där situ-ationen är omkastad. Den rike ser Lazarus långt borta i Abrahams sköte, nya översättningen vid A:s sida. Nu får man inte här draga några slutsatser om hur Jesus tänkt sig tillvaron genast efter döden. Detta är en liknelse. Poängen kräver, att man genast blir varse omkastningen i männens ställning. Den judiska före-ställningen var, att änglar omger och bär den fromme genom dödens mörker till Abrahams sköte. Han blir på andra sidan mottagen av Israels store, helige stam-fader. Jag vet inte varför, men vissa kommentatorer tar även fram en tredje kon-trast: bilden av begravningen. Den rike får en hederlig begravning med gråters-kor, pompa och ståt. Detta var viktigt vid denna tid. Den fattige Lazarus får säkert inget av detta. Sida 3 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

Den rikes levnad hade varit ett liv i rikedomens bedrägeri, i sus och dus. Här är en varning för rikedomen; kanske inte i första hand till de rika, utan fastmer till dem, som avundades och hett åstundade rikedom. I världens ögon var den rike lycklig och avundsvärd, ur Guds synpunkt var det tvärt om. Den rike var en dåre, som festade sig rakt i fördärvet. Hans dåraktighet och tanklöshet visar sig däruti, att Abraham måste läxa upp honom och förklara, att han ligger som han bäddat.

Lazarus framställes inte som någon utomordentligt from man. Ändå får man inte falla i den fällan, att vi tror, att hans frälsning beror på att han var fattig. Han var naturligtvis av sin omgivning sedd som en nolla. Innebörden ligger i att vi måste se djupare än till det yttre. Vi kan inte bedöma en människa bara efter det, som vi ser utanpå.

Rikedomens bedräglighet har genom tiderna förklarats. Även rabbi-nerna före Jesus talade om detta. Vi vet, hur profeterna varnade. Vi skall alltså akta oss för framgångsteologiens tankar: tro rätt, lev rätt, så blir du frisk, rik och lycklig.

En predikant Fredrik Landahl (1832-1898, TD, kh Mariestad) vägval. Hon har två vägar att vandra på: Syndens väg till det mål, som kallas döden, och rättfärdighetens väg, som drager till det eviga livet. Enligt GT-ligt sätt att se, skulle Lazarus ha kunnat vara en ogudaktig man, som drabbades redan här i ti-den. Men hans slut visar på att icke så var fallet.

En intressant avslutning följer, då vi hör dialogen mellan Abraham och den rike. Den rike oroar sig för sina bröder. De lever naturligtvis på samma goda sätt som han med sina rikedomar utökade med arvet. Abraham förklarar, att de kan höra Guds Ord och Hans varningar varje sabbat i synagogan. I det här sammanhanget kan man fråga sig, hur den rike kommer på en sådan önskan. Den judiska läran säger, att innan Messias kommer skall Mose och Elias uppstå och förbereda Messias ankomst. Man menar nu, att här drar Jesus ett streck över denna uppfattning. Den siste förelöparen före Messias var Johannes Döparen.

Man har i synagogans gudstjänst allt, som behövs för att förstå och kunna gå vidare, då också vidare till Jesus som Messias är underförstått. Men Bibeln talar om dem, som ser men inte uppfattar, om dem, som hör men inte förstår. Nu får man inte dra predestinationsläran ut ur detta, att det skulle vara förutbestämt vilka som kommer att tro, liksom vilka, som inte kommer till tro. Det gäller för den enskilde att vilja tro. Herre, jag tror! Hjälp min otro!

Vilka lärdomar för vårt kristna liv, skall vi dra idag?

Överskriften är Gud eller världen. Ja, detta är den stora frågan, vilken mången går oberörd förbi. Vi ser ju tydligt av dagens text, att den dubbla ut-gången existerar, himmel eller helvete. Hur skall då den kristne förhålla sig, så hon kan vinna evig salighet? Denna text lär oss, att vi måste akta oss för Sida 4 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

rikedomens faror. Dock icke så, att rikedom i sig är förkastlig. Man kan även ställa sig den frågan, om det skulle bli bättre i världen, om allt delades lika. Så gjorde i någon mån de första kristna och så görs på sätt och vis i t.ex. kloster. Men i den allmänna världen? Nog skulle det väl bli så att vissa sparade och gnetade för att få mer, medan andra slösade bort allt. Sedan bleve det som förr, en del blir rika, andra har medelmåttigt och somliga är utfattiga. Kanske beskrivningen är lite förenklad, men ni förstår nog innebörden. Det viktiga är, att var och en handhar sina tillgångar på ett ansvarsfullt sätt och hjälper, där det behövs.

Nästa lärdom – hur viktigt det är med Guds Ord. Den rike mannens bröder hade synagogans gudstjänst med lärdomar från Lagen och profeterna. Så har vi våra gudstjänster med Bibelns undervisning, som alltså är livsviktig för vår själ. Här kommer, utan påtryckning, tanken, hur viktigt är inte detta, alltså måste jag försöka föra budskapet vidare, så att människor kommer till tro och besöker kyrkan för sin själs frälsning.

En sista synpunkt och fundering: skulle människor tro, om någon återkommer från andra sidan och varnar? Jag tror inte det. Vi har ju redan något liknande med dem, som haft näradödenupplevelser. Det finns dem, som sett lju-set på andra sidan, andra har mött Jesus, andra åter har mött tidigare avlidna. Inte blir det någon rusning till kyrkorna för det. En del rycker på axlarna. Några försöker vetenskapligt förklara med elektriska funktioner i hjärnan. Andra åter, förstås lite förundrade i början, men slutar snart tänka på dessa konstigheter.

Tron kan bara bygga på den grundsten, som redan är lagd: Jesus Kris-tus. Vi får se på fakta utom oss själva. Åskådarna har vittnat, det får vi lita på. Vi får be om Andens hjälp att kunna tro, även i tider av nöd eller vid vandring i öknen. Ett skall vi alltid minnas: Livet är orättvist, men Gud är kärleken!

Jag vill avsluta med några ord ur nämnde Lindahls personliga pre-dikoavslutning: Så har denne tjänaren idag å Herrens vägnar satt eder före vägen till döden och vägen till livet. En af dessa vägar hafwen I att välja, på båda kunnen I icke vandra på samma gång. Gud wille gärna se eder saliga, men då måsten I låta eder finna på rättfärdighetens wäg. Djäfwulen, wärl-den och köttet wilja hafwa eder på syndens wäg, som drager till döden. O, wäljen ej det sista! Amen. Sida 5 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Kanneljärvi uppgick till , vil-ket härmed tacksamt erkännes. Kollekten idag tillfaller vår koinonia. På onsdag firas mässa i 17:de veckan efter Tref. kl 1830 , som leds av undertecknad. Även nästa söndag predikar undertecknad.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i försam-lingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

Psalmer: 265: 1 – 2 Ingen hinner fram till den eviga ron som sig ej eldigt framtränger

688:- Saliga de, som hör Guds Ord

555:- På Gud och ej på eget råd vill jag min lycka bygga

262: 1 – 2 O sällhet stor, som Herren ger re´n här på denna jord!

262: 3 – 4 Bekymra er då inte mer för hem och dagligt bröd

240:-

59:- Med Gud och Hans vänskap, Hans Ande och Ord

Samt bröders gemenskap och nådenes bord

De osedda dagar vi möta med tröst,

Oss följer ju Herden

/: Oss följer ju Herden :/

Vi känna Hans röst. Sida 6 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

12:e sön. e. Tref.

Ingångspsalm 78

Psalm 284

Högmässa 12:te söndagen efter Trefaldighet den 19 augusti 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: 1 Mos. 1: 24-26. 2 Kor. 3: 4-8 + 17-18, Mark. 7: 31-37

Liturgisk färg: grön

Skriftetal

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi läser i dagens GT-liga text om skapelsen. Jag har lite svårt att koppla den till överskriften: Frihet i Kristus, men vi skall använda den i vårt skriftermål. Det är intressant att se, hur viktigt man i svensk liturgihistoria hela tiden ansett det vara med en ordentlig förberedelse och syndabekännelse inför Nattvarden. Ibland har boten nästan skymt glädje- och tacksägelsemotivet. Den gamla avslutningen, som jag brukar ha på skriftermålet, har funnits med sedan 1894.

Nåväl, idag konstaterar vi åter, att människan är skapad till Guds avbild. Hon skall råda över skapelsen. Det är ett stort ansvar, och här brister både den enskilda människa såväl som mänskligheten. I det här skriftermålet får vi först bekänna, att vi gör för litet för skapelsens väl. Vidare får vi bekänna, att vi inte alltid tänker på att vi är Guds avbild med allt, vad det innebär. Här kanske vi kan få in detta med frihet. Vi är skapade med fri vilja. Vi kan välja mellan gott och ont. Gud vill inte ha marionetter utan människor, som älska Honom av fri vilja. Vi bekänner då vidare, att vi ibland väljer fel, med vilje eller oförstånd.

Friheten blir en riktig frihet först, när vi tagit emot Jesus. Det är lätt att fastna under Lagen. Det blir en mekanisk efterlevnad av tvång utan glädje. Vi läser i Episteln: Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. … och där Herrens Ande är, där är frihet. Vi bekänner, att vi inte jämt låter Anden verka på oss. Hur definierar vi då frihet? H. G. von Schéele skriver: Att vara fri vill icke säga att förmå göra hvad som helst – i den meningen är icke ens Gud fri – utan med frihet i dess sanna bemärkelse förstås medvetandet att kunna handla i öfverensstämmelse med sitt eget väsens inre kraf utan hinder af några för detsamma främmande intryck. Ja, då gäller det verkligen att ha del av Guds Ande. Annars är sinnet inte fritt, utan står under egna uppfattningar, den allmänna meningen, människors förväntningar m.m. Här är ytterligare en bekännelse: Inte alltid ledd av Anden.

Vi skall även i detta skriftermål tacka, tacka för att Gud genom Sin Ande vill leda oss genom livet, vill ge oss förstånd, vill ge oss frihet och vill ge oss del av de eviga sanningarna, över vilka vi får storligen glädjas.  

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

O Du, som oss gifwit förmåga att höra

De toner som ljuda i luft och på jord!

O öppna i nåde ock själarnas öra

För kärlekens röst ur Ditt lefwande Ord!

Att icke de röster, som sorla i werlden

Och bjuda till jordiska fröjdernas ro,

Må willa wår ande till kärlek för flärden

Och draga oss bort ifrån barndomens tro.

Ack lär oss att bedja med hjertliga böner,

Och sjunga Din ära, all werldenes Far!

Du Fädren bönhörde, – bönhör deras Söner,

En Fader för alla förblif, som Du war!

Så skola på jorden Ditt namn wi lofsjunga,

Din kärlek beprisa med hjertelig fröjd;

Till dess wi en gång med en renare tunga

Få lofwa Dig evigt i himmelens höjd.

Amen. (J.a. Olin)

S:t Markus placerar berättelsen efter den om den syrisk-feniciska kvinnan. Här botar Jesus hennes dotter, trots att de båda inte tillhör gudsfolket. Texten visar emellertid på Jesu Messiasgärning, och i GT läser vi om framtiden.

Alla blev överväldigade… De närvarande åskådarna kände väl till framtidshoppet och löftena. I Salomos vishet kap. 10 berättas om visheten som de rättfärdigas räddare.  V 21: Ja, visheten gav röst åt de stumma och lät barnen tala rent. Hos Jes. 35: Han kommer själv för att rädda er. 5Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. 6Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Precis så här uppfattade naturligtvis folkmassan det skedda. Och alla blev överväldigade och sade: ”Allt han har gjort är bra…” Detta är en återklang av orden i Gen. 1:31: Gud såg, att allt, som Han hade gjort, var mycket gott.

Som rubrik över en predikan om det här skulle väl Andlig dövstumhet passa. Det är ju så också, att genom missbruk av tal och skrift blir orden utan mening; de blir stumma och utan makt att uträtta något. Ett vardagligt exempel av detta är berättelsen om pojken och vargen. Vi känner väl alla till den.  Pojken tyckte, att det var roligt, när människor förskräcktes, då han ropade: ”Vargen kommer”. Till slut brydde man sig inte, inte ens när vargen verkligen kom. En människa, som är känd för att ljuga, har svårt att bli trodd.

Här kan även dessa ord passa in: Det är inte de friska, som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare. Om icke Jesus hade ett ömmande hjärta för syndare, skulle de, som inte vill höra, icke få någon hjälp till omvändelse.

Vår andliga dövstumhet visa sig i vårt förhållande till nästan. Där visar det sig, om vi är lyhörda för vår nästas behov, och om vi kan tala rätt ord i rätt tid. Ett samtal kan trots många ord vara stumt. Men det gäller att skilja på samtal och samtal. Ett samtal om väder och vind, ditt och datt, kan vara ett försök till närmare kontakt. Lyhördhet är av nöden, då vårt förhållande till nästan är viktigt, eftersom vi skall vara vittnen om Jesus i världen och sprida kunskap om Guds kärlek.

Nils Bolander har skrivit lite om andlig dövstumhet. Det finns människor, som aldrig hör, vad andra egentligen säger. Det finns kristna, som vid andakten är fullt upptagna med egna tankar och funderingar. Det blir inte, som Samuel sade: Tala, Herre, Din tjänare hör, utan Hör, Herre, Din tjänare talar. Jag citerar: Så länge Guds Ord inte når fram till deras – alltså våra – hjärtan och verkar vilja och gärning, kan de heller inte tala till Gud och om Gud. De är andligt dövstumma. Andlig dövstumhet, det dubbellytet, lurar på oss litet var. Den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller. Jesus sade inte endast till Sina första lärjungar: I haven ju öron; hören I då icke? Han säger det också till oss. Hör vi till dessa, som hör Guds Ord, utan att höra det? Slut citat.

Vi måste se till att trons stora ord verkligen har en rätt och riktig betydelse för oss. Bolander berättar vidare om en medelålders man, som satt och gjorde upp räkningen med sitt liv, att han anförtrodde dagboken med följande ord: Det enda jag vet är detta: Mitt öde har stelnat… Mitt liv är i yttre mening slut. Det finns säkert många, som tänker så, när det är stopp på vidare karriär och större livsmål. Det blir tyst och stumt. Här måste Jesus få komma in och öppna ögon och öron. Då får vi framtidstro, framtidshopp och en ny syn på tingen. Vår tunga kan lösas till att tacka och lova Gud, till att sprida vidare vår upptäckt.

Jesus botar den döve och nästan stumme. Så vill Han också bota oss, så att vi verkligen hör, vad Guds Ord vill säga oss. Vi får icke stirra oss blinda på våra egna upplevelser. Vi måste höra Guds Ord och dess budskap. Vi skall titta på fakta utanför oss själva. Vi vet, att även Jesu motståndare var tvungna att erkänna, att under skedde.

Nu idag är det tid att åter vända om från egna upplevelser och iakttagelser till verkliga fakta om Herren Jesus för att få en stark tro på Honom.

Nu idag är det tid att åter vända om till den store läkaren, Herren Jesus, för att av Honom bli botad från den andliga dövstumheten.

Nu idag är det tid att åter vända om från egoism och egen bekvämlighet för att hjälpa våra medmänniskor och vittna om Herren Jesus.

Amen. 

Bön efter predikan:

Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till  Missionsprovinsen uppgick till         och i onsdags till Frälsningsarméns Skogsbo 71:-. Kollekten idag går till vår koinonia. På onsdag mässa i 12:te veckan efter Tref.  samt mässa på fredag, då vi firar S:t Bartolomeus. Dessa mässor och nästa söndags högmässa leds av biskopen. 

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen.

Trosbekännelsen

  

Psalmer:   78:-

  00

284:-

407: 1

407:  2-3

  92:-

  14:-

  

Psalm 92

10:e sön. e. Tref.

Predikan text: Luk. 19:41-47

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Vi skall börja med att se, vad man kan säga om vår evangelietext som sådan. Först ser vi, att S:t Lukas placerat händelsen efter folkskarornas hyllning av Jesus. Skildringen skiljer sig från S:t Markus´, då hyllningen här sker vid olivberget. Jag skulle åter vilja säga, att det är en styrka, att evangelierna inte är precis lika. Ty det skulle tyda på efterapning och en misstanke om myt-bildning och tillrättaläggande. När så Jesus kommer upp på berget, ser Han Je-rusalem ligga där borta på sina berg. Markustraditionen har här liknelsen om fikonträdet. S:t Lukas berättar, att Jesus gråter över staden. Denna berättelse finns bara här. Men Jesus nämner om Jerusalems förstöring på även andra stäl-len hos S:t Markus och S:t Lukas. Mark. 13: 1 – 2: När Han gick ut från templet, sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka ste-nar och vilka byggnader!” jesus svarade: ”du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.” Luk. 21: 5 När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade Han: ”allt detta soM ni ser – det skall komma en tid, då det inte lämnas sten på sten, utan allt bryts ner.” – 20 När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära.

En del tror, att berättelsen i vår text skulle ha utformats efter Jeru-salems fall år 70 e. Kr. Men det finns egentligen ingen anledning att uppfatta det så. Jesus skildrar allmänt en belägring. Han hade nog i Sitt minne, vad Han hört om oroligheterna i Galiléen vid upproret år 6 e. Kr., då romarna dränkte upprorsmakarna i blod. Skulle berättelsen tillkommit efter år 70, hade den sä-kert varit mer detaljerad.

Jesus gråter. Ja, detta kan vi ta som bevis på hans mänskliga sida. Den heliga staden står inför sin ödestimma. Hon tar inte emot sin Frälsare. Je-sus gråter inte över Sitt eget öde. Han gråter över stadens och Sitt folks öde.

Tänker man på dagens ämne och Jesu verop, torde dagens allvar stå klart. Akta på nådatiden!

Jesus gråter över Jerusalem!

Jerusalem borde ha vetat, vad dess frid, dess salighet och dess eviga välfärd tillhörde. Så många profeter hade förkunnat i staden. I Jer. 7 Sida 3 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

läser vi: Detta ord kom till Jeremia från Herren: Ställ dig i porten till Herrens hus. Där skall du ropa ut detta bud-skap: Hör Herrens ord, alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra era liv och era gärningar, så skall jag bo bland er på denna plats. Lita inte på lögner soM ”här är herrens teMpel, herrens tempel, Herrens tem-pel.”

Berättelsen om hur Jesus driver månglarna ut ur templet hör hemma här. Guds hus är ett hus för bättring och omvändelse. Så finns också i Gamla Testamentet domsprofetior. Vi läser vidare hos Jeremia: Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan och förböner och inte vädja till mig, jag kommer inte att lyssna på dig. Ser du inte, vad de gör i Judas städer och på Jerusalems ga-tor? Barnen samlar ved, fäderna tänder eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt Himladrottningen, och de utgjuter dryckesoffer åt andra gudar för att fört-reta mig. Men är det till förtret för mig? säger Herren. Är det inte till förtret för dem, till skam för dem själva? Där-för säger Herren Gud: Se, min vrede och mitt raseri skall välla ut över denna plats, över människor och djur, över markens träd och jordens frukt; den skall brinna utan att slockna.

Jesus gråter även över Kyrkan och oss!

Vi kan säga, att då Jesus grät över Jerusalem, grät Han över alla människors synd; först över Sitt eget folk, som förkastade Guds sände-bud och varningar. Det jordiska Jerusalem är en sinnebild av de flesta, som kal-lar sig för kristne i vår tid. Frälsaren har meddelat oss Sina välsignelser, i det att Han gav Sitt liv till ett evigt offer. Nu är vår dag för välsignelser och nåd. Under varje tidsålder har människorna haft sin nådedag full av ljus och välsignelser, en prövningstid, under vilken de kunnat bliva förlikta med Gud; men denna nåd är begränsad. Nåden förmanar människorna under många år, och de föraktar och förkastar den; men det kommer en tid, då nåden för sista gången varnar dem. Den vänligt inbjudande rösten förmanar inte längre syndare, och dess var-ningar och tillrättavisningar upphör. De ord, som Jesus talade på oljeberget, Sida 4 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

angå också vår tid. Han grät över de obotfärdige. Han har givit oss mycket ljus. Vår Frälsares innerliga kärlek har bragt tillrättavisningar, förmaningar och var-ningar till oss. Likasom templets förgård vanhelgades genom handel på Jesu tid, likaså har hjärtats tempel blivit besmittad av egenkärlek, världskärlek, ondska, missunsamhet och oheliga lidelser. Frälsaren sänder ett budskap, för att varna syndaren för fara och uppväcka hennes hjärta till ånger; men det emottages ofta såsom ett tomt prat. Många av dem, som utgiver sig för att vara gudfruk-tiga, är litet helgade av Guds Ande. Sanningens ljus förkastas av tusenden, eme-dan det medförer kors. Det är inte överensstämmande med deras handlingar eller med deras hjärtans naturliga böjelser. Guds profeter blev inte väl emot-tagna av det avfälliga Israel, emedan de uppenbarade folkets synder. Akab be-traktade Elias som en fiende, emedan profeten troget uppenbarade konungens hemliga synder. På samma sätt måste också Kristi tjänare i vår tid lida förakt och en dålig behandling, emedan de tillrättavisar folket för synd. Bibelns san-ning och kristlig religion måste kämpa mot en stark ström av moraliskt fördärv.

Vi kan säga, att Jesu tårar vittnar om vår andliga nöd. Vi måste lära oss, vad som hör till vårt andliga väl. Jesus bevekar oss idag genom Sina tårar att göra bättring. Genom Sitt utdrivande av månglarna i templet visar Han oss, hur Han vill, att vi skall göra rent hus i våra hjärtan.

Jesus vill rena Kyrkan och oss.

Enklast är väl att säga, att Jesus vill ha bort falska läror och egen-rättfärdighet från våra kyrkor och samfund. Det finns bara en Sanning: Herren Jesus är den ende Frälsaren. Det har smugit sig in olika mänskliga funderingar i kyrkornas trosliv. Där behövs reformation.

Jesus vill rena våra hjärtan och driva ut våra månglare. Han vill ta bort otro, som kan visa sig på många sätt; ett vanligt: Skulle Gud hava sagt … Viss vantro beror på missuppfattning och mänskligt tänkesätt. Alltså måste vi ständigt rannsaka oss inför Guds Ord, som är Sanning. Det finns också männi-skor, som upplever sin tro som svag. Visst upplever vi ofta, att vi ville vår tro skulle vara starkare. Själafienden kommer med tvivel och anfäktelser. Då gäller det att bedja: Herre, jag tror. Hjälp min otro!

Utdrivandet av synden ur hjärtat är nästa kapitel. Här finns verksyn-der och underlåtenhetssynder, uppsåtliga och ouppsåtliga. Även här fungerar för den gamla människan som försvar frågan: skulle gud hava sagt… Ibland drabbas människan av syndanöd. Hon finner så mycket mörkt i sitt hjärta. Hon vill göra rent hus. Men se, det är som att öppna vindsluckorna för att släppa in solen, när man skall städa. Ju mer man sopar och röjer, desto mer bråte och damm rivs upp. Städar vi i vårt hjärta, finner vi än mer synder och brott. Människan kan bli förtvivlad för mindre. Då finns bara en väg: förlåtelsen i Jesu blod. Där har vi vår enda räddning. Låt oss ha blicken fäst vid Sida 5 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Eller som det hette 1917: se på Jesus, trons hövding och fullkomnare! (Hebr. 12:2) Blodet från Jesus, Guds son, renar oss från all synd. (1 Joh. 1:7)

Jesu tårar vittnar om en förestående dom. Vi får inte glömma, att det finns en dubbel utgång: himmel eller helvete. Detta har så många glömt idag. Vi måste göra bättring, ty Gud, vår frälsare, vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. (! Tim. 2:3f.) Vi kan även säga: att Jesu tårar vittnar om att Han kan avlägsna denna dom genom Sitt frälsningsverk och Hans blod.

En J. A. Olin, som jag inte vet något om, har predikningar utgivna på Bonniers förlag 1857, han har skrivit, eller citerat, bl.a. följande rader:

Se Frälsarens heliga tårar

Som vittna om synder och nöd;

Hwad är som så djupt Honom sårar

Långt mer än den bittraste död?

Jo det, att än menniskor finnas

Som Herrans Guds kärlek ej minnas

Och skjuta bort nåden, Han bjöd.

Jerusalems fall må dig warna

Att slösa din nådedag bort:

Snart stunderna hän äro farna,

Den stund du har qwar, är så kort.

Jerusalems tempel förbrändes,

När hämnarens mordfackla tändes,

Och landet blef öde och torrt.

Må Herrans hemsökelse blifwa

I nåd en hemsökning ännu,

Att icke Hans hämnd måtte rifwa

Ditt heliga tempel i tu!

Drif ut ur ditt hjerta och sinne

Den ondska, som än bor derinne; – –

Men skynda dig: – stunden är nu!

Amen. Sida 6 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Alsike kloster blev ……….. Idag tillfaller den vår egen koinonia till dess utgifter. På måndag kl. 1300 blir det mässa med +Hans Martins. På onsdag blir det mässa kl. 1830 med +Göran, då vi minns S:t Lars. Nästa söndag predikar biskopskandidaten f Gunnar Andersson

Välönskan över församlingen:

Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, give era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

Psalmer: 402:- Hör, Gud ännu Sin nåd dig bjuder. Se, templets portar öppnar sig Men snart …

576:- Hjälp mig, Jesu, troget vandra På den väg Du anbefallt, Att som mig jag älskar andra

221: 1 Skynda till Jesus, Frälsaren kär. Se i Sitt Ord Han vägen oss lär

221: 2 – 3 Kom till Mig alla! Ljuder Hans röst. Han vill oss skänka glädje och tröst

92:- Kärlek av höjden värdes beskära. Lär oss att leva helt till Din ära.

47:- Säg, känner du det underbara Namnet, som till frälsning Gud oss gav,,

Vars lov har sjungits ut i hela världen, över varje land och hav?

Namnet framför andra namn är Jesus, Ej skönare på jorden fanns.

Ty intet annat namn kan giva frälsning, intet annat namn än Hans.

När alla andra namn en gång förbleknat står dock namnet Jesus kvar.

Dess purpurglans skall hela evigheten stråla lika underbar.

Namnet framför andra namn …

8:e söndagen e. Tref.

Predikan

Texterna idag kan ge anledning till flera funderingar. Först: Profetismen. Vi påminner oss åter, att profeterna hade sin givna plats i det gamla förbundet. Där fanns de alltså som en speciell grupp av Guds tjänare. De förmedlade Guds budskap till folket. De uppträdde vanligen vid de stora högtiderna, då folket var samlat, men de kunde också träda fram och tala när som helst.  Man rådfrågade ofta dessa heliga män. I 1Kon. 22 berättas om hur konungen i Juda, Josafat, for ner till Israels konung Ahab för att förmå honom att gå med i ett krig mot Aram. Israels konung rådfrågade mer än 400 profeter om Herrens vilja, hur han skulle göra. Profeterna svarade: ”Angrip staden! Herren skall låta den falla i kungens händer.”  På Josafats inrådan frågade man även en profet vid namn Mika ben Jimla, Mika Jimlas son. Han var verkligen en Herrens profet. Han ansågs av Israels konung för en olycksprofet. Han svarade nu och uttalade en olycksprofetia. Då man nu drog ut i strid uppfylldes denna olycksprofetia. Ahab ville inte lyssna till Herrens profet, då denne kom med obehagliga profetior.

På samma sätt är det med oss, som nu lever. Vi vill inte höra på sådana, som talar om dom och olycka.  Människor vill höra talas om Guds kärlek. Guds krav, Guds rättfärdighet, som kräver syndens straff, och Guds vrede vill man inte höra talas om. Så har Gud för många människor blivit en snäll gammal gubbe, vars bild ej stämmer överens med den bild, som ges i Bibeln. Så säger Herren om profeterna, som leder mitt folk vilse: De lovar fred och lycka bara de får något att tugga men förklarar krig mot alla, som inte stoppar något i gapet på dem. Därför:  Natt över er – och inga syner! Mörker – och inga spådomar! Solen skall gå ner för profeterna, dagen bli svart omkring dem.  Siarna får stå med skam, spåmännen blygas, alla måste dölja skägget, ty Gud svarar inte.

Det andra: Kyrkans och den kristnes ansvar. Jesus omtalas såsom Konung, Präst och Profet. Han hade alltså ett profetiskt uppdrag. Detta uppdrag är nu överfört till Kyrkan. Kyrkan får därför inte bara lova fred och lycka. Jag vill åter påminna oss om orden hos Profeten Hesekiel: (Kap. 3) Efter sju dagar kom Herrens ord till mig: Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig, skall du framföra min varning. Om jag säger till den gudlöse: ”Ditt straff är döden” och du inte har varnat honom eller avrått honom från onda gärningar för att rädda hans liv, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. Men om du varnat den gudlöse och han ändå inte upphör med sin ondska och sina onda gärningar, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv. Detta är väl i första hand riktat till prästerna, men alla är satta att vittna.

När vill Du då börja att söka den Gud,

Som snart skall Din Domare bliva?

När vill Du begynna att akta hans bud

Och rätt i Hans Ord Honom giva?

Nu är den behagliga tiden!

Så för det tredje: Textens djupare och övergripande innehåll. Hans Högvördighet Biskop Gärtner går i sin textutläggning till Uppenbarelseboken. Där talas om en trio, som samarbetar och utför det ondas verk.  Det är Satan, Antikrist och den falske profeten. Upp 16:13 Och jag såg, att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. De är demonandar och kan göra tecken. Mot denna trio står Kristus och de två vittnena, Upp 11:3 Och jag skall låta mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv.”  De två vittnena uppträder senare som en ny Mose och en ny Elias. De onda verkar hängivet för att locka människor att dyrka Antikrist. Jesus varnar för alla, som kommer med lögner, väcker falska förhoppningar, predikar falska läror eller vantolkar Jesu ord. Jesus visar nu, hur dessa falska budbärare lättast avslöjas: På deras frukt skall ni känna igen dem. Den, som menar sig tala i Guds Ande utan att äga den, den kan icke härma den lydnad, som bara den äger, som verkligen drives av den Helige Ande. Hyckleri, ulvar i fårakläder avslöjas. Livet, frukten avslöjar dem. Träd kan inte ljuga. När man smakar på frukten, känner man dess kvalitét. En sann profet, en sann lärjunge är den, som förverkligar Guds Ord. Den livshållningen är också avslöjande. På deras frukt skall ni känna igen dem. Här är det i positiv bemärkelse. Förutsättningen för att få vara kvar i Guds rike är en bestämd hållning: ett liv välbehagligt inför Herren, ett gott träd med god frukt. Rikets barn skall lyssna till Faderns vilja och följa den. Domen träffar till slut den, som inte bär god frukt.

För det fjärde och sista: risken med att leva – den dubbla utgången. Den dubbla utgången är en varning för varje dag. Det finns en risk i att leva: Man kan gå evigt förlorad. Herren öppnar inte Himmelrikets port för rop eller bekännelse med munnen. Man får visa och vilja sin tro. Bekännelsen till Jesus och arbetet för Honom kan dölja en vägran att göra den gudomliga viljan. Det kan vara stor skillnad mellan att höra och att göra. Det räcker inte att göra det lilla och sedan tro att allt är bra. Nej, Gud kräver allt.  I Bergspredikans slut kommer ett eko av detta: Matt 7:24 Den, som hör dessa mina ord och handlar efter dem, är som en klok man, som byggde sitt hus på berggrund. Hela livet måste vara inriktat på Faderns vilja, ty Hans fullkomlighet är den högsta förebilden för mänskligt handlande.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Open Doors blev              kr. Kollekten till   koinonian i onsdags blev 155:- Kollekten idag tillfaller också den vår koinonias kassa. På onsdag firar vi S:t Jakob vid mässan kl. 1830, ledd av mig. Nästa söndag predikar biskop Göran.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet. Amen

Psalmer: 488: 2 – 3 Låt Din Andes morgonstrimma Skina i vår mörka själ

656:- Visa mig, Herre, Din väg ://:, Jag vill vandra i Din sanning ://:

576:- Hjälp mig, Herre, troget vandra På den väg Du anbefallt. Att som mig jag älskar andra, Älskar Dig utöver allt.

276: 1 – 2 Herre, med kraft ifrån höjden bekläd mig. Jag är så kraftlös och svag i mig själv…

Stilla min törst med det levande vatten Varav ej världen det ringaste vet.

276: 3 – 4 Var mig ett värn emot synden och flärden, Var mig ett fäste, där trygg jag kan bo. …

Du är den flödande salighetsbrunnen, Du är den levande källan för mig. Du är min glädje – av Dig blev jag funnen. Allt jag behöver, det har jag i Dig.

  71:- Som spridda sädeskornen

403: 4 – 5 Giv oss, o Gud, Din Ande god, Som oss på vägen leder, Upplyser, styrker håg och mod Och så vår själ bereder, Att vi Ditt Ord kan rätt förstå Och oss därefter ställa så,

Att Ditt namn alltid helgas.

Vi prisar Dig, o Fader kär, Vi Dig, o Jesu, ärar, Och Dig, Guds Ande, Du som ger Oss tröst och är oss nära, Som det i varje tid har skett, Nu sker och i all evighet.

Vi sjunger därtill: Amen.

Ur förbönen:

Vi ber, Herre, för vårt land! Tillräkna oss inte våra synder! Hjälp dem, som kämpar mot eldens härjningar! Sänd oss regn till hjälp mot bränderna! Om detta ber vi till dig, Gud.

Herre, hör vår bön.

6:e söndagen e. Tref.

Psalm 534

Psalm 670

Psalm 576

Högmässa 6:e söndagen efter Trefaldighet 8 juli 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

1:a årgången GT Jes. 50: 4 – 5, Ep. Rom. 12: 16 – 21, Ev. Matt. 5: 20 – 26

Liturgisk färg: Grön

Skriftermål

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Denna dag har som överskrift: Efterföljelse, tidigare Kärlekens lag. Därför blir vårt ingångs- och skriftermåls ord: Men vi vet, att lagen är något gott, om man brukar den rätt. 1 Tim. 1: 8. S:t Paulus uppmanar här Timoteus att tillrättavisa lärare, som ville vara lagkloka, men inte riktigt förstod, vad de förfäktade. Aposteln skriver en hel del om lagen i Rom. 7. Vi ser synden, när vi omvänds och betraktar lagen. Lagen är god, då den driver oss till Jesus. I detta brev har S:t Paulus att göra med andra laggärningar: omskärelse, matförbud och reningslagar. Men dessa har Jesus befriat oss ifrån. Lagen är god, då den brukas rätt. Det är ju nu så, att inget är så gott, att inte människor kan fördärva det. Det är lätt att skriva syndakataloger och lägga bördor på människor. Kristus har befriat oss från lagens krav. Jag skulle vilja gå så långt – rätta mig om jag har fel- att nästan ingenting, bortsett från buden, är synd. Men allt kan bli till synd. Jag sade till mina konfirmander, att spela kort om pengar är inte synd, det kan förhöja spänningen; men om man spelar bort de pengar, som man behöver till familj, hyra och annat, då är det synd. Att dansa är inte synd; men går man ut för att få en träff för natten, då är det synd. Exemplen kan göras många.

Jesus har gett oss en ny lag: att älska våra medmänniskor. Ja, även den kan missbrukas för att framhäva hur from jag är. Därföre måste vi överlämna oss helt i Jesu frälsarehänder och ge Honom vårt hjärta. Annars kan vi inte följa Honom efter och leva efter Kärlekens lag. Vi bekänner då idag särskilt,

att vi inte alltid lever kärleksfullt,

att vi så gärna vill gradera synden,

att vi därför så gärna ser oss själva som så mycket bättre än andra.

Ja,så är då Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

  

Predikan

In nomine …

Jag säger er, att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket.

Rättfärdigheten skall synas utanpå. Stil och leverne. Vi människor bländas av sådant. 1 Sam. 16: 6 När de kom dit, och Samuel såg Eliav, tänkte han: ”Här inför Herren står nu Hans smorde.” Till och med profeten Samuel bländades av utvärtes prakt, storhet och utseende. Även idag finner man, att den världsliga människan har en överdriven uppfattning av allt utvärtes. Ofta även vi. Men Herren ser till hjärtat. Vi fortsätter i texten: Men Herren sade till Samuel: ”Fäst dig inte vid hans utseende och hans resliga gestalt – honom har Jag förkastat. Herren ser med andra ögon än människor: människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.”

Vi säger då först, att det finns en rättfärdighet inför människor.

Detta är en rättfärdighet inför människor. Funnes den hos alla, skulle brottsligheten och mycket annat ont försvinna. Vi kan dock säga, att, eftersom den i stort fungerar, att umgänget mellan människor löper friktionsfritt. Det är ju ett iakttagande av den borgerliga lagen, som är till för människors bästa. Tyvärr finns även bland människor ett slags fariséisk, förlåt uttrycket, rättfärdighet inför människor föranledd av strängt iakttagande av gruppens föreskrifter för att få kallas kristen. Sådan lagiskhet kan skapa mycket olyckliga människor.

Det här med ordval är invecklat. Om jag säger fariseisk, så vet de flesta, vad jag menar. Jag behöver inte förklara med många ord. Samtidigt är ordet missvisande, då fariséerna var mycket fromma män, även om de tolkat en del av läran fel. Någon har sagt: Vi får icke glömma, att ordet farisé vid den tiden hade en god klang, ungefär som rättsinnig, troende och fosterländsk i våra dagar.

Rättfärdigheten inför människor skapar nöjda och egenrättfärdiga människor. Det blir också människor, som är lyhörda för den allmänna opinionen – vilka åsikter gäller idag? Det blir en slags självgodhet för att bli sedd och omtyckt av så många som möjligt. Man tror sig leva ett rättskaffens liv.

Sedan säger vi, att det finns en rättfärdighet inför Gud.  Den rättfärdigheten är av nåd. Det är en gåva från Gud, men den kan inte mottagas av vem som helst. Den kan bara tas emot av den, som genom den Helige Ande kommit in i andens fattigdom och lärt känna sin andliga vanmakt. Den människan hungrar och törstar efter rättfärdighet, och den är inte en rättfärdighet inför människor. Den världsliga människan kan varken uppskatta eller förstå önskan om syndernas förlåtelse, ett nytt sinnelag eller ett nådeshungrande hjärta.

Rättfärdigheten inför Gud är en invärtes rättfärdighet. Den börjar med en förändrad inställning till Gud, det vi kallar tro. När denna tro visar sig i goda gärningar, uppskattas den av världsmänniskan, som sporrad därav, dock utan tro, försöker göra än fler goda gärningar. Tron är viktig, eftersom den omskapar och föder oss på nytt genom Guds Ande, dödar den gamle Adam i oss och gör oss till helt nya människor i hjärta, håg, sinne och alla gärningar, till vilka vi drivs av den Helige Ande. Tron skall vara en tillförsikt och kännedom om Guds nåd, som gör oss glada, frimodiga och väl till mods. Tron är något levande, verksamt och mäktigt. Därför är det möjligt för den omvända människan att göra goda gärningar utan tvång, allt framsprunget ur vissheten om Guds kärleksrika nåd. Gärningarna görs av kärlek som ett slags tack till Gud för Hans nåd. Därför skulle man kunna säga, att det är omöjligt att skilja gärningarna från tron, lika omöjligt, har någon sagt, som att skilja ljus och värme från elden. När vi söker oss till Gud och försöker leva i tro, ger Han oss rättfärdigheten. Den tillräknas oss i kraft av Jesu frälsaregärning.

Rättfärdigheten inför Gud skall göra oss tacksamma och ödmjuka samt ger oss evig salighet. Denna gåva gör oss fria från lagiskheten. Bergspredikan, från vilken vår text är hämtad, har ibland tolkats som en ny lag gällande de kristna. Men den kristna människan är fri, fri från lagen. S:t Paulus säger i Rom. 7: 6 Men nu har vi blivit fria från lagen, sedan vi dött bort från det, som höll oss bundna, och kan tjäna på ett nytt sätt, med vår ande, och inte på det gamla, efter bokstaven. samt i

Gal 2:19

Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud.

Det här är invecklat. Vi är inte längre bundna av lagens bud, men vi har föreskrifterna i Bergspredikan. Biskop Görans pappa varnar för att komma in i en ny lagiskhet. Bergspredikan hänger ihop med Jesu hela verksamhet. Jesus vill visa på hur det blir, när Gudsriket stormar fram. Då blir Guds vilja normerande och omfattar hela människan. Bergspredikans bud blir exempel på hur den människa lever, som dragits in i Gudsrikets sfär. Han menar, att här skall Gudsviljans väldiga dynamik visa sig, något som inte kan fångas i regler. Det är inte fråga om skärpning av gamla bud utan om en helt ny livsstil. I denna livsstil är huvudordet: Kärlek.

Går vi till slutet av dagens text, ser vi exempel på denna nya livsstil. Det inre blir viktigare än det yttre. Det skall finnas ett bevis för den inneboende kärleken. Så de tre orden, som verkar som en stegring: blir vred – okvädar – förbannar. Men vi konstaterar ju, att vi inte kan gradera synden. Om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt. Vi har i texten ett orientaliskt uttryckssätt från den här tiden, användandet av tre olika uttryck för samma sak. Vad Jesus vill ha sagt är en enda sak: Den, som vredgas på sin nästa, är en mördare och får mördarens dom. Prosten Erik Beijer skriver: Vi står inför den absoluta kärleken. … Det är inte fråga om en lagparagraf men om en slagruta för livet. Lever jag så?

Wallin säger inför denna text, att vi skall möta vår medmänniska så, som om det vore sista gången, som vi såge henne. Och det innebär ju, att vi måste ha allt klart med varandra.

Huvudinnehållet i allt detta blir, att vi skall ge vårt hjärta i efterföljelsen. Gör vi så, tar Herren sig an vårt hjärta, hjälper oss att omforma det i vandringen på helgelsens väg. Han hjälper oss till en sinnes- och livsförändring, till Guds ära och medmänniskans väl. Han rättfärdiggör oss, så att vi får den förtjänst, som vi behöver inför Gud. Men det är inte en förtjänst, som vi skaffat oss själva. Det är Jesu förtjänst, som ges oss. Låt oss alltid leva i tro, så att vi efter ett liv i Jesu efterföljd får del av Hans förtjänst – ett evigt liv i salighet.

AMEN        

Bön efter predikan: 

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen

Pålysningar:

Kollekten till Kanneljärvi förra söndagen blev            i måndags till Frälsningsarméns Skogsbo 155:- samt i onsdags till koinonian 160:- Den kollekt, som insamlas idag, tillfaller också den vår egen församling. På onsdag firas veckomässa i 6:te veckan efter Trefaldighet. Den och nästa söndags högmässa leds av +Göran.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer 534: 1 – 2

670:-

576:-

258: 4

258: 5 – 7

  71:-

261:-

Psalm 258

Psalm 71

Psalm 261

Postludium

 

5:e söndagen e. Tref.

Psalm 369

Psalm 93

Högmässopredikan Apostladagen den 1 juli 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: GT 1 Mos. 12: 1 – 4, Ep. 1 Tim. 1: 12 – 17, Ev. Luk. 5: 1 – 11

Liturgisk färg röd.

Inledning

P: Välsignad är Herren vår Gud, Fader, Son och helig Ande, nu och alltid och i evighet. Amen.

Salutation

Oremus: Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kom-

mer till oss, må i oss finna en beredd boning. Amen.

Skriftetal

Apostladagen har uppkommit efter Petri och Pauli dag, som infaller den 29 juni och har firats sedan mitten av 200-t. Vi firar ånyo denna dag i vår koinonia. Det var från början en stor högtid i Rom, då biskoparna kom dit för att fira den tillsammans med påven. Den behölls som helgdag på rätt datum i Sverige efter reformationen till den stora helgdöden 1772. Överskriften var tidigare ”Lärjungaskapet”. I nya Evangelie-boken, som vi inte använder, är rubriken ”Sänd mig”. Jag vet inte, vad man skall säga om detta byte. Visst måste det vara så, att vi firar helgonens och andra framstående människors minne så att säga i första hand för att se, vad vi kan lära oss. Man kan ju också säga, att det är skillnad på att vara kallad till lärjunge och att som lärjunge vilja bli använd av Gud.

Som inledning idag, skall vi pröva oss inför ord i Psalmen 65:

Lovsång tillkommer Dig, o Gud, på Sion. Vi infriar våra löften till Dig, Du som hör bön. Till Dig kommer alla människor för att be-känna sina synder. När vår skuld blir oss för tung, förlåter du oss. Lycklig den utvalde, som får komma Dig nära och vara på Dina förgårdar. Vi mättas av det goda i Ditt hus, av det heliga i Ditt tempel. Förunderligt svarar Du oss och ger seger, Gud, Du som räd-dar oss, Du tillflykt för hela jorden och de fjärran haven, Du som reste bergen med Din styrka, rustad med kraft, Du som stillade havets brus, vågornas brus och folkens larm! De, som bor vid jor-dens ändar, står häpna inför Dina mäktiga gärningar, öster och väster fyller Du med jubel. Du tar Dig an jorden och ger den regn, Du gör den bördig och rik. Guds flod är full av vatten. Du får sä-den att växa, Du sörjer för jorden. Du vattnar åkerns fåror och jämnar ut dess tiltor. Med regnskurar gör du jorden mjuk, Du väl-signar det, som växer. Du kröner året med goda gåvor, där Du går fram, gror feta skördar. Ödemarkens beten frodas, höjderna klär sig i jubel. Ängarna smyckas av fårhjordar och dalarna höljer sig i säd. Allt är jubel och sång. Detta är mer av en jubelpsalm. Men vi kan ha den som förberedelse; vi får tänka på vad Gud ger oss. Tackar vi av hjärtat för det? Infriar vi våra löften till Gud? Vi får glädjas över godheten hos den Gud, som vi tjänar; Han som förlåter och upprättar. Vi har ansvar för att det blir, som det står: De, som bor vid jordens ändar, står häpna inför Dina mäktiga gärningar. Vem skall vittna om dem, om inte vi gör det?

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder sig till deras bön.

Låt oss därför trösteligen gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Psalmer: 369: 1 – 2 Med pelarstoder tolv Står Herrens helga kyrka

666:- Guds tjänare skall se Hans ansikte, Och Hans namn skall stå tecknat på deras pannor

93:- Jesus, Guds Son, träd in i denna skara. Oss med Din Ande hägna och bevara

79: 1 – 3 Gud är mitt ibland oss. Låt oss nederfalla Och Hans höga namn åkalla

79: 4 – 7 Majestät i höjden, kunde jag Dig prisa och mitt hjärtas kärlek visa

71:- Som spridda sädeskornen Från när och fjärran fält Församlats och i brödet till ett

1: 1 – 4 Gud, vår Gud, vi lovar Dig, vi bekänner Dig, o Herre, Dig som är till evig tid

Tillber ändlighetens släkten. Hela jorden, hav och land, Ärar, Fader vår, Ditt namn

Kerubim och serafim, Änglar, makter sjunger evigt, Ropar utan rast till Dig:

Helig är Du, helig, helig, Himlar, jord och allt, som är Lovar, Gud, Ditt majestät.

Skyn av vittnen lovar Dig: Trons profeter och apostlar, Himlaskaran klädd i vitt

Ur bedrövelsen förlossad. Dig bekänner fröjdefullt Kyrkan hela jorden runt.

Dig, vår Fader, stor i nåd, Ofattbar i makt och ära, Och Din sanne ende Son,

Tillbedd intill jordens ändar, och Din Ande, Hjälparen, Sänd till oss från himmelen.

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Gudstjänstfirande församling!

Dagens tre texter ger oss fräsningshistorien. I den Gt-liga texten berättar om Abrahams utväljande. De andra texterna berättar om frälsningsverket genom Jesus och kallelsen av lärjungar för att föra budskapet vidare. De tre första söndagarna efter Trefaldighet kan benämnas Kallelsens söndagar. Först kallelsen genom dopet, sedan kallelsen till Guds rike och vilka kallas: Publikaner, syndare, förlorade.

Vi börjar med att betänka, att alla människor genom syndafallet är förlo-rade och i avsaknad av frälsningen. Det är därför som Herren ständigt kallar människan att följa honom. Vårt hjärta är oroligt, till dess det funnit ro i Dig. Ge-nom Kyrkan kallar Gud oss, innan vi själva något förstår eller förmår, i det Heliga Do-pet.

I texten på Petri och Pauli dag läser vi i Matt. 16: Och Jag säger dig, att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall Jag bygga Min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden, skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden, skall vara löst i himlen. Då kan vi alltså säga, att Jesu lärjungar vet, att Kyrkan är instif-tad av Jesus till vår hjälp och vårt stöd. I Kyrkan får vi sätta oss vid Jesu fötter och lyssna till Honom. Vi får lägga allt i Hans händer och förlita oss på Hans löften. Där har Han insatt prästerna i det heliga prästämbetet för att leda och stödja hjorden. Detta för att där inte skall råda oordning. Därtill har prästen som sin särskilda uppgift att handha de heliga handlingarna och sakramenten. Här har vi Kyrkans viktiga botinstru-ment. En syndaförlåtelse skall föregås av hjärtats förkrosselse och munnens bekän-nelse samt efterföljas av gottgörelse. Bikten är alltså inte ett tvång men en gåva. In-tressant kan vara att konstatera, att i katolska länder är vissa psykiska besvär mindre. Människor har haft tillfälle att tala med någon, i dessa fall en präst, om sina problem och inte behövt bära på dem ensam.

Evangeliet handlar om kallelsen, då speciellt Petri kallelse. Som jag alltid brukar säga: Texterna i Bibeln har flera bottnar. Förmodligen kommer vi aldrig att kunna förstå och utforska allt. Här skall vi söka upptäcka vad som sker i det som synes ske. Det är alltså också i dagens Evangelium ett stycke profetiskt handlande av Jesus. Han visar med fiskafänget, att lärjungarna skall gå ut som människofiskare för att föra människor till Gudsriket. Sedan skall dessa gå ut och fånga in nya lärjungar o.s.v. till ti-dens slut.

Ibland är det så mycket man vill ha sagt som förkunnare. Kan åhörarna hänga med i tankegångarna? En svår fråga för prästen. I stället för att bli mångordig tänkte jag ta upp några punkter, som Ni kan meditera över.

Jesus befaller – Simon Petrus lyder. Det ger resultat.

Jesus utför ett profetiskt handlande – lärjungarna skall bli männi- skofis-kare.

När en människa möter den Helige eller det heliga, blir hon förskräckt. Hur hon handlar sedan är avgörande.

Att följa Jesus medför välsignelse, men också mycket arbete och ansvar.

Vi säger så: Jesu lärjungar vittnar om sin tro i ord och gärning. Om detta allas vårt uppdrag talar vi ofta. En sann lärjunge skall vara inspirerad av Guds kärlek till att leva ett kärleksfullt liv i förhållandet till nästan. Hon gör det, därför att Gud vill det och vår nästa behöver det. Jesu sanna lärjungar vet, att det kan krävas av dem att med döden vittna om sin tro. Så var det med apostlarna Petri och Pauli martyrium i Rom, vilkas minne vi firar idag. Att vara en sann Jesu lär-junge kan leda till martyrium. Detta är det allvarliga i lärjungaskapet. Trots Djävu-lens och världens motstånd måste det viktiga och glada budskapet om Jesus som Messias, den levande Gudens Son, föras vidare med alla medel till alla folkslag och alla människor.

Vi ser i texten från fredagen, att Petrus genom Anden fått insikt i den sanningen, att Jesus är Messias, den levande Gudens Son. Jesus säger: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenba-rat detta för dig, utan Min Fader i himlen.” Det betyder, att den män-niska, som av hjärtat tror och bekänner den stora Sanningen, att Jesus är den le-vande Guden Son, är salig redan här. Vilket härligt budskap till oss! En diktare skri-ver om den troende:

Ej världens stormar honom bry;

Han har en hamn, dit han kan fly,

Som evig trygghet skänker.

Vi skall vittna!. Liksom fiskarena kastar ut sina nät för att fånga fiskar, så skall vi denna tids lärjungar kasta ut nät för att fånga in människor till Guds rike. Vilket nät skall då användas? Jo, evangeliet i all dess enkelhet och kraft. Somliga lägger ut det, men håller inte fast det. Det betyder, att de anstränger sig för att fånga så många som möjligt, men släpper därvid nätet. Man förlorar evangeliet. Kyrkan – församlingen växer sig stor, men hon växer inte inåt. Andra håller för hårt i nätet. I sin omtanke om evangelii sanna lära blir evangeliet liksom en inlåst skatt, när man inte vill finna nya vägar att nå ut med budskapet.

Vi får inte glömma, att det finna en annan människofiskare. Själafienden som på alla sätt söker fånga människor. Ett sätt kan vara genom nya idéer eller rörel-ser, som växer fram. Genast är Själafienden där för att försöka förföra. Var är de kristna? Någon har sagt, att de är lata och tröga och har kommit först då det är för sent. Samme författare vill i sammanhanget påminna om en finsk vredgad officer, som sade till sina mannar: Nu haven I gått som paddor, nu bleven I efter igen!

Att vara människofiskare fordrar mycket av oss. Det kräver tro och gemen-skap med Jesus. När man arbetat länge utan resultat, kan man bli missmodig. Det kan vara ett sätt att göra människan ödmjuk. Hes 16

Slutligen måste en lärjunge och människofiskare lära sig att försaka. Ordet försaka tolkas i världen oftast som något ont. Man måste offra lite av

sin egen bekvämlighet, lust eller pengar. Vår värld idag präglas alltmer av tanken på egennyttan. Allt jag gör, gör jag för min egen skull. Psalmisten utbrister i 73:dje psalmen: 25 Äger jag Dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, Han är min klippa för evigt. Vi skall leva det för-dolda livet i Kristus i den mystiska föreningen med Honom. Då behöver vi inte rädas någon försakelse eller något offer. Den naturliga människan räds detta och söker undvika alla former av offer. Hon lever bara i nuet. Alla hennes tankar är fästade vid jorden. Där vill hon äga, förlusta sig och mät-tas av glädje. Hon kan inte tänka sig mista något eller inskränka på något. Hon väntar bara på att få skörda. Om så missväxt inträffar, blir hon förtviv-lad eller upprorisk. Men vi kan ingenting ta med oss, dit vi går. Allt skördas av förgängelsen. Det han inte får, det tar han.

En kristen försakelse äger inget val. Världsmänniskan försöker välja och vraka. Den kristne försöker förlita sig på Herren och följa Hans vilja. En kristen frågar inte så ofta eller borde kanske inte fråga så ofta: Varför? I stället borde vi tänka: Här vill Gud ha mig, här måste jag vara och försöka göra det, som blir mig ålagt och tåla det, som blir mig pålagt. En kristen för-sakelse fordrar heller ingen lön. Här finns inte egennyttan. Här finns bara kärleken till Gud och medmänniskan.

A M E N.

Psalm 79

Psalm 71

Slutpsalm 1

Postludium