Kategoriarkiv: Kh Hans-Åke Holmström

2:a sön i Advent

Psalm 107

Psalm 661

Psalm 424

Högmässa 2:ra söndagen i Advent den 8 december 2019

Texter: Jer. 23: 19 – 20, Jak. 5: 7 – 10, Luk. 17: 20 – 30

Liturgisk färg: blå/violett

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Skriftetal

Vi läser i 2 Petri brev 1:19 Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Ge akt på det profetorden! Detta ord tar vi till oss idag, då vi förbereder oss för firandet av Jesu födelse. De var ju vägröjare för Herren Jesus. I gamla Evangelieboken var Tredje advent tillägnad vägröjarna. I vår har nu texterna koncentrerats till Johannes Döparen. Därför påminner vi oss, i detta skriftermål, profeternas budskap. Jeremia skriver i 22:29 Land, land, land, hör Herrens ord! Hör herrens ord! Vi får genom dem kallelse att vända om och göra bättring inför Herrens ankomst. I alla tider har människor väntat på Herren, väntat på bönesvar, väntat på Hans hjälp, väntat på Hans återkomst. Vi läser i Ps 130: 5f. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra Hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen. Vi väntar Herrens närhet här och nu. Vi skall även se framåt och förlita oss på Guds löften. Att våga tro är, har någon sagt, som att stå vid kanten av ett stup och höra någon ropa: ”Hoppa, jag tar emot dig!”

Så får vi idag bekänna, förutom våra synder och underlåtelser, bekänna vår bristande tro på Guds närhet och vår brist på nära stunder med Herren Jesus, och att vi behöver hjälp för att ta emot Jesus och Guds rike i våra hjärtan.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Gudstjänstfirande församling!

Studerandet av gamla postillor ger vid handen, att man denna dag talat över frågan: När kommer Herren? I väntan på Honom skall vi bedja och vaka. Vi måste vara beredda, då det kommer att gå en dom över kyrkan. Hennes reningstid såsom genom eld är inne. Agnarna skall skiljas från vetet. Det sägs då, att ömkligheten skall uppenbaras; vilka namnkristne; vilka överlöpare! Den sammansmultna skaran av Herrens trogna skall förfäras. Men då nalkas deras förlossning: Herren kommer. Han kommer då ännu icke för att döma utan för att segra. När Hans Kyrka syntes död och begraven, skall hon uppstå i seger.

En kommentar betonar, hur viktig predikan är, när det gäller tillfällighetsbesökare. Hur går det för den, som upplevde 1:a Advent positivt och nu vill se, om det här är något för henne? Det gäller nog också för den kristne, som vill vittna, att betänka dagens människors dåliga kunskaper om kristen tro. Dagens tre texter är allvarliga och delvis svåra.

Wallin tar fram 2 Petri brev 3: 11 f. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag …

Vi förmanas, att icke fästa oss för mycket vid det jordiska. Vi skall söka Guds Rike. Vi skall här på jorden ha en stilla hjärtats överlåtelse genomgå de prövningar och prov, som föreläggs oss. Sedan skall vi med en helig själens upplyftande från gruset komma till den nya himmelen och den nya jorden – en himmel utan moln, en jord utan synd.

Min själ går fri ur dödens dal,

Der bojan man begrafver;

I himlen, bland de trognes tal,

Umgängelse hon hafver.

Säll den, som är i Herrans hand!

Säll den, som hem till fridens land

Från lifvets stormar hunnit!

Denna dag talar allvarsord till oss, så att vi verkligen söker det Rike, som kommer. Så har kyrkan satt ihop detta: 1:a Advent med ljus och fröjd och 2:ra Advent med domsallvaret. Man kan tala om mitt Advent och Kristi Advent. Mitt advent blir det, om jag bara följer med i ljuset och glädjen – ljuvliga känslor. Kristi Advent blir det, då jag låter Kristus komma till mig och leda mig till bättring. Blott det hjärta, som låter sig böjas och dömas, blott det blir hugsvalat och upprättat. Vi får minnas Lasse Lucidors psalm:

Domen fruktar jag väl stort,

Efter det jag illa gjort,

Men den trösten jag ej glömmer,

Att min broder Jesus dömer.

Hinder för Kristi Advent är de dagliga omsorgerna, som på Noas och Lots tid. Ett annat hinder är svärmerier. Falska profeter skall framträda och framträder. Men så kommer icke Guds rike. ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt, att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

Man kan slå ihop bilderna av Lot och Noa. Då kan man först säga:

  1. Fly ut från syndens Sodom.

Lot bodde i Sodom. På många sätt var det som överallt annars. Man

åt och drack. Arbetade och planerade; som livet vanligtvis är. Men där var det också så, att man levde i lastbarhet och ogudaktighet. Sådant sker även i denna dag. Men synd är inte bara att leva så, som man gjorde i Sodom. Den värsta synden och syndens upphov och rot är, att vända sig bort från Herren och Hans vilja. Man tar inte Guds Ord på allvar liksom Lots mågar. När de fick varningen, trodde de, att Lot skämtade. Då tar man inte Herrens Ord på allvar eller bekymrar sig om sitt eviga väl. Herren vill emellertid inte, att någon skall förgås. Fly från synden och se framåt, inte bakåt, som Lots hustru gjorde. Herrens änglar är med dig. Frågan inställer sig dock: Vart skall jag fly? Jo,

  1. Skynda in i frälsningens ark.

Där är du säker. Då Gud beslöt, att utplåna allt på jorden för

Mänskornas ondskas skulle, ville Han skona den rättfärdige Noa och hans släkt. Inom parentes kan vi kalla dessa för en rest. Tanken på en rest av människor, som blir räddade, finns på många ställen. – När vattnet kom, var de säkra i arken. I vattnet dödades alla andra. Syndens lön är alltjämt döden, framför allt den eviga döden, där människan för alltid skiljs från Herren Zebaoth.

Skillnaden mellan oss och Noa är det faktum, att vi inte kan bygga frälsningens ark. Den har byggts åt oss av Herren Jesus. Hans blod räddar oss.

  1. Då är du trygg, när Människosonens dag kommer.

Jesus säger, att det kommer en dag, då Människosonen skall

uppenbaras. Han visar Sin makt och härlighet. Han kommer att veta allt om alla. Då dömer Han med den fullkomliga rättfärdigheten. Hans dom kan ingen överklaga. Men vi tror, att den blir mild och rättvis. Den dagen är det för sent att skynda till frälsningens ark. Vår önskan måste bli, att denna adventstid blir en Kristi Advent, då Herren Jesus får komma in i mitt hjärta, leda mig till bot och bättring. Jag sade i början: Blott det hjärta, som låter sig böjas och dömas, blott det blir hugsvalat och upprättat.

Må så vår adventstid bli en välsignad tid, när vi söker Herren Jesus och Hans gemenskap i Ordet och Sakramenten. En tid med bot och bättring. Att möta Herren i det lilla Jesusbarnet blir på det sättet en stor högtid till välsignelse.

Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till vår församling blev Kr. Idag tar vi upp kollekt till Östanbäcks kloster. På onsdag minns vi Jungfru Marie utkorelse i mässan kl. 1830, ledd av undertecknad. Inget bibelstudium. Det tas upp i början av nästa år. Nästa söndag predikar f Kåre.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud helge Er helt igenom och bevare Er hela och oskadda, när vår Herre Jesus Kristus kommer!

Trosbekännelsen

Psalmer: 107: 4

661:-

424:-

422: 1 – 2

422: 3 – 5

39:-

109:-

Psalm 422

Psalm 39

Psalm 109

Postludium

 

 

Domssöndagen

 

Psalm 315

Psalm 317

Högmässa Domssöndagen den 24 november 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Skriftetal

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi firar idag Domssöndagen. Studerar vi kyrkoårets utveckling i Sverige, finner vi, att först 1628 får vi en avslutning av året med texterna om jungfrurna och yttersta domen. Kyrkolagen 1686 föreskriver, att man på söndagen före 1:a Advent skall predika över skildringen i Matt. 25 om Yttersta Domen. Men först 1921 införs namnet på den sista söndagen såsom Domssöndagen. Och 1942 kommer namnet söndagen före domssöndagen; alltså slutar vårt kyrkoår med allvarliga temata. Redan innan kyrkoåret fått en fast form, fanns dock där samma övensstämmelse mellan söndagarna med texter om Jesu ankomst och Jesu återkomst.

Ett lämpligt ingångsord på en dag som denna, då vi skall betrakta domen, är väl: Att dölja sina brott ger ingen framgång, den, som bekänner och ångrar sig, blir benådad. Ords. 28:13. Vid skriftermål kan det vara bra med en spegel att rannsaka sig inför, några frågor att ställa sig inför. För visst kan det i förstone, när vi betraktar de tio budorden, se ut som om vi vore ganska syndfria. Men då vi tänker efter och betraktar oss i ljuset av Lagens sammanfattning i det dubbla kärleksbudet, ser det annorlunda ut.

Vi kan så börja med att bekänna vår bristande bibelläsning. Psalmisten sjunger: Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min väg. (109)

Ytterligare några ord att rannsaka sig inför:

Älska varandra så, som Jag har älskat er.

Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon.

Älska era ovänner – Saliga de, som håller fred.

Döm inte, så skall ni inte bli dömda.

Ni är jordens salt.

Var fullkomliga.

Låt oss alltså bekänna våra synder och be om kraft att vandra vidare på helgelsens väg, så sägande:

Predikan

In nomine…

Gudstjänstfirande församling!

Idag firar vi kyrkoårets sista söndag. Vi har under ett år fått följa Jesus på Hans vandringar och lyssna till Hans undervisning. Idag får vi besinna oss och begrunda, vad vi hört. Denna dag har ett allvarligt tema: domen. Vi talar så mycket om den gode och kärleksfulle Guden, att vi glömmer en sida av Honom. Han är även den fruktansvärde – i ordets gamla betydelse: värd att frukta och vörda – den fruktansvärde Guden. Vi måste böja oss i vördnad inför Hans gudomliga Majestät. Behövs det någon dom, frågar sig nog en del människor. Ja, då människan inte är bara god innerst inne. Alltsedan syndafallet är människan född med arvsynden. Katekesen säger: Vad är arvsynd? Arvsynd är det medfödda fördärvet i vår natur, vilket gör oss benägna till det onda och oförmögna till det goda. Vi brukar också säga, att det innebär, att vi är födda utan fruktan för Gud, utan tillit till Gud och med ond begärelse. Herren är den Helige, Rene. Han kan icke tåla någon synd. Katekesen säger: Herren vår Gud kallar Sig en nitälskande Gud, då Han för Sin rättfärdighets skull måste straffa synden, och ingen syndare kan avvända eller undfly Hans straff. Vi vill helst inte höra om evig förtappelse, så genast kommer Själafienden för att döva samvetet, så att han ostört kan arbeta mot Guds verk. Vi läser om honom i 1 Petri brev 5:8 Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Han försöker intala människan, att Guds kärlek måste kräva, att alla människor får komma till paradiset. Men så är icke fallet! Vi hörde nyss: Jesus sade: Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?”

Katekesen säger: Dem, som synda, hotar Gud att straffa med mångahanda lidanden här i tiden och till sist med evig fördömelse. Rom 1: 18 Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor, som håller sanningen fången i orättfärdighet. Vidare säger Katekesen: Gud hotar, på det vi skola frukta för Hans vrede, så att vi icke bryta mot Hans bud. Nu måste väl här även inflikas, att vi inte kan se allt ont, som sker såsom ett Guds straff. Det sker mycket ont, som synes helt meningslöst. Den onda makten försöker fördärva Guds goda skapelse. Djävulen och hans änglar fruktar den Yttersta Dagen, ty då är det slut med deras makt. Vi läser i Skriften: Upp. 12: Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.

Den här dagen vill påminna oss om allvaret i våra liv. Synden är inget att skämta med eller skratta åt. Psalmisten sjunger i 96:e psalmen: 4ff. Ty stor är Herren, högt är Han prisad, värd att frukta mer än alla gudar. Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen. Han omges av prakt och glans, av makt och härlighet i sitt tempel.

Till denna dag hör Ps. 609 (från medeltiden) i gamla psalmboken: Dies irae

Vredens stora dag är nära,

Elden då skall allt förtära,

Så var siarsångens lära.

Hela världen, skräckbetagen,

Skåda skall de stränga dragen

Av sin Domare den dagen.

Döden själv skall häpen vara,

När, att inför tronen svara,

Sig de döda uppenbara.

Boken öppnas: där står skrivet,

Vad av alla är bedrivet,

I det flydda jordelivet.

Vad skall då jag arme svara?

Vem skall där min själ försvara?

Knappt den rene trygg kan vara.

Milde Jesu, minns för mina

Synder gick Du till Din pina:

Skjut ej bort mig från de dina.

När Du synderskan benådar

Och till rövarn huldrikt skådar,

Tröst och hopp Du mig ock bådar.

Ej min bön är värd att höras,

Låt Ditt hjärta ändå röras,

Ej i lågor mig förgöras.

Vi skall väl också påminna oss, att vi inte kan skrämma människor till tro. När vi som kristna skall vittna om vår tro och söka föra människor till Jesus, är det nog oftast fel att börja tala om synd och straff. Nej, skall en människa vinnas för Gud, så är det Hans omsorg och kärlek som hon måste få möta. Och det finns idag trots allt allvar en ljus underton. I Evangelieboken har dagen numer överskriften Kristi återkomst. Detta förmodligen genom inflytande från den romerska kyrkan, som kallar dagen Kristi, Konungens dag. Hos oss har denna dag i långa tider varit det djupa allvarets och eftertankens dag. Dess liturgiska färg har även varit svart för att understryka dagens allvar. I de senaste anvisningarna föreslås nu också vitt – festens och glädjens färg, då markerande glädjen över Jesu återkomst. Jag anser dock, att vi inte får glömma denna dags allvar, därav den blå och lila färgen.

Texten idag visa en vardagsbild från Jesu tid. En kommentator säger, att denna liknelse är ett exempel på Jesu förmåga att finna det största i det minsta, det högsta i det enklaste, det betydelsefullaste i det alldagliga. Ty här är det fråga om det största, det högsta, det betydelsefullaste om världsdomen. Näst efter skapelsen är domen, fulländningen och förintelsen, det betydelsefullaste momentet i världens lopp. Konstnärer har i alla tider försökt avbilda domen. Det finns många olika skildringar från ljusa med glädjen i Jesu återkomst till de mörkaste fulla av salighet och fasa, skönhet och styggelse. Jesu bild är en helt annan: Några fiskare, som drar upp sitt nät på land och sedan sorterar fisken; en enkel bilds religiösa innebörd. Bilden är skakande i i sin lugna saklighet. Domen är lika obarmhärtigt saklig, som dessa brunbrända fiskare där på stranden sorterande sin fisk. Här finns inga sentimentala hänsyn; fiskaren har inget medlidande med en skämd fisk, utan vidare kastar han den tillbaka i vattnet. För fiskaren är det bara fråga om kvalitén.

Om denna text har det diskuterats, vilka Jesus här vänder sig mot. Talar Han här om människosläktet i sin helhet eller tänker Han på Sina efterföljare? Jesus ser på skarorna, som följer Honom. Han ser de många, som begärligt lyssnar till Hans ord, som ur sin fattigdom och slöhet genom Hans budskap har fått hopp och förväntan. Men hur är det med grundkraven: bot och tro? Det blev i många fall bara ytlighet och halvhet. Hos de flesta saknades omvändelsen, viljans radikala förnyelse, kärleken, som förlåter och giver. Trots all sin iver för Jesus, stannade de kvar i sin ondska och själviskhet. Här blev det fråga om att om möjligt föra dem bort från villfarelsens säkerhet.

Detta måste dock även vara en bild av hela människosläktet. Den dubbla utgången är så fast förankrad i den bibliska utläggningen, att man icke kan tvivla därpå. Lyckligtvis behöver vi inte fundera så mycket på vilka som kommer hit eller dit. Vi har löftena om saligheten och sedan är det Gud Själv, som bestämmer utgången för varje människa. Vi har bara att leva efter Bibelns lära och söka vinna andra människor för Guds rike.

Amen

Bön efter predikan:

O Herre Jesus Kristus, inför vars tron jordens folk skall stå församlade, bidande Ditt domsord. Vi ber Dig av allt hjärta: Hjälp oss att alla vårt jordelivs dagar redligen böja oss för samvetets dom och i tro mottaga Din oförskyllda nåd, och låt denna Din nåd omskapa oss till hjärta och leverne, så att en gång på räkenskapens dag barmhärtigheten må berömma sig emot domen. Låt oss bida domens dag i ödmjuk och fast förtröstan, att den oförskyllda nåden även då skall vara ny, och att den, som tror på Dig, icke skall förgås, utan ha evigt liv. Du som lever och råder med Fadern och den Helige Ande, välsignad vare Du i evighet. Amen

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller Missionsprovinsen, som är i stort behov av gåvor. Förra söndagens kollekt gick till vår egen församling och blev kr. På onsdag bibelstudium kl. 17.oo samt mässa 18.30 kyrkoårets sista båda med undertecknad. Mässan på lördag och nästa onsdag är inställda. Nästa söndag 1 Adv. Predikar f Kåre.. Som kyrkobön bedes idag Litanian.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud själv helge Er till hela Er varelse, så att hela Er ande och Er själ och Er kropp finnes bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, återkomst! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 314:- Ack, saliga dag, som i hoppet vi bidar, då världen är vorden Guds rike

670:- Ur djupen ropar jag till Dig, Herre

317:- Vakna upp! En stämma bjuder

700:1 Litanian

315:1 En herrdag i höjden är vorden besluten

315:2 Ack, mildaste Jesu, föröka oss trona

741:- Tidstecknen visar, att Herren är nära (ur P o S )

Slutpsalm

Pianopostludium

 

 

 

 

 

 

 

Den helige Mikaels dag

Psalm 6

Inledning

Psalm 613

Psalm 167

 

 

Högmässa den Helige Mikaels dag den 29 september 2019 kl. 1100

Texter: 5 Mos. 33: 26 – 28, Upp. 12: 7 – 12, Matt. 18: 1 – 10

Liturgisk färg: vit

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus: Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning! Amen.

Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö? (Hes. 33:11) Här uttalar profeten Hesekiel ett starkt varningens ord, som nu idag riktas till oss. Retzius tolkar dock dessa ord så: Ack, är det icke ömt och rörande att höra den bäste Fader så tala till de värste barn? Ja, så kan man kanske också tolka det. Jag skulle nog vilja rikta uppmärksamheten till de två viktiga upplysningarna i orden: Döden är oundviklig för den, som icke vill omvända sig. Alltså, evigheten får tillbringas i helvetet. Den andra upplysningen är, att Gud är kärleken; Han vill att människan skall bli salig! Så sant Jag lever, säger Herren Gud, Jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill, att han upphör med sina gärningar och får leva. Jag tror, att vi ibland tar för lätt på synden! Ofta tänker vi nog: Det var väl inte så farligt. Ingen större skada skedd. Det ordnar sig! Gud förlåter! Jag är väl inte sämre än andra. – Javisst, men vi behöver ändå ofta betänka syndens allvar och försöka bli lite bättre. Vi kommer nog alla att ha lätt att falla tillbaka i de gamla gängorna; vi måste därföre ofta begrunda syndens allvar. Djävulen har kastats till jorden och är rasande. Han vill ha oss i sitt våld! Att kämpa mot synden är vårt ansvar för oss själva. Idag på barnens och änglarnas dag skall vi även betänka vårt ansvar för det växande släktet här på jorden.

Vidare måste vi tänka mer på den himmelska sfären med alla dess änglar, som tjänar Gud och vill hjälpa oss.

Låt oss då i detta skriftermål bekänna,

att vi inte dagligen omvänder oss,

att vi för litet följer Jesu ord,

att vår kärlek är för svag,

att vi inte alltid förlitar oss på Guds beskydd genom änglar eller på annat sätt.

Vi skall också i detta skriftermål tacka,

tacka för Guds stora kärlek till oss.

tacka för våra skyddsänglar,

tacka för att vi får vara Guds medarbetare.

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine…

Gudstjänstfirande församling!

Denna dag ger oss anledning att titta på något av vad den Heliga Skrift säger om himmel, änglar, barn och Jesu soldater.

Himlen är Guds boning. Hos Hesekiel och i Uppenbarelseboken läser vi litet om hur där ser ut vid Guds tron. Först hos Hesekiel i inledningsvisionen. Här talas det om en flammande eld, och mitt däri syntes något, som liknade fyra väsenden… men vart väsende hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. På grund av sina fyra ansikten behövde de här märkliga väsendena aldrig vända sig, utan kunde alltid gå rakt fram. Om deras ansikten säger profeten, att de liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan, och alla fyra hade tjuransikten på vänstra sidan, och alla fyra hade ock örnansikten.

I Uppenbarelseboken (kap. 4) kommer de fyra väsendena tillbaka i en motsvarande himmelsvision. Där ser aposteln Guds tron, och kring tronen var en regnbåge, som var som smaragd. Vidare sju facklor brann framför tronen. Men så: Mitt för tronen och runt omkring tronen var fyra varelser, som hade fullt med ögon, både framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. De fyra varelserna hade vardera sex vingar…” Förutom vanliga änglar finns alltså andra änglar med annat utseende. Vi talar ju om Gud som Jahve Sebaot. Sebaot betyder härskarornas, alltså pluralis genitiv – härskarornas Herre. Detta kan bara syfta på änglavärlden.

I Guds boning var allt frid och fröjd från början. Men så sker det, som vi läst om idag: Det finns änglar, som sätter sig upp mot Guds vilja. På ett sätt visar detta, att Gud inte vill ha marionetter, nickedockor. Han vill ha varelser, som älskar honom av fri vilja och som därför följer Hans bud. Därför gick det så långt, att Lucifer – Ljusbäraren – blev Guds fiende. På samma sätt satte sig senare människan upp mot Guds vilja, så kom syndens straff in i världen.

Alla böcker i Bibeln utom Rut, Ester, Johannes- och Jakobsbreven talar om änglar. Katekesen säger, att änglarna och människorna är de enda förnuftiga varelser, som Gud skapat. Alltså: inte bara människor utan även änglar ingår i det Guds Rike, som är hela universum. De sju änglar, som vanligen kallas ärkeänglar, nämns först i Tobits bok 12: 15 Jag är Rafael, en av de sju änglar som står beredda hos Herren och har företräde hos Honom i Hans härlighet. I Upp. 8:2 står det om de sju änglarna, som står inför Guds tron. Dessa har tolkats som ärkeänglarna. Detta kommer från Henoksboken, som är en skrift utanför Bibeln. Här utmärks vidare fyra av dem såsom begåvade med särskilda uppgifter: Mikael – den barmhärtige och långmodige, Rafael – satt över all sjukdom och alla människobarns sår, Gabriel, den starke – alla krafters herre samt Fanuel – satt över det eviga livets arvingars botgöring och hopp.

Så lite av vad Bibeln säger om änglar. Hebr. 1: 14 Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem, som skall få sin del av frälsningen? Som andeväsen är de osynliga för våra ögon. När de ses, beror det på en uppenbarelse. De kan därför inte beskrivas helt och fullt. De utstrålar en särskild ljusglans, deras kläder är vita, och ansiktet skinande vitt som snö. Matt. 28:3 Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Änglarna är odödliga och syndfria. Deras antal är oräkneligt. Dan. 7: 10 Tusen och åter tusen betjänade Honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför Honom. Vidare Upp 5:11: Jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen.

Änglarna kan uppenbara sig i mänsklig gestalt. Gabriel t.ex. sägs ha sett ut som en man, då han uppenbarade sig för Daniel. Som en följd av sin väsensförbindelse med Gud och sina uppdrag i Hans tjänst, besitter änglarna en övermänsklig makt och kraft. De äger även övermänsklig kunskap och vishet, men de är inte allvetande. Änglarna är tjänande andar, som omger Guds tron. I himmelen utför de sin gudstjänst i Guds omedelbara närhet. På jorden är deras verksamhet mångartad.

Under Guds skapelseverk sjöng änglarna lovsånger, som sändebud möter de oss genom hela uppenbarelsehistorien. De visade sig ofta, då Jesus vandrade på jorden; vid Jesu födelse, frestelse, getsemanekamp, uppståndelse och himmelsfärd.

Änglarna är, som vi sett, redskap för Guds försyn och för Hans omsorg och beskydd av dem, som fruktar Honom. Ps. 34:8 Herrens ängel håller vakt kring Hans trogna och räddar dem. Varje människa har fått en skyddsängel. Matt 18:10: Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er, att deras änglar i himlen alltid ser Min himmelske Faders ansikte. Apg. 12:15 och då sade de: ”Det är hans ängel. En gammal tradition påstår, att de kristna har två skyddsänglar.

Änglarna följer utvecklingen av Guds frälsningsplan på jorden med största intresse. De gläder sig över varje syndare, som omvänder sig. De bistår evangelii förkunnare och hjälper sökande. Den kristna församlingens sammankomster och gudstjänster berikas av deras närvaro. Vissheten härom bör prägla medlemmarnas uppträdande. Änglarna framställs som den troendes förebild i full hängivenhet för Guds vilja. Änglarna tilldelas även uppgifter som redskap för Guds straffdomar.

Bibeln talar, som redan nämnts, även om onda änglar, demoniska väsen. Skriften förutsätter, att ett avfall från Gud har ägt rum också inom änglavärlden. De onda andarna och deras furste avväpnades genom Jesu död på korset. Kol. 2:15 Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när Han triumferade över dem genom Kristus. Deras slutliga öde blir den eviga elden, Matt 25:41 Gå bort från Mig… till den eviga eld, som väntar Djävulen och hans änglar.

Så talar denna dag även om barn. Judendomen var en religion för vuxna. Därför hade barnet, som inte kunde förstå och lära sig alla Lagens stadgar och bud, inte något större värde. När Jesus då ställer barnet som föredöme, är det verkligen uppseendeväckande. Han menar, att det inte är förmågan att läsa och uttolka, att kombinera och dra slutsatser, att sätta erfarenheten i system, inte allt detta som ger tillträde till Gudsriket, utan den sanna ödmjukheten, så som barnet har den. Barnet äger det viktigaste i världen: förmågan att ta emot från den starkare, glatt och förtroendefullt. Det behöver inte alltid förstå, bara leva – leva i förbund med livsmakterna. Detta är den sanna ödmjukheten, som gör en människa stor i Himmelriket. För att komma dithän, måste vi omvända oss, börja livet på nytt.

Ett annat villkor för tillträde förutom omvändelsen är omsorgen om de små. Vi skall ta emot barnen i Jesu namn. Jesus identifierar sig med barnen. Att avvisa barnet är att avvisa Jesus själv. Vi får inte förföra någon av de små. Detta inskärps med skakande allvar! I denna förbindelse står ordet om kvarnstenen, om handen, foten och ögat, som tveklöst skall offras, ifall de är till förförelse. Det gäller Gudsriket eller Gehenna – Himmel eller Helvete, någon neutral mark däremellan finns icke.

Varför tillgriper Jesus så starka ord? Forskare menar, att det beror på att vi här är inne vid nerven av evangeliet: kärleken. Det gäller att älska de små, ty de är dyrbarast hos Gud. Det svåraste för en vuxen kan vara, att tjäna barnet uppriktigt och helhjärtat utan att förakta det, utan att känna sig överlägsen. Omvända sig och bli som barn, tjäna barnet, de små, av fullt hjärta – det är vägen till Himmelriket.

Slutligen Jesu soldater. Det kommer från den alternativa predikotexten ur 2 Tim. 2: 3ff. Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter, om han vill vara sin befälhavare till lags. Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna.

Som Jesu lärjunge och soldat, måste vi vara beredda på att strida mot det onda i alla dess former. Det är inte alltid en lätt kamp, ty Djävulen gör allt för att hindra oss. Men vi har den helige Mikael och änglarna på vår sida.

Vi vinner inte segerkransen, om vi inte följer reglerna. Här förkunnas vikten av att följa Guds bud och befallningar. Nu skall vi inte göra detta av tvång eller rädsla utan av kärlek. Det är ju så, att den man älskar vill man inte göra illa eller något mot dennas vilja. Älskar vi Gud, så vill vi försöka göra det, som Han vill, att vi skall göra. Älskar vi vår nästa, vill vi försöka göra det bästa för henne. Vi skall i vårt liv sträva efter segerkransen, livets krona. Aposteln Jakob säger i 1:12 Salig är den, som håller ut, då han prövas; när han har bestått provet, skall han få det eviga livets segerkrans. Lagerkransen, segerkransen var antikens motsvarighet till medeltidens krona. Prövningar, ståndaktighet och uthållighet i tron och i kampen för det godas framgång hör ihop med vägen till seger.

Var trogen intill döden, så skall Jag giva dig livets krona.

(Upp. 2:10, 1917 års övers)

Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Meddelanden:

Kollekten förra söndagen till Koinonian blev Kr. Idag går kollekten till Alsike kloster. På onsdag bibelstudium kl. 1700 och efterföljande mässa kl. 1830 med texter från den i år förlorade 15 ef. Tref. Båda ledda av undertecknad. Nästa söndag predikar +Göran.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt, vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 6:-

613:-

167:-

483: 1 – 2

483: 3 – 5

240:-

16:-

 

Psalm483

Psalm 240

Psalm 16

Postludium

 

 

Kristi förkl. dag

Högmässa Kristi Förklarings dag den 4 augusti 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: 2 Mos. 34: 27 – 35, 2 Petr. 1: 16 – 18, Matt. 17: 1 – 8

Liturgisk färg: Vit

S K R I F T E T A L

In nominee …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus: Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Kristi förklarings dag har sitt ursprung i den östliga kyrkan och finns belagd i väst med firningsdatum 6 augusti på 800-talet. Den blev allmän först vid mitten av 1400-talet, då påven Calixtus III påbjöd, att dagen skulle firas till minne av segern över turkarna vid Belgrad den 6 augusti 1456. Kanske var det därför, som reformationens män var kallsinniga till denna dags firande. Johan III beslöt 1569, att dagen åter skulle firas i Sverige. Den bestämmelsen gällde även Finland. Därför firas den också där. Men den har aldrig blivit införd i Norge och Danmark.

Dagen handlar om ovanliga upplevelser. Det är andliga upplevelser. Detta är något, som kanske inte alla människor får uppleva. Emellertid har det inget att göra med tro eller brist på tro. Det finns även människor, som upplever andliga ting, men vågar inte berätta av rädsla att bli betraktad för lite underliga. Läser vi om händelserna, ser vi, att där finns förvåning och rädsla.

En andlig upplevelse förändrar en människa. Den kan väcka förskräckelse, då omgivningen märker personens förändring. Den kan också väcka rädsla hos mottagaren av upplevelsen. Att vara sig själv, att bli tvungen att se sig själv, det kan vara riktigt otäckt. Att få sin synd bortbränd som Jesaja, att som Jakob alltid vara lite handikappad bland människor efter ett Gudsmöte, att försöka ställa sitt liv till rätta, som Sackaios – det är inte alldeles enkelt. Men det är så, man hittar sig själv och samtidigt hittar Levande Gud.

Låt oss i detta skriftermål, liksom Mose i den GT-liga texten, ta av oss vår mask inför Gud. Visst är det skönt att kunna få vara sig själv inför Herren. Samtidigt är det skrämmande att stå där avklädd all egenrättfärdighet och förtjänst med alla fel och brister. Men då får vi förlita oss på förlåtelsen i Jesu blod, och att vi får del av Hans rättfärdighet!

Dagens skriftermål fylle oss med sann ånger och med tacksamhet över förlåtelsens gåva.

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

P R E D I K A N

In nomine …

Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus …för att se Herrens ljuvlighet. Orden är hämtade från dagens gamla Introitus, Ps. 27:4. För att få skåda Herrens ljuvlighet måste vi leva i Hans närhet liksom de tre lärjungar, vilka var med Jesus på förklaringsberget. ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.” , så ljöd rösten från himmelen. För att kunna förstå något av Jesu härlighet och ljuvlighet, måste vi se Jesus förklarad, förklarad med hjälp av Guds Ord och Anden. Denna dag har som överskrift: Jesus förhärligad, och till överskrift över dagens predikan sätter vi:

Människosonens härlighet.

Människosonens härlighet är icke en härlighet lik denna världens. Det grekiska ord som används i Bibeln, betyder både makt och glans. Ja, vem har en sådan härlighet? Jo, naturligtvis en konung. Jesus är konungarnas Konung. Hurudan är Jesu härlighet? En härlighet visar Han i undren. Efter dagens text kommer berättelsen, när Jesus botar den månadsrasande gossen.

Tidigare var en berättelse ur passionshistorien alternativtext denna dag. Vi läser i Joh. 13: 30 f. Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt. När Judas hade gått, sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Jesus har, innan detta händer, tvagit lärjungarnas fötter och har talat om Sitt förestående lidande. Lite senare säger Han i Joh. 17: Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig;

Vi människor har våra egna tankar om härlighet. Det är makt, glans och rikedom. Vackra kläder. Men här ser vi Herren Jesus framför oss i enkla kläder. Nyss har han tvagit lärjungarnas fötter, annars den yngste slavens arbete. En stund senare ropar folkskaran: Korsfäst! Vi ser en ensam man på den sista vandringen, en dödsdömd, som själv bär på sitt kors för att sedan spikas upp därpå. Är detta härlighet i vår mening? Förvisso icke! Världen ser i detta blott en arm stackare. Men ändå var det Guds Son, som hängde på korset. Ändå var det en härlighet, då Gud där visade Sin makt, makten att i den lidande kärleken frälsa människor. Ty det var för vår skull, som Jesus led, för att våra synder skulle kunna bli förlåtna. Detta är makt och härlighet på ett för världen fördolt sätt. För denna ser det ut, som om Jesu makt och härlighet definitivt skulle vara slut, när Han hänger på korset. Men den kristne vet, att där uppenbarades hela Guds stora frälsningsverk med mänskligheten. Alltså ser vi Människosonens härlighet i lidandet.

Innan detta sker, ser vi Människosonens härlighet i uppenbarelsen för lärjungarna. Vi ser Jesus där på berget. Med Sig har Han Petrus, Jakob och Johannes. Så blir Jesu gestalt förvandlad. För ett ögonblick får de se Herren Jesus sådan Han är idag. Det här fattade inte lärjungarna förrän efter Jesu uppståndelse. Så visar sig Mose och Elia. Dessa två har alltid tolkats såsom Messias´ förelöpare. Deras förekomst på berget har tolkats på olika sätt. Några har menat, att Mose skulle vara en representant för Gud Fader och Elia för den Helige Ande. Så har man sett Treenigheten uppenbarad där på berget. Biskop Bertil menar, att man skall betrakta Mose som företrädare för Lagen och Elia för Profeterna. Då får Jesus vittnesbörd både av Skriften, som är Lagen och Profeterna, och av Fadern Själv genom rösten från himlen. Han säger själv, att Lagen och Profeterna vittnar om Honom.

I skriftetalet nämnde jag, att alla kristna inte får märkvärdiga andliga upplevelser. Varför har vi inget svar på. Det beror i alla fall inte på trons styrka. Här fick inte heller alla lärjungarna vara med, bara tre. Den helige Petrus, som alltid var impulsiv, tyckte det var fint där uppe på berget och ville nog stanna. Så kan det också vara, när en kristen upplever en stund av salighet. Men Jesus låter ingen bli kvar, utan lärjungen skall genast ner i världen för att där utföra Guds Rikes verk. Vi skall lägga märke till, att den helige Petrus skrivit om denna händelse i sitt andra brevs första kapitel, dagens epistel: Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på, när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät. Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: ”Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.” Den rösten hörde jag själv komma från himlen, när jag var med honom på det heliga berget.

Dopet ger oss en samhörighet med Herren Jesus. Vi blir Guds barn och får del av Jesu dolda härlighet. Jesu efterföljare är för världen vanliga människor, men inför Gud har de kristna en härlighet, vilken består i att de är Jesu syskon, som har fått syndernas förlåtelse och löftet om ett evigt liv. På det viset har den kristne del i Människosonens härlighet.

Herren är nu konung! Människosonens härlighet visar sig i uppståndelsen. Detta är det stora segertecknet, seger över synd, död och Djävul. Uppståndelsen är trostecknet för den kristne. Den är beviset på Jesu försoningsverk. Hade inte Han lidit och uppstått för oss, skulle vår tro och vårt hopp varit förgäves. Hela den kristna tron bygger ju på detta. För världen är tron på uppståndelsen ofattbar. Den kristne förlöjligas ofta för sin tros skull Men den kristne vet, att uppståndelsen är sann, och hon förlitar sig på löftesorden, att vi genom dopet och tron är delaktiga i samma uppståndelse. Vi har fått del av Jesu stora kärlek, och vi skall vara kanaler för denna kärlek och föra den ut till våra medmänniskor.

Trots att Jesu lära har betytt mycket för mänskligheten, och trots att goda kristna har gjort och gör mycket för mänskligt samförstånd i stort och smått, blir Jesus i denna tidsålder inte ärad av den stora hopen. Man förstår inte, eller vill inte förstå, Jesu härlighet – Jesu makt. Varför blir inte Jesus ärad, kan man undra? En orsak kan vara dålig eller felaktig kunskap om kristen tro. Där har vi alla ett stort ansvar. Det kan vara de kristnas inbördes strider, som förvillar. Misstag gjorda i det förflutna. Egentligen skall dock en kristen inte se bakåt utan framåt. Vi skall alltså inrikta oss på att här och nu vara Jesu vittnen i ord och gärning. Vi skall bedja om en hunger efter Guds ord, innan det är för sent. Så skall vi ha vårt hopp fast förankrat i evigheten. Då skall vi till fullo få det, som vi hoppades och trodde här. Jesus kommer då i Sin härlighet för att ta Sina trogna till Sig. Då besegras det onda, då segrar kärleken, och då är all nöd och sorg borta. Den kristne längtar starkt efter denna tid, men vi vet inte, när den kommer. Vi läser klottrat ibland: Jesus kommer snart! Är Du redo? Är Du redo?

Människosonens härlighet skall en gång visa sig i den eviga glädjen. Av den får vi ibland en försmak. Men, som jag brukar säga, man skall vara försiktig med en tro, som bygger på känslor. Känslor kan förändras, och faran är då, att man tror sig förlorat tron och Jesu kärlek. Jesu kärlek kan emellertid aldrig förloras.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Dagens meddelanden:

Förra söndagens kollekt till Frälsningsarméns Skogsbo blev

Kollekten idag tillfaller vår egen församling. På onsdag mässa med undertecknad kl. 1830 som på gamla 7:de efter Trefaldighet. Nästa söndag predikar +Göran.

Välönskan över församlingen:

Hoppets Gud fylle Er tro med all glädje och frid och give Er ett allt rikare hopp genom den Helige Andes kraft! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 406: 3

664:-

165: 1 – 2

73: 1

73: 2 – 3

92:-

165: 3

Apostladagen

 

 

 

Psalm 69

Psalm 1

Postludium

Högmässa med dop Apostladagen den 21 juli 2019, kl. 11.oo

S:t Sigfrids kyrka

Texter: Jer. 1: 4 – 10, 1 Petr. 2: 4 – 10, Matt. 16: 13 – 20

Liturgisk färg: rött

Skriftermål

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

  Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss i sin Heliga Nattvard, finne i oss en beredd boning. Amen.

Apostladagen har uppkommit efter Petri och Pauli dag, som infaller den 29 juni och har firats sedan mitten av 200-t. Den behölls som helgdag på rätt datum i Sverige efter reformationen till den stora helgdöden 1772. Sedan dess firas den på 5:te söndagen efter Trefaldighet. Vi firar den dock också på rätt dag. Överskriften var tidigare ”Lärjungaskapet”. I nya Evangelieboken är rubriken ”Sänd mig”. Jag vet inte, vad man skall säga om detta byte. Visst måste det vara så, att vi firar helgonens och andra framstående människors minne så att säga i första hand, för att se vad vi kan lära oss. Man kan ju också säga, att det är skillnad på att vara kallad till lärjunge och att som lärjunge vilja bli använd av Gud.

Som inledning idag, skall vi pröva oss inför några ord i dagens psalm, enligt nya Evangelieboken ur Psalmen 40 för att se, om vi lever så. Vi får också låta dessa ord vara upplyftande för oss:

Stora är de ting Du har gjort, Dina under, Herre, min Gud…

Jag vill tala och berätta om dem, men de är fler, än jag kan räkna…

Slaktoffer…önskar Du inte, Du har lärt mig att lyssna.

Brännoffer…begär Du inte, därför säger jag: Jag är här.

I bokrullen står, vad jag skall göra.

Gärna gör jag Din vilja, min Gud

Jag har Din lag i mitt hjärta.

Jag bär bud om in trofasta hjälp…

…att Du är trofast och räddar, förkunnar jag.

Du, Herre, håller inte tillbaka Din barmhärtighet mot mig,

Din godhet och Din trohet skall alltid bevara mig.

Vi får inte heller glömma, att alla lekmän tillhör det allmänna prästadömet. Vi läser i dagens episteltext: Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer, som Gud vill ta emot, tack vare Jesus Kristus. Vidare: Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk, som skall förkunna Hans storverk. Han har kallat er från mörkret till Sitt underbara ljus.

Ja, så är Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför trösteligen gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Gudstjänstfirande församling!

Som ämne för dagens predikan sätter vi: Jesu sanna lärjungar.

Jesu sanna lärjungar kallas kristna. Katekesen lär oss, att det är, därför att vi är döpta och med församlingen bekänner Jesus vara vår Frälsare och Herre. Vi påminns alla om detta idag, då vi här skall ha ett dop. Vi upprepar dopets gåvor: Vi blir Guds barn, vi får den Helige Ande som gåva, vi blir medlemmar i Kristi kyrka på jorden och får ärva evigt liv och salighet. Församlingen, Kyrkan, nämns i dagens text. I Augsburgska bekännelsen läser vi i 7:e artikeln, att en helig kyrka skall finnas för evärdlig tid. Det är Kristi kyrka, och då Han är helig, så är Kyrkan helig. Kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Det är nog att vara överens i detta, Det är inte nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bud är lika överallt.

Vi säger då först: Jesu sanna lärjungar vet och tror, att Jesus är Messias, den levande Gudens Son.

Jesus frågade Sina lärjungar, vem människor trodde, att Han var. De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” Människor har alltid diskuterat, vem Jesus är. Vi ser av texten, att funderingarna om Jesus verkligen berörde Hans samtida. Vi kan konstatera, att ingen lämnas oberörd, som har mött Herren Jesus, inte ens i våra dagar. Man försöker, så gott det går, placera in Honom i sin religiösa och moraliska föreställningsvärld. Man har sina fack, som man försöker stoppa in Honom i. I dag har de andra namn än i texten. ”Jesus är den bästa människa, som levat.” – ”Han är en bra lärare.” – ”Han är ett bra föredöme.” – Samt under 1900-talets senare hälft: ” Han var en social revolutionär.” Men oklarheten, förvirringen och behovet av att på något sätt ändå ta ställning är detsamma, som det alltid har varit.

Mot dessa står Jesu sanna lärjungar, som med den Helige Andes hjälp och vägledning förstått, att Jesus är Messias, den levande Gudens Son. Kanske de inte förstår allt, men så är det ju också fråga om ett mysterium. Vi vet, att S:t Petrus, som i dagens text så frimodigt bekänner Jesus vara Messias, att han strax därefter visar, att han egentligen intet förstått, då han ivrigt ber sin Mästare avvika från lidandets väg.

Jesu sanna lärjungar vet, att det är mycket i det gudomliga mysteriet, som inte kan förstås eller förklaras, men de har tagit emot budskapet om syndernas förlåtelse och evigt liv för Jesu skull. De har med den Helige Andes hjälp insett, att det gäller just dem. Vi kallar tron för en Guds gåva. Det gör vi, därför att Andens hjälp behövs. Tron är ett mysterium, som inte kan förstås genom bara förnuftet.

Vi säger vidare: Jesu sanna lärjungar vet, var de skall söka sin Mästare.

I vår tid har det talats så mycket om att vara kristen på egen hand. ”Man kan väl tro på Gud utan att gå i kyrkan?”  – ”Man kan väl tro på Gud utan att vara döpt?” – Inte behöver jag väl gå till Nattvardsbordet?”  Att säga så är att förakta nådemedlen. Jesu sanna lärjungar vet, att de skall söka sin Mästare i hans församling, hans Kyrka, över vilken dödsrikets portar aldrig skall få makt. I församlingen behöver vi inte känna oss ensamma. Där får vi på ett särskilt sätt gemenskap med Herren Jesus i Nattvarden, som Han uppmanar oss att deltaga i. Vi får tillsammans tacka och bedja till Gud i församlingen. Vi får lyssna till Hans ord, Hans löften och förmaningar.

Så för det tredje: Jesu sanna lärjungar tar hand om varandra i församlingen. 

Det behövs ofta så lite. Ett vänligt ord, ett brev. Detta gäller även kontakter med andra människor. Ett vänligt ord eller en vänlig gest kan göra en människa lycklig för en hel dag. Vi får också i de heligas samfund en särskild gemenskap med varandra, kanske då framför allt i Nattvarden, där vi har gemenskap med alla kristna på jorden, med dem, som gått före oss samt med dem, som kommer efter oss.

Vi säger också: Jesu sanna lärjungar vet, att Kyrkan är instiftad av Jesus till vår hjälp och vårt stöd.

I kyrkan får vi sätta oss vid Jesu fötter och lyssna till Honom. Vi får lägga allt i Hans händer och förlita oss på Hans löften. Där har Han insatt prästerna i det heliga prästämbetet för att leda och stödja hjorden. Detta för att där inte skall råda oordning. Därtill har prästen som sin särskilda uppgift att handha de heliga handlingarna och sakramenten. Här är S:t Petrus en föregångare. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.

Replikväxlingen i texten är intressant och viktig. ”Du är Messias.” – ”Du är klippan. Guds rike, detta mystiska, bärs upp av personer. Replikväxlingen handlar inte om idéer utan just personer. Gudsriket framträder och verkar genom Messias, det är ett med Honom. Så Messias´ kyrka: den har sitt bestånd i och genom apostlarna. Som Messias är bärare av Gudsriket i kraft av Guds uppdrag, så är apostlarna de bärande i kyrkan i kraft av Messias´ uppdrag. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen. Nyckelmakten ger kyrkans ledare ett oerhört ansvar. Starkare har inte den apostoliska auktoriteten kunnat beskrivas: apostelns avgörande är lika med Guds, då himlen är lika med Gud. Den apostoliska auktoriteten är absolut, därför att den fäller sina utslag, inom den totala tros- och livsgemenskapen i Kristus.

  Kyrkans viktiga botinstrument finns här. Bikten är inte ett tvång men en gåva.

För det femte och sista säger vi: Jesu sanna lärjungar vittnar om sin tro i ord och gärning.

Om detta allas vårt uppdrag talar vi ofta. En sann lärjunge skall vara inspirerad av Guds kärlek till att leva ett kärleksfullt liv i förhållandet till nästan. Hon gör det, därför att Gud vill det och vår nästa behöver det. Jesu sanna lärjungar vet, att det kan krävas av dem att med döden vittna om sin tro. Så var det med apostlarna Petri och Pauli martyrium i Rom, vilkas minne vi firar idag. Att vara en sann Jesu lärjunge kan leda till martyrium. Detta är det allvarliga i lärjungaskapet. Trots Djävulens och världens motstånd måste det viktiga och glada budskapet om Jesus som Messias, den levande Gudens Son, föras vidare med alla medel till alla folkslag och alla människor.

A M E N

  

Bön efter predikan:

Allsmäktige, evige Gud, Du som har skapat alla jordens folk och givit dem mångfaldiga vittnesbörd om Din faderliga godhet. Vi tackar och lovar Dig, att Du ock i tidens fullbordan sände Din Enfödde Son, till uppfyllelse av folkens längtan och till ett ljus för alla dem, som av hjärtat söker Dig. Vi beder Dig:

Uppfyll våra hjärtan med Din kärlek, så att vi i sanning nitälska för Ditt Rikes utbredande. Sänd arbetare i Din myckna skörd, styrk deras tro och välsigna deras verk. Varde Ditt namn förhärligat över jordens hela krets. Låt oss en gång, med alla Dina trogna från jordens ändar, få evigt tjäna och lova Dig. Amen.

Dagens tillkännagivanden:

Idag ger vi på nytt en gåva till vår egen församling. På onsdag mässa med undertecknad kl. 1830, då vi minns S:t Jakob. Nästa söndag predikar biskop Göran.

Dopet kommer nu att förrättas direkt efter predikan, då vi först sjunger ps. 68:-  Under processionen  till altaret efter dopet sjunger vi ps. 69: 1 – 2.  Efter smörjelsen följer direkt trosbekännelsen. Sedan fortsätter vi som vanligt.

Välönskan över församlingen:

Gud give er nåd att efterfölja hans heliga apostlar i tro, hopp och kärlek. Amen.

Psalmer: 369: 1 – 2
  666:-
  93:-
  68:-
  69; 1 – 2
  79: 1 – 3
  79: 4 – 7
  71:-
1: 1 – 4

Högtidlig inledning av välsignelsen:

Må Gud, som ställt er på apostlarnas grundval, i gemenskap med dem fylla er med nåd och välsignelse.
Må de med sin undervisning och sitt föredöme stärka er, så att ni vittnar om sanningen för alla, som ni möter.
Och må ni nå fram till livets land på trons väg, som de har visat oss.

2:a sön efter Tref.

Högmässa 2:ra sönd. ef. Tref.  Den 30 juni 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: 5 Mos. 7: 6 – 8, 1 Kor. 1. 26 – 31, Luk. 19: 1 – 10

Liturgisk färg: grön

S K R I F T E R M Å L

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Kallelsen till Guds Rike, är dagens överskrift. Jesus säger: Matt. 11:28ff. Kom till mig, alla ni, som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.

Herren Jesus är frids- och tröstekällan i världens öken. Kallelsen till Hans Rike ljuder varje stund. Kom! Vi som har hörsammat kallelsen, stannar vi kvar varje stund under Jesu ok? Visst är det så, att vi ofta försöker slingra oss ut ur oket av olika anledningar. Visst är det så, att vi ofta tycker, att oket är onödigt tungt. Visst är det så, att vi ofta knorrar. Det här skall vi särskilt bekänna idag.

Som vanligt har vi egentligen också mycket att tacka för. Naturligtvis först för att Jesus kallat och funnit oss samt att vi funnit Honom. Hos Honom erfar vi ro och vila. Hans börda är inte alltid så tung, som vi inbillar oss. Vi får mer till sinnes än vi förtjänar. Han prövar oss icke över vår förmåga.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

P R E D I K A N

In nomine

Vi har lämnat den festrika delen av vårt kyrkoår, som tar upp de stora frälsningshistoriska händelserna. Nu är vi inne i Trefaldighetstiden, som behandlar vårt liv som kristna. De tre första söndagarna efter Trefaldighet kan benämnas Kallelsens söndagar. Först kallelsen genom dopet, sedan kallelsen till Guds rike och sist vilka, som kallas: Publikaner, syndare, förlorade.

Dopet är det kristna livets grund. Förra söndagen handlade om dopets oerhörda kraft och betydelse. Vi påminner oss ånyo några viktiga fakta:

Dopet, som är nödvändigt för saligheten, gör, att vi blir Guds barn, medlemmar i Kyrkan, att vi blir andedöpta, att vi får syndernas förlåtelse – i barndopet arvsynden – och att vi får evigt liv till arvedel. Utan dopet inget av detta.

Genom Kyrkan kallar Gud oss, innan vi själva något förstår eller förmår, i det Heliga Dopet.

Så till texten: En kommentator beskriver livet runt Jesus, när Han vandrar omkring. Ett brokigt och svallande folkliv sätts i rörelse. Målande beskrivs i evangelierna det som händer: demonbesatta upphäver vilda skrin, epeleptiska vrider sig i kramp med fradga om munnen, hål bryts i taket för att kunna sänka ner en sjuk. Dagens berättelse om Sackaios/Sackeus i palmstaden Jeriko intar en särställning bland dessa dramatiska händelser. Här är inte fråga om en fattig, sjuk man utan en rik, välbärgad. Först kan den lille mannen verka lite komisk och ömklig. En kommentar har försökt se lite mellan raderna om vad som kanske skett denne lille man, som nu klättrat upp i mullbärsfikonträdet. Kommentaren säger, att kanske han blev retad och mobbad under sin uppväxt. De flesta i Jeriko var rika, själsäkra och högröstade. Han kunde inte undgå, vad de sade om honom. Till slut kände han sig omsluten av fiender. De, som sårade honom, var föraktliga människor. Därav kom säkert tanken på att träda i romarnas tjänst. Han skulle visa sina belackare. Så blev han rik genom tullarbetet och än mer avskydd. Men han hade sin rikedom.

Sackeus började nog känna, att det här var inte allt. Han var insnörd i girigheten och avskuren från gemnskapen. Så hade han hört talas om den märklige mannen Jesus och Hans budskap. Då åsidosätter han sin stolthet och klättrar upp i fikonträdet för att se om hans liv kan bli förändrat. Jesus, som vet allt, visar genast barmhärtighet, då Han vill dela middag med Sackeus. Vi vet ju, att måltidsgemenskapen var ett uttryck för en djupare gemenskap, en form av själagemenskap.

Den lille mannen blev nu också förändrad. Han följde hjärtats röst efter omvändelsen, utan att ta hänsyn till folks omdöme. Han träder i barmhärtighetens tjänst. Intressant är den praktiska ton, som går igenom det hela. Här finns inga översvallande känslor, inga gripande bekännelser finns med vid denna omvälvning efter ett långt liv i ohejdad mammonsdyrkan.

Nu kan vi alltså säga: Saligt är det hjärta och det hus, där Jesus gästar.

Människosonen har kommit för att söka efter det, som var förlorat, och rädda det.”

Jesus vill gästa allas hjärtan; men Han kan inte göra det, om Han inte får röja bort alla hinder.

Aposteln den helige Paulus skriver:

1 Tim 1:15

Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare — och bland dem är jag den störste.

Dessa ord anger ju  klart och tydligt syftet med Jesu ankomst i världen. De förklarar Hans verk och lidande. Herren Jesus är Frälsaren, som räddar syndare. Detta är också början och slutet av allt vad den Heliga Skrift säger om Honom, och av allt, som Kyrkan i sin förkunnelse uttalar om Honom, och av allt som den återlösta människan betygar och vittnar om Honom. Vore Han icke Frälsaren, så kunde Han ha varit vad som helst, utfört vilka storverk som helst – vi skulle ändå inte ha kallat oss kristna, vi skulle inte ha blivit döpta och undervisade i Hans namn, vi skulle icke ha kunnat ta vår tillflykt till Honom, när själen är orolig, och vi skulle inte kunna vända våra egna och våra käras blickar till Honom i dödens sista svåra stunder.

Denna dag handlar, som sagt, om kallelse. Så kanske några ord om den lutherska kallelsetanken, vårt kall i världen. Allt arbete är en tjänst åt nästan. Vi måste hjälpas åt att få bort den negativa synen på arbetet, som präglar många. Detta att arbetet är ett nödvändigt ont, för att man skall kunna få pengar att ha roligt för på fritiden. Visst kan det vara svårt ibland att se på sitt arbete som en tjänst åt nästan, om man har ett enformigt och trist arbete, men allt arbete är en tjänst åt nästan.

En gång hörde jag prof. Wingren, expert på fornkyrkan, påpeka något, som anknyter till vår kallelse att leva i världen varandra till tjänst: Trosbekännelsen. Denna vår apostoliska bekännelse har sina rötter i andra århundradet. När man då skulle sammanfatta den kristna tron, skulle man tro, att man började med att förklara frälsningen genom Jesus. Men, nej! Den börjar: Vi tro på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Här ställs människan in i sitt sammanhang – en av Gud skapad varelse i Skapelsen men med ett himmelskt mål. Människan i Skapelsen – det betyder, att vi har ett ansvar även för vår jord. En intressant sak att tänka på är det faktum, att alla beståndsdelar i vår kropp har funnits med från begynnelsen. Nya sammansättningar av atomerna har skett, men inga nya atomer har tillkommit – nästan. Några meteoritnedslag har förekommit, men också dessa atomer har funnits från begynnelsen. Detta faktum ger en annan och ljusare innebörd åt jordfästningsritualets: Av jord är Du kommen, jord skall Du åter varda. Människan är en viktig del av Skapelsen, men med ett himmelskt mål.

Den andra uppgiften, som en kallad kristen har, är att arbeta på sin egen förbättring, det vi kallar helgelsen.

Den tredje uppgiften är det allmänna prästadömet. Vi har att ständigt tjäna, lova och prisa vår Gud. Till detta hör vittnandet om vår tro. Något som vi präster och Bibeln ständigt påminner om.

Prof. Wingren talar även om att efterfölja Jesus, det ger oss den glädjefyllda tron. Vi kan säga, att det i tron finns två huvudriktningar utifrån temat ”skuld – förlåtelse” och utifrån ”liv – död”. I vår kyrka kan man nog finna, att temat skuld – förlåtelse är mest betonat, kanske lite för mycket av lag och framtoning av syndakännedom och skuld, åtminstone i vissa kretsar och kanske mer förr, men ändock. Kanske vi inte alltid känner oss syndiga och elända. Kanske vi i stället känner oss nöjda och glada, duktiga. Och varför skulle vi inte få det?

I Danmark har Grundtvig betonat liv och död. Tittar vi på hans psalm 258 O liv, som blev tänt i kristtrognas bröst finner vi i dess sju versar inget om synd, bara lovsång om livet som övervinner, jubel över uppståndelsen, livets seger över döden. Detta därför att skulden och lagen inte är Grundtvigs problem. Ohälsan och dödsångesten är hans problem i psalm efter psalm. Vi mediterar över några ord ur hans psalm:

Gud råder, allt skall under honom bli lagt

Med kärlekens makt.

O härliga lott:

Att leva där döden sin överman fått, Där livet, som bleknat, sen hjärtvärmen flytt

Och vingkraften veknat, skall blomstra på nytt,

Där kärleken växer som solvärmen blid

I vårfrudagstid.

O ljuvliga land,

Där gråten ej rinner som timglasets sand,

Där rosen ej vissnar, där fågeln ej dör,

Där lyckan är klar som kristall, men ej skör,

Där intet skall fattas, blott sorgen som tär

Och plågar oss här.

Du levande hopp,

Som stiger förnyat ur dopkällan opp,

O, giv mig de vingar, som Anden dig gav,

Att lätt jag mig svingar långt, långt bortom hav,

Dit bort där Guds sol lyser evig och stark

På paradismark.

A M E N.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Så dagens meddelanden:

Kollekten förra söndagen till vår församling blev                     Kr. Kolleken idag tillfaller vår vänförsamling i Kanneljärvi. På onsdag firar vi Jungfru Marie besökelse i mässan kl. 1830, som leds av undertecknad och som även predikar nästa söndag. Då primsignas Gustaf Murman, som sedan skall döpas på Apostladagen den 21 juli.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer: 266:-

686:-

220:-

583: 1-2

583: 3-4

  71:-

263:-

Pingstdagen

Högmässa Pingstdagen den 9 juni 2019 S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: 1 Mos. 11: 1 – 9. Apg. 2: 1 – 11, Joh. 14: 15 – 21 Liturgisk färg: rött

Skriftetal

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Idag, då vi läser om Babels torn och straffet språkförbistringen, kan det vara läge att bekänna vårt högmod, övermod. Högmod går före fall. Det vet vi, men ändå så svårt att lära. Ett ordspråk: Blixten slår gärna ner i höga torn. Högfärd kan visa sig även på annat sätt. Hieronymus (död 420) varnade en gång en förnäm romersk kvinna för högmod med följande ord: Måtte det icke föda högmod hos dig, att du fått förakt för världens högmod, och måtte du icke söka att behaga i smutsiga kläder, se- dan du upphört att söka behaga i praktfulla kläder!

Här måste också nämnas om motsatsen. Jag vet inte om ordet lågmod finns, men i skrivandets stund hittar jag inget bra ord. Det är människor, som tror sig om alldeles för lite. Alla kan inte göra stordåd, men alla kan ta emot den Helige Ande. Alla kan göra något, be för andra, säga ett vänligt ord, hjälpa till efter förmåga. Som jag sagt så många gånger: Vi måste få tycka, att vi är duktiga. Det är alltså en balans- gång; vi är duktiga, men inte högmodiga. Vi är duktiga, men inte för blygsamma.

Som vanligt har vi mycket att bekänna: Övertramp och underlåtelser. På Andens högtid och Kyrkans födelsedag bekänner vi särskilt vår tröghet i att ta emot den Helige Ande och Hans gåvor och vår tröghet i att på alla sätt kämpa för Kristi Kyrka i världen.

Vi tror på syndaförlåtelsen och då kan vi med glädje minnas historien om en engelsk präst, som ville påminna sig om syndaförlåtelsen och helgelsen. Han bar alltid på en liten bok, som bara innehöll tre blad. Det första bladet var svart, det andra rött och det tredje vitt, När han tillfrågades om betydelsen, svarade han: Det första bladet visar mig mina synder och det straff, de förtjäna. Det röda bladet talar till mig om Jesu blod och om allt, vad Jesus lidit för mig. Det vita bladet är en bild av min själ, huru hon blivit renad och tvagen genom Jesu Kristi blod.

Låt oss i tacksamhet bedja och bekänna så sägande:

Sida 1 av 5 f Hans-Åkes postilla, Pingstd. -19

In nomine…

3 Mos 23:15

Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer.

Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren.

Predikan

Den judiska påsken är väl känd utanför judafolket, lika okänd är den ju- diska pingsten. Den hör ihop med påsken. Det handlar om att bli fri från slaveriet till att bli fri till att tjäna Herren så att säga fullt ut Tiden 50 dagar finns föreskriven i

Så är man en gång samlad vid Sinai berg. Där blir Thoran – Lagen given. Thoran lik- nas ibland vid Guds kärleksbrev till Israel, ibland som ett befrielsebrev. Rötterna till denna händelse finner vi vid Mose kallelse:

Pingsten är högtiden, då detta går i uppfyllelse. Ja, detta är syftet med be- frielsen: Folket skall fira högtid tillsammans med sin Befriare, och de skall ingå ett evigt förbund. Vi läser därom i 2 Mos

När folket blev vittne till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken från berget darrade de av fruk- tan och höll sig på avstånd.

Och de sade till Mose: ”Tala till oss du, så skall vi lyda. Men Gud får inte tala till oss; då kommer vi att dö.”

Mose svarade: ”Var inte rädda! Det är, för att sätta er på prov, som Gud har kommit, och för att ni alltid skall frukta Honom och inte synda.”

2 Mos 3:12

Gud svarade: ”Jag skall vara med dig, och detta är teck- net, som skall visa, att det är Jag, som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla guds- tjänst på detta berg.”

Sida 2 av 5 f Hans-Åkes postilla, Pingstd. -19

Och folket stod på avstånd medan Mose gick upp mot töck- net, där Gud var.

Minnet av detta förbund med Gud skulle firas årligen. Därmed bekräftade man, att man ville vara en del av förbundet och hålla sig till dess villkor, d.v.s. leva ef- ter Thoran – Lagen. Detta gällde naturligtvis alla dem, som var församlade den första kristna Pingstdagen:

församlade för att minnas uppenbarelsen på Sinai och bekräfta förbundet med Gud Vi skall återvända till

För att förstå de judiska utläggningarna, måste vi översätta mer ordagrant: Det står, att folket såg rösterna och flammorna. Hur kan man ”se” en röst? Det svar, som den judiska traditionen ger, är, att Herrens röst gick ut som eldslågor, vilka alltså kunde ses av folket. Den judiske filosofen Filon av Alexandria c:a 25 f. – 50 e.Kr. skriver, att eldslågorna förvandlades till språk, som människorna kunde förstå. Senare rabbinsk tradition förklarar dessa eldslågor inte bara som Guds tal i allmänhet. De innebär, att Guds Ord fördelade sig på olika tungomål, begripliga för alla folk. Därmed förklarar man pluralisformerna flammorna eller eldstungorna i den förut lästa versen 2 Mos 20:18.

Naturligtvis var både S:t Lukas och de närvarande på Kyrkans födelsedag väl förtrogna med den judiska Pingstens trosinnehåll. Därför beskriver S:t Lukas detta som ett nytt pingstunder, där denna gång alla språk är närvarande, och det sias om att Guds Ord nu skall bäras ut över världen med början i Jerusalem, så som Jesus citeras i

Liksom den kristna kyrkan föds den första Pingstdagen, ser vi att förbunds- folket föds vid Sinai. Dan 2: 44: Himlens Gud skall låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten

över detta rike, självt skall det bestå för evigt.

Detta är stora ord uttalade av gudsmannen Daniel, då han stod inför ko- nungen i Babel, den store folkdödaren. Han förutsade konungarikets undergång och förkunnade samtidigt, att den dag skulle randas, då riket från ovan, Guds konunga- välde, den Eviges eget herradöme, skulle upprättas på jorden. Jag skulle nog vilja säga,

Sida 3 av 5 f Hans-Åkes postilla, Pingstd. -19

Apg 2:1

När pingstdagen kom, var de alla församlade,

2 Mos 20:18

När folket blev vittne till åskan och flammorna, till hornstötarna och röken från berget darrade de av fruk- tan

Apg 1:8

Men ni skall få kraft, när den Heliga Anden kommer över er, och ni skall vittna om Mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

att detta ord talar om Gudsrikets två delar. Vi kan inte ifrågasätta egendomsfolkets del i Guds eviga rike. Den andra delen av Gudsriket är de kristna, som bekänner Jesus vara Herre. Den delen av Gudsriket grundades på den första Pingstdagen. Dess inne- håll behandlar hjärtelivet och Kyrkan. Den ena sidan är hjärtan, som grips av Anden, den andra, att hjärtana församlas till en Kyrka.

Studerar man kommentarer och postillor angående Pingsten, kommenteras alltid det viktiga i att tala om Anden. Många tycker, att det talas för lite om Hjälparen eller Parakleten, som Han också kallas på grekiska, vilket betyder talesmannen, före- språkaren. Så kallas Anden med särskild hänsyn till Hans gärning som förespråkare och förebedjare inför den Högste för Israel och mänskigheten. Men som förespråkare är Han även uppfostrare och vägledare, ”Hjälpare” i ordets vidaste bemärkelse. Hela det kristna livets fullhet har strömmat in i termen ”Parakleten”, säger en kommentar. Allt vad Jesus varit för lärjungarna, blir nu Hjälparen; allt vad den kristna människan har, gör och är, står under Andens ledning.

I GT talas om den profetiska inspirationen genom Jahves ruach,

Guds Ande. Här talas inte om någon allmän andeutgjutelse. Den tron är eskatologisk, alltså hör framtiden, sluttiden till. Vi läser hos Joel 3:28 Det skall komma en tid, då Jag utgjuter Min Ande över alla. Era söner och döttrar skall pro- fetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner. Också över slavar och slavinnor skall Jag då utgjuta Min Ande. I Jer. 31 läser vi om det nya förbundet: Jag skall lägga Min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall

vara Mitt folk. Så verkar Anden i den kristna Kyrkan. Anden gör, att Kyrkan är Guds folk, att Evangelium är Guds ord och att levnaden är liv. Blir inte detta åter och åter sagt, betonat och inskärpt, säger en kommentator skarpt, blir Kyrkan en instut- ion, predikan till föredrag, levnaden till moralism. Och när pingsten kommer och fordrar, att det skall talas om Anden, vet man icke, vad Ande är!

Så hänger, Påsken och Pingsten ihop både i Gamla och i Nya Testamentet.

Nu lever vi i Andens tid, bara vi vill ta emot Honom. Allt vad Anden kan ge oss, det vet både Ni och jag. Han kallar oss genom lag och sedan genom evangelium. Han hjäl-

per oss tro. Han hjälper oss förstå Guds ord och de Heliga Mysterierna. Vid vårt dop, döps vi med Helig Ande. Vi är Andedöpta.

Den Helige Ande ger oss kunskapens gåva. Vi lär känna Herren Jesus och Hans vilja.
Den Helige Ande ger oss kärlekens gåva. Den man älskar, vill man inte göra illa eller ledsen. Älskar vi Jesus, vill vi göra Hans vilja; älskar vi vår nästa, vill vi inte göra henne illa eller ledsen.

Den Helige Ande ger oss fridens gåva. Det är gudomlig frid vi får, trots oro omkring oss. Det är löftet om själens salighet.

I dagens alternativa predikotext ur 1 Kor. 12 talas om

nådegåvorna. Det är de gåvor, som de kristna får för att komplettera varandra så, att församlingen lever. Här skall vi hjälpas åt, som påpekades i skriftetalet. V. 11 Allt

Sida 4 av 5 f Hans-Åkes postilla, Pingstd. -19

detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så, som den själv vill.

Bön efter predikan:

Amen.

O Gud, vi tackar Dig, att Du på kristenhetens första pingstdag har begåvat Dina trognas hjärtan med Din Helige Ande och därigenom grundat Din kyrka på jor- den.

Vi tackar Dig, att Du har upptagit också oss i Din kyrka och givit oss Ditt Ord och Dina sakrament. Vi beder Dig: Utgjut Din Helige Ande över oss, över våra församlingar och våra hem.

Kom, Helige Ande, uppliva våra kalla hjärtan, rena oss från synden, föröka vår tro och uppväck hos oss en levande kärlek. Sanningens Ande, led oss i Din san- ning. Livets Ande, förläna oss allt, som tjänar till liv och gudaktighet, Dig till ära och oss till salighet. Amen.

Pålysningar:

Kollekten på Nationaldagen och igår till vår koinonia blev tillsammans kr. Kollekten idag tillfaller Open Doors för hjälp till förföljda kristna. Följande tre dagar i Pingsthelgen firas här mässa varje dag kl. 1830. På onsdag kl 1700 bibelstudium före mässan lett av +Göran. Nästa söndag, Heliga Trefaldighets dag predikar också

+ Göran.

Välönskan över församlingen:

Sanningens Ande, som utgår av Fadern, vittne för Er om Kristus och väg- lede Er med hela sanningen! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 161:- 672:-

364: 1 – 5 53:1–2 53:3–4

368:- 52:-

Helige Ande, låt nu ske Undret, som väcker oss alla.

Herre, sänd ut Din Ande Och förnya jordens ansikte

Kom Helge Ande till mig in, Upplys min själ och ge den liv, Att jag i Dig förbliver

Livets Ande, kom från ovan, Kom och bär från himlen bud

Giv, att vi för Gud må vandra Såsom Abraham i tro

Blås på mig, Skaparvind, Eviga andedräkt, Så att till kropp och själ jag blir

Herre, se vi väntar alla, Att Du våra böner hör… Gjut Din Ande, gjut Din Ande över varje törstig själ, Och i allas våra hjärtan nu Ditt verk fullborda väl

Pingstafton

Psalm 619

Psalm 322

Requiemmässa den 8 juni 2019 för Laszlo Debaczy S:t Sigfrids kyrka kl.1100

Texter: Rom. 8: 31b – 35 + 37 – 39, Joh. 11: 20 – 27 Liturgisk färg: svart

Inledning

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi minns idag vår broder Laszlo Dibaczy, som avled den 11 april detta år i en ålder av 89 år, 6 månader och 9 dagar. Han föddes i Ungern och träffade där sin Anna, då de arbetade på samma bank. De förlovade sig, men flydde i samband med Ungernrevolten till Wien i mars 1957. De kom snart där- efter till Sverige, där de ingick äktenskap i september samma år. I äktenskapet föddes två döttrar. Båda makarna fick snabbt arbete på Marabou chokladfa- brik. Laszlo fick senare arbete på Sveriges television som bildredaktör, där han stannade till sin pension.

Ett av Laszlos stora intressen var fotboll, alltsedan tiden hemma i Ungern. Han njöt av att få lyssna till klassisk musik. Makarna har varit trogna besökare vid våra gudstjänster, och vi har uppfattat Er båda som djupt troende kristna. Alltså goda föredömen.

Ungern

Laszlo efterlämnar, förutom makan och barnen, två äldre systrar i

Vi skall ta som ett minnesord från den här stunden ett ord ur Vis-

hetens bok 3: 1 – 3 Men de rättfärdigas själar äro i Guds hand,

och ingen plåga kan nå dem. Väl synas de i de dåraktigas

ögon vara döda, och såsom ofärd räknas deras hädanfärd,

och deras bortgång från oss såsom undergång; men de äro i

frid. Detta är ord, som ger oss alla ett hopp om en ljus framtid i himmelen. Så hög som himmelen är över jorden, så stor är

Guds godhet mot oss människor. Låt oss därför med för- tröstan komma inför Honom och bedja, att Han ville för- låta oss allt, vad vi brutit mot Honom:

Sida 1 av 4 f Hans-Åkes postilla, R.m. L.D. -19

In nomine …

Predikan

Vi känner igen dagens evangelium från berättelsen om Lasaros ́ uppväckelse. Vår tro är en löftestro. Så var det redan i det gamla förbundet ge- nom profeternas förkunnelse. Men med Jesus bryter den yttersta tiden in. Till vår löftestro kommer nu tecknen, de gärningar som Herren utförde.

Det stora i den här texten är ju Jesu Jag är-utsaga, Hans bekräftelse

på gudomlighet. Marta har trons begynnelse; men när Jesus säger jag är, då

får hon den fulla tron. Du är messias.
Att Jesus är Messias innebär, som vi vet, att vi redan här och nu har

del i Guds Rike. Vi skall en gång få uppleva den kommande världen i dess obe- slöjade härlighet och salighet.

Vid ett sådant här tillfälle blir Jesu ord i texten särskilt betydelsefulla och tröstande: Jag är uppståndelsen och livet. Den, som tror på mig, skall leva, om han än dör, och den, som lever och tror

på mig, skall aldrig någonsin dö. Vi har ju en gång i dopet dött och uppstått till nytt liv genom Jesus.

Den jordiska dödens port måste vi alla igenom. Påskens budskap gör emellertid dödens port en livets triumfbåge. Aposteln skriver i 1 Kor. 15: Vad jag nu säger er är ett mysterium: … Vi skall alla för- Vandlas …detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgäng- liga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och

segern är vunnen.

En sångare sjunger:

Hur ljuvligt mången gång Den tanken för mig står: Idag jag närmare dock är Mitt hemland än igår.

Ack, närmare Hans famn, Som hult mot mig sträcks ut, Där alla bördor få sin grav Och sorgerna sitt slut.

Sida 2 av 4 f Hans-Åkes postilla, R.m. L.D. -19

Bön efter predikan:

Närmare hemmet, Herre mig drag, Närmare hemmet, idag, idag,
Än någonsin förut!

Amen.

O Herre Gud, himmelske Fader, Du som icke har skonat Din Enfödde Son utan utgivit Honom för alla. Vi tackar Dig av allt hjärta, att Du genom Hans begravning har helgat våra gravar till vilokamrar. Vi beder Dig, att Du, genom Din Ande, ville låta Honom ha en vilostad också i våra hjärtan och förbli i oss, så att vi, efter kors och bedrövelse, får komma till ro i våra grifter och med alla Dina utvalda vänta en salig uppståndelse. Genom samme Din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Pålysning:

Kollekten, som insamlas, tillfaller vår koinonia.

Välönskan över församlingen:

Diak.: Låt oss bedja:
Gud vår Fader, Du som är Herre över levande och döda, lär alla trogna att leva och dö för Dig. Låt Din kyrka ge alla människor hopp inför döden, välsigna hennes arbete bland döende och deras anhöriga. Ge alla, som närmar sig döden, nåd att söka och finna Din förlåtelse. Förbarma Dig över alla, som dör utan att känna Dig. Se i nåd till våra släk- tingar, vänner och välgörare, som gått före oss i döden.

Allsmäktige, evige Gud, Du som genom döden för Dina trogna till helande och fullkom- ning – lös oss och alla människor från synd och ondska och gör oss delaktiga av vår Fräl- sares liv, nu och i evighet. Amen

Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, må ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

Förbön:

Sida 3 av 4 f Hans-Åkes postilla, R.m. L.D. -19

Psalmer: 619:- 322: 1 – 2

325: 1 – 2 325: 3 – 4 359:-

Jag går mot döden var jag går, Och snart skall den mig hinna
Jag är en gäst och främling Som mina fäder här, Mitt hem är ej på jorden

I hoppet sig min frälsta själ förnöjer, I tron jag till ett evigt väl mig höjer Som fågelen vid ljusan dag sig gläder, Så glad i ljusets rike jag inträder Jesu, jag Dig älskar, Du som älskar mig

Psalm 325

Rekviemmässa efter Laszlo Dibaczy

Kristihimmelsfärds dag

Psalm 159

Psalm 660

Psalm 158

Högmässa Kristi himmelsfärds dag den 30 maj 2019 S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Liturgisk färg: vit
Texter: Apg. 1: 1 – 11, 2 Kung. 2: 6 – 15, Luk. 24: 49 – 53

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Her- ren Jesus Kristus! Amen

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi påminner oss först på nytt, att niodagarsperioden från fredagen efter Himmelsfärdsdagen till Pingst har en unik prägel i kyrkoåret. Apostlarna är lämnade ensamma i väntan på att löftet om Anden skall infrias. Denna nioda- garsperiod av tystnad, stillhet och väntan, som apostlarna tillbringade i salen i övre våningen tillsammans med Maria och några andra kvinnor, har skapat be- greppet novena. Efter detta mönster har från 1600-talet utvecklats ett bruk i romerska och anglikanska kyrkan att ha en niodagarsperiod – en novena – av stillhet och beredelse inför en särskild uppgift eller i en speciell nödsituation.

Nog behöver både vi, den svenska kristenheten och det svenska fol- ket en tid av stillhet och eftertanke. I denna stillhet har bönen sin stora plats. Hosea 7:14 lyder: De ropar inte till Mig ur hjärtat. De jämrar sig på sina bäddar, för säd och vin ristar de sig blodiga. De är upproriska mot Mig. Ångesten hade börjat i Israel. Säkerheten var inte

som tidigare. Man anade ofred. Den inre lyckan i landet svek också. Framtiden såg mörk ut. Då började Israel jämra sig och ropa till Herren, men Gud såg att

ropandet gällde säden och vinet, detta livets goda. Bot gjorde man icke av hjär- tat. Slutligen vände Gud Sig bort, och folket förgicks.

Det svenska folket är inte alls så bekymmerslöst som tidigare. Man jämrar sig på sitt läger, och den eftertänksamme känner, att läget är allvarligt Men gör man bot och bättring? Nu kommer tanken hos er: Här talar han om dem, som inte är här och lyssnar. Ja, kanske delvis, men handen på hjärtat: Är det inte så, att vi också i första hand tänker på egen ekonomi och välfärd? I stället borde vi tänka först på den andliga välfärden! Så har vi då här två sär- skilda bekännelseämnen, när vi likt lärjungarna väntar på Andens utgjutande och kraft: Vi måste göra bot och bättring i det vi tänker först på andras väl. Vi måste göra bot och bättring i det vi tänker på vårt stora och viktiga uppdrag att sprida evangelium och kärlek.

Sida 1 av 6 f Hans-Åkes postilla, Kristi him. -19

Här befinner vi oss nu väntande på Andens kraft. När vi går att be- känna, kan vi med tanke på dagens ämne fråga: Var finns Gud? Det berättas om en judisk man, att han gick med sin son till en rabbin för att få sonen välsignad. Inför rabbin gav mannen sin lille son en rubel, om han kunde säga, var Gud bor. Pojken svarade fadern, att han skulle ge denne två rubel, om han kunde säga, var Gud inte bor. Visst är detta trösterikt, att Gud är överallt!

Låt oss bedja och bekänna så sägande:

In nomine …

Augustinus skriver: Låtom oss fara till himmelen med våra hjärtan, tills vi får fara efter med kropp och själ. – Jesus i himmelen, Jesus i hjärtat, him- len i hjärtat, hjärtat i himmelen. Spurgeon sade: Man har ofta betviflat, att vi skola känna igen hvarandra i himmelen. Ett sådant tvifvel är ogrundadt, ty him- melen kallas ”min Faders hus”. Och familjemedlemmar böra väl känna igen hvarandra?

Vidare läser vi i Joh. 14:1ff. Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på Mig. I Min Faders hus finns många rum. Skulle Jag an- nars säga, att Jag går bort för att bereda plats för er? Och om Jag nu går bort och bereder plats för er, så skall Jag komma tillbaka och hämta er till Mig, för att också ni skall vara, där Jag är. Efter himmelsfärden bereder Jesus oss plats i himmelriket.

Predikan

Frälsningverket är fullbordat. För bibelkännaren är det tacksamt att notera, att förebilden, en form av profetia, finns i det gamla förbundets tronbe- stigningsfest. I 110:de psalmen säger Jahve till Sin smorde konung på Sion:

Sätt dig på Min högra sida, så skall Jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.

Himmelsfärdsdagen är alltså det nya gudsfolkets tronbestignings- fest. Uppfyllelsen av det gamla förbundets förebilder sker genom Jesus Kristus.

Den helige Paulus skriver i Efesierbrevet 1: 20ff. … när Han, Gud, upp- väckte Honom från de döda och satte Honom på Sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och kraf- ter och herravälden, över alla namn, som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade Han under Hans fötter. Den helige Petrus skriver i sitt första brev, kap. 3: 21f. Och ni räddas, genom att Jesus Kristus har uppstått, Han som har

Sida 2 av 6 f Hans-Åkes postilla, Kristi him. -19

stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under Honom.

Berättelsen om himmelsfärden är utan övernaturliga häpnadsväck- ande inslag. Lärjungarna får inte några himmelska syner. De får här inte se in i himmelen. Himmelsfärdstraditionen är betygad överallt, och forskarna menar, att himmelsfärden framstår som en av hörnstenarna i den urkristna förkunnel- sen jämte lidandet och uppståndelsen. Vi läser också profetian hos Daniel:

Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån Ho- nom, och Hans rike skall inte förstöras.

I Hebr.9:24 läser vi: Han gick in i själva himlen för att nu

träda fram inför Gud med vår sak. Nu kan vi då begrunda, vad detta betyder för oss. Jo, Frälsaren är i himmelen – ett stort glädjeämne för Hans lär- jungar på jorden.

1. Detärettstortglädjeämne,tydetbetyder,attdetstora

verk är fullbordat, som Han utförde på jorden.

Jesus återvände inte till himlen, förrän Hans verk var slutfört. Vi minns, att ofta talade om himmelen, att Han var sänd hit av Fadern, och att Han skulle återvända dit. Han fullgjorde Sitt uppdrag i Sin förkunnelse, botandet av sjuka och slutligen genom
Sin offerdöd. Himmelsfärdsdagen måste ha varit en stor glädjedag för Honom. Även för lärjungarna kändes det nog glädjande, att deras Mästare fått komma hem. Annars skulle de nog inte hållit ut i sin gemenskap och bön. Det är också en glädje för oss, att Han full- bordat Sitt verk ”för mig”.

2. Frälsaren är i himmelen – det är ett stort glädjeämne för

Hans lärjungar på jorden, ty det betyder, att de får vänta en himmelsk kraft i alla sina omständigheter här.

Jesu lärjungar blev inte kvarlämnade i någon idyllisk omgivning. Visst kan de vid vissa tillfällen finna stillhet och fullkomlig glädje, men den fallna världen gör sig snart påmind. Visst blir även vi nutida lärjungar beklädda med kraft ifrån höjden, och den behöver vi, liksom de första lärjungarna. Även den kristnes liv drabbas av Själafienden och världen. Här finns bland de kristna otro, avund och vrede. Även Jesu nuvarande lärjungar samlas i Helgedomen. Där vill de få uppbyggelse och glädje. De vill höra Guds Ord, och möta Sin Frälsare i Hans nattvard. Och det vi får här, kan fylla våra hjärtan med lovsång. Men inte alltid. Otrons kalla vindar kan komma också hit. Även Själafienden känner kyrk- vägen, ja, han vet till och med var nattvardsbordet är beläget. Så kan han tränga sig in för att störa och förstöra med främmande tankar, otrons tvivel- sjuka och upproriska tankar.

Sida 3 av 6 f Hans-Åkes postilla, Kristi him. -19

I all vår syndfullhet, svaghet och oro, är det ändå så, att vi kan be- klädas med kraft från himmelen, ty hur tillstängt det än kan vara runt omkring oss av allehanda svårigheter, så är det en öppen väg från Frälsaren i höjden till lärjungarna på jorden.

3. Frälsaren är i himmelen – det är ett stort glädjeämne för

Hans lärjungar på jorden, ty det betyder, att de alltid får vara under Hans väl- signande händer.

I dagen evangelium läser vi: Han tog dem med Sig ut ur sta- den bort mot Betania, och Han lyfte Sina händer och välsig-

nade dem. Medan Han välsignade dem, lämnade Han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade Honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de

var ständigt i templet och prisade Gud.

Medan Jesus välsignade Sina lärjungar med upplyfta händer, för- svann Han ifrån dem. Hans upplyfta, välsignande händer var det sista de såg av Honom. Han avslutade inte välsignelsen, innan Han skiljdes från dem; utan un- der en fortsatt välsignelse försvann Han. Är inte det en bild av vad Han gör i himmelen, vad Han fortsätter att göra intill tidens ände? Eftersom Han är i him- melen, når Hans händer överallt; Han tar upp de små i sin famn och välsignar dem i dopet, Han välsignar det enskilde, som läser Hans Ord, Han välsignar gudstjänstdeltagarna. Ja, vi är alltid omslutna av Hans välsignande händer. Det stora, som Hans välsignelse innebär, kan här varken fattas eller beskrivas, ty det är en himmelsk välsignelse, som övergår alla jordiska mått. Det betyder, att intet kan utestänga Hans välsignelse.

4. Frälsaren är i himmelen – det är ett stort glädjeämne för

Hans lärjungar på jorden, ty det betyder, att också de har en salig himmels- färd att vänta.

I Joh. 17 ber Jesus i Sin översteprästerliga förbön: Fader, Jag

vill, att de, som Du har gett Mig, skall vara med Mig, där Jag är, för att de skall få se Min härlighet, den som Du har gett Mig, eftersoM Du har älskat Mig …Jag har gJort Ditt naMn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek, som Du har älskat Mig med, skall vara i dem, och Jag i dem. På ett annat ställe säger Jesus: Jag skall komma igen, och taga er till

Mig, ty Jag vill, att där Jag är, där skall också ni vara.

Jesus tog inte heller Sina första lärjungar upp till himmelen. Nej, Han ville, att de här skulle vara jordens salt och världens ljus. Samtidigt behöver Hans lärjungar, nu som då, fostras och prövas. De/vi har uppgifter här i världen

Sida 4 av 6 f Hans-Åkes postilla, Kristi him. -19

att sprida budskapet om Guds kärlek, att vara föredömen, att hjälpa andra. Ofta får vi gå in i beredda gärningar följda av Hans särskilda välsignelse.

Vi har redan här kommit till Guds Rike. Vi är medborgare

i en andlig värld, som är uppfylld av andliga tillgångar och himmelska skatter. Vårt själsliv är lyftat till ett annat plan än det, som präglas av förgängelsen. Vi har en plats i en värld, där hela livet är en högtid. Wallin har diktat följande om detta:

Hur lindrigt lösas jordens band!

Jag vet, att vid Din trogna hand

Jag i Din glädje hamnar,
Der vännen återfår sin vän Och David, from och glad, igen Sin Jonathan omfamnar.

Modren, Brodren,
Där ej gråta; Makar såta, Ömma hjertan,

Der ej hinnas mer af smärtan.

De sista versarna i evangelietexten visar oss Kyrkans grundstäm- ning. Hon mottager välsignelsen och ger ut den i lovsång och glädje; man tillber Jesus, man är fylld av glädje, och man lovar Gud ständigt i helgedomen.

Amen.

Bön efter predikan:

Helige Frälsare. Såsom evig konung har Du blivit upphöjd till Faderns högra sida, och himmelens härskaror tillbeder Dig. Också vi

kommer inför Dig med tack och lov, att Du har återlöst oss åt Gud och banat oss vägen till himmelen. På jorden är vi gäster och främlingar. För- vissa oss i tron därom, att vi har vårt medborgarskap i himmelen, så att vi alltid söker det, som är därovan, och icke det, som är på jorden. Hjälp oss väl igenom denna tidens nöd, att vi en gång, med alla Dina trogna, får komma dit, där Du är, och i evighet skåda Din härlighet. Amen.

Pålysningar:

Förra söndagens kollekt till Kanneljärvi blev kr. Kollekten idag tillfaller koinonian. På söndag, den 7:de i Påsktiden predikar +Göran. Så

Sida 5 av 6 f Hans-Åkes postilla, Kristi him. -19

ytterligare ett viktigt meddelande: Pingstafton den 8 juni kl. 1100 firas här reqvi- emmässa för Laszlo Dibaczy ledd av undertecknad.

Meddelande om dödsfall:

En ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss idag, då det blivit för oss känt, att Diakonen Jan-Olov Sjöström den 25 maj 2018 avlidit i en ålder av 68 år, 10 månader och 4 dagar.

Herren läre oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att, när vi skall skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredd till en salig hädan- färd. Amen.

Välgångsönskan över församlingen:

Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store Herde, vår Herre Jesus, upp från de döda, Han styrke Er i allt gott, så att Ni kan göra Hans vilja! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer: 159:- Till härlighetens land igen Jag ser Dig Jesu fara

660:- Herren är nu Konung, därför fröjde sig jorden

158: 1 – 5 474: 1 – 2 474: 3 – 5 359:-

9: 4

Till himlen Herren Jesus for. Halleluja. Han nu hos Gud, Sin Fader bor. Halleluja Du, som oss frälst ur syndens band, Ur dödens natt och avgrunds brand
En Herde för Din kära hjord Du leder oss med livets ord
Jesu, jag Dig älskar, Du som älskar mig

Men Herrens nåd allena Står fast i tid och evighet. Så låt oss Honom tjäna I ödmjuk tro och redlighet. Hans rike skall ej bäva, Det står, när allt blir grus. Ni helgon som får leva I himlens klara ljus, Ni änglar som får bära Till människor Hans bud, Kom, låt oss alla ära Och prisa Herren Gud, vår Gud.

Psalm 474

Psalm 359

Psalm 9

Postludium

 

2:a sön efter Påsk

Sida 1 av 5 f Hans-Åkes postilla, 3 i På. -19
Högmässa 3:je i Påsktiden den 5 maj 2019
S:t Sigfrids kyrka kl. 1100
Texter: Heb. 13: 20 – 21, Joh. 10: 1 – 10
Liturgisk färg: Vit
Skriftermål
Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen.
Oremus:
Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.
Herren säger: Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de ska-dade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående.
Vi talar idag om herdar, herdar som ser efter sina får. I detta skriftermål skall vi ställa oss inför frågan: Hur skall Gud kunna ta hand om Sina får utan hjälp av oss? Har vi hulpit tillräck-ligt? Under väckelsen sjöng man följande sång:
Rädda de döende, Lyft dem, som sjunka,
Ryck dem med ömhet ur synder och nöd!
Gråt med de gråtande, Stöd dem, som stappla,
För dem till Jesus, Som frälsar ur död!
Rädda de döende, Lyft dem, som sjunka!
Jesus är Frälsaren även för dem.
Han de förlorade Barnen, som dröja,
Väntar ännu med Sin öppnade famn;
Bed och förmana dem Ömt och med allvar!
Han ger dem nåd, om de tro på Hans namn.
Nog var väckelsens människor ivriga med att sprida evan-gelium. Är vi det? Vi har vidare många synder och underlåtelser att bekänna. Du vet själv, vilka det är. Herren vet det också. Bekänn
Sida 2 av 5 f Hans-Åkes postilla, 3 i På. -19
även dem, och vet, att till en rätt syndabekännelse hör hjärtats för-krosselse, munnens bekännelse och gottgörelse.
Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de bot-färdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:
Predikan
In nomine …
Herren som herde är en vanlig bild i Bibeln, som vi vet. Jes. 40:11 Som en herde vallar han sin hjord. Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, De trösterika orden i Hes. 34:11 ff. Så sä-ger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord, när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. På ett gott bete skall jag driva dem i vall. … Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.
X
Dagens text om fållan skulle väl kunna ses som Kyrkan, gudsfolket, både gamla och nya förbundet. Falska profeter försöker nästla sig in. Men det finns bara en rätt väg i – i det gamla förbundet, den väg, som profeterna för-kunnade; i det nya: vägen genom Jesus.
Sida 3 av 5 f Hans-Åkes postilla, 3 i På. -19
Läser man olika postillor och kommentarer är de ganska lika till in-nehållet. Vi skall minnas, att Herren är min Herde. Han räknar med mig. Han har en avsikt med mitt liv. Han är den livgivande. Genom Honom leds hjorden till de gröna ängarna, till torrlandets källsprång. Han visar vägen. Även om hjor-den måste vandra genom svårigheter, så följer Han den i alla dess livsdagar. Till sist upplåter Han ett hem i Sitt rika hus, när den omsider slutat jordevand-ringen.
Ämnet för predikan blir Jesus och Hans hjord.
1. Jesus församlar Sin hjord.
Jag tycket, att det ibland från kristet håll flirtas för mycket med hed-niska religioner och samfund med kristet innehåll. Jesus är enda frälsningsvä-gen. Jesus säger: Mina får känner mig. Vi måste känna Herren Jesus för att få vara med i Hans hjord.
Jesus vill samla alla i Sin hjord. (Därför missionsbefallningen. Vi måste alla vara vittnen.)
Därför har Han också givit befallning om att vi skall vittna om Ho-nom. Människor hungrar efter evangelium medvetet eller omedvetet. Falska andliga rörelser breder ut sig i vårt land, ävensom främmande religioner. Vi lä-ser i Skriften, hur Jesus med sorgsna ögon ser ut över folkskarorna och liknar dem vid får, som icke har någon herde. Skörden är mycken, men arbe-tarna få.
Jesus församlar genom Sitt ord.
Under Sin vandring på jorden kallade Herren Jesus genom undervis-ning och handling efterföljare och apostlar. Nu kallar han genom Kyrkans förkunnelse och vårt vittnande.
2. Jesus är den Gode Herden för Sin hjord
Han känner alla vid namn.
När vi var små, bars vi fram till Jesus i dopet. Där kungjordes vårt namn offentligt för första gången. Jag känner mina får. Det lär ha varit en sed på Jesu tid att namnge fåren. Herden känner igen sina får och fåren kän-ner sin herde. Vid förflyttningar och vattnande kunde fårflockar blandas, men fåren kände sin herdes röst.
Jesus ger Sitt liv för alla. (Han dog för oss syndare, och vi minns det i Nattvarden, där vi får syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet.)
Jag är grinden in till fåren. Den som går in genom mig skall bli räddad. Jesus led och dog för vår skull; Han tog på Sig straf-fet i vårt ställe. För att vi skall kunna minnas detta och tacka härför, har Han in-stiftat Nattvarden, där vi får del av Honom själv, syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet.
Sida 4 av 5 f Hans-Åkes postilla, 3 i På. -19
3. Jesus samlar Sin hjord i Sin Kyrka och skyddar den från denna världens ondska. (Vi kan inte vara kristna på egen hand).
I Sin Kyrka samlar Jesus oss, Sina får, för att där ta hand om och vårda oss. Det går inte att vara kristen på egen hand. Vi måste möta vår Herde där, varest Han möter oss på ett särskilt sätt i Ordet, i sakramenten, i bönen och i församlingsgemenskapen.
Till sist: Jesus skall samla hjorden i Sitt himmelska fårahus. Då skall det bli EN hjord och EN Herde.
Där kommer det inte an på vilket samfund, som jag tillhört, eller vad jag gjort, nej bara om jag förtröstat på Jesus och fått mina synder avtvagna i Jesu blod. Den som inte vill ta emot nåden eller vill tro sig få frälsning genom egen förtjänst eller den, som inte vill ha med Gud att göra, hon kan aldrig få gå in ge-nom grinden till det himmelska fårahuset. Jag är grinden. Den, som går in genom mig, skall bli räddad. Han skall gå in, och han skall gå ut, och han skall finna bete. … Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
Amen.
Bön efter predikan:
Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.
Pålysningar:
Kollekten förra söndagen till Församlingsfakulteten blev kr. På 1 maj till koinonian 350:- Kollekten idag tillfaller även den vår koinonia. Som kommer att visas vid stämmans budgetförslag kommer detta år kanske att gå med underskott, så en riklig kollekt är välbehövlig. På onsdag bibelstudium före mässan kl. 17.oo. Observera den nya tiden kl. 17.oo. Mässan börjar kl. 18.30. Båda leds av undertecknad. Nästa söndag hälsar vi vår nye biskop Bengt Ådahl välkommen för att predika i högmässan. Jag vill redan nu påminna om Kyrko-stämman söndagen efter den 19 maj c:a kl. 13.15.
Välönskan över församlingen:
Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod, har fört fårens store Herde, vår Herre Jesus, upp från de döda, Han styrke Er i allt gott, så att Ni kan göra Hans vilja! Amen.
Sida 5 av 5 f Hans-Åkes postilla, 3 i På. -19
Psalmer: 375: 3
653:-
157:-
465: 1 – 2
465: 3 – 5
359:-
558:-