Kategoriarkiv: Kh Hans-Åke Holmström

Sön e Epifania

Psalm 69

Psalm 378

Psalm 246

Högmässa 1:a sönd. ef. Epifania 12/1-20

S:t Sigfrids kyrka kl . 1100

Texter: Jes. 42: 1 – 7, Apg. 19: 1 – 7, Mark. 1: 9 – 11

Liturgisk färg: vitt

Skriftetal

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Idag i vårt skriftermål skall vi betrakta Guds omsorg med Sitt egendomsfolk genom de förbund, som Han slöt med det. Vi känner till de tre: det första med Noa – tecknet var regnbågen; det andra med Abraham – tecknet var omskärelsen och det tredje med Mose – tecknet var stentavlorna med de tio budorden. Herren ser efter Sitt egendomsfolk, och Han uppmanar dem ständigt att följa och lyda Honom. Han sänder Sina profeter, däribland Hesekiel på 500-t f. Kr. Herren talar genom honom i 16: 60 Men sed an skall Jag minnas förbundet Jag slöt med dig i din ungdom, och Jag skall upprätta ett evigt förbund med dig. Genom omskärelsen bekände Sig Jesus till Israels folk. Det blev sagt, att Han skulle frälsa folket från deras synder, men även för hela världens. Genom Jesus ville nu Gud i enlighet med profetian hos Hesekiel upprätta ett nytt förbund gällande hela världen. Här är förbundstecknet det kristna dopet. Man kan också tolka orden från Hesekiel, som att Gud alltid vill tänka på det förbund, som Han slöt med dig, då du döptes. Detta förbund med dig och med världen vill Gud icke bryta. Han sörjer över dem, som inte vill ta emot Hans gåva.

Egentligen blir då det första i detta skriftermål ett tack, ett tack för att Gud tar hand om Sitt egendomsfolk, både det gamla såväl som det nya.

Bekännelsen måste bli, att vi inte lever i vårt dop. Det visar sig väl lite olika för var och en av oss, men det gäller, som det står i syndabekännelsen, våra felsteg och underlåtelser, våra skötesynder. Du vet, och Gud vet, vilka de är.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Gudstjänstfirande församling!

Söndagarna efter Trettondedagen behandlar uppenbarelsen av vem Jesus är. Vi börjar då med Jesu dop. Vi har firat Jesu födelses fest och hört om änglauppenbarelsen. Heliga tre konungar har kommit för att ge den nyfödde judakonungen sin hyllning. Dessa är de första berättelserna, som visar vem Jesus är. Nu förflyttas vi till tiden för Jesu verksamhet.

Jesu dop i Jordan är portalen till Jesu messianska verksamhet. Förra söndagen fick vi se en bild av den Heliga Familjen som en vanlig familj, oron över barnets bortovaro, ilskan och glädjen, när Han återfanns. Då säger Jesus, att Han bör vara där Hans Fader är. Vi kan ställa frågan: ”När blev Jesus medveten om Sin kallelse och uppgift?” Jag hörde en gång ett program om Talmud och dess forskare. Där driver man, om jag fattat rätt, frågandet och diskussionen in absurdum. Man menar, att man måste dyka ner i texterna, med risk för att drunkna. Endast så kan man finna sanningen. – När blev Jesus medveten om Sin kallelse? Hur var det, när Han var ett litet barn? Han gjorde lergökar, som Han sedan gav liv. En söt historia, men knappast trovärdig. När Han föddes in i världen, måste Han väl ha drabbats av samma begränsningar som vi? Men Han var ju samtidigt Gud? Men räckte Hans barnsliga förstånd till för att fatta detta? Hade Han inte först börjat fatta vid tolv års ålder? Ja, så kan man fortsätta diskutera och debattera för att försöka komma sanningen närmare. En slutsats kan vi dra av dagens text: Vid tidpunkten för dopet var Jesus medveten om Sin kallelse.

Berättelsen om Jesu dop är mer detaljerad hos S:t Matteus. Initiativet till dopet ligger helt hos Jesus. Kommande till ”Sitt” Galiléen infinner Han Sig hos den döpande Johannes vid Jordans nedre lopp. Johannes ville hindra Honom och sade: ”Det är jag, som behöver döpas av Dig, och nu kommer Du till mig.” Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt, som hör till rättfärdigheten.” Dessa ord utgör en nyckel till vad som sker. Johannes´ dop är en av Gud anvisad väg till rättfärdighet. Matt. 21: 32: Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.

Nu når denna rättfärdighetens väg sitt mål. Johannes´ förkunnelse var ett styckverk, men en förberedelse till vad komma skulle. Efter att ha låtit sig sänkas ned i vattnet, en bild av nedstigandet i döden och avläggande av den gamla människan, tar Jesus själv steget uppåt igen, en öppnad himmel till mötes. Därifrån kommer härligheten och Anden, vilka nu skänkes Honom. Den messianska kallelsen får sitt uttryck i den himmelska rösten. Orden är en kombination av Ps. 2: 7: Du är Min son, Jag har fött dig idag, och Jes. 42: 1 och 44: 2: Detta är Min tjänare, som jag ger kraft, Min utvalde, som jag har kär. Så säger Herren, din skapare, Han som formade dig i moderlivet, Han som hjälper dig: Var inte rädd, Min tjänare Jakob, Jeshurun, som Jag har utvalt.

Jesus, Sonen, insätts här i sitt kall som Messias och likaså som den Lidande Tjänaren. Vi kan förutsätta, att berättelsen går tillbaka på vad Jesus berättat för lärjungarna om Sina upplevelser och vad Han lärt dem om Sin persons hemlighet. Vi vet ju, att lärarna vid denna tid samlade sina lärjungar på kvällen och gick igenom vad som sagts och skett under dagen. Naturligtvis har Jesus gjort detsamma med Sina lärjungar, samtalat om dagens händelser, vad Han sagt samt vad det betydde.

Uttrycket uppfylla allt som hör till rättfärdigheten är dubbelbottnat. Å ena sidan betyder det: ”utföra allt vad Gud vill och har bestämt för återställandet av ett riktigt gudsförhållande.” Jesu dop sätts därmed in i den frälsningshistoria, rättfärdighetens väg, som går genom Gamla Testamentet, framträder i Johannes Döparen och når sin höjdpunkt i Jesu liv, präglat av lydnad mot de dittillsvarande yttre formerna. Å andra sidan syftar uppfyllandet av all rättfärdighet fram mot det faktum, att mänskligheten i sin helhet genom Jesus skall ställas inför en ny fullständig rättfärdighet, det vill säga ett återställt och helgjutet gudsförhållande.

Så är det också med Jesu dop. Fastän Han är syndfri, går Han, som Sitt folks Messias, solidariskt in under det, som är ett sista uttryck för Israels frälsningsväg. Genom Jesu död och uppståndelse blir det ett nytt innehåll i dopet.

Johannes Döparen ger vittnesbördet om Jesus i S:t Johannes 1: Där är Guds Lamm, som tar bort världens synd. … Han är den, som döper med helig ande.

Gud öppnade himmelen över Jesus vid dopet. Så öppnar Han himmelen över den, som vill följa Jesus efter.

Jesu dop var alltså inledningen på Jesu gärning men också till det dop, som Jesus talar om i Luk. 12: 50: Men Jag har ett dop, som Jag måste döpas med, och Jag våndas, innan det är över. Från Jordanstunden är Jesus Guds Lamm, det vigda offret för världens synd. Genom detta offer på korset blev Han den som döper med helig ande. Nu kan han skänka människorna vad han själv har: Anden. När han efter uppståndelsen åter kom och stod mitt bland lärjungarna, andades han på dem och sade till dem: Tag emot helig ande. Ny var kyrkans tid kommen, då Han skulle dra alla till Sig. Därmed var också dopets tid kommen. Det kristna dopet, som gör oss till Guds barn, men som även ger oss Andedopet. Det, som vissa samfund kallar andedop, är andra former av Andens handlande. Vi blir Andedöpta i vårt kristna dop.

Som jag förut sagt, har dopet i vårt land kommit att bli en slags namngivningsceremoni, förmodligen på grund av att lagen tidigare föreskrev, att man måste döpa barnet. Annars kom landsfiskalen med kyrkoherden och tvångsdöpte barnet. Då försvann nog något av känslan av dopets storhet: Att barnet fördes ut ur det ondas sfär och fördes in i Gudsrikets. Jag har förut visat på S:t Pauli ord i 1 Kor 5: 5: En sådan person skall överlämnas åt Satan så att hans kropp går under för att hans ande skall bli räddad på Herrens dag. Dvs. han, som syndat svårt, skall uteslutas ur församlingsgemenskapen och därmed lämnas oskyddad mot ondskans andemakter, men ändå skall hans ande bli räddad på domen dag. Dopet har alltså en oerhörd betydelse för människans frälsning. Naturligtvis får vi inte dra alltför höga växlar på detta ord. Vi får inte leva hur som helst och tro, att dopet skall rädda oss. Men förekomsten av detta ord måste ändå betyda att dopet är något oerhört, något som vi inte helt kan förstå.

Vid vårt dop ingick Gud ett förbund med oss, som nämndes i skriftermålet. Guds Rike tillhör de döpta. Med Guds löften i dopet följer också förpliktelser för oss. Vi skall försöka leva som ett Guds barn, i barnsligt förtroende för Gud, i barnslig fruktan för att göra Honom emot, i barnslig lydnad och kärlek för Honom. Vi har fått Anden, då måste vi vandra på helgelsens väg med den Helige Andes hjälp. Ett varningens ord: Stor blir skadan och förlusten, om man bryter sitt döpelseförbund och därmed förspiller dopets nåd.

Vad lär vi oss då idag? Först, att vid Jesu dop uppenbaras för åskådarna, att Han är den, som skulle komma, Messias. Vidare, att texten kan sägas handla om förväntan, tankar som vi kanske kan ha nytta av i vårt liv. När Jesus blev klar över Sin kallelse, måste Han ha känt förväntningarna på den kommande Messias. Han måste ha känt förväntningar Själv på Sin uppgift. Hur skulle Han utföra den? När vi ställs inför förväntningar, kan vi svara på två sätt. Det är ju så, att vi vill vara till lags, vara älskade, vara önskade. Antingen gör vi, som vi tänkt, eller vi går helt in under förväntningarna, även om de är tvivelaktiga. Jesus kämpade också med detta. Efter dopet går Han ut i öknen, där Han frestas! S.t Johannes Döparen hade kommit med sin domsförkunnelse. Jesus går så att säga in under den, när Han döps. Men Han fortsätter inte lika starkt som S:t Johannes. Inte kommer Han med makt och myndighet heller. Förväntningarna infriades inte. Är Du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?

Vi har betraktat Jesu dop och vad det betyder. Vi skall också betänka vårt eget dop. Vi döps på Jesu befallning. Genom dopet blir vi Guds barn och medlemmar i Kyrkan på jorden, i Guds rike. Dopets gåvor är syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet. Den synd, som förlåtes i dopet, är arvsynden, detta att vi föds utan fruktan för Gud, utan tillit till Gud, och med ond begärelse. Döps någon i vuxen ålder, ges också förlåtelse för alla tidigare begångna synder. Så får vi åter betänka Guds kärlek till oss genom det döpelseförbund Han knyter med oss.

A M E N

Bön efter predikan:

Herre, vår Gud, himmelske Fader, Du som i Din nåd uppenbarade Dig vid Din käre Sons dop och med Din röst visade oss till Honom, som lade alla våra synder på Sig. Vi beder Dig: Bevara oss alltid i tron på syndernas förlåtelse, som Han har förvärvat. Och emedan vi, efter Din Sons föredöme och befallning, också är döpta, så styrk vår tro, genom Din Helige Ande, och förläna oss det eviga livet. Amen.

Pålysningar:

Kollekten Epifania till Swazihjälpen blev kr. Idag tillfaller den vår koinonia för dess kostnader. Nästa söndag predikar f Kåre och Tomas spelar. Jag vill redan nu påminna om att det är planerat med gästpredikant 26 jan. nämligen Anders Lundberg.

Välönskan över församlingen:

Hoppets Gud fylle Er tro med all glädje och frid och give Er ett allt rikare hopp genom den Helige Andes kraft! Amen

Vattenvälsignelse med den Apostoliska trosbekännelsen och Sv.ps. 246:-

Psalmer: 69: 1 – 2

665:-

378: -:-

246:-

393: 1 – 2

393: 3 – 5

432:-

132: 2 – 3

 

Psalm 393

Psalm 432

Psalm 132

Postludium

 

Nyårsdagen

Högmässa Nyårsdagen 2020

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: 4 Mos. 6: 22 – 27, Hebr. 13: 5 – 8, Luk. 2:21, (Joh. 14: 13 – 14)

Liturgisk färg: vit

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus!

Jag vill fortsätta denna gudstjänst med att tillönska Er, min familj i Herren, Ett Gott Nytt nådens år 2020 och bedja med Wallin för mig och alla förkunnare: O Du, som kröner året med Ditt goda! Giv att den ädla säd, som är Ditt helga Ord, av mig må utsås rätt, och falla i god jord. Amen.

Skriftetal

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi börjar med den glädje vi har här i tiden, trots allt: Jesus säger i Joh. 10:10 Jag har kommit, för att de skall ha liv, och liv i överflöd. Det är ett ord, som talar om för oss, vad Jesus vill ge: Ett glädjefyllt liv i tro. Det är en glädje över Guds nåd och den kommande saligheten.

Nu kommer vi till våra tillkortakommanden och försummelser här i tiden. Wallin skriver: Ögonblicken flyr, se till, att de i flykten bär dig fridens, icke förebråelsens avsked. Här kommer allvaret! Vi skall använda tiden på bästa sätt. Vi vet nog alla, hur vi borde bruka den, men det blir inte alltid så. En präst frågade en gång i söndagsskolan, om det fanns något, som Gud inte kunde se. Det var tyst en lång stund, tills en pojke räckte upp handen: Mina synder, ty de är borttvagna av Jesu blod!

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Denna dag är en underlig dag. Den är väl egentligen inte alls någon kyrklig helgdag? Nyårsdagen inleder det borgerliga året. – Men så kommer den mystiska siffran åtta! Vi har tidigare talat om att åtta är det nya livets tal. Gud vilade på den sjunde dagen, på den åttonde började livet. Åtta personer i Noas ark; Jesus omskars på åttonde dagen. Åtta dagar är en oktav. Vi firar stora helgdagar i åtta dagar, alltså är denna dag en helgdag: Juldagens oktav. Den liggande åttan är symbol för oändlighet, evighet, alltså en symbol också för frälsningen. En detalj som sällan nämns är, att Jesu tal är 888 i motsats till vilddjurets 666.

Nyårsdagen har länge i den Kristna Kyrkan varit knuten till namnet, som är över alla namn, namnet Jesus. För att vi skall förstå betydelsen av ett namn, måste vi veta, vilka föreställningar man hade om namn i Israel.

Kände man en människas namn, hade man makt över och del i personen i fråga. När Jakob kämpade med Gud i nattens mörker, sade han: Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du Mig om Mitt namn?” Om Jakob hade fått veta den för honom okändes namn, skulle han ha ägt nyckeln till hans väsen. Han skulle då ha känt till, vad denne ämnade göra med honom. Han skulle ha kunnat vinna förståelse hos den obekante och därmed räddning. Men namnet uppenbarades inte för honom.

Kyrkan emellertid uppenbarar namnet Jesus för människorna, för att de skall få del i det frälsningsbringande namnet.

Människan söker ofta förgäves det underbara namnet!

Mörker och förtvivlan kan omge en människosjäl. Oro, hur skall det bli? Om Gud bara ville ge ett tecken, eller uppenbara sig … Så söker hon i sig själv eller lyssnar på falska profeter: gör det och det, så finner du Gud. Så länge som hon söker på fel ställe eller sätt, kan inte något resultat nås. Den uppväckta människan kan bara söka sin själs frälsning hos Jesus. Se på Jesus!

Många har fått veta det underbara namnet men kan ej fatta dess innebörd.

Matt. 1: 21 du skall ge Honom namnet Jesus, ty Han skall frälsa Sitt folk från deras synder. Allt en människa behöver veta för sin frälsning ligger i namnet Jesus, som betyder: Jahve är frälsning eller Jahve hjälper. De i synden sovande har icke tagit emot frälsningsbudskapet. Varför? Ja, det finns säkert många förklaringar. Vi får med Andens hjälp söka leda dem till Jesus, så att de inte går förlorade. Ingen får invaggas i falsk säkerhet.

Det händer dock ständigt, att det underbara namnets hemlighet uppenbaras för människor.

Det ligger kraft i Jesusnamnet. I urkristendomen och i fornkyrkan ägde detta namn genom sin själva klang en sådan makt, att det botade sjuka och utdrev onda andar. Detta sker törhända mera sällan nu; men ändå kan det sägas, att Jesusnamnets makt alltjämt är lika stor, kanske större. Ty detta namn rymmer nu icke bara begynnelsetidens uppståndelse och Andens gåva – utan kristenhetens samlade erfarenhet under tjugo seklers kyrkohistoria är förknippade med detta namn. Hur brokig och motsägelsefull denna historia än ter sig, så uppenbarar den dock såsom helhet och i otaliga enskilda fall Jesu Kristi makt och världens vanmakt. Summan av kyrkans historia är den, att endast tron på Jesus kan skapa liv, segra över ondskan, över döden och Djävulen. Därför att detta efter två tusen år är klarare än någonsin, kan vi lugnt säga, att Jesu namn vid denna nyårstid har större makt an det någon gång innan har haft. Alltså kan vi hälsa det nya kalenderåret med allt, vad det för med sig, med glad förtröstan. Ty i Jesu namn måste det bli ett gott år, ett livets och segerns år, för Kyrkan i världen och därigenom för många i vida kretsar.

Vi sjunger nu psalm 47:-

Evangelietexten idag talar om bön i Jesu namn. Den är från Jesu avskedstal. Temat för denna undervisning av Jesus handlar om den kommande Kyrkans tid, Påskens och Pingstens Kyrka, med dess samfällda liv, där lärjungarna är en enhet i Sonen och genom Sonen ett med Fadern. Det är i denna enhet, som bönen i Jesu namn hör hemma och har sitt obegränsade löfte: Vad ni än ber om i Mitt namn, skall Jag göra. Denna bönesituation är något av det nya, som skapas genom Jesu bortgång till Fadern: Ännu har ni inte bett om något i Mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. En kommentar säger: Dessa ord är skrivna till församlingen, icke till den enskilde lärjungen såsom norm för hans böneliv. Givetvis blir den enskilde kristnes bön en bön i Jesu namn, så till vida att den är en bön i det nya förbundet, betingad av Jesu verk och bestämd av Jesu ande. Men löftet i Johannestexten är givet församlingen och Kyrkan. Där församlingen, som är Kristi verk, är samlad i Jesu namn, alltså i helig kultisk enhet och funktion, där har den obegränsad bönemöjlighet. Denna är skapad genom Jesu bortgång till Fadern; ty genom den har Gud fått Sitt folk på jorden, som Han kan och vill ge all Sin nåds rikedom utan gräns och mått.

Vad ni än ber om i Mitt namn, Skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad.

Gör alla era önskningar kunniga inför Gud. Gud vill, att vi skall komma i bön till honom med allt. Det är tryggt för oss, att vi kan gå till honom med allt.

Vi läste i Episteln: Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig.

Ett, Jesu, än påminner jag:

Var Du min trogna följeslag

Och mig på vägen skydda.

I mörker var mitt klara ljus,

I fattigdom mitt rika hus,

I storm min lugna hydda.

Var min stav

Till min grav,

Spis och föda,

Ro i möda,

Allt i alla.

Sist min själ till himlen kalla.

Amen.

Bön efter predikan:

Evige, Allsmäktige Gud, stor i nåd, oföränderlig i trohet. Du förbliver såsom Du är, och Dina år har ingen ände. Dig hembär vi på denna årets första dag tacksägelse och lov, att Du ej tröttnar att förlåta oss, syndare, utan dagligen möter oss med ny nåd. Vi prisar Dig, att Du skänkt oss Din Son och att vi, i Hans heliga namn, får nalkas Dig i bönen, vissa om att Du hör oss och beskär oss, vad vi behöver, så att intet skall fattas oss. Vi beder Dig: Förläna oss, som i vår Frälsares namn har begynt ett nytt år, att icke försumma Din nåd, utan tacksamt emottaga Dina gåvor. Hjälp oss att vandra på Dina vägar, i kärlek till varandra och i fast förtröstan till Din nåd, som förmår allt. I Din bok är våra dagar skrivna. När den sista av dem ingår, mottag oss då i Ditt oförgängliga rike. Genom Din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Pålysningar:

Kollekten S:t Stefani dag till koinonian blev Kollekten idag tillfaller Missionsprovinsen centralt. På söndag predikar f Kåre och på Epifania, Trettondedag Jul predikar biskop Göran.

Välönskan över församlingen:

Hoppets Gud fylle Er tro med all glädje och frid och give Er ett allt rikare hopp genom den Helige Andes kraft! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 194: – Giv, o Jesu, fröjd och lycka

667:-

42: – Si, Jesus är ett tröstrikt namn

47: – Säg, känner du det underbara namnet

40: 1-3 Kristus vandrar bland oss än

40: 4-6 Kristus skänker oss en tro

432:-

17: – Ge Jesus äran, frälsta mänsklighet

Juldagen

Högmässa Juldagen AD 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: Jes. 9: 2 – 7, Hebr. 1: 1 – 3, Luk- 2: 1 – 20

Liturgisk färg: vit

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Kära gudstjänstfirande församling! Jag vill börja med att tillönska Er en Välsignad julhelg. Vid dagens högmässa sjunger vi gradualpsalmen När juldagsmorgon glimmar från det utdelade bladet, som är en sammanställning av den gamla och nya texten. Som offertoriepsalm sjunger vi likaledes från utdelat blad

Skriftetal

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Malaki profeterar i sitt fjärde kapitel: Men för er, som fruktar Mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp … som fruktar Mitt namn. Vi har under Advent betraktat profetior och förelöpare till vad komma skall. I detta skriftermål lägger vi märke till orden som fruktar Mitt namn. Luther skriver i Katekesen: Vi skola frukta och älska Gud. Vi bekänner alltså idag, att vi inte alltid har den rätta respekten för Gud och Hans Ord. När vi så får våra synder förlåtna, kan vi på ett rätt sätt fira Jesu födelses fest och glädjas åt fortsättningen av profetens ord: och dess vingar skall ge läkedom. Då skall ni slippa ut, som kesande kalvar ur kätten. Amen.

Så hög som himmelen är över jorden, så stor är Guds godhet mot oss människor. Låt oss därför med förtröstan komma inför Honom och bedja, att Han ville förlåta oss allt, vad vi brutit mot Honom:

Predikan

In nomine …

Men när tiden var inne, sände Gud Sin Son. Galaterbrevet 4:4. När tiden var inne … Tiden var verkligen inne. Vi påminner oss alla de förutsättningar, som fanns vid denna tid, så att evangeliet kunde spridas all jorden kring. Vi har Pax Romana – den romerska freden. Man kunde färdas utan pass och utan större fara genom hela det romerska riket och även utanför detsamma. Tänk på de tre vise männen från Östern! De hade studerat stjärnornas positioner. Apostlarna kunde resa långt och ganska säkert; den helige Tomas ända till Indien. Historiker menar, att så här säkert blev det sedan inte förrän på 1800-t. Sedan var allt förberett i människornas sinnen. Romarna hade börjat fundera över sina gudar. Fanns det inte något annat och mer? Judarna i diasporan hade ständiga kontakter med Jerusalem och fick naturligtvis höra talas om Jesu märkliga verksamhet, redan innan apostlarna kom och predikade. Så det för romare och greker löjeväckande budskapet om en gud, som blev människa. Vem hade kunnat komma på en sådan tokrolig idé? Så dum var väl ingen människa? Men vänta! Det hade väl ingen människa i sin vildaste fantasi kunnat komma på? Kanske var det sant i alla fall? När tiden var inne … Vi ser alltså, hur Gud verkar i historien. Han har här förberett Sin frälsningsplan med omsorg. Jesu födelse sker vid den bästa av tidpunkter.

Juldagen handlar om ett brobygge mellan himmel och jord. På ett påtagligt sätt stiger Gud ner till jorden för vår frälsnings skull. Intressant är, som alltid, att studera gamla kommentarer och predikningar. Förr, när predikningarna var långa, så började man ofta med en lång genomgång av de gamla profetiorna. Idag får vi ha dem i bakhuvudet, när vi betraktar dagens innebörd. I gamla predikningar framgår tydligt dagens stora glädje, vår frälsning. Men det förekommer i många en uttalad varning till den, som inte tar emot Jesusbarnet. Vi kan betrakta den helige Pauli ord i Rom. 9: 33 Se, i Sion lägger Jag en sten, som man snavar på, en klippa som man stöter emot. Men den, som tror på den. skall inte stå där med skam. Det är hämtat från Jes. 28: 16 Därför säger Herren Gud: Se, Jag lägger en grundsten på Sion, en sten, som håller provet, en utvald hörnsten, som säker grund. Den, som har tro, förhastar sig inte.

Födelsen skall icke utmålas i rosenskimmer. Det var en helt vanlig förlossning bland tidens mindre bemedlade. Smuts, smärta, oro. Det är det, som händer efter förlossningen, som är det stora: Änglarna som uppenbarar sig och förkunnar, vem som fötts. Deras sång är, enligt professor Fridrichen, inte en lovsång, utan en proklamation, ett konstaterande av vad, som skett. Ära, dvs. pris och härlighet får nu, med anledning av Messias´ födelse, Gud i himmelen, och frid, dvs. frälsning och salighet har nu kommit på jorden till (Hans) behags människor, dvs. till Guds utvalda folk, Israel och kyrkan. Alltså: Ära i höjden åt Gud, frid på jorden till Hans behags människor.

Att änglarna först visar sig för herdarna, har en djupare innebörd. Vi vet, att bilden av Gud, som den Gode Herden, var uppskattad. Men den jordiske herden var närmast föraktad. Han vistades mest i vildmarken fjärran från det dagliga livet. Inte var han heller någon trogen gäst i vare sig templet eller synagogan. För dessa, som stod lite utanför samhället, visar sig änglarna. De var de första, som fick höra det glada budskapet. De fick veta, att nu var Messias kommen. Inte förkunnades budskapet först för de mäktige, de djupt religiösa eller de kloka och visa!

Först blir Juldagens budskap ett glädjebudskap.

Vi påminner oss alltså om allt, vad som profeterats om den kommande Messias. Han skall bli ett ljus i världen, Han skall komma med frid, Han skall komma med evig frälsning. Han är Sanningen och Ljuset. Han kommer såsom ett hjälplöst litet barn. Det är därför, som vi vågar nalkas Honom. Hur hade det sett ut, om Han kommit på himmelens skyar med makt och härlighet? Hade vi vågat nalkas honom då? Snarare hade vi väl blivit rädda. Kunde vi då ha älskat Honom?

I glädjebudskapet ligger även detta faktum, att Jesus kommer från himmelen. Han är av evighet; född av Fadern före all tid.

Vidare blir Juldagens budskap ett allvarligt budskap.

Att Jesus har kommit från himmelen innebär inte, att Han gjort jorden till en himmel. Därvidlag ändrades inget. Stallet var mörkt, krubban lika hård. Änglarna syntes inte längre; landet var fortfarande ockuperat; familjen måste snart fly. Här finns då två farliga diken. Ja, det är ju så man beskriver uppfattningar nuförtiden: den riktiga som går mellan två felaktiga, som man kan falla ner i. Det ena är uppfattningen, att till sist skall Jesus och kärleken segra på jorden. Augsburgska bekännelsen art. XVII Om Kristi återkomst till domen. De fördöma även andra, som nu utsprida judiska läror, att de fromma före uppståndelsen skola få herraväldet i världen, sedan de ogudaktiga allestädes nedslagits. Det första finnes bland vissa kristna, medan det andra finns hos de tvivlande. Jorden har icke blivit himmel med Herren Jesus; alltså är Han inte den, som Han säger Sig vara!

Här måste den troende påminna sig, att varken den Heliga Skrift eller Jesus har lovat ett paradis på jorden. Däremot vill Jesus lära oss vandra med Honom på den rätta vägen till himmelen.

Sist kommer Juldagens uppfordrande budskap.

Vi måste se till att vi låter Jesusbarnet på nytt födas i vårt hjärta och sinne. Oss är en Frälsare född! Människan har Hans lära och kan gilla den. Det betyder emellertid inte, att hon har Honom som sin Frälsare; Han, som inte bara visar, men som är Vägen, Han som inte bara lär, utan som är Sanningen, Han som inte bara säger sig vara utan är Livet.

Oss är en Frälsare född, när vi känt behovet av att söka Honom. Människan måste förstå, att hon tillhör ett fallet släkte, att vi behöver Frälsaren för att kunna få hjälp att leva ett rikare liv; inte ett liv på falska grunder, på lösan sand. Vi har så lätt att låta dagens omsorger och oro döva längtan efter något större och bättre. Förr eller senare tar många människor emot kallelsen från Gud och känner behovet av att söka sin Frälsare. Hur kallelsen sker är olika för varje människa. Måtte hon då icke förhärda sitt hjärta och gå evigt förlorad.

Oss är en Frälsare född, när vi erfarit trösten av att finna Honom. När Andreas, som sökt Jesus och varit tillsammans med Honom en dag, mötte sin broder Simon, sade han: ”Vi har funnit Messias.” Filippos säger till Natanael i samma berättelse: ”Vi har funnit Honom, som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Den kallade människan måste lära sig inse, att profetiorna är sanna, att kristna människors vittnesbörd är sanna. Då infinner sig trösten och oron lägger sig. Men hon har förvisso ännu långt till den saliga bekymmerslösheten.

Oss är en frälsare född, när vi fattat beslutet att följa Honom. Har vi kommit så långt, måste vi vara på vår vakt mot världens förföriska lockelser. Både världen och den gamle Adam lockar oss. Det gäller att följa den väg, som Frälsaren visar oss. Genom den Helige Ande manar Han oss att följa Honom på den smala vägen och lära av Honom. I Matt. 11 säger Jesus: Ta på er Mitt ok och lär av Mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt, och Min börda är lätt.”

Oss är en Frälsare född, kan vi med fullkomligaste visshet säga, när vi smakat saligheten av att tillhöra Honom. Varför steg Han neder och blev människa? Jo, därför att vi skulle bli Hans folk och höra Honom till. Då kan Han, mitt i all nöd och elände på jorden, ge oss av Sina eviga gåvor. Men inte bara dessa utan sådana som syndernas förlåtelse, kärlek, glädje, frid. Vi är dyrköpta, därföre vakar Han över oss. Ingen skall kunna rycka oss ur Hans välsignade händer. Han äger oss, inte världen, inte synden, inte döden. Den helige Paulus skriver i Rom. 8: 38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något, som finns, eller något, som kommer, 39 varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Amen.

Bön efter predikan:

Barmhärtige Gud, kärleksrike Fader. Vi tackar och prisar Dig, att Du, oss till frälsning och salighet, har låtit Din Enfödde Son bli människa.

Dig, Herre Jesus Kristus, vare evigt lov, att Du, som var rik, blev fattig för vår skull, på det att vi skulle varda rika. Vi tackar Dig, att Du, som är alla herrars Herre, har blivit vår Broder, på det att vi med Dig skulle bli Guds barn.

Låt Dig nu också födas i våra hjärtan; och giv oss det rätta barnasinnet. Du återsken av Faderns härlighet, förnya oss efter Din heliga bild. Du store Fridsfurste, förläna oss Din rid, och behåll oss i Ditt rike, att vi i Din härlighet evigt må prisa och lova Dig. Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Frälsningsarméns Skogsbo inbragte kr

Dagens kollekt tillfaller vår vänförsamling i Kanneljärvi. I morgon på församlingens dag – den helige Stefani dag predikar biskop Göran. Både Tredjedag Jul – aposteln S:t Johannis´ dag – och Fjärdedag Jul – Menlösa barns dag firar vi här i kyrkan efter gammal hävd med mässa kl. 1830 på fredag med biskop Göran och på lördag kl. 11.oo med undertecknad. Nästa söndag predikar biskop Göran.

Välönskan över församlingen:

Hoppets Gud fylle Er tro med all glädje och frid och give Er ett allt rikare hopp genom den Helige Andes kraft! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 119:-

662:- Idag är en Frälsare född åt oss, och Han är Messias, Herren

121 se bilaga

24: 1-3 se bilaga

24: 4-7 -”-

432:- Prisad högt av herdars skara

124:- En jungfru födde ett barn idag, Det vi skola prisa och ära.

4:e sön i Advent

Psalm 478

Psalm 663

Psalm 480

Högmässa 4 adv. den 22/12–19

S:t Sigfrids kyrka, kl. 11.oo

Texter: Jes. 52: 7 – 10, 2 Kor. 1: 20 – 22, Luk. 1: 39 – 45

Liturgisk färg: blå eller violett

S K R I F T E R M Å L

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Dagens psalm är hämtad från Ps 145: 8 – 13

Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek.
Herren är god mot alla, barmhärtig mot allt Han har skapat.
Herre, allt Du har skapat skall tacka dig, Dina trogna skall lovsjunga Dig.
De skall tala om Ditt rikes ära och förkunna Din väldiga kraft,
så att alla lär känna Din makt, Ditt rikes ära och härlighet.
Ditt rike står i alla tider, Ditt välde från släkte till släkte.

Det här är en härlig psalm att börja ett skriftermål med. Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Det är också ett fint ord att inleda julfirandet med. Gud är rik på kärlek. Vi beaktar ånyo Guds frälsningsplan. Så står då jag, lilla människa, inför Guds majestät, Gud som har väldig kraft och makt. Visst upplever jag då min litenhet och mina tillkortakommanden.

Vi kan tala om föredömen, förebilder så här före Jul. Är jag ett bra föredöme för andra? Visar jag på Guds väldiga kraft? Berättar jag om Hans kärlek? Medvetet eller omedvetet hungrar människor efter tro, efter Guds ord. Hjälper jag då dem att finna ett svar? De trogna skall tala om Guds rike, säger psalmen. Den säger vidare, att vi skall lovsjunga den Helige. Gör vi det? Tackar och lovar vi Honom var dag och stund? Det är också en kristens plikt, bön, lovsång och tillbedjan. Tillbedjan, ja, vad är det? Är det något vi gör? Tillbedjan. Jag skulle vilja förklara det så, att tillbedjan kan liknas vid stum beundran. Vi formar inte direkt ord och böner till Gud utan är bara där i Hans närhet. Kanske kan vi jämföra det med att vara tillsammans med människor, som vi tycker om. Vi behöver inte prata hela tiden eller göra något. Bara vara i varandras närhet. Alltså: Avsätter vi tid för samvaro med Gud?

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

P R E D I K A N

In nomine …

Gudstjänstfirande församling!

Vi har talat om föredömen tidigare. Vi skall idag först se på vår almanacka och de namn, som finns där kring jul. Här finns många gestalter att studera, ibland är deras dag involverad i förberedelser eller firande. Annadagen den 9 december är väl den första. Då skulle lutfisken läggas i blöt. Enligt vissa källor skulle lutfisken vara klar, då julfastan började, föregången av en Annakarneval. Vidare skulle man börja brygga julölet och stöpa julljusen. Utöver detta kunde man även förutspå väder utifrån Annadagen. ”Braskade Anna skulle det bliva kallt om julen, slaskade det, blev väderleken mild”. Ja, enligt legenden hette Jungfru Marie mor Anna.

Nästa gestalt och förebild är S:ta Lucia, den 13 december. Man har funnit uppgifter om firande på 1760-talet, men det är först vid 1800-talets slut som den vitklädda Lucian dyker upp, senare med kaffe och lussekatter. Enligt en uppfattning kom luciafirandet att fylla tomrummet efter Annakarnevalen. S:ta Lucia led martyrdöden år 304. Ljuskronan kan vara helgonglorian eller martyrkronan samt det röda skärpet en bild för blodet, som utgöts.

18, 19 och 20 december firas det Gamla Testamentets tre patriarker. Abraham, han som litade på Gud och lämnade sitt hem med löfte om att hans släkt skulle bli talrik. Hans tro på och kärlek till Gud fick honom att i prövningen gå så långt, att han var villig att offra sin son Isak. Dagen efter firar vi just Isak. Jakob lurar till sig faderns välsignelse på sin moders, Rebecka, inrådan. ”Esau var luden, men Jakob han var slät”. Modern sätter getskinn på honom, så att Isak, som var nästan helt blind, skulle känna det ludna och så välsigna Jakob i stället för brodern. Då han fått välsignelsen, blir Jakob den tredje patriarken trots detta svek och får senare namnet Israel, det som nu står i vår almanacka. Vi minns väl också Jakobs långa kamp för att få sin Rakel till hustru.

Ja, vi har bara bibliska namn här kring Jul. Vi skall väl även påminna oss Jultomtens förebild. Tron på tomtar, som vaktar gården är gammal. Tanken på en Tomte, som kommer till Jul med gåvor, är yngre. Sankt Nikolaus var biskop på 300-talet. Han var under senmedeltiden ett av de populäraste helgonen, som firas 6 december. Han är också ett helgon, som finns både i den östliga och västliga kyrkan. Än idag är han älskad i sin nya skepnad som jultomten.

En gång, innan han blev biskop, ska han enligt legenden ha räddat tre unga flickor från vanära. Det var en fattig ädling, som inte hade pengar till hemgift åt sin tre döttrar. Han såg ingen annan möjlighet att få dem försörjda än att låta dem bli skökor. Då kastade Nikolaus tre nätter i rad guldklimpar genom fönstret, så att flickorna kunde bli anständigt bortgifta.

Martin Luther avskaffade år 1535 julklappsutdelningen åt barnen genom den helige Nikolaus, som fram till dess varit den, som kommit med gåvor till barnen. Så fick barnen sedan dess gåvorna på Juldagen genom den ”helige Kristus”.
Första gången dyker ordet jultomten upp på 1700-talet. Den typiskt röda klädnaden med vit pälsgarnering fick han 1932 genom en stor aktion från Coca Cola. Alltsedan detta utomordentliga värvningsfälttåg har julgubben blivit ”Standard” med sin röda klädsel med den vita pälskragen.

Dagarna före Jesu födelse minns vi de första människorna, Adam och Eva, en bild för hur vi som deras ättlingar vilar under förgängelse och död. Men så kommer det nya livet med Jesu födelse, Han som kan frälsa oss till det nya livet i Guds rike, som börjar här och nu. Att tillhöra Guds rike är inte bara fröjd och frid. Därom påminner oss Annandagens S:t Stefanus, den förste kristne martyren. Det onda ansätter oss från alla håll. Vi har att kämpa mot det onda i alla dess former. Låt oss då minnas S:t Pauli ord i Efesierbrevet 6: Hämta nu styrka hos Herren, av Hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot Djävulens lömska angrepp.

Livet i julbudskapets glädje och frid förstärks, när vi tänker på alla dem, som före oss har låtit sig inspireras av tron på den Allsmäktige och kärleksfulle Guden med den Helige Andes hjälp. Må han nu ge oss samma glädje, frid och inspiration, när vi går att fira Jesu födelse.

Denna dag är en Mariadag. Vi har alltså idag en stor förebild: Himladrottningen, Gudaföderskan, Jungfru Maria.

Hell Dig, Maria, Du högt benådade! Herren är med Dig. Välsignad vare Du bland kvinnor och välsignad vare Din livsfrukt Jesus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen.

Så lyder den gamla bönen Ave Maria i en svensk översättning, där man instämmer i ängelns och Elisabets saligprisning av Maria enl. Luk. 1: 28 och 42. I vår kyrka hade vi flera Mariadagar fram till den stora helgdöden 1772. Läser vi Ave Maria, kan vi notera två ting: Först är det ett instämmande i ängelns och Elisabets saligprisning av Maria, sedan är det en begäran om förbön. Det är alltså ingen obiblisk bön om hjälp direkt av Maria, bara en hyllning och en begäran om förbön. I Marias lovsång Luk. 1:48 läser vi: Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig. Så var det i den gamla kyrkan, att det sedan i den folkliga fromheten blivit så, att man ber Maria direkt om hjälp, är väl något vi som lutheraner har svårt att acceptera, men att prisa den Heliga Jungfrun, bedja om hennes förbön och framställa henne som föredöme kan inte vara obibliskt. Intressant att notera i samband med abortdebatten Elisabets ord: När mina öron hörde din hälsning, sparkade barnet till i mig av fröjd. I dagens evangelium ser vi, hur hon vill berätta om sin kallelse för Elisabet. Denna fylls av den Helig Ande och profeterar om barnet, som är hennes Herre. Salig hon som trodde, ty det, som Herren har låtit säga henne, skall gå i uppfyllelse.

Våra texter idag talar vidare om glädje och frid. Genom Jesu födelse bringas glädje och frid till jorden. Nu skall Kyrkan och den kristne visa världen, hur det är att leva i hoppet om Guds seger över ondskan. När vi lever i detta hopp, får vi frid i vårt inre. Löftena visar oss, att Gud hör bön och vill låta allt ske till det bästa. Vi har nu inget att frukta. Kyrkan är det nya Sion, och vi ser, hur Gud gläder Sig över Sitt Sion, som håller sig till sin Hjälte och Räddare. Må vi besinna orden hos profeten Jesaja, som vi hörde: Härligt är att höra budbärarens steg, när han kommer över bergen, han som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter, bär bud om räddning och säger till Sion: ”Din Gud är Konung!” När han kommer – om han kommer.

Vi är kallade att vara glädjebudbärare och ljus i världen. Vi skulle vara brinnande i anden. Vi kan se ett samband med den brinnande busken, som Mose får syn på; en buske, som inte förtärs. En kommentar säger, att människor, som blir brinnande i anden, är sällsynta. De flesta vet mycket litet om själen, allra minst har de upplevt, att själen börjat glöda av andligt liv. Däremot känner de väl till begärelsernas brand i sina sinnen. Somliga har brunnit av lusta eller hat. Denna eld har varit förtärande, och efteråt är själen som en svartbränd ruin. Men att det finns en helig eld, som brinner utan att förtära, det är dem obekant.

Herrens trogna vet mycket mer om elden, som brinner utan att förtära, dock icke alla. Somliga har inrättat en skyddad härd i själen och nöjt sig med att hålla elden brinnande i denna vrå. Somliga har inte ens tillräckligt vårdat denna lilla eldstad utan misskött den, så att falaskan lagt sig i lager på lager, och det som från början var en klart brinnande låga, har blivit lite pyrande glöd. Men de kan dock komma ihåg, att hjärtat en gång stod i brand vid den första kärlekens iver och hänförelse till Frälsaren. Vid detta minne blossar elden hastigt upp, och för ett ögonblick önskar den fromme, att hon verkligen vore brinnande i anden.

Advent är tid för bot och bättring, att försöka lära känna sig själv och se på goda föredömen. Alltså skall vi söka oss till Frälsaren, för att låta Honom blåsa liv i vår eld. Då kan vi bli Gudsröster och vittnen i världen, ljus för människor. Det brinnande ljusets natur är att lysa. Så kan inte heller människor, som är brinnande i anden, annat än lysa. Men hon är icke medveten härom. Hon lyser klarast då! Vad människor tänker, bryr sig den fromme inte om. Hon går sin väg rakt fram och låter ljuset lysa i världen, vare sig någon bryr sig eller ej. Detta är emellertid icke alltid lätt. En lampa kan slockna, när oljan tar slut eller någon släcker den. Världen ställer ofta den fromme i korsdrag för att söka släcka.

Vi måste alltid söka vår Frälsare, ty Han är den ständigt ånyo tändande elden och den aldrig sinande oljan för vår lampa.

Den här dagen har gett oss historiens vingslag både i trons värld och i den allmänna världen, Kyrkans åminnelse av trons stora både före och efter Jungfru Maria. Måtte dessa föredömen alltid föra oss till vår själs Store Herde, så vi kan efterfölja Honom och lysa i världen.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller Frälsningsarméns Skogsbo, som ger kvinnor stöd. Juldagen Högmässa kl. 1100 med undertecknad, den Helige Stefanus´ dag, vår högtidsdag, predikar biskop Göran. Fredag Tredjedag Jul mässa kl. 1830 med biskop Göran, lördag Menlösa barns dag, Fjärdedag Jul mässa kl. 1100 ledd av undertecknad. Nästa söndag predikar biskop Göran. Jag vill påminna om att vi numer har webbradio, det vill säga att man kan lyssna på våra gudstjänster på hemsidan.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud helge Er helt igenom och bevare Er hela och oskadda, när vår Herre Jesus Kristus kommer! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 478: 1 – 2 Du morgonstjärna, mild och ren

663:- Kom och se vad Gud har gjort

480:- Var hälsad, Herrens moder. O Maria!

110: 1

110: 2 – 3

39:-

108:-

Armi sjunger

Gabriel’s message

Psalm 110

Psalm 39

Psalm 108

Postludium

 

2:a sön i Advent

Psalm 107

Psalm 661

Psalm 424

Högmässa 2:ra söndagen i Advent den 8 december 2019

Texter: Jer. 23: 19 – 20, Jak. 5: 7 – 10, Luk. 17: 20 – 30

Liturgisk färg: blå/violett

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Skriftetal

Vi läser i 2 Petri brev 1:19 Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Ge akt på det profetorden! Detta ord tar vi till oss idag, då vi förbereder oss för firandet av Jesu födelse. De var ju vägröjare för Herren Jesus. I gamla Evangelieboken var Tredje advent tillägnad vägröjarna. I vår har nu texterna koncentrerats till Johannes Döparen. Därför påminner vi oss, i detta skriftermål, profeternas budskap. Jeremia skriver i 22:29 Land, land, land, hör Herrens ord! Hör herrens ord! Vi får genom dem kallelse att vända om och göra bättring inför Herrens ankomst. I alla tider har människor väntat på Herren, väntat på bönesvar, väntat på Hans hjälp, väntat på Hans återkomst. Vi läser i Ps 130: 5f. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra Hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen. Vi väntar Herrens närhet här och nu. Vi skall även se framåt och förlita oss på Guds löften. Att våga tro är, har någon sagt, som att stå vid kanten av ett stup och höra någon ropa: ”Hoppa, jag tar emot dig!”

Så får vi idag bekänna, förutom våra synder och underlåtelser, bekänna vår bristande tro på Guds närhet och vår brist på nära stunder med Herren Jesus, och att vi behöver hjälp för att ta emot Jesus och Guds rike i våra hjärtan.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Gudstjänstfirande församling!

Studerandet av gamla postillor ger vid handen, att man denna dag talat över frågan: När kommer Herren? I väntan på Honom skall vi bedja och vaka. Vi måste vara beredda, då det kommer att gå en dom över kyrkan. Hennes reningstid såsom genom eld är inne. Agnarna skall skiljas från vetet. Det sägs då, att ömkligheten skall uppenbaras; vilka namnkristne; vilka överlöpare! Den sammansmultna skaran av Herrens trogna skall förfäras. Men då nalkas deras förlossning: Herren kommer. Han kommer då ännu icke för att döma utan för att segra. När Hans Kyrka syntes död och begraven, skall hon uppstå i seger.

En kommentar betonar, hur viktig predikan är, när det gäller tillfällighetsbesökare. Hur går det för den, som upplevde 1:a Advent positivt och nu vill se, om det här är något för henne? Det gäller nog också för den kristne, som vill vittna, att betänka dagens människors dåliga kunskaper om kristen tro. Dagens tre texter är allvarliga och delvis svåra.

Wallin tar fram 2 Petri brev 3: 11 f. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag …

Vi förmanas, att icke fästa oss för mycket vid det jordiska. Vi skall söka Guds Rike. Vi skall här på jorden ha en stilla hjärtats överlåtelse genomgå de prövningar och prov, som föreläggs oss. Sedan skall vi med en helig själens upplyftande från gruset komma till den nya himmelen och den nya jorden – en himmel utan moln, en jord utan synd.

Min själ går fri ur dödens dal,

Der bojan man begrafver;

I himlen, bland de trognes tal,

Umgängelse hon hafver.

Säll den, som är i Herrans hand!

Säll den, som hem till fridens land

Från lifvets stormar hunnit!

Denna dag talar allvarsord till oss, så att vi verkligen söker det Rike, som kommer. Så har kyrkan satt ihop detta: 1:a Advent med ljus och fröjd och 2:ra Advent med domsallvaret. Man kan tala om mitt Advent och Kristi Advent. Mitt advent blir det, om jag bara följer med i ljuset och glädjen – ljuvliga känslor. Kristi Advent blir det, då jag låter Kristus komma till mig och leda mig till bättring. Blott det hjärta, som låter sig böjas och dömas, blott det blir hugsvalat och upprättat. Vi får minnas Lasse Lucidors psalm:

Domen fruktar jag väl stort,

Efter det jag illa gjort,

Men den trösten jag ej glömmer,

Att min broder Jesus dömer.

Hinder för Kristi Advent är de dagliga omsorgerna, som på Noas och Lots tid. Ett annat hinder är svärmerier. Falska profeter skall framträda och framträder. Men så kommer icke Guds rike. ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt, att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

Man kan slå ihop bilderna av Lot och Noa. Då kan man först säga:

  1. Fly ut från syndens Sodom.

Lot bodde i Sodom. På många sätt var det som överallt annars. Man

åt och drack. Arbetade och planerade; som livet vanligtvis är. Men där var det också så, att man levde i lastbarhet och ogudaktighet. Sådant sker även i denna dag. Men synd är inte bara att leva så, som man gjorde i Sodom. Den värsta synden och syndens upphov och rot är, att vända sig bort från Herren och Hans vilja. Man tar inte Guds Ord på allvar liksom Lots mågar. När de fick varningen, trodde de, att Lot skämtade. Då tar man inte Herrens Ord på allvar eller bekymrar sig om sitt eviga väl. Herren vill emellertid inte, att någon skall förgås. Fly från synden och se framåt, inte bakåt, som Lots hustru gjorde. Herrens änglar är med dig. Frågan inställer sig dock: Vart skall jag fly? Jo,

  1. Skynda in i frälsningens ark.

Där är du säker. Då Gud beslöt, att utplåna allt på jorden för

Mänskornas ondskas skulle, ville Han skona den rättfärdige Noa och hans släkt. Inom parentes kan vi kalla dessa för en rest. Tanken på en rest av människor, som blir räddade, finns på många ställen. – När vattnet kom, var de säkra i arken. I vattnet dödades alla andra. Syndens lön är alltjämt döden, framför allt den eviga döden, där människan för alltid skiljs från Herren Zebaoth.

Skillnaden mellan oss och Noa är det faktum, att vi inte kan bygga frälsningens ark. Den har byggts åt oss av Herren Jesus. Hans blod räddar oss.

  1. Då är du trygg, när Människosonens dag kommer.

Jesus säger, att det kommer en dag, då Människosonen skall

uppenbaras. Han visar Sin makt och härlighet. Han kommer att veta allt om alla. Då dömer Han med den fullkomliga rättfärdigheten. Hans dom kan ingen överklaga. Men vi tror, att den blir mild och rättvis. Den dagen är det för sent att skynda till frälsningens ark. Vår önskan måste bli, att denna adventstid blir en Kristi Advent, då Herren Jesus får komma in i mitt hjärta, leda mig till bot och bättring. Jag sade i början: Blott det hjärta, som låter sig böjas och dömas, blott det blir hugsvalat och upprättat.

Må så vår adventstid bli en välsignad tid, när vi söker Herren Jesus och Hans gemenskap i Ordet och Sakramenten. En tid med bot och bättring. Att möta Herren i det lilla Jesusbarnet blir på det sättet en stor högtid till välsignelse.

Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till vår församling blev Kr. Idag tar vi upp kollekt till Östanbäcks kloster. På onsdag minns vi Jungfru Marie utkorelse i mässan kl. 1830, ledd av undertecknad. Inget bibelstudium. Det tas upp i början av nästa år. Nästa söndag predikar f Kåre.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud helge Er helt igenom och bevare Er hela och oskadda, när vår Herre Jesus Kristus kommer!

Trosbekännelsen

Psalmer: 107: 4

661:-

424:-

422: 1 – 2

422: 3 – 5

39:-

109:-

Psalm 422

Psalm 39

Psalm 109

Postludium

 

 

Domssöndagen

 

Psalm 315

Psalm 317

Högmässa Domssöndagen den 24 november 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Skriftetal

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi firar idag Domssöndagen. Studerar vi kyrkoårets utveckling i Sverige, finner vi, att först 1628 får vi en avslutning av året med texterna om jungfrurna och yttersta domen. Kyrkolagen 1686 föreskriver, att man på söndagen före 1:a Advent skall predika över skildringen i Matt. 25 om Yttersta Domen. Men först 1921 införs namnet på den sista söndagen såsom Domssöndagen. Och 1942 kommer namnet söndagen före domssöndagen; alltså slutar vårt kyrkoår med allvarliga temata. Redan innan kyrkoåret fått en fast form, fanns dock där samma övensstämmelse mellan söndagarna med texter om Jesu ankomst och Jesu återkomst.

Ett lämpligt ingångsord på en dag som denna, då vi skall betrakta domen, är väl: Att dölja sina brott ger ingen framgång, den, som bekänner och ångrar sig, blir benådad. Ords. 28:13. Vid skriftermål kan det vara bra med en spegel att rannsaka sig inför, några frågor att ställa sig inför. För visst kan det i förstone, när vi betraktar de tio budorden, se ut som om vi vore ganska syndfria. Men då vi tänker efter och betraktar oss i ljuset av Lagens sammanfattning i det dubbla kärleksbudet, ser det annorlunda ut.

Vi kan så börja med att bekänna vår bristande bibelläsning. Psalmisten sjunger: Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min väg. (109)

Ytterligare några ord att rannsaka sig inför:

Älska varandra så, som Jag har älskat er.

Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon.

Älska era ovänner – Saliga de, som håller fred.

Döm inte, så skall ni inte bli dömda.

Ni är jordens salt.

Var fullkomliga.

Låt oss alltså bekänna våra synder och be om kraft att vandra vidare på helgelsens väg, så sägande:

Predikan

In nomine…

Gudstjänstfirande församling!

Idag firar vi kyrkoårets sista söndag. Vi har under ett år fått följa Jesus på Hans vandringar och lyssna till Hans undervisning. Idag får vi besinna oss och begrunda, vad vi hört. Denna dag har ett allvarligt tema: domen. Vi talar så mycket om den gode och kärleksfulle Guden, att vi glömmer en sida av Honom. Han är även den fruktansvärde – i ordets gamla betydelse: värd att frukta och vörda – den fruktansvärde Guden. Vi måste böja oss i vördnad inför Hans gudomliga Majestät. Behövs det någon dom, frågar sig nog en del människor. Ja, då människan inte är bara god innerst inne. Alltsedan syndafallet är människan född med arvsynden. Katekesen säger: Vad är arvsynd? Arvsynd är det medfödda fördärvet i vår natur, vilket gör oss benägna till det onda och oförmögna till det goda. Vi brukar också säga, att det innebär, att vi är födda utan fruktan för Gud, utan tillit till Gud och med ond begärelse. Herren är den Helige, Rene. Han kan icke tåla någon synd. Katekesen säger: Herren vår Gud kallar Sig en nitälskande Gud, då Han för Sin rättfärdighets skull måste straffa synden, och ingen syndare kan avvända eller undfly Hans straff. Vi vill helst inte höra om evig förtappelse, så genast kommer Själafienden för att döva samvetet, så att han ostört kan arbeta mot Guds verk. Vi läser om honom i 1 Petri brev 5:8 Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Han försöker intala människan, att Guds kärlek måste kräva, att alla människor får komma till paradiset. Men så är icke fallet! Vi hörde nyss: Jesus sade: Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?”

Katekesen säger: Dem, som synda, hotar Gud att straffa med mångahanda lidanden här i tiden och till sist med evig fördömelse. Rom 1: 18 Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor, som håller sanningen fången i orättfärdighet. Vidare säger Katekesen: Gud hotar, på det vi skola frukta för Hans vrede, så att vi icke bryta mot Hans bud. Nu måste väl här även inflikas, att vi inte kan se allt ont, som sker såsom ett Guds straff. Det sker mycket ont, som synes helt meningslöst. Den onda makten försöker fördärva Guds goda skapelse. Djävulen och hans änglar fruktar den Yttersta Dagen, ty då är det slut med deras makt. Vi läser i Skriften: Upp. 12: Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.

Den här dagen vill påminna oss om allvaret i våra liv. Synden är inget att skämta med eller skratta åt. Psalmisten sjunger i 96:e psalmen: 4ff. Ty stor är Herren, högt är Han prisad, värd att frukta mer än alla gudar. Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen. Han omges av prakt och glans, av makt och härlighet i sitt tempel.

Till denna dag hör Ps. 609 (från medeltiden) i gamla psalmboken: Dies irae

Vredens stora dag är nära,

Elden då skall allt förtära,

Så var siarsångens lära.

Hela världen, skräckbetagen,

Skåda skall de stränga dragen

Av sin Domare den dagen.

Döden själv skall häpen vara,

När, att inför tronen svara,

Sig de döda uppenbara.

Boken öppnas: där står skrivet,

Vad av alla är bedrivet,

I det flydda jordelivet.

Vad skall då jag arme svara?

Vem skall där min själ försvara?

Knappt den rene trygg kan vara.

Milde Jesu, minns för mina

Synder gick Du till Din pina:

Skjut ej bort mig från de dina.

När Du synderskan benådar

Och till rövarn huldrikt skådar,

Tröst och hopp Du mig ock bådar.

Ej min bön är värd att höras,

Låt Ditt hjärta ändå röras,

Ej i lågor mig förgöras.

Vi skall väl också påminna oss, att vi inte kan skrämma människor till tro. När vi som kristna skall vittna om vår tro och söka föra människor till Jesus, är det nog oftast fel att börja tala om synd och straff. Nej, skall en människa vinnas för Gud, så är det Hans omsorg och kärlek som hon måste få möta. Och det finns idag trots allt allvar en ljus underton. I Evangelieboken har dagen numer överskriften Kristi återkomst. Detta förmodligen genom inflytande från den romerska kyrkan, som kallar dagen Kristi, Konungens dag. Hos oss har denna dag i långa tider varit det djupa allvarets och eftertankens dag. Dess liturgiska färg har även varit svart för att understryka dagens allvar. I de senaste anvisningarna föreslås nu också vitt – festens och glädjens färg, då markerande glädjen över Jesu återkomst. Jag anser dock, att vi inte får glömma denna dags allvar, därav den blå och lila färgen.

Texten idag visa en vardagsbild från Jesu tid. En kommentator säger, att denna liknelse är ett exempel på Jesu förmåga att finna det största i det minsta, det högsta i det enklaste, det betydelsefullaste i det alldagliga. Ty här är det fråga om det största, det högsta, det betydelsefullaste om världsdomen. Näst efter skapelsen är domen, fulländningen och förintelsen, det betydelsefullaste momentet i världens lopp. Konstnärer har i alla tider försökt avbilda domen. Det finns många olika skildringar från ljusa med glädjen i Jesu återkomst till de mörkaste fulla av salighet och fasa, skönhet och styggelse. Jesu bild är en helt annan: Några fiskare, som drar upp sitt nät på land och sedan sorterar fisken; en enkel bilds religiösa innebörd. Bilden är skakande i i sin lugna saklighet. Domen är lika obarmhärtigt saklig, som dessa brunbrända fiskare där på stranden sorterande sin fisk. Här finns inga sentimentala hänsyn; fiskaren har inget medlidande med en skämd fisk, utan vidare kastar han den tillbaka i vattnet. För fiskaren är det bara fråga om kvalitén.

Om denna text har det diskuterats, vilka Jesus här vänder sig mot. Talar Han här om människosläktet i sin helhet eller tänker Han på Sina efterföljare? Jesus ser på skarorna, som följer Honom. Han ser de många, som begärligt lyssnar till Hans ord, som ur sin fattigdom och slöhet genom Hans budskap har fått hopp och förväntan. Men hur är det med grundkraven: bot och tro? Det blev i många fall bara ytlighet och halvhet. Hos de flesta saknades omvändelsen, viljans radikala förnyelse, kärleken, som förlåter och giver. Trots all sin iver för Jesus, stannade de kvar i sin ondska och själviskhet. Här blev det fråga om att om möjligt föra dem bort från villfarelsens säkerhet.

Detta måste dock även vara en bild av hela människosläktet. Den dubbla utgången är så fast förankrad i den bibliska utläggningen, att man icke kan tvivla därpå. Lyckligtvis behöver vi inte fundera så mycket på vilka som kommer hit eller dit. Vi har löftena om saligheten och sedan är det Gud Själv, som bestämmer utgången för varje människa. Vi har bara att leva efter Bibelns lära och söka vinna andra människor för Guds rike.

Amen

Bön efter predikan:

O Herre Jesus Kristus, inför vars tron jordens folk skall stå församlade, bidande Ditt domsord. Vi ber Dig av allt hjärta: Hjälp oss att alla vårt jordelivs dagar redligen böja oss för samvetets dom och i tro mottaga Din oförskyllda nåd, och låt denna Din nåd omskapa oss till hjärta och leverne, så att en gång på räkenskapens dag barmhärtigheten må berömma sig emot domen. Låt oss bida domens dag i ödmjuk och fast förtröstan, att den oförskyllda nåden även då skall vara ny, och att den, som tror på Dig, icke skall förgås, utan ha evigt liv. Du som lever och råder med Fadern och den Helige Ande, välsignad vare Du i evighet. Amen

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller Missionsprovinsen, som är i stort behov av gåvor. Förra söndagens kollekt gick till vår egen församling och blev kr. På onsdag bibelstudium kl. 17.oo samt mässa 18.30 kyrkoårets sista båda med undertecknad. Mässan på lördag och nästa onsdag är inställda. Nästa söndag 1 Adv. Predikar f Kåre.. Som kyrkobön bedes idag Litanian.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud själv helge Er till hela Er varelse, så att hela Er ande och Er själ och Er kropp finnes bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, återkomst! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 314:- Ack, saliga dag, som i hoppet vi bidar, då världen är vorden Guds rike

670:- Ur djupen ropar jag till Dig, Herre

317:- Vakna upp! En stämma bjuder

700:1 Litanian

315:1 En herrdag i höjden är vorden besluten

315:2 Ack, mildaste Jesu, föröka oss trona

741:- Tidstecknen visar, att Herren är nära (ur P o S )

Slutpsalm

Pianopostludium

 

 

 

 

 

 

 

Den helige Mikaels dag

Psalm 6

Inledning

Psalm 613

Psalm 167

 

 

Högmässa den Helige Mikaels dag den 29 september 2019 kl. 1100

Texter: 5 Mos. 33: 26 – 28, Upp. 12: 7 – 12, Matt. 18: 1 – 10

Liturgisk färg: vit

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus: Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning! Amen.

Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö? (Hes. 33:11) Här uttalar profeten Hesekiel ett starkt varningens ord, som nu idag riktas till oss. Retzius tolkar dock dessa ord så: Ack, är det icke ömt och rörande att höra den bäste Fader så tala till de värste barn? Ja, så kan man kanske också tolka det. Jag skulle nog vilja rikta uppmärksamheten till de två viktiga upplysningarna i orden: Döden är oundviklig för den, som icke vill omvända sig. Alltså, evigheten får tillbringas i helvetet. Den andra upplysningen är, att Gud är kärleken; Han vill att människan skall bli salig! Så sant Jag lever, säger Herren Gud, Jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill, att han upphör med sina gärningar och får leva. Jag tror, att vi ibland tar för lätt på synden! Ofta tänker vi nog: Det var väl inte så farligt. Ingen större skada skedd. Det ordnar sig! Gud förlåter! Jag är väl inte sämre än andra. – Javisst, men vi behöver ändå ofta betänka syndens allvar och försöka bli lite bättre. Vi kommer nog alla att ha lätt att falla tillbaka i de gamla gängorna; vi måste därföre ofta begrunda syndens allvar. Djävulen har kastats till jorden och är rasande. Han vill ha oss i sitt våld! Att kämpa mot synden är vårt ansvar för oss själva. Idag på barnens och änglarnas dag skall vi även betänka vårt ansvar för det växande släktet här på jorden.

Vidare måste vi tänka mer på den himmelska sfären med alla dess änglar, som tjänar Gud och vill hjälpa oss.

Låt oss då i detta skriftermål bekänna,

att vi inte dagligen omvänder oss,

att vi för litet följer Jesu ord,

att vår kärlek är för svag,

att vi inte alltid förlitar oss på Guds beskydd genom änglar eller på annat sätt.

Vi skall också i detta skriftermål tacka,

tacka för Guds stora kärlek till oss.

tacka för våra skyddsänglar,

tacka för att vi får vara Guds medarbetare.

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine…

Gudstjänstfirande församling!

Denna dag ger oss anledning att titta på något av vad den Heliga Skrift säger om himmel, änglar, barn och Jesu soldater.

Himlen är Guds boning. Hos Hesekiel och i Uppenbarelseboken läser vi litet om hur där ser ut vid Guds tron. Först hos Hesekiel i inledningsvisionen. Här talas det om en flammande eld, och mitt däri syntes något, som liknade fyra väsenden… men vart väsende hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. På grund av sina fyra ansikten behövde de här märkliga väsendena aldrig vända sig, utan kunde alltid gå rakt fram. Om deras ansikten säger profeten, att de liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan, och alla fyra hade tjuransikten på vänstra sidan, och alla fyra hade ock örnansikten.

I Uppenbarelseboken (kap. 4) kommer de fyra väsendena tillbaka i en motsvarande himmelsvision. Där ser aposteln Guds tron, och kring tronen var en regnbåge, som var som smaragd. Vidare sju facklor brann framför tronen. Men så: Mitt för tronen och runt omkring tronen var fyra varelser, som hade fullt med ögon, både framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. De fyra varelserna hade vardera sex vingar…” Förutom vanliga änglar finns alltså andra änglar med annat utseende. Vi talar ju om Gud som Jahve Sebaot. Sebaot betyder härskarornas, alltså pluralis genitiv – härskarornas Herre. Detta kan bara syfta på änglavärlden.

I Guds boning var allt frid och fröjd från början. Men så sker det, som vi läst om idag: Det finns änglar, som sätter sig upp mot Guds vilja. På ett sätt visar detta, att Gud inte vill ha marionetter, nickedockor. Han vill ha varelser, som älskar honom av fri vilja och som därför följer Hans bud. Därför gick det så långt, att Lucifer – Ljusbäraren – blev Guds fiende. På samma sätt satte sig senare människan upp mot Guds vilja, så kom syndens straff in i världen.

Alla böcker i Bibeln utom Rut, Ester, Johannes- och Jakobsbreven talar om änglar. Katekesen säger, att änglarna och människorna är de enda förnuftiga varelser, som Gud skapat. Alltså: inte bara människor utan även änglar ingår i det Guds Rike, som är hela universum. De sju änglar, som vanligen kallas ärkeänglar, nämns först i Tobits bok 12: 15 Jag är Rafael, en av de sju änglar som står beredda hos Herren och har företräde hos Honom i Hans härlighet. I Upp. 8:2 står det om de sju änglarna, som står inför Guds tron. Dessa har tolkats som ärkeänglarna. Detta kommer från Henoksboken, som är en skrift utanför Bibeln. Här utmärks vidare fyra av dem såsom begåvade med särskilda uppgifter: Mikael – den barmhärtige och långmodige, Rafael – satt över all sjukdom och alla människobarns sår, Gabriel, den starke – alla krafters herre samt Fanuel – satt över det eviga livets arvingars botgöring och hopp.

Så lite av vad Bibeln säger om änglar. Hebr. 1: 14 Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem, som skall få sin del av frälsningen? Som andeväsen är de osynliga för våra ögon. När de ses, beror det på en uppenbarelse. De kan därför inte beskrivas helt och fullt. De utstrålar en särskild ljusglans, deras kläder är vita, och ansiktet skinande vitt som snö. Matt. 28:3 Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Änglarna är odödliga och syndfria. Deras antal är oräkneligt. Dan. 7: 10 Tusen och åter tusen betjänade Honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför Honom. Vidare Upp 5:11: Jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen.

Änglarna kan uppenbara sig i mänsklig gestalt. Gabriel t.ex. sägs ha sett ut som en man, då han uppenbarade sig för Daniel. Som en följd av sin väsensförbindelse med Gud och sina uppdrag i Hans tjänst, besitter änglarna en övermänsklig makt och kraft. De äger även övermänsklig kunskap och vishet, men de är inte allvetande. Änglarna är tjänande andar, som omger Guds tron. I himmelen utför de sin gudstjänst i Guds omedelbara närhet. På jorden är deras verksamhet mångartad.

Under Guds skapelseverk sjöng änglarna lovsånger, som sändebud möter de oss genom hela uppenbarelsehistorien. De visade sig ofta, då Jesus vandrade på jorden; vid Jesu födelse, frestelse, getsemanekamp, uppståndelse och himmelsfärd.

Änglarna är, som vi sett, redskap för Guds försyn och för Hans omsorg och beskydd av dem, som fruktar Honom. Ps. 34:8 Herrens ängel håller vakt kring Hans trogna och räddar dem. Varje människa har fått en skyddsängel. Matt 18:10: Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er, att deras änglar i himlen alltid ser Min himmelske Faders ansikte. Apg. 12:15 och då sade de: ”Det är hans ängel. En gammal tradition påstår, att de kristna har två skyddsänglar.

Änglarna följer utvecklingen av Guds frälsningsplan på jorden med största intresse. De gläder sig över varje syndare, som omvänder sig. De bistår evangelii förkunnare och hjälper sökande. Den kristna församlingens sammankomster och gudstjänster berikas av deras närvaro. Vissheten härom bör prägla medlemmarnas uppträdande. Änglarna framställs som den troendes förebild i full hängivenhet för Guds vilja. Änglarna tilldelas även uppgifter som redskap för Guds straffdomar.

Bibeln talar, som redan nämnts, även om onda änglar, demoniska väsen. Skriften förutsätter, att ett avfall från Gud har ägt rum också inom änglavärlden. De onda andarna och deras furste avväpnades genom Jesu död på korset. Kol. 2:15 Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när Han triumferade över dem genom Kristus. Deras slutliga öde blir den eviga elden, Matt 25:41 Gå bort från Mig… till den eviga eld, som väntar Djävulen och hans änglar.

Så talar denna dag även om barn. Judendomen var en religion för vuxna. Därför hade barnet, som inte kunde förstå och lära sig alla Lagens stadgar och bud, inte något större värde. När Jesus då ställer barnet som föredöme, är det verkligen uppseendeväckande. Han menar, att det inte är förmågan att läsa och uttolka, att kombinera och dra slutsatser, att sätta erfarenheten i system, inte allt detta som ger tillträde till Gudsriket, utan den sanna ödmjukheten, så som barnet har den. Barnet äger det viktigaste i världen: förmågan att ta emot från den starkare, glatt och förtroendefullt. Det behöver inte alltid förstå, bara leva – leva i förbund med livsmakterna. Detta är den sanna ödmjukheten, som gör en människa stor i Himmelriket. För att komma dithän, måste vi omvända oss, börja livet på nytt.

Ett annat villkor för tillträde förutom omvändelsen är omsorgen om de små. Vi skall ta emot barnen i Jesu namn. Jesus identifierar sig med barnen. Att avvisa barnet är att avvisa Jesus själv. Vi får inte förföra någon av de små. Detta inskärps med skakande allvar! I denna förbindelse står ordet om kvarnstenen, om handen, foten och ögat, som tveklöst skall offras, ifall de är till förförelse. Det gäller Gudsriket eller Gehenna – Himmel eller Helvete, någon neutral mark däremellan finns icke.

Varför tillgriper Jesus så starka ord? Forskare menar, att det beror på att vi här är inne vid nerven av evangeliet: kärleken. Det gäller att älska de små, ty de är dyrbarast hos Gud. Det svåraste för en vuxen kan vara, att tjäna barnet uppriktigt och helhjärtat utan att förakta det, utan att känna sig överlägsen. Omvända sig och bli som barn, tjäna barnet, de små, av fullt hjärta – det är vägen till Himmelriket.

Slutligen Jesu soldater. Det kommer från den alternativa predikotexten ur 2 Tim. 2: 3ff. Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter, om han vill vara sin befälhavare till lags. Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna.

Som Jesu lärjunge och soldat, måste vi vara beredda på att strida mot det onda i alla dess former. Det är inte alltid en lätt kamp, ty Djävulen gör allt för att hindra oss. Men vi har den helige Mikael och änglarna på vår sida.

Vi vinner inte segerkransen, om vi inte följer reglerna. Här förkunnas vikten av att följa Guds bud och befallningar. Nu skall vi inte göra detta av tvång eller rädsla utan av kärlek. Det är ju så, att den man älskar vill man inte göra illa eller något mot dennas vilja. Älskar vi Gud, så vill vi försöka göra det, som Han vill, att vi skall göra. Älskar vi vår nästa, vill vi försöka göra det bästa för henne. Vi skall i vårt liv sträva efter segerkransen, livets krona. Aposteln Jakob säger i 1:12 Salig är den, som håller ut, då han prövas; när han har bestått provet, skall han få det eviga livets segerkrans. Lagerkransen, segerkransen var antikens motsvarighet till medeltidens krona. Prövningar, ståndaktighet och uthållighet i tron och i kampen för det godas framgång hör ihop med vägen till seger.

Var trogen intill döden, så skall Jag giva dig livets krona.

(Upp. 2:10, 1917 års övers)

Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Meddelanden:

Kollekten förra söndagen till Koinonian blev Kr. Idag går kollekten till Alsike kloster. På onsdag bibelstudium kl. 1700 och efterföljande mässa kl. 1830 med texter från den i år förlorade 15 ef. Tref. Båda ledda av undertecknad. Nästa söndag predikar +Göran.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt, vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 6:-

613:-

167:-

483: 1 – 2

483: 3 – 5

240:-

16:-

 

Psalm483

Psalm 240

Psalm 16

Postludium

 

 

Kristi förkl. dag

Högmässa Kristi Förklarings dag den 4 augusti 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: 2 Mos. 34: 27 – 35, 2 Petr. 1: 16 – 18, Matt. 17: 1 – 8

Liturgisk färg: Vit

S K R I F T E T A L

In nominee …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus: Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Kristi förklarings dag har sitt ursprung i den östliga kyrkan och finns belagd i väst med firningsdatum 6 augusti på 800-talet. Den blev allmän först vid mitten av 1400-talet, då påven Calixtus III påbjöd, att dagen skulle firas till minne av segern över turkarna vid Belgrad den 6 augusti 1456. Kanske var det därför, som reformationens män var kallsinniga till denna dags firande. Johan III beslöt 1569, att dagen åter skulle firas i Sverige. Den bestämmelsen gällde även Finland. Därför firas den också där. Men den har aldrig blivit införd i Norge och Danmark.

Dagen handlar om ovanliga upplevelser. Det är andliga upplevelser. Detta är något, som kanske inte alla människor får uppleva. Emellertid har det inget att göra med tro eller brist på tro. Det finns även människor, som upplever andliga ting, men vågar inte berätta av rädsla att bli betraktad för lite underliga. Läser vi om händelserna, ser vi, att där finns förvåning och rädsla.

En andlig upplevelse förändrar en människa. Den kan väcka förskräckelse, då omgivningen märker personens förändring. Den kan också väcka rädsla hos mottagaren av upplevelsen. Att vara sig själv, att bli tvungen att se sig själv, det kan vara riktigt otäckt. Att få sin synd bortbränd som Jesaja, att som Jakob alltid vara lite handikappad bland människor efter ett Gudsmöte, att försöka ställa sitt liv till rätta, som Sackaios – det är inte alldeles enkelt. Men det är så, man hittar sig själv och samtidigt hittar Levande Gud.

Låt oss i detta skriftermål, liksom Mose i den GT-liga texten, ta av oss vår mask inför Gud. Visst är det skönt att kunna få vara sig själv inför Herren. Samtidigt är det skrämmande att stå där avklädd all egenrättfärdighet och förtjänst med alla fel och brister. Men då får vi förlita oss på förlåtelsen i Jesu blod, och att vi får del av Hans rättfärdighet!

Dagens skriftermål fylle oss med sann ånger och med tacksamhet över förlåtelsens gåva.

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

P R E D I K A N

In nomine …

Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus …för att se Herrens ljuvlighet. Orden är hämtade från dagens gamla Introitus, Ps. 27:4. För att få skåda Herrens ljuvlighet måste vi leva i Hans närhet liksom de tre lärjungar, vilka var med Jesus på förklaringsberget. ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.” , så ljöd rösten från himmelen. För att kunna förstå något av Jesu härlighet och ljuvlighet, måste vi se Jesus förklarad, förklarad med hjälp av Guds Ord och Anden. Denna dag har som överskrift: Jesus förhärligad, och till överskrift över dagens predikan sätter vi:

Människosonens härlighet.

Människosonens härlighet är icke en härlighet lik denna världens. Det grekiska ord som används i Bibeln, betyder både makt och glans. Ja, vem har en sådan härlighet? Jo, naturligtvis en konung. Jesus är konungarnas Konung. Hurudan är Jesu härlighet? En härlighet visar Han i undren. Efter dagens text kommer berättelsen, när Jesus botar den månadsrasande gossen.

Tidigare var en berättelse ur passionshistorien alternativtext denna dag. Vi läser i Joh. 13: 30 f. Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt. När Judas hade gått, sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Jesus har, innan detta händer, tvagit lärjungarnas fötter och har talat om Sitt förestående lidande. Lite senare säger Han i Joh. 17: Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig;

Vi människor har våra egna tankar om härlighet. Det är makt, glans och rikedom. Vackra kläder. Men här ser vi Herren Jesus framför oss i enkla kläder. Nyss har han tvagit lärjungarnas fötter, annars den yngste slavens arbete. En stund senare ropar folkskaran: Korsfäst! Vi ser en ensam man på den sista vandringen, en dödsdömd, som själv bär på sitt kors för att sedan spikas upp därpå. Är detta härlighet i vår mening? Förvisso icke! Världen ser i detta blott en arm stackare. Men ändå var det Guds Son, som hängde på korset. Ändå var det en härlighet, då Gud där visade Sin makt, makten att i den lidande kärleken frälsa människor. Ty det var för vår skull, som Jesus led, för att våra synder skulle kunna bli förlåtna. Detta är makt och härlighet på ett för världen fördolt sätt. För denna ser det ut, som om Jesu makt och härlighet definitivt skulle vara slut, när Han hänger på korset. Men den kristne vet, att där uppenbarades hela Guds stora frälsningsverk med mänskligheten. Alltså ser vi Människosonens härlighet i lidandet.

Innan detta sker, ser vi Människosonens härlighet i uppenbarelsen för lärjungarna. Vi ser Jesus där på berget. Med Sig har Han Petrus, Jakob och Johannes. Så blir Jesu gestalt förvandlad. För ett ögonblick får de se Herren Jesus sådan Han är idag. Det här fattade inte lärjungarna förrän efter Jesu uppståndelse. Så visar sig Mose och Elia. Dessa två har alltid tolkats såsom Messias´ förelöpare. Deras förekomst på berget har tolkats på olika sätt. Några har menat, att Mose skulle vara en representant för Gud Fader och Elia för den Helige Ande. Så har man sett Treenigheten uppenbarad där på berget. Biskop Bertil menar, att man skall betrakta Mose som företrädare för Lagen och Elia för Profeterna. Då får Jesus vittnesbörd både av Skriften, som är Lagen och Profeterna, och av Fadern Själv genom rösten från himlen. Han säger själv, att Lagen och Profeterna vittnar om Honom.

I skriftetalet nämnde jag, att alla kristna inte får märkvärdiga andliga upplevelser. Varför har vi inget svar på. Det beror i alla fall inte på trons styrka. Här fick inte heller alla lärjungarna vara med, bara tre. Den helige Petrus, som alltid var impulsiv, tyckte det var fint där uppe på berget och ville nog stanna. Så kan det också vara, när en kristen upplever en stund av salighet. Men Jesus låter ingen bli kvar, utan lärjungen skall genast ner i världen för att där utföra Guds Rikes verk. Vi skall lägga märke till, att den helige Petrus skrivit om denna händelse i sitt andra brevs första kapitel, dagens epistel: Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på, när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät. Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: ”Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.” Den rösten hörde jag själv komma från himlen, när jag var med honom på det heliga berget.

Dopet ger oss en samhörighet med Herren Jesus. Vi blir Guds barn och får del av Jesu dolda härlighet. Jesu efterföljare är för världen vanliga människor, men inför Gud har de kristna en härlighet, vilken består i att de är Jesu syskon, som har fått syndernas förlåtelse och löftet om ett evigt liv. På det viset har den kristne del i Människosonens härlighet.

Herren är nu konung! Människosonens härlighet visar sig i uppståndelsen. Detta är det stora segertecknet, seger över synd, död och Djävul. Uppståndelsen är trostecknet för den kristne. Den är beviset på Jesu försoningsverk. Hade inte Han lidit och uppstått för oss, skulle vår tro och vårt hopp varit förgäves. Hela den kristna tron bygger ju på detta. För världen är tron på uppståndelsen ofattbar. Den kristne förlöjligas ofta för sin tros skull Men den kristne vet, att uppståndelsen är sann, och hon förlitar sig på löftesorden, att vi genom dopet och tron är delaktiga i samma uppståndelse. Vi har fått del av Jesu stora kärlek, och vi skall vara kanaler för denna kärlek och föra den ut till våra medmänniskor.

Trots att Jesu lära har betytt mycket för mänskligheten, och trots att goda kristna har gjort och gör mycket för mänskligt samförstånd i stort och smått, blir Jesus i denna tidsålder inte ärad av den stora hopen. Man förstår inte, eller vill inte förstå, Jesu härlighet – Jesu makt. Varför blir inte Jesus ärad, kan man undra? En orsak kan vara dålig eller felaktig kunskap om kristen tro. Där har vi alla ett stort ansvar. Det kan vara de kristnas inbördes strider, som förvillar. Misstag gjorda i det förflutna. Egentligen skall dock en kristen inte se bakåt utan framåt. Vi skall alltså inrikta oss på att här och nu vara Jesu vittnen i ord och gärning. Vi skall bedja om en hunger efter Guds ord, innan det är för sent. Så skall vi ha vårt hopp fast förankrat i evigheten. Då skall vi till fullo få det, som vi hoppades och trodde här. Jesus kommer då i Sin härlighet för att ta Sina trogna till Sig. Då besegras det onda, då segrar kärleken, och då är all nöd och sorg borta. Den kristne längtar starkt efter denna tid, men vi vet inte, när den kommer. Vi läser klottrat ibland: Jesus kommer snart! Är Du redo? Är Du redo?

Människosonens härlighet skall en gång visa sig i den eviga glädjen. Av den får vi ibland en försmak. Men, som jag brukar säga, man skall vara försiktig med en tro, som bygger på känslor. Känslor kan förändras, och faran är då, att man tror sig förlorat tron och Jesu kärlek. Jesu kärlek kan emellertid aldrig förloras.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Dagens meddelanden:

Förra söndagens kollekt till Frälsningsarméns Skogsbo blev

Kollekten idag tillfaller vår egen församling. På onsdag mässa med undertecknad kl. 1830 som på gamla 7:de efter Trefaldighet. Nästa söndag predikar +Göran.

Välönskan över församlingen:

Hoppets Gud fylle Er tro med all glädje och frid och give Er ett allt rikare hopp genom den Helige Andes kraft! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 406: 3

664:-

165: 1 – 2

73: 1

73: 2 – 3

92:-

165: 3

Apostladagen

 

 

 

Psalm 69

Psalm 1

Postludium

Högmässa med dop Apostladagen den 21 juli 2019, kl. 11.oo

S:t Sigfrids kyrka

Texter: Jer. 1: 4 – 10, 1 Petr. 2: 4 – 10, Matt. 16: 13 – 20

Liturgisk färg: rött

Skriftermål

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

  Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss i sin Heliga Nattvard, finne i oss en beredd boning. Amen.

Apostladagen har uppkommit efter Petri och Pauli dag, som infaller den 29 juni och har firats sedan mitten av 200-t. Den behölls som helgdag på rätt datum i Sverige efter reformationen till den stora helgdöden 1772. Sedan dess firas den på 5:te söndagen efter Trefaldighet. Vi firar den dock också på rätt dag. Överskriften var tidigare ”Lärjungaskapet”. I nya Evangelieboken är rubriken ”Sänd mig”. Jag vet inte, vad man skall säga om detta byte. Visst måste det vara så, att vi firar helgonens och andra framstående människors minne så att säga i första hand, för att se vad vi kan lära oss. Man kan ju också säga, att det är skillnad på att vara kallad till lärjunge och att som lärjunge vilja bli använd av Gud.

Som inledning idag, skall vi pröva oss inför några ord i dagens psalm, enligt nya Evangelieboken ur Psalmen 40 för att se, om vi lever så. Vi får också låta dessa ord vara upplyftande för oss:

Stora är de ting Du har gjort, Dina under, Herre, min Gud…

Jag vill tala och berätta om dem, men de är fler, än jag kan räkna…

Slaktoffer…önskar Du inte, Du har lärt mig att lyssna.

Brännoffer…begär Du inte, därför säger jag: Jag är här.

I bokrullen står, vad jag skall göra.

Gärna gör jag Din vilja, min Gud

Jag har Din lag i mitt hjärta.

Jag bär bud om in trofasta hjälp…

…att Du är trofast och räddar, förkunnar jag.

Du, Herre, håller inte tillbaka Din barmhärtighet mot mig,

Din godhet och Din trohet skall alltid bevara mig.

Vi får inte heller glömma, att alla lekmän tillhör det allmänna prästadömet. Vi läser i dagens episteltext: Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer, som Gud vill ta emot, tack vare Jesus Kristus. Vidare: Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk, som skall förkunna Hans storverk. Han har kallat er från mörkret till Sitt underbara ljus.

Ja, så är Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför trösteligen gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Gudstjänstfirande församling!

Som ämne för dagens predikan sätter vi: Jesu sanna lärjungar.

Jesu sanna lärjungar kallas kristna. Katekesen lär oss, att det är, därför att vi är döpta och med församlingen bekänner Jesus vara vår Frälsare och Herre. Vi påminns alla om detta idag, då vi här skall ha ett dop. Vi upprepar dopets gåvor: Vi blir Guds barn, vi får den Helige Ande som gåva, vi blir medlemmar i Kristi kyrka på jorden och får ärva evigt liv och salighet. Församlingen, Kyrkan, nämns i dagens text. I Augsburgska bekännelsen läser vi i 7:e artikeln, att en helig kyrka skall finnas för evärdlig tid. Det är Kristi kyrka, och då Han är helig, så är Kyrkan helig. Kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Det är nog att vara överens i detta, Det är inte nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bud är lika överallt.

Vi säger då först: Jesu sanna lärjungar vet och tror, att Jesus är Messias, den levande Gudens Son.

Jesus frågade Sina lärjungar, vem människor trodde, att Han var. De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” Människor har alltid diskuterat, vem Jesus är. Vi ser av texten, att funderingarna om Jesus verkligen berörde Hans samtida. Vi kan konstatera, att ingen lämnas oberörd, som har mött Herren Jesus, inte ens i våra dagar. Man försöker, så gott det går, placera in Honom i sin religiösa och moraliska föreställningsvärld. Man har sina fack, som man försöker stoppa in Honom i. I dag har de andra namn än i texten. ”Jesus är den bästa människa, som levat.” – ”Han är en bra lärare.” – ”Han är ett bra föredöme.” – Samt under 1900-talets senare hälft: ” Han var en social revolutionär.” Men oklarheten, förvirringen och behovet av att på något sätt ändå ta ställning är detsamma, som det alltid har varit.

Mot dessa står Jesu sanna lärjungar, som med den Helige Andes hjälp och vägledning förstått, att Jesus är Messias, den levande Gudens Son. Kanske de inte förstår allt, men så är det ju också fråga om ett mysterium. Vi vet, att S:t Petrus, som i dagens text så frimodigt bekänner Jesus vara Messias, att han strax därefter visar, att han egentligen intet förstått, då han ivrigt ber sin Mästare avvika från lidandets väg.

Jesu sanna lärjungar vet, att det är mycket i det gudomliga mysteriet, som inte kan förstås eller förklaras, men de har tagit emot budskapet om syndernas förlåtelse och evigt liv för Jesu skull. De har med den Helige Andes hjälp insett, att det gäller just dem. Vi kallar tron för en Guds gåva. Det gör vi, därför att Andens hjälp behövs. Tron är ett mysterium, som inte kan förstås genom bara förnuftet.

Vi säger vidare: Jesu sanna lärjungar vet, var de skall söka sin Mästare.

I vår tid har det talats så mycket om att vara kristen på egen hand. ”Man kan väl tro på Gud utan att gå i kyrkan?”  – ”Man kan väl tro på Gud utan att vara döpt?” – Inte behöver jag väl gå till Nattvardsbordet?”  Att säga så är att förakta nådemedlen. Jesu sanna lärjungar vet, att de skall söka sin Mästare i hans församling, hans Kyrka, över vilken dödsrikets portar aldrig skall få makt. I församlingen behöver vi inte känna oss ensamma. Där får vi på ett särskilt sätt gemenskap med Herren Jesus i Nattvarden, som Han uppmanar oss att deltaga i. Vi får tillsammans tacka och bedja till Gud i församlingen. Vi får lyssna till Hans ord, Hans löften och förmaningar.

Så för det tredje: Jesu sanna lärjungar tar hand om varandra i församlingen. 

Det behövs ofta så lite. Ett vänligt ord, ett brev. Detta gäller även kontakter med andra människor. Ett vänligt ord eller en vänlig gest kan göra en människa lycklig för en hel dag. Vi får också i de heligas samfund en särskild gemenskap med varandra, kanske då framför allt i Nattvarden, där vi har gemenskap med alla kristna på jorden, med dem, som gått före oss samt med dem, som kommer efter oss.

Vi säger också: Jesu sanna lärjungar vet, att Kyrkan är instiftad av Jesus till vår hjälp och vårt stöd.

I kyrkan får vi sätta oss vid Jesu fötter och lyssna till Honom. Vi får lägga allt i Hans händer och förlita oss på Hans löften. Där har Han insatt prästerna i det heliga prästämbetet för att leda och stödja hjorden. Detta för att där inte skall råda oordning. Därtill har prästen som sin särskilda uppgift att handha de heliga handlingarna och sakramenten. Här är S:t Petrus en föregångare. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.

Replikväxlingen i texten är intressant och viktig. ”Du är Messias.” – ”Du är klippan. Guds rike, detta mystiska, bärs upp av personer. Replikväxlingen handlar inte om idéer utan just personer. Gudsriket framträder och verkar genom Messias, det är ett med Honom. Så Messias´ kyrka: den har sitt bestånd i och genom apostlarna. Som Messias är bärare av Gudsriket i kraft av Guds uppdrag, så är apostlarna de bärande i kyrkan i kraft av Messias´ uppdrag. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen. Nyckelmakten ger kyrkans ledare ett oerhört ansvar. Starkare har inte den apostoliska auktoriteten kunnat beskrivas: apostelns avgörande är lika med Guds, då himlen är lika med Gud. Den apostoliska auktoriteten är absolut, därför att den fäller sina utslag, inom den totala tros- och livsgemenskapen i Kristus.

  Kyrkans viktiga botinstrument finns här. Bikten är inte ett tvång men en gåva.

För det femte och sista säger vi: Jesu sanna lärjungar vittnar om sin tro i ord och gärning.

Om detta allas vårt uppdrag talar vi ofta. En sann lärjunge skall vara inspirerad av Guds kärlek till att leva ett kärleksfullt liv i förhållandet till nästan. Hon gör det, därför att Gud vill det och vår nästa behöver det. Jesu sanna lärjungar vet, att det kan krävas av dem att med döden vittna om sin tro. Så var det med apostlarna Petri och Pauli martyrium i Rom, vilkas minne vi firar idag. Att vara en sann Jesu lärjunge kan leda till martyrium. Detta är det allvarliga i lärjungaskapet. Trots Djävulens och världens motstånd måste det viktiga och glada budskapet om Jesus som Messias, den levande Gudens Son, föras vidare med alla medel till alla folkslag och alla människor.

A M E N

  

Bön efter predikan:

Allsmäktige, evige Gud, Du som har skapat alla jordens folk och givit dem mångfaldiga vittnesbörd om Din faderliga godhet. Vi tackar och lovar Dig, att Du ock i tidens fullbordan sände Din Enfödde Son, till uppfyllelse av folkens längtan och till ett ljus för alla dem, som av hjärtat söker Dig. Vi beder Dig:

Uppfyll våra hjärtan med Din kärlek, så att vi i sanning nitälska för Ditt Rikes utbredande. Sänd arbetare i Din myckna skörd, styrk deras tro och välsigna deras verk. Varde Ditt namn förhärligat över jordens hela krets. Låt oss en gång, med alla Dina trogna från jordens ändar, få evigt tjäna och lova Dig. Amen.

Dagens tillkännagivanden:

Idag ger vi på nytt en gåva till vår egen församling. På onsdag mässa med undertecknad kl. 1830, då vi minns S:t Jakob. Nästa söndag predikar biskop Göran.

Dopet kommer nu att förrättas direkt efter predikan, då vi först sjunger ps. 68:-  Under processionen  till altaret efter dopet sjunger vi ps. 69: 1 – 2.  Efter smörjelsen följer direkt trosbekännelsen. Sedan fortsätter vi som vanligt.

Välönskan över församlingen:

Gud give er nåd att efterfölja hans heliga apostlar i tro, hopp och kärlek. Amen.

Psalmer: 369: 1 – 2
  666:-
  93:-
  68:-
  69; 1 – 2
  79: 1 – 3
  79: 4 – 7
  71:-
1: 1 – 4

Högtidlig inledning av välsignelsen:

Må Gud, som ställt er på apostlarnas grundval, i gemenskap med dem fylla er med nåd och välsignelse.
Må de med sin undervisning och sitt föredöme stärka er, så att ni vittnar om sanningen för alla, som ni möter.
Och må ni nå fram till livets land på trons väg, som de har visat oss.

2:a sön efter Tref.

Högmässa 2:ra sönd. ef. Tref.  Den 30 juni 2019

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: 5 Mos. 7: 6 – 8, 1 Kor. 1. 26 – 31, Luk. 19: 1 – 10

Liturgisk färg: grön

S K R I F T E R M Å L

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Kallelsen till Guds Rike, är dagens överskrift. Jesus säger: Matt. 11:28ff. Kom till mig, alla ni, som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.

Herren Jesus är frids- och tröstekällan i världens öken. Kallelsen till Hans Rike ljuder varje stund. Kom! Vi som har hörsammat kallelsen, stannar vi kvar varje stund under Jesu ok? Visst är det så, att vi ofta försöker slingra oss ut ur oket av olika anledningar. Visst är det så, att vi ofta tycker, att oket är onödigt tungt. Visst är det så, att vi ofta knorrar. Det här skall vi särskilt bekänna idag.

Som vanligt har vi egentligen också mycket att tacka för. Naturligtvis först för att Jesus kallat och funnit oss samt att vi funnit Honom. Hos Honom erfar vi ro och vila. Hans börda är inte alltid så tung, som vi inbillar oss. Vi får mer till sinnes än vi förtjänar. Han prövar oss icke över vår förmåga.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

P R E D I K A N

In nomine

Vi har lämnat den festrika delen av vårt kyrkoår, som tar upp de stora frälsningshistoriska händelserna. Nu är vi inne i Trefaldighetstiden, som behandlar vårt liv som kristna. De tre första söndagarna efter Trefaldighet kan benämnas Kallelsens söndagar. Först kallelsen genom dopet, sedan kallelsen till Guds rike och sist vilka, som kallas: Publikaner, syndare, förlorade.

Dopet är det kristna livets grund. Förra söndagen handlade om dopets oerhörda kraft och betydelse. Vi påminner oss ånyo några viktiga fakta:

Dopet, som är nödvändigt för saligheten, gör, att vi blir Guds barn, medlemmar i Kyrkan, att vi blir andedöpta, att vi får syndernas förlåtelse – i barndopet arvsynden – och att vi får evigt liv till arvedel. Utan dopet inget av detta.

Genom Kyrkan kallar Gud oss, innan vi själva något förstår eller förmår, i det Heliga Dopet.

Så till texten: En kommentator beskriver livet runt Jesus, när Han vandrar omkring. Ett brokigt och svallande folkliv sätts i rörelse. Målande beskrivs i evangelierna det som händer: demonbesatta upphäver vilda skrin, epeleptiska vrider sig i kramp med fradga om munnen, hål bryts i taket för att kunna sänka ner en sjuk. Dagens berättelse om Sackaios/Sackeus i palmstaden Jeriko intar en särställning bland dessa dramatiska händelser. Här är inte fråga om en fattig, sjuk man utan en rik, välbärgad. Först kan den lille mannen verka lite komisk och ömklig. En kommentar har försökt se lite mellan raderna om vad som kanske skett denne lille man, som nu klättrat upp i mullbärsfikonträdet. Kommentaren säger, att kanske han blev retad och mobbad under sin uppväxt. De flesta i Jeriko var rika, själsäkra och högröstade. Han kunde inte undgå, vad de sade om honom. Till slut kände han sig omsluten av fiender. De, som sårade honom, var föraktliga människor. Därav kom säkert tanken på att träda i romarnas tjänst. Han skulle visa sina belackare. Så blev han rik genom tullarbetet och än mer avskydd. Men han hade sin rikedom.

Sackeus började nog känna, att det här var inte allt. Han var insnörd i girigheten och avskuren från gemnskapen. Så hade han hört talas om den märklige mannen Jesus och Hans budskap. Då åsidosätter han sin stolthet och klättrar upp i fikonträdet för att se om hans liv kan bli förändrat. Jesus, som vet allt, visar genast barmhärtighet, då Han vill dela middag med Sackeus. Vi vet ju, att måltidsgemenskapen var ett uttryck för en djupare gemenskap, en form av själagemenskap.

Den lille mannen blev nu också förändrad. Han följde hjärtats röst efter omvändelsen, utan att ta hänsyn till folks omdöme. Han träder i barmhärtighetens tjänst. Intressant är den praktiska ton, som går igenom det hela. Här finns inga översvallande känslor, inga gripande bekännelser finns med vid denna omvälvning efter ett långt liv i ohejdad mammonsdyrkan.

Nu kan vi alltså säga: Saligt är det hjärta och det hus, där Jesus gästar.

Människosonen har kommit för att söka efter det, som var förlorat, och rädda det.”

Jesus vill gästa allas hjärtan; men Han kan inte göra det, om Han inte får röja bort alla hinder.

Aposteln den helige Paulus skriver:

1 Tim 1:15

Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare — och bland dem är jag den störste.

Dessa ord anger ju  klart och tydligt syftet med Jesu ankomst i världen. De förklarar Hans verk och lidande. Herren Jesus är Frälsaren, som räddar syndare. Detta är också början och slutet av allt vad den Heliga Skrift säger om Honom, och av allt, som Kyrkan i sin förkunnelse uttalar om Honom, och av allt som den återlösta människan betygar och vittnar om Honom. Vore Han icke Frälsaren, så kunde Han ha varit vad som helst, utfört vilka storverk som helst – vi skulle ändå inte ha kallat oss kristna, vi skulle inte ha blivit döpta och undervisade i Hans namn, vi skulle icke ha kunnat ta vår tillflykt till Honom, när själen är orolig, och vi skulle inte kunna vända våra egna och våra käras blickar till Honom i dödens sista svåra stunder.

Denna dag handlar, som sagt, om kallelse. Så kanske några ord om den lutherska kallelsetanken, vårt kall i världen. Allt arbete är en tjänst åt nästan. Vi måste hjälpas åt att få bort den negativa synen på arbetet, som präglar många. Detta att arbetet är ett nödvändigt ont, för att man skall kunna få pengar att ha roligt för på fritiden. Visst kan det vara svårt ibland att se på sitt arbete som en tjänst åt nästan, om man har ett enformigt och trist arbete, men allt arbete är en tjänst åt nästan.

En gång hörde jag prof. Wingren, expert på fornkyrkan, påpeka något, som anknyter till vår kallelse att leva i världen varandra till tjänst: Trosbekännelsen. Denna vår apostoliska bekännelse har sina rötter i andra århundradet. När man då skulle sammanfatta den kristna tron, skulle man tro, att man började med att förklara frälsningen genom Jesus. Men, nej! Den börjar: Vi tro på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Här ställs människan in i sitt sammanhang – en av Gud skapad varelse i Skapelsen men med ett himmelskt mål. Människan i Skapelsen – det betyder, att vi har ett ansvar även för vår jord. En intressant sak att tänka på är det faktum, att alla beståndsdelar i vår kropp har funnits med från begynnelsen. Nya sammansättningar av atomerna har skett, men inga nya atomer har tillkommit – nästan. Några meteoritnedslag har förekommit, men också dessa atomer har funnits från begynnelsen. Detta faktum ger en annan och ljusare innebörd åt jordfästningsritualets: Av jord är Du kommen, jord skall Du åter varda. Människan är en viktig del av Skapelsen, men med ett himmelskt mål.

Den andra uppgiften, som en kallad kristen har, är att arbeta på sin egen förbättring, det vi kallar helgelsen.

Den tredje uppgiften är det allmänna prästadömet. Vi har att ständigt tjäna, lova och prisa vår Gud. Till detta hör vittnandet om vår tro. Något som vi präster och Bibeln ständigt påminner om.

Prof. Wingren talar även om att efterfölja Jesus, det ger oss den glädjefyllda tron. Vi kan säga, att det i tron finns två huvudriktningar utifrån temat ”skuld – förlåtelse” och utifrån ”liv – död”. I vår kyrka kan man nog finna, att temat skuld – förlåtelse är mest betonat, kanske lite för mycket av lag och framtoning av syndakännedom och skuld, åtminstone i vissa kretsar och kanske mer förr, men ändock. Kanske vi inte alltid känner oss syndiga och elända. Kanske vi i stället känner oss nöjda och glada, duktiga. Och varför skulle vi inte få det?

I Danmark har Grundtvig betonat liv och död. Tittar vi på hans psalm 258 O liv, som blev tänt i kristtrognas bröst finner vi i dess sju versar inget om synd, bara lovsång om livet som övervinner, jubel över uppståndelsen, livets seger över döden. Detta därför att skulden och lagen inte är Grundtvigs problem. Ohälsan och dödsångesten är hans problem i psalm efter psalm. Vi mediterar över några ord ur hans psalm:

Gud råder, allt skall under honom bli lagt

Med kärlekens makt.

O härliga lott:

Att leva där döden sin överman fått, Där livet, som bleknat, sen hjärtvärmen flytt

Och vingkraften veknat, skall blomstra på nytt,

Där kärleken växer som solvärmen blid

I vårfrudagstid.

O ljuvliga land,

Där gråten ej rinner som timglasets sand,

Där rosen ej vissnar, där fågeln ej dör,

Där lyckan är klar som kristall, men ej skör,

Där intet skall fattas, blott sorgen som tär

Och plågar oss här.

Du levande hopp,

Som stiger förnyat ur dopkällan opp,

O, giv mig de vingar, som Anden dig gav,

Att lätt jag mig svingar långt, långt bortom hav,

Dit bort där Guds sol lyser evig och stark

På paradismark.

A M E N.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Så dagens meddelanden:

Kollekten förra söndagen till vår församling blev                     Kr. Kolleken idag tillfaller vår vänförsamling i Kanneljärvi. På onsdag firar vi Jungfru Marie besökelse i mässan kl. 1830, som leds av undertecknad och som även predikar nästa söndag. Då primsignas Gustaf Murman, som sedan skall döpas på Apostladagen den 21 juli.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer: 266:-

686:-

220:-

583: 1-2

583: 3-4

  71:-

263:-