Kategoriarkiv: Andreas Johansson

10:e sönd. efter Tref.

Psalm 403

Psalm 81

10 söndagen efter Tref

2017

Matt 11:20-24

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Jesu offentliga gärning var framförallt i Norra Israel, i Gallileen. Norr om Genesarets sjö fanns dessa tre städer som Jesus talade om i dagens evangelium, Korasin, Betsaida och Kaparnaum. Mycket folk bodde där uppe. Idag finns dock inget spår av dessa platser. När Jesus var där uppe gjorde han många kraftgärningar, mirakel efter mirakel, sådant som ingen hört om tidigare. Och där var det också många av de stora predikningar ägde rum. Och många lyssnade till honom. Många såga hans tecken och under. Men de flesta förkastade honom. De förkastade evangeliet om syndernas förlåtelse. Därför säger Jesus till dessa: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig. Jesus valde dessa städer som exempel för att påminna folket om deras oerhörda ondska. Profeterna i gamla testamentet hade talat om Tyrus och Sidon. Och Lot hade varnat Sodom. Och dessa platser var hedniska platser, som var Israels fiender under gamla testamentets tid. Och Sodom var känd för sin homosexualitet och vi vet ju vad som hände med Sodom. Herren sände eld och svavel och staden gick under.

Trots all den ondska som fanns på dessa hedniska platser, i dessa städer och bland dess folk, så skulle då få en mildare dom än de platser där Jesus hade predikat evangeliet och gjort mirakler. Det betyder inte att dessa städer och dess folk skulle undgå domen. I Hebreerbrevet står det: Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in. 

Och till Kaparnaum, som hade varit som Jesu hemstad… kom han med de mycket allvarliga orden: Ner i helvetet skall du fara, evig fördömelse borta från Gud, det yttersta mörkret, den eviga elden. Bibeln är tydlig att det finns en evig förtappelse, som kommer att drabba människor efter detta livet på grund av att de förkastat Jesus och evangeliet. Den som förnekar detta, förnekar i själva verket skriftens auktoritet och gör Gud till en lögnare. Oavsett vad teologer, professorer, präster och andra säger, det finns evigt liv, det finns evig förtappelse. Bibeln talar om de troendes eviga salighet och de otrognas eviga förtappelse. Jesus sa: Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv. Och i vår lutherska bekännelse heter det: Men de ogudaktiga skall han döma att med djävulen pinas utan ände. I den nicenska trosbekännelsen heter det: Därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände… 

Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida. Men vi tänker också på Sverige, på Stockholm. Vi är inte bättre än Korasin och Betsaida. Tänk så mycket evangelium som har predikats i vårt land. Det har varit ett kristet folk, om man nu kan använda det uttrycket. Idag är det annorlunda. Vi bor i ett av de mest sekulära länderna, ett av de mest sekulära städerna. Det är ett ansvar att höra evangeliet. Ja, det handla inte bara om Sverige, evangeliet har blivit predikat, talat, skrivet och sänts ut på radio, tv och internet, över så gott som hela världen. Det är inte på många platser där de inte på något sätt kan ta del av evangeliet. Men som vi alla vet, de flesta förkasta detta budskap, frälsningens budskap. I våra dagar är det inte många som kan acceptera att de skall vara syndare och att det finns en Gud som en gång skall döma dem. De kan heller inte acceptera evangeliets budskap, den villkorslösa nåden. Den går helt emot förnuftet att man får allt helt av nåd. Jag måste väl göra något för att bli frälst och komma till himmelen? 

Ve dig Korasin. Ve dig Betsaida. Till folkets ledare sa Jesus en gång: Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet.

Paulus skrev följande: Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium! 

Ve mig om jag inte predika evangelium. Om det är ett ansvar att höra evangeliet, så är det ett ännu större ansvar att predika evangeliet. Paulus budskap gäller även oss idag i vår kyrka Missionsprovinsen, för präster och biskopar. Och inte minst: Ve mig, ja, ve mig om jag inte predika evangeliet. Jag leder i så fall människor rakt ner i helvetet. Det är allvarliga ord. Och vi kan här tillägga Jakobs ord: Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.

Ve dig Korasin. Ve dig Betsaida. Dagens evangelium var först och främst riktat till det judiska folket och den generationen. Men detta budskapet talar också till alla folk i alla tider. Hans varning till de galileiska städerna behöver även vi alla ta till hjärtat, ingen undantagen. Vi är alla egenrättfärdiga och stolta och vill visa upp vår kristendom/tradition och menar oss var så mycket bättre än de andra. Vi har alla vår onda natur som inte vill omvända sig. Vi är alla fångna av synden. Johannes ord: Ni huggormsyngel, träffar även oss. Av naturen är vi alla av denna avkomma.Vi är huggormsyngel och vi kan inte fly undan den kommande vredesdomen. Jesaja ord gäller även oss: Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar… Vår onda natur vill heller inte glädja sig över nåden. Han gläder sig hellre över sina egna framsteg och bedrifter, än att Jesus har offrat sig på korset en gång för allla. Från födelsen går vi motvilligt mot vår egna grav och helvetet är vårt rätta hem, utifrån den vi är i oss själv. För det finns ingen plats i mig som är ren; syndens gift har gjort mig sjuk. Jag är värdig helvetet. Och vi känner flammorna, dofterna och synderna är inte okända för våra själs djupaste kamrar.

Varje dag kallar Herren oss till omvändelse, bekänna våra synder och höra hans ord om syndernas förlåtelse och få glädja oss i nåden, i Jesus som kom för att frälsa oss från våra synder och från den kommande vredesdomen. Det du och jag behöver mest av allt här i denna världen, det är syndernas förlåtelse. Evangeliet om syndernas förlåtelse i Jesu blod. Oavsett hur många gånger vi vänder ansiktet från Kristi kärlek, så säger Kristus fortfarande kom, kom till mig. Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. Kom, det finns ett hopp på domens dag. Kom, som du är. Kom, oavsett vad du har begått för synder. Bara kom! Hoppet är Jesus.

Med syndernas förlåtelse blir vi frälsta här och nu och så när Jesus kommer tillbaka. Det är fullbordat ropade han ut på korset och då var allt fullbordat. Allt är färdigt. Nåden är gratis. För det är bara Jesus Kristus som kan rädda oss undan vredesdomen. Det är bara Jesus Kristus och han som korsfäst som frälser oss. Frälst, förlåten, friköpt ifrån allt ont av Jesus Kristus. Vi, de orättfärdiga, får vara bland de rättfärdiga. Vi huggormsyngel, får istället vara Guds heliga barn. Vi värdiga helvetets plågor, får den himmelska härligheten helt av nåd.

Och så har vi även ett löfte om uppståndelse och evigt liv, i den nya skapelsen. Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Judar som hedningar, människor från Korasin, Betsaida, Kaparnaum, Tyrus, Sidon, Sodom, men även från Sverige, Norge, Stockholm och Solna. 

Tills dess får vi vila i Jesus. Det betyder inte att han kommer att ta bort all smärta och sorg. Det är inte hans löfte. Hans löfte är att han kommer att vara med oss i mitt i vår smärta och mitt i lidandet. Vila i Kristus innebär dock visshet om syndernas förlåtelse i Jesu blod. Genom korset förenas vi med vår himmelske Fader. Synden är borttagen.

Här i gudstjänsten får du ännu en gång höra det som skedde med dig i dopet, att dina synder är dig förlåtna, på grund av att det Jesus har gjort för dig på korset, och att i nattvarden får ta del av detta, att dina synder är dig förlåtna. Din dom, blev hans dom. Din synd blev hans synd. Du är fri. 

Och så länge världen står, så vet vi också att Guds ord har framgång, Jesu ord vänds från dom till lovsång, från ve till glädje. Precis som det var på Paulus tid. Han skriver: När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv. Och Herrens ord spreds över hela området.

Jesus: Du är min enda tröst, du har mig återlöst. Vad än jag har förbrutit, har du mig ej förskjutit. Du på min synd ej tänker, i havets djup den sänker.

I Jesu namn. Amen.

403

670

81

390

239:3

238

Psalm 238

Familjen är samlad i väntan på pappa

Kristi förklarings dag


Matt 17:1-8

I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Kristi Förklarings dag handlar om en försmak, det handlar om det sista kapitlet i boken eller rättare sagt det första kapitlet i boken som inte har något slut. De tre lärjungarna fick en försmak om den framtida härligheten. De fick några timmar i himmelen, i det nya paradiset.

De tre följde med Jesus upp på berget, på Tabor. Och där förvandlades Jesus. Och där var också Mose och Elia. De var ju döda sedan länge eller iallafall lämnat jordelivet. Mose dog, men vars grav ingen känner till. Elia dog aldrig, utan hämtades hem till himmelen. Lärjungarna kände igen Mose och Elia. Hur kunde de det, de hade ju aldrig träffat dem? De var som i paradiset. I himlen kommer vi att känna igen varandra. Mose och Elia talade inte med varandra däruppe, utan de talade med Jesus. Och de talade om hans kommande lidande och död. Vi läser om det i en paralell-text, i Lukas 9.

Det var alltså Mose, han som fick lagen av Herren. Och det var Elia, den stor profeten. Dessa två var talespersoner för gamla testamentet, för gamla testamentets pakt, för lagen och profeterna. Jesus skulle ju också uppfylla lagen och profeterna. Lagen och profeterna hade vittnat om Jesus, att det var nödvändigt för honom att lida, att dö, att uppstå ifrån de döda på tredje dagen och åter gå till sin härlighet. Jesus uppfyller hela gamla testamentet. I Elia har vi också kopplingen till Johannes döparen. Elia var en påminnelse om att Guds rike hade kommit.

Lärjungarna blev inte rädda när hans ansikte lyste som solen, inte heller när han talade med Mose och Elia. De älskade det. De ville vara där för evigt. De var ju som i paradiset. I Paradiset finns ingen rädsla, ingen oro, inga bekymmer.

Men så kom molnet och rösten från himlen: Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom! Och lärjungarna blev rädda. De greps av stor fruktan. De föll ner på sina ansikten. De insåg att de inte var i paradiset, att tiden på förklaringsberget inte varade för evigt. Det vara bara en försmak. De insåg att även de måste dö, även de var av jord och även de skulle åter bli jord, för de var syndare.

Men så kom Jesus och rörde vid dem och sa: Stig upp och var inte förskräckta! Mose och Elia var borta. Kvar var Jesus allena. Och evangeliet avslutas med orden: Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.

När han väckte dem var det som han påminde dem om uppståndelsen och var är då lagen och var är då profetiorna?

Vid uppståndelsen kommer Mose att vara där, men ingen mer lag. Vid uppståndelsen kommer Elia att vara där, men inga fler profetior. I berättelsen om den rike mannen och Lasarus, så ber den rike mannen att Abraham skulle sända Lasarus till hans bröder så att de inte hamnade i helvetet där han var. Men då svarade Abraham: De har Mose och profeterna… Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.

Även på väg ner från berget blev lärjungarna påminda om det som lagen och profeterna vittnade om, hans lidande och död. Lärjungarna måste förstå korsets nödvändighet. Du och jag måste förstå det. Därför predikar vi korsets budskap söndag efter söndag. När Jesus senare var i Getsemane och bad, så var det också dessa tre som gick med honom längst in i trädgården. Medan han bad till sin Fader i himlen, så somnade de. Han fick väcka dem flera gånger och så gick Jesus motståndarna till mötes och blev gripen, såsom lagen och profeterna vittnade om. Och senare på korset var Jesus helt allena. Han var till och med övergiven av sin Fader. Och där på korset sker den Stora Förklaringen, för Petrus, Jakob och Johannes. Där sker den stora förklaringen. Där öppnas himlen på riktigt. För det är endast genom korset som de och även vi kan möta den helige och rättfärdige Guden. Det är endast i den förhärligade frälsaren på korsets stam, i det förhärligade lammet som vi kan se honom och leva. Det är endast genom korsets budskap som vi kan möta vår fader i himlen och ha ett gott samvete.

Förklaringsberget var en försmak av himmelen, av den eviga glädjen för dessa tre. Kristus visade sin härlighet och sitt majestät. Och att hans ansikte lyste som solen och hans kläder var vita som snö visar att han är Kristus, Guds son, Messias, och världens frälsare. Men det varade alltså inte så länge. De fick komma ner till verkligheten. De fick stänga igen den nya boken. De fick komma tillbaka till den gamla boken. Och poängen med att Jesus kom till jorden var inte att visa de tre lärjungarna himmelen eller att jordelivet skulle vara som himmelen. Jesus kom för att lida, dö och uppstå, för att frälsa Mose, Elia, Petrus, Jakob, Johannes och dig och mig. Lägg också märke till texten innan evangeliet: Matt 16:24-26 Jesus sade till sina lärjungar:”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? Gud lovade aldrig sina lärjungar en rosengård.

Så går vår resa uppför berg, genom dalar, genom öknar och livet är nog oftast utan bergstoppar. Inte minst atackera djävulen, världen och vårt eget kött oss. Vi vet att vi är syndare och vet att vi skall dö. Vi är är rädda och bekymrade för det ena och det andra. Vi är oroliga för framtiden. Vi är rädda för döden och domen. Men det förnekar vi. Vi låtsas vara lugna och modiga. Vi vill inte erkänna vår rädsla. Vi vill inte visa våra svagheter. Vi putsar vår fina fasad så att människor ser upp till oss, respektera oss och beundrar oss. Vänd om och bekänn din oro, din rädsla och dina lögner. 

Samtidigt längtar vi efter en försmak av härligheten. Vi längtar att få komma upp på förklaringsberget. Även om vi inte fick följa med Petrus, Jakob och Johannes upp på förklaringsberget, så är de nådemedel Herren har gett oss än mer försmak av himmelen än vad de fick vara med om däruppe. Det Jesus gav oss genom vatten och ordet i dopet är en försmak av floden med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Kristi kropp och blod som vi får i nattvarden, under bröd och vin är en försmak av den himmelska måltiden. Syndernas förlåtelse som vi får i avlösningen pekar fram emot den vita rättfärdighetdräkten som vi kommer att bära i evigheten. 

Herren kommer med nåd och förlåtelse. Tacka Herren, för att han är nådefull mot oss oroliga och bekymrade syndare. Tacka Herren att han är trofast, även när vi inte är som vi borde vara. Lagens väg är inte frälsningens väg. Lydnadens väg är inte frälsningens väg. Jesus allena är vägen, frälsningsvägen. Jesus allena. 

Stig upp och var inte rädda eller förskräckta sa Jesus till sina lärjungar. Nästa gång någon kom med sådana ord i Matteusevangeliet, så var det ängeln som sa det till kvinnorna vid graven. Och så kom Jesus och sa till sina lärjungar efter uppståndelsen: Var inte förskräckta! I Jesus allena finns ingen rädsla eller oro. Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket. 

Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt.

Ska avsluta med ett citat från Bo Giertz Stengrunden. I en av delarna får dagens evangelium  en stor plats. Där står det i kaptilet Jesus allena: Söken då icke efter mera ånger eller att genast komma till någon levernets förbättring, utan söken efter Jesus allena… Om då någon gång skulle vederfaras eder, att I såsom Jesu lärjungar fån i anden se något av hans härlighet och smaka den tillkommande världens kraft, och denna härlighet sedan försvinner, så sen varken efter Moses eller Elias, men låten eder nöja med den nåden, att det går eder så, som där står om Jesu lärjungar: När de upplyfte sina ögon, sågo de ingen utan Jesus allena.

I Jesu namn. Amen.

Inledningspsalm: 5:1-3

Psaltarpsalm: 669

Gradualpsalm: 165:1-3

Nattvardspsalm: 387:1-7

Avdukningspsalm: 45:1-3

Slutpsalm: 169:7

3:e sön i Påsktiden

Tredje söndagen i påsktiden

2017

Matt 9:36-38

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Nåd vara med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden.

Den kristna kyrkan samlas söndag efter söndag efter söndag, för att Jesus Kristus stod upp ifrån de döda just på den dagen i veckan. Varje söndag är en påskhögtid. För Kristi uppståndelse visar att allt är färdigt, att Jesu frälsningsverk är fullbordat, att döden är övervunnen och att syndernas förlåtelse skall förkunnas för människorna, för allt är försonat.

Idag är det den gode herdens söndag. Läser vi gamla testamentet så läser vi om många herdar. Bland annat Mose vaktade får. Och den mest kända psaltarpsalmen handlar om en herde, Psalm 23. Kung David var innan han blev kung, just en herde. Han vaktade sina fars får. Det berättas att David både slagit ihjäl björn och lejon. Hans uppgift var att skydda fåren och lammen från alla farliga djur som fanns runt omkring där de vandrade. Inget får, inget lamm fick gå förlorad. Utan herden så skulle snart alla vara ihjälrivna eller uppätna. Men även utan dessa rovdjur så skulle de ändå få problem, utan en herde. David skriver: Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. 

Men begreppet herde användes också i bibeln om något viktigare. I samband med attt Mose skulle lämna över ansvaret till Josua sa han: Må HERREN, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över menigheten, som kan gå i spetsen för dem när de drar ut eller vänder åter, och som kan vara deras ledare och anförare, så att HERRENS menighet inte blir som får utan herde. 

Men vi läser i Hesekiel 34 och det är ingen vacker läsning: Ve er, ni Israels herdar, som bara tagit hand om er själva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden? I stället åt ni upp det feta, ni klädde er med ullen och slaktade de gödda djuren. Men ni tog inte hand om hjorden.

I samband med att Jesus skulle födas och de vise männen kom till kung Herodes, då de trodde att den nye kungen var född där, visade översteprästerna och de skriflärde dem till Betlehem utifrån en profetia ifrån Mika, där det står att från Betlehem skall det utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel

Jesus föddes i Betlehem som en herde. Och det var just herdar på ängarna runt Betlehem som först fick höra om att en ny herde för folket var född. Det var just dessa herdar som var de första som fick se denna nya herde som låg där i krubban. Och de var kanske de första som berättade för andra om att en ny herde var född.

Jesus är den nye herden som kommit för att förbarma sig över sitt folk som inte hade någon herde. Men han var inte bara kommen för att förbarma sig över sitt folk, utan han är den store herden för hela mänskligheten. Han förbarma sig över alla människor. Jesus säger på ett annat ställe: Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den herden kom för att tjäna och ge sitt liv till lösen för alla. Han är den gode herden, som har offrat sig för för mänskligheten. Han har gått i döden för oss. Och han har uppstått för oss människor. Påskens budskap. Herden är påskens budskap, och som också kommer med påskens budskap

Den gode herden säger också: De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka, de sårade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stärka. I Lukas 15 har vi liknelsen om det förlorade fåret, där han säger: Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? Sådan är den gode herden. Och han använder sig av oss människor till att göra detta. Därför säger Jesus: Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Herren behöver arbetare i sin skörd. Han behöver underherdar i sin hjord.

Herren kallar vissa män till detta ämbete även idag. Herren exkludera inte bara alla kvinnor utan också de flesta männen. Herren utvalde Israel och hans 12 stammar. Men av dessa så fick endast leviterna tjäna vid templet och endast Aron och hans söner fick vara överstepräster.

Vi som är underherdar åt den gode herden är kallade att förkunna Jesu död och uppståndelse, förkunna att allt är färdigt, att döden, synden och allt det onda är övervunnet. Vi behöver avslöja synden, och samtidigt peka med hela handen på Kristus som inte bara är den gode herden, utan också Guds offerlamm, som ger oss syndernas förlåtelse och evigt liv. Vi behöver ständigt predika lag och evangelium. För det är så vi vårda och skydda flocken.

Vi läste i dagens epistel där Paulus sa att ledarna, skulle vara herdar i Guds församling, som Herren Jesus har köpt med sitt eget blod. Sedan kommer Paulus med varningens ord, att rovlystna vargar skall komma in i församlingen. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Dessa falska herdar skall alltså komma ur församlingens egen krets. Redan på Paulus tid och kanske än mer idag. Här gäller det att vi har öppnade ögon och öppnade öron. Visa hjärtan.

Förra helgen var jag i Karlstad i Missionsprovinsens församling där, och undervisade om tron allena, om Jesus Kristus allena, för det handlar helt och hållet om nåd allena, utifrån Skriften allena. I Kyrkohistorien har det funnits och finns fortfarande många läror/lärare som går utanför detta budskap och lägger till budskap. Det är falska herdar, kommer med ett lagiskt evangelium, som vill mena att människan skall hjälpa till med sin frälsning. Eller kommer de istället med ett köttsligt evangelium, där allt är tillåtet, medan bibeln talar att köttet skall korsfästas. De kommer med ett budskap som skymmer Jesu rättfärdighet och talar istället om sin egen rättfärdighet, sin egen förträfflighet.  I Hesekiel 34 står det också: Mina herdar frågar inte efter mina får, för herdarna tänker bara på sig själva och inte på mina får.

Håll er vakna sa Paulus. Öpnnade ögon och öppnade öron. Detta är en kallelse til er församlingsmedlemmar och kyrkomedlemmar i vår kyrka Missionsprovinsen. Pröva andarna. Avslöja dem… 

Underherden är den gode herdens röst i församlingen. Och så får vi alla av nåd vara i den gode herdens hjord, såsom får, hjälplösa och helt beroende av honom. Det betyder att vi håller fast vid evangeliet, Jesu död och uppståndelse. I den gode herdens hjord och omvårdnad är alltid nåd och syndernas förlåtelse. Där hos honom fattas intet. Hos den gode herden fattas intet. Där hos honom får vi vila i hans evangelium. Där hos honom får vi äta och dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. Och när bekymmer och oro, små som stora saker uppstår, så vet vi att han, den goda herden är med och tröstar och hjälper oss ur dessa svårigheter. Så får han, den gode herden leda och följa oss i alla våra livsdagar.

Ja, för att fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda, han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. 

Så firar vi även idag påsk. Vi samlas här idag för det var just på denna dag som Jesus Kristus stod upp ifrån de döda. Graven är tom. Den gode herden lever och skulden är betald. Döden är besegrad. Och han vänder inte ryggen mot oss. Han håller inte inne med sin förlåtelse. Utan den överflödar. Han låter sin nåd flödar över. Söndag efter söndag förnyar, förlåter och upprättar Jesus oss. För Herren är trofast och det han sade när du döptes gäller fortfarande: Du är mitt älskade barn!

I Jesu namn. Amen.

558:1-3

653

59:1-3

157:1-2

157:3-5

152:1-4

469:5-6

Psalm 59

Psalm 152

Psalm 469

 

Postludium

 

Palmsöndagen

I väntan på Jesus 

Palmsöndagen

2017

Joh 12:1-16

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Se vi går upp till Jerusalem. Nu närma vi oss målet. Nu har vi snart gått med honom i 6 veckor. Nu går vi in i stilla veckan. Nu är det mindre än en vecka kvar till mänsklighetens viktigaste händelse.  Kyrkans centrum. Om allt i gamla testementet från skapelsen pekade fram emot den händelsen. Så är den händelsen som vi alltid pekar tillbaka till. Söndag efter söndag pekar vi tillbaka till den. Korset står där i centrum. Utan Korset ingen kristendom, inga kristna kyrkor, inga kristna församlingar, inga kristna gudstjänster…

Folk var samlade i Jerusalem för att fira den judiska påskhögtiden. Folk med palmblad i händerna välkomnade Jesus där han kom ridande på ett åsneföl och sjöng Psaltaren 118.  Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung!

Det var glädje och jubel där Jesus kom ridande. Men de förstod inte så mycket. Inte heller Jesu lärjungar. Det står: Hans lärjungar förstod först inte detta. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att det var skrivet så om honom och att man hade gjort så för honom.

Samtidigt läser vi i Uppenbarelseboken: Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, och de ropade med stark röst:

”Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet!”  Vilka är dessa: Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.

Två grupper, de som gick Jesus tillmötes med sina palmblad i händerna och så de heliga i himmelen. På jorden och i himmelen.

Jesus red in i Jerusalem. Och det var verkligen triumf, det var ett triumftåg. Han kommer ridande in i Jerusalem som en kung, en större än Salomo och David. Han red in i Jerusalem genom triumfbågen. Han red fram till sin kungatron.

Folkmassans hosiannarop, deras bön om hjälp och frälsning, kommer att få sitt svar på den plats han är på väg till. Folket i Jerusalem sjöng: Hosanna, Davids son. Det är som en bön till Herren. Och det betyder: Fräls oss nu! Roten av ordet fräls är det hebreiska ordet Yasha, vilket också är roten av det hebreeiska namnet Jesus, Yehoshua, vilket betyder Yahweh frälser. I själva verket ropade de: Fräls oss nu, till frälsaren själv. Det var som om de sa, utan att veta om det: Vi ber dig, gör för oss det du är och så gjorde han det. Jesus är Guds svar till Hosianna.

Jesus är Guds svar till Hosianna. Han gör precis det folket säger att han skall göra. Det vill säga, det är som kung och frälsare han rider in i Jerusalem, till sin tron, Golgata kors. Det är som kung och frälsare som han red till sin kungatron för att alla profetier i gamla testamentet skulle gå i uppfyllelse. Det är som kung och frälsare som han red in i Jerusalem för mänskligheten behövde en frälsare, eftersom den låg under Guds vrede. Denne kung är alltså också en frälsare, som tar straffet i vårt stället, en ställföreträdare. 

Denne kung och frälsare är din ställeföreträdare. Han red in i Jerusalem för att sona för dina fromma ord och handlingar som i själva verket var något helt annat. Han red in i Jerusalem för att sona alla gånger vi varit fega och knappt vågat hålla palmblad i händerna eller vågat ropa ut hosianna inför folket. Han red in i Jerusalem för all din och min feghet. Han red in för hela världens synd och syndare och även för alla förfärliga mördare, terrorister. Deras handlingar är förfärliga. Men Jesus red in i Jerusalem även för dem. Han red in i Jerusalem för att emot helvetets raseri och syndens skam.

I dagens epistel heter det: Att han utgav sig själv och tog en tjänares gestalt, ödmjukade sig och blev lydig intill döden, döden på korset. Det är din och min kung, som samtidigt är vår frälsare. 

Hans tron är Golgata kors. Hans vapen är hans blodiga sår. Han har ingen ring på sitt finger, bara spikar genom sina händer och fötter. Han har heller ingen glänsande guldkrona på sitt huvud, bara en törnekrona insmetad med blod. Han har ingen röd vacker kungaklädnad, utan nedsmutsad med dina och mina synder kommer han.

Jesus red in i Jerusalem till sin kungatron korset, då red han samtidigt in i det allra heligasta för att vinna och säkra en evig seger, en evig frälsning, liv och seger till mänskligheten. Han red in i det allra heligaste med sitt eget blod som ett försoningsoffer. Döden blir till Seger. 

Kungens död till blir till seger, evig seger. Palmbladen symbolisera ju också seger och triumf, liv och frälsning. Även om det ser mörkt ut efter händelserna i Stockholm, på drottninggatan. Även om det ser mörkt ut nästa vecka, i stilla veckan. Så är korset, hans segertron. Därför är han vår kung och frälsare. Och därför kan vi står här med palmblad i händerna och ropar: Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels kung! Vi befinner oss dock fortfarande i den stora nöden. Vi attackeras av djävul, värld och vår fallna natur. Men vi vet samtidigt att han som red in i Jerusalem är vår frälsare och vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom denne kung och samtidigt har Herren gjort oss levande med Kristus. I dopet blev vi döpta med honom in i hans död. Samtidigt är vi kallade att varje dag korsfästa vårt kött bekänna våra synder, så att en ny människa uppstå vilket lever i rättfärdighet och renhet inför Gud.

Vi är fortfarande här på jorden. Vi är den stridande kyrkan. De frälsta i himlen, de är i den segrande kyrkan himmelen. Både vi och de har Herren Jesus som vår kung och frälsare. 

De förstår allt. Vi förstår inte allt. Men Guds rike kommer inte med att förstå, utan av nåd. De har inga frågor. De som är framme de har inget kors, det har ingen nöd, de har ingen nöd, de har bara ett palmblad i händerna. Vi har många frågor. Varför? Varför sker sådan terrorism som skedde i drottninggatan? Varför skall sådan ondska överhuvudtaget inträffa? Så kan vi tänka på vårt eget liv: Varför skall jag bära ett så tungt kors? Vad är meningen med allt? Varför måste jag genomgå detta? 

Här på jorden får vi inte svar på alla frågor. Men vi lyssna på Herrens ord. Så vet vi samtidigt att en ännu tyngre väg har Jesus gått. En väg som ingen av oss någonsin behöver gå. Vårt lilla kors är ingenting i jämförelse med Jesu kors. Vårt lilla kors det vi bär är ingenting i jämförelse med härligheten som väntar i himmelen hos dem som redan kommit fram, de i den segrande kyrkan som just nu bär palmblad i händerna och prisar Jesus, lammet som är slaktat.

Jesus red in i Jerusalam. Han vet allt. Han är redan smord och förberedd för sin egen begravning. 

Jesus red in i Jerusalem som kung och frälsare. Därför jublar de heliga i himmelen. Därför håller de palmbladen i händerna. Och därför jublar även vi. Även om vi har det tungt och ofta har svårt att hålla upp palmbladet. För vi vet och är övertygade att Jesus red in i Jerusalem till sin tron, Golgata kors, för att vinna syndernas förlåtelse åt oss.

Han är vår kung och frälsare har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.

I Jesu namn. Amen.

Midfastosöndagen

Midfasosöndagen

2017

Joh 6:51-65

I Faderns och Sonen och den Helige Andes namn. Amen.

Se vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider, att skåda hur Jesus Krist, Guds Son, i syndares ställe lider. Ja, vi befinner oss i fastan. Vi har kommit till Midfastosöndagen, fjärde söndagen i fastan. Det betyder att vi har kommit halvvägs i fastetiden. Man kan säga att vi har kommit halva vägen till Golgata kors. Se vi går upp till Jerusalem, till frälsarens kors och pina, till Lammet, som offras för världens skuld, för dina synder och mina.

På vägen mot Golgata kors får vi idag höra budskapet där Jesus säger: Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Vi talar om Livets bröd.

Vad är det människor idag vill ha? Bekräftelse, självförverkligande och bli helt oberoende. Att aldrig dö. Man skall ha många vänner och likes på facebook. Problemet är att många människor lever i ensamhet och når aldrig sina mål. Det blir inte som man tänkt sig. Människor har en fasad att allt verkar så bra… Och så närma de sig ålderns höst. Vad händer då? Oavsett hur långt vetenskapen går så kommer den ändå aldrig lyckas med problemet med döden, så har det varit sedan Adams och Evas dagar. Problemet med döden går inte lösa med vetenskapen. Den store Hans Rosling som hade gjort så mycket, inte ens han kunde stoppa sin cancersjukdom och dog, inte ens 70 år. I fredagens psaltarpsalm heter det: Nej, man ser att de visa dör, att både dårar och oförnuftiga går under och lämnar sin rikedom åt andra. De tror att deras hus ska bestå för evigt, deras boningar från släkte till släkte. De uppkallar sina marker efter sina namn.

Innan dagens evangelium läser vi om Jesu bröderunder då han mättade 5000. Vid ett annat tillfälle mättade han 4000. Från ett par bröd blev det massor och ändå blev det över i mängder. Men det löste inte problemet med döden. Men det Jesus säger idag är något helt annat.

På vägen mot döden, sin egen död, Golgata, kommer Jesus idag med lösningen på dödsproblemet.

När Jesus talade öppnades gamla testamentet för folket. Och när Jesus talade om livets bröd här i Johannes 6 så tänkte folket på brödundret i öknen, då Gud sände manna från himlen som blev en del av Israels barns mat på väg mot Kanaans land.

Mose sa: Detta är brödet som Herren har gett er att äta. Men ingen av dessa kom ändå fram i Kanaans land. Bara Josua och Kaleb nådde fram. Alla andra dog i öknen. Men även Kaleb och Mose dog sedan. Och som Jesus också säger: Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Jesus säger: Jag är livets bröd eller det bröd som ger liv, evigt liv. Det Jesus säger och ger är något helt annat än vad Mose kom med.

Vi skall också lägga märke till att han säger Jag är. Ego Eimi. Herren uppenbarade sig i gamla testamentet med namnet Jag är. Vad Jesus syftar på är Guds eget namn, det han uppenbarade sig för Mose i den brinnande busken. Här använde sig Jesus alltså av Herren Guds eget namn. Han  som mötte Mose i den brinnande busken, han vandrar med dem och säger jag är Livets bröd.

När Jesus talade öppnades gamla testamentet för folket: Här i Johannes 6 har vi mannat i öknen. I Johannes 3 har vi kopparormen. I Johannes 7 har vi vattnet från klippan. Och alla dessa händelser pekar fram mot Jesu död och uppståndelse, då de går i uppfyllelse.

Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva. För världens synder. 

Och Jesus säger: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Vad är då att äta människosonens kött och dricka hans blod, vad är att äta livets bröd? Att äta Kristi kött kan ske på två sätt. En är andlig genom att höra evangeliet om Jesu offerdöd och andligen äta detta budskap. 

Vi läste att de som hörde Jesu budskap: Vem står ut med att höra detta? Detta är ett hårt tal. Är det verkligen möjligt? Är Gud så hård? Tänk på det att: Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Talet om att Jesus är livets bröd är dårskap för människor. Människor vill inte böja sig för sanningen. Det var för obehagligt att höra, det stred emot deras förnuft. Skulle Jesus vara den enda vägen? Är jag verkligen en syndare på väg mot den eviga döden? Behöver jag verkligen Jesus? 

Du och jag behöver både Guds lag och hans evangelium. Inte bara de delar vi kan acceptera och vill höra, utan hela bibelns budskap. Vi behöver ständigt böja oss för Guds lag, erkänna och bekänna. Jag fattig syndig människa, värd att förkastas från ditt ansikte, om du skulle döma mig som mina synder har förtjänat. Men lyssna också här: Då leder han oss och stärker oss att höra och hålla och klamrar sig fast vid hans, evangelium, det som ger oss Guds nåd, syndernas förlåtelse, rättfärdighet och evigt liv, vilket allt han åt oss på korset förvärvat med sitt kött, för oss utgiven i döden, och med sitt blod för oss utgjutet till syndernas förlåtelse.

Du har kommit hit idag, inte först och främst för att du skall komma, utan för att du behöver komma för att överleva, för att vi behöver äta människosonens kött och dricka hans blod, vi behöver livets bröd av Herren. Vi behöver syndarnas förlåtelse. Hit får du komma söndag efter söndag för att lyssna och ta del av Guds ord. Och tänk på det: Korsets budskap är ett budskap som vi aldig blir färdiga med, för vi blir aldrig mätta av livets bröd, vi blir aldrig färdiga med Jesus, vi vill bara äta mer och mer och mer.

Du får komma hit för att lägga av dig allt som tynger dig, som trycker ner dig. Du får komma hit och möta de som har samma mål, att flytta hem till Herren och möta honom som här på jorden var livets bröd. Du får här komma inte för att göra och aktivera dig, utan bara för att vila i Kristi armar, lyssna och äta Livets bröd med dina öron. Och höra dina synder är dig förlåtna.

Vi sjunger i sången: Omkring ditt ord, o Jesu, oss stilla gör. Och fram till livets källa, av nåd oss för. Du ser i varje hjärta. Dess djupa nöd, du ensam kan oss mätta med livets bröd.

Blodet från påskalammet skyddade Israels folk från dödsängeln och köttet av påskalammet skulle ätas. Och Jesus sa: Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och när Jesus instiftade nattvarden sa han: Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Vi behöver inte bara äta Kristi kropp med våra öron, utan även med munnen, vilket sker i nattvarden. Där vi får en försäkran om att våra synder är förlåtna och att Kristus bor i oss. 

Ambrosius säger: Gån till honom och mottagen avlösning, ty han är syndernas förlåtelse. Vem är då denne? fråga ni. Hören honom tala själv. Jag är livets bröd. den som kommer til mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig någonsin törsta. Här betygar han, att syndernas förlåtelse tillbjudes oss i sakramentet och att den bör av oss mottas med tron.

Vi är kallade att ofta ta del av denna gåva, Livets bröd, Kristi kropp och Kristi blod under bröd och vin. Vi, Jesu lärjungar behöver både äta människosonens kött och blod, livets bröd, med våra öron och med vår mun. Dessa två hör samman. Som kristen kan man varken klara sig utan Ordet eller Nattvarden. De står där sida vid sida och är vår vandringskost mot målet himlen, som ger oss syndernas förlåtelse och evigt liv.

Livets bröd har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset. Ordet blev kött är livets bröd som en gång skall väcka oss upp ifrån våra gravar. Och därmed är döden inget problem för oss som håller oss till Jesus, döpta i Jesu namn. För alla andra är det fortsatt ett problem och kommer så att vara, då de förkasta Jesus som livets bröd, de förkasta därmed det eviga livet…

Oavsett vilka frågor och tankar vi brottas med. Kanske livet inte blev som vi hade hoppats. 

Glöm dock aldrig att Jesus kommer idag, imorgon, ja alla dagar och han kommer med livets bröd till dig. Han kommer med syndernas förlåtelse. Han kommer med evigt liv. 

I Jesu namn. Amen.

298:1-3

667

76:1-3

700:1

387:1-3

387:4-7

45:1-3

241:4-5

1 sön i Fastan

Första i fastan

St Stefanus

2017

I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Fastan är en tid att stanna upp, varva ner. Vi skall nu följa Jesus hela vägen till Golgata. Vi skall gå med honom, sida vid sida.

Och idag läser vi om när Jesus var i Getsemane och bad till sin far: Abba, Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.

Jesus kämpar. Han svettas blod. Den verkliga frågan är dock inte vilken färg det var på hans svett, utan vad det kostade Jesus att ta lagens börda, på grund av synd och ondska. För Gud kan aldrig kompromissa med det onda. ALDRIG. Han ser aldrig mellan fingrarna. Någon måste ta straffet pga synden.

Jesus var i Getsemane, inte som en fånge som sitter i dödscellen. Han närmade sig bödeln villigt. Han håller allt skapat i sin hand, även de som snart skall binda honom. Ingen kan ta livet av honom. Han ger självmant upp. För han gör sin Faders vilja. Det var Jesu uppgift från början till slut.

Jesus är mer än en martyr. Det är inte bara en död för en oskyldig man som älskade sina bröder, utan det är Gud själv som ingriper. Gud ger sitt liv för sina fiender. För han älskade sina fiender. Gud är inte som vi människor som älskar vissa människor och har svårt för andra… 

Vi vet själva att det är svårt att älska besvärliga människor. Överallt ser vi dem. På jobbet. I skolan. I kyrkan. Vi har även svårt med dem som är annorlunda, kanske ha en funktionsnedsättning. De står i vägen för våra egna prioriteringar. För våra planer är centrerade runt vår egen framgång, våra egna ideal och våra egna drömmar. Tänk om alla vore som mig. När en människa behöver hjälpa så visst kan vi hjälpa, när det gäller en vän eller släkting, men det är mycket svårare när det gäller de besvärliga människorna. De får skylla sig själva. De är irriterande. När det kostar dig något, var är du då? Du älskar inte din nästa som dig själv. Det är sannningen. Och en annan sanning är detta, precis som Natan sa till David: Du är mannen. Det är du som är den besvärlige mannen. Det är svårt att älska besvärliga människor och det är ännu svårare att inse att det är vi själva som är de besvärliga. Våra farhågor är rationella tänker vi. Vår själviskhet är försvarligt föreställer vi oss. Vi gör sällan fel…

Du är den besvärliga personen. Men det var just för sådana besvärliga människor som Jesus kom ner hit till världen för att dö för oss. Detta är kärlek som bär allt. Jesus älskar och dör för besvärliga människor. Ja, han dör för dig och mig. Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er.

Generalens soldater ger sitt liv för sitt land. Jesus dog för sina fiender. Om Generalens soldater hade gjort det så hade vi kallat dem för förrädare. Men Guds vilja är att Jesus dö för syndare, fiender, besvärliga människor, sådana som du och jag.

Det ville djävulen stoppa från början till slut. Jesus fick inte nå Golgata. Vid ett tillfälle sa Jesus till satan: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.

Jesus blev frestad i allt, från dag ett till Golgata kors, men föll aldrig, syndade aldrig. Och han nådde målet Golgata. För han älskade oss. 

Han känner oss och vet allt och han har medlidande med våra svagheter. Genom att han själv har fått lida och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas.

Han vill hjälpa dig och mig, vi som ständigt blir frestade av den oheliga treenigheten; djävulven, världen och vårt egna kött. Och tänk på det, frestelsen har alltid som mål det första budet, att skilja den troende från Gud, så att vi inte längre skall frukta, älska och förtrösta på honom över allting annat. Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna.

Samvetet anklagas av satan, så att vi inte lita på Guds löften, så att vi förtvivla, så att vi blir osäkra på vår frälsning. Världen frestar oss att vi skall tjäna och tillbe det skapade framför skaparen. Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. Och den värsta motståndaren är köttet, med alla dess onda begär, som vi bär med oss vart vi än går. Endast döden kan döda den.

Luther menade att unga kanske mer frestas av köttet, medan de äldre kanske mer är frestade av världen. Och de andliga ledarna frestas kanske mer av djävulen. Oavsett, så länge vi är kvar på jorden, så kommer vi att frestas och vi kommer att falla gång på gång. Anden är villig men köttet är svagt. Vi behöver ständigt be till Herren om hjälp. Inled oss inte i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn, lös mig från alla frestarens garn.

Segern kommer dock inte i hur skicklig du varit i kampen eller hur bra dina böner har varit… Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? I kampen mot den onde handlar det inte om att använda rätt bibelvers, utan det handlar om att veta vem man är. Och vad är det?

När jag frestas vill jag svara: Jag är döpt i Jesu namn. Det som hände för längesedan håller fortfarande. Du har förlåtelse, liv och frälsning. När du frestas glöm aldrig ditt dop, dopets löften.

Vid varje frestelse lyfter vi över synden, döden, förbannelsen och allt ont som trycker ned oss och ge det till Kristus. Samtidigt ta vi del av rättfärdigheten, livet och välsignelsen som kommer från honom och ges till oss. Och samtidigt vet vi vad vi äger i det heliga dopet. Där har du löften som håller även under frestelsens stund. 

Synd på synd behöver vi bekänna dagligen. Men där synden överflödade, där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre. Där har du löften som håller även under frestelsens stund.

När du lider för din kristna tro, tänk även då på ditt dop och vad du har fått av Herren. Jesus bad: Ske inte min vilja, utan din. Samma bön ber vi. Guds vilja innebär kors och lidande. Där Guds ord predikas och bli trodd, där är det heliga korset. Så får vi alla går korsets väg. 

Genom lidandet öppnade vår frälsare himmelriket. Genom lidandet bar hans apostlar ut evangeliet. De gladde sig när de fick lida på grund av evangeliet.

I den svåra bönen ske din vilja, se på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Guds löften står fasta. Och Guds goda vilja är alltid god. Hans vilja är syndares frälsning.

Därför, kom till församlingen söndagligen och ta emot Kristi kropp och blod, den medicin vi syndare ständigt behöver ta del av. Luther säger: Den bästa förberedelsen inför nattvarden är en själ som besväras av synd, död och frestelser och som hungrar och törstar efter helande och styrka.

Det är frestande att stanna hemma söndag förmiddag och vi har alltid många ursäkter. Djävulen vill att du skall stanna hemma. Vi behöver vår församling mer än någonsin, vi behöver vår Kyrka Missionsprovinsen mer än någonsin. Vi behöver höra lagen predikas för vårt hjärta, så kan evangeliet ge oss den tröst vi behöver. Kom ihåg att just där Herren han lovat att vara, där förlåter han syndare, där helar han brustna hjärtan. Kyrkan är full av syndare, besvärliga människor. Ja, i kyrkan samlas syndare, just för att Jesus kom för att frälsa syndare. Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 

Vi samlas nu i fastan runt Guds ord, i ånger över synden. Vi förbereder oss för vår frälsares försoningsverk och vi tackar för dess förlåtelse.

Ske din vilja bad Jesus. Vi ber: Ske din vilja och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån det onda, ifrån den onde. Herren vet vad som är bäst för oss. Och vi litar på att han skall vara med oss alla dagar och att hans doplöften håller. 

I Jesu namn. Amen.

441:1-3

670

136:1-5

439:1-4

439:5-8

45:1-3

144:5-7

 

Psalm 45

Slutpsalm

 

Sexagesima

Sexagesima

2017

Joh 8:46-51

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Vi har alltså kommit till Sexagesmia, cirka 60 dagar kvar till påsk. Men denna söndag heter också Reformationsdagen. I år är det som vi alla vet Reformationsjubileet, 500 år sedan han spikade fast de 95 teserna på Wittenbergs slottsdörr, men det är ju inte förrän 31 oktober, då var han endast 33 år gammal. Men det är denna söndag under kyrkoåret som har fått namnet Reformationsdagen. Igår var det hans dödsdag, 18 februar 1546, endast 62 år gammal.  Han lär ha sagt två dagar innan då de pratade om död och sjukdom, då han befann sig i Eisleben: Om jag kommer hem till Wittenberg igen, då kommer jag att läggas i en kista och ge maskarna en fet doktor att äta. Två dagar senare gick detta i uppfyllelse.

Och temat för denna söndag är det levande ordet. Den lutherska kyrkans grundprinciper och därmed vår kyrka Missionsprovinsen kan sammanfattats i orden Skriften allena (sola Scriptura), nåden allena (sola gratia), tron allena (sola fide). I den lutherska bekännelsen heter det: För det första bekänner vi oss till Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter såsom Israels rena och klara källa, som allena utgör den enda sanna normen, efter vilken alla lärare och läror bör prövas och dömas. 

Det betyder att endast skriften skall vara det som formar kyrkans lära. Skriften allena betydde för Luther och reformationen att Bibeln är en ofelbar, andeingiven gudomlig uppenbarelse. Reformatorerna ansåg sig med detta inte komma med någon nytt. Man ville endast återvända till det som var den gamla kyrkans grund. 

VDMA. Verbum Domini Manet in Aeternum. Guds ord förblir i evighet. Det var också mottot för den lutherska reformationen. Petrus skriver: Gräset vissnar och blomman faller av, men Herrens ord består för evigt. Tecknet användes på flaggor, banderoller, svärd och uniformer som en symbol för enighet. Det fanns även inristat inne i kyrkor, över dörrar, och på grundstenar.

Skriften allena var kyrkans högsta auktoritet. Det kunde inte Rom – och kan än i dag inte – på några villkor gå med på: påvens auktoritet är jämställd med Skriften, hävdar man. Skriften allena betyder också att Anden och Ordet inte får skiljas åt. Anden verkar frälsning alltid och endast genom Ordet i dess olika former. De två är oskiljaktiga.

Här har liberala kyrkor sedan länge lämnat walkover, som svenska kyrkan där det som anses rätt och rimligt röstas igenom oavsett vad skriften säger. Men det handlar inte bara om liberala kyrkor. I en kyrka heter det inte sola scriptura, utan ”prima scriptura”. Det betyder att skriften har en huvudroll, men den kompletteras med traditionen och förnuftet.

Skriften allena. Vi har där en fast grund. Det är denna grund som apostlarna genom sina liv, sin förkunnelse och sin trohet intill martyriet förde vidare till oss. Just för att de till och med gick i döden för det, har vi evangeliet även här uppe i kalla nord, 330 mil ifrån Jerusalem. 

Vi tror på Skriften allena. Och Jesus säger i dagens evangelium: Den som är av Gud lyssnar till Guds ord… Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden. I första årgångens läsning hör vi om såningsmannen som gick ut för att så. En del föll vid vägen, en del föll på stenig mark, en del föll bland tistlar och en del föll i god jord och det växte upp och gav hundrfaldig skörd. Jesus ropade ut: Hör, du som har öron att höra med.

Jesus Kristus blev döpt av Johannes döparen som vi talade om för några söndagar sedan och därigenom tog han på sig våra synder som låg där i vattnet och var på väg mot Golgata kors… Jesus Kristus blev så frestad av djäuvulen i öknen, men sa: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun. Han var törstig och hungrig, men litade på Guds löften. 

I Gamla testamentet läser vi om Israels folk i öknen som fick manna från himlen. Herren gav dem bröd från himlen att äta. Men det vara bara en försmak av det bröd Jesus kom med. Men Paulus säger om dem: Alla åt de samma andliga mat… Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen.

Bibelns budskap är tydligt. Det finns inga goda människor.  Bo Girtz skriver i Stengrunden. En bok som rekomenderas varmt: När människan arbetar i sitt hjärtas åker, gör hon den bedrövligsa upptäckten att det blir mera stten, ju djupare hon kommer. Bryter sten på hjärtats åker, ränner hon spaden i fasta stenhällen. Hon går omkring, gräver runt, skrapar o försöker påntt. Då går den förfärliga sanningen upp för henne; det är stengrund hela vägen.

Det finns bara syndare. Och som dagens epistel sa: Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.

Vissa är envisa och förnekar att de är syndare eller förneka att Jesus är Herren Kristus. De förnekar att de behöver Jesus. De tror att de endast lever av bröd. De förnekar att de behöver Guds ord. De flesta förnekar detta hela livet. De flesta hade Gud inte behag till…

Men så samlas vi här idag. Inte för att vi är smarta eller goda, men eftersom han, Jesus är god. För att han har uppfyllt lagen i vårt ställe. För att han aldrig föll. För att han är vår lydnad. För att han är vår rättfärdighet. Och han förlåter syndare, så att Gud ser på oss i Kristus och ser att vi inte har syndat. Han ger oss av sitt frälsande ord, detta levande ord. 

Vi är samlade här kyrkan idag för att höra Guds ord och ta del av hans sakrament. Och sakrament är som Augustinus säger: Accedat verbum ad elemuntum et fit sacramentum. Det betyder: När ordet kommer till det utvärtes tinget, så blir det sakrament. Han ger oss allt vad vi behöver. Han styrker vår tro. Den som är av Gud lyssnar till Guds ord… I dess olika former.

Vi hör Guds ord i den gudstjänstfirande församlingen, vi läser Guds ord hemma i vår dagliga andakt. Jesus sa: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.

I Guds ord, det levande ordet, hämtar vi föda, i Skriften allena hämtar vi föda. Det betyder samtidigt att vi inte lyssna på någon inre röst eller någon upplevelse, någon magkänsla, utan vi håller oss till Guds ord och löften. Guds ord och löfte skall bestå. Upplevelser och känslor varierar och om vi skulle möta Gud med dem, så skulle Gud inte ha behag till oss heller.

Den som är av Gud lyssna till Guds ord. Den som är av Gud håller sig till hans löften. De varierar inte. De förändras inte. De står där och Jesus håller fast i dem, i oss.

I Stengrunden, läser vi även om Johannes som låg på dödsbädden. Johannes sa: Katarina, jag är en syndare, en stor syndare. Ja, Johannes, det är du. Men Jesus är en ännu större Frälsare. 

Så är det att vara en kristen. Vårt liv och vårt hjärta säger en sak. Guds ord och löfte säger något helt annat.

Svaret är alltid Jesus Kristus och han som korsfäst. Det var det för Johannes på dödsbädden. Det var det för Martin Luther…

På dödsbädden gjorde Luther sin bekännelse inför sin vän och kollega Justus Jonas och fick avlösningen. Jonas frågade Luther om han kunde dö i den tro som han nu bekänt. Han svarade högt JA. Han upprepade några av löftena i Skriften för sig själv när han låg där på sin dödsbädd. När Luther slutligen somnade in visste han att hans synder var förlåtna genom Kristi blod och döden var krossad av Frälsarens död och uppståndelse.

Efter Luthers död, hittade hans vänner ett papper där han bland annat hade skrivit: Wir sein Bettler. Hoc est verum. Det betyder: Vi är tiggare. Det är sant. Vi är tiggare var det enda som var skrivit på tyska.

Han som hade gjort så mycket, skrivit böcker, undervisat, predikat massor, översatt bibeln, startat reformationen och allting annat han hade påverkat hela västvärlden. Inte ens han hade något att komma i dödens väntrum. Det enda han kunde hålla sig till var det levandet ordet, det var Guds ord och det var Guds ords löften. Det var Jesus Kristus. För han var bara en tiggare i sina egna ögon, men var en förlåten syndare.

Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden. Han fick dö, den lilla döden som vi alla får göra, men han och Johannes slapp dö den eviga döden.

För den stengrund som både Luther och Johannes hade i hjärtat hade blivit bestänkt med Jesu blod, de blodsdroppar som föll från korset, där avrättningsplatsen blev en försoningsklippa. Hela stengrunden vilade på försoningsklipppan. I dessa ord och dessa löften får även vi leva och dö i.

Vi är samlade här för att höra Guds levande ord. VDMA. Guds ord förblir i evighet. I hans löften kan vi leva i och det kan vi dö på.

I Jesu namn. Amen.

237

657

64:4-7

346:1-4

346:5-7

42

346:8

Psalm 64

Psalm 42

Psalm 237

Psalm 346

4 sön e Epifania

DSCF3471cDSCF3473c

4 sönd efter Trettondedagen

Matt 14:22-33

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Jesus hade precis mättat 5000, med de 5 bröden och 2 fiskarna. Till och med 12 fulla korgar blev över. Ett mirakel, såsom undret i öknen, då Herren sände manna från himlen som räckte för Israels 12 stammar.

Jesus bad sina lärjungar att fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket och för att han ville vara för sig själv och be till sin fader. Men så läser vi om det som sker där på sjön…

Genesarets sjö är inte speciellt bred, det vill säga det borde gått ganska fort att fara över på andra sidan under normala omständigheter. Istället fick de motvind, höga vågor. De kämpade och kämpade. Vid den fjärde nattvakten, det vill säga klockan 3 på natten kom Jesus gående på vattnet och då hade de endast kommit till mitten av sjön.

De ropade säkert efter hjälp. Var var Jesus? Kunde han inte hjälpa oss här i denna sitation? Snart går vi alla under…

I den hjälplösa situationen. Utan att veta om det kommer Jesus gående på vattnen. Men lärjungarna kände inte igen honom. De blev rädda och förskräckta. De bekänner nästintill en anti-bekännelse: Det är ett spöke.

Men, Jesus svarade: Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda. Han använder här det gudomliga ordet: Ego Eimi. Det är Jag. Det samma namn som Mose fick höra från den brinnande busken i samband med att han blev kallad att föra folket ut från Egypten. Det är samma namn som när Jesus säger: Jag är livets bröd.

Vi läser att Petrus hoppade över båten och försöker gå Jesus till mötes på vattnet. När han släppte blicken från Jesus och istället såg hur stark vinden var, blev han rädd, fick panik, och började att sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?”

Petrus tvivlade inte bara en gång, utan två, först att han var ett spöke och sedan när han här gick på vattnet. Det vill säga: Var det verkligen Jesus? Och kunde verkligen Jesus göra det han sa att han kunde göra? 

Efter att Jesus kom i båten, så lugnade sig vinden. Och lärjungarna tillbad honom.

Vad lär vi av detta? Jesus bekymrar sig aldrig. Han har aldrig någon oro. Han som själv skapade världen, han styr även vågorna och vinden. Han som ensam spänner ut himlarna och skrider fram över havets rygg, som Job skriver. Och i Psaltaren heter det: Du täckte den med djupet som en dräkt, högt över bergen stod vattnen. Vid din tillrättavisning flydde de, för din dundrande röst skyndade de bort. Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den plats du bestämt för dem. Du satte en gräns som vattnen inte får gå över, aldrig mer ska de täcka jorden.

Och han gör vad han vill, oavsett om vi förstår det eller inte. Han har aldrig panik. Han vet allt och han styr allt.

Och han vill hjälpa oss med allt, stort som smått. Han vill inte att vi skall bekymra oss. I Bergspredikan läser vi om fåglorna och liljorna som inte oroa sig. Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

Vi kan bekymra oss för det ena och det andra, för stort och smått. Vi kan vara modlösa. Vi kan vara frustrerade och besvikna och se dystert på framtiden. Vi kan nästan ge upp allt och fundera meningen med livet. Vi kan slita ekonomiskt och få det att gå ihop. Vi kan bekymra oss hur det skall gå för barn och barnbarn. Vi kan har problem med grannen och vi kan äktenskapliga bekymmer… Det kommer tvivel och man börjar ifrågasätta Guds barmhärtighet. Och så faller man i den synden, om och om igen…

Olycker kan svepa in i våra liv, kan medföra allvarliga skador, man kan få allvarliga sjukdomar, hjärtinfarkt, stroke och annat. Döden kommer in i hemmet vare sig vi vill det eller inte. Vi ropar ut? Varför, varför? Förtjäna jag allt detta? Vill han hjälpa mig? Vill han frälsa mig? Tvivel…

Jesus kom först och främst hit till jorden för att frälsa oss ifrån synden, ifrån döden och ge oss evigt liv. Jesus kom för att dö på ett kors. Han sträckte ut sina armar på korset i plågor. Han led och dog och han uppstod. Allt det Gud kräver för en människa för att frälsa henne har Herren gjort  i vårt ställe. Syndaskulden är redan betald, med Jesu rena och oskyldiga blod. Det var dit han skulle där han gick där på vattnet, han var på väg mot korset. En gång för alla har han vunnit seger. Detta är det viktiga och det avgörande. Det är evangeliet. Och detta har han gett oss i dopet. Och på detta löftesord får vi glada och tacksamma vandra mot målet, himmelen.

Men detta innebär också stormiga tider här på jorden. Stormiga vindar i livet varierar. Ibland blåser det mycket, andra dagar mindre. En kristen sitter alltid som på en båt, vars hav ofta storma, dvs kors och lidande. Johannes Bugenhagen, samtida med Luther skriver: Vårt kors och lidande är hundra gånger ädlare inför Gud än våra gärningar.

Och Paulus skriver i dagens epistel: bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft.

Först kommer korset, sedan kommer härligheten. Kom ihåg berättelsen på förklaringsberget, men de var inte länge de var däruppe. Härligheten varade inte så länge för hans lärjungar… Tvärtom. Och när vi ser in i oss istället för på Jesus, så sjunker vi i förtvivlan. 

Herren behöver ofta tillrättavisa oss, så att vi inte tappa blicken på Jesus, så att han kan upprätta, förlåta oss. Herren behöver ofta påminna oss om hur små och hjälplösa vi är utan honom, så att han kan lyfta upp oss på hans axlar.

Jesus övergav aldrig Petrus. När vårt liv sjunker och vi håller på att ge upp helt. Låt oss höra Jesu ord: Det är Jag. Du är förlåten och fri från din synd, från syndens slaveri. Detta om något kan fylla våra hjärtan med oändlig glädje.Vi har också svag tro som Petrus. Vi är ovärdiga på alla sätt och vis, men han vill hjälpa oss. Han överger oss inte. Hans löften håller i all evighet. Han har segrat över allt ont. Vi får gå på hans löfte om att det han gjort håller.

Herren tar sig an stora som små problem. Glöm aldrig det. Jesus säger: Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Om Jesus är mäktig, Herre över sjön, vill han även frälsa och hjälpa oss när vi åkallar honom.

I Psaltaren heter det: Jag väntar på Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. Min själ längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, mer än väktarna efter morgonen. Israel, hoppas på Herren, för hos Herren finns nåd, full lösen finns hos honom. Han ska friköpa Israel från alla dess synder.

Jesus är i din båt, med sina utsträckta händer, med nåd och helande, så finner vi också hopp i hans löften och styrka i hans ord. Han kommer in i vårt mörker, vår mörka natt med ljus och tröst. Han säger: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

Han tar bort all rädsla, all oro och osäkerhet. Han säger till oss som han sa till sina lärjungar på Genesarets sjö. Det är JAG. Var inte rädd

I Jesu namn. Amen

3:1-4

669

240:1-4

239:1

239:2-3

42:1-4

8:1-3

DSCF3480c

Psalm 3

Psalm 42

Psalm 239

1 sön e Epifania

Första söndagen efter Epifania

Mark 1:9-11

2017

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor. Det är det sista vi får veta om Jesus i hans barndom.

Men så när han var 30 år, så händer det som vi läste i dagens evangelium, han kom till Johannes döparen och ville bli döpt av honom.

Johannes hade precis sagt: Jag har döpt er med vatten, men han ska döpa er i den helige Ande. Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig och lossa remmen på hans sandaler.

Jesus kom till Johannes döparen och bekräftar därmed att Johannes är vad gamla testamentet profeterat om och som hans fader Sakarias sagt: Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom. Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder.

Senare kommer också Johannes att peka på Jesus och med orden säga: Se Guds lamm som borttar världens synder. 

Människor kom alltså ut till Johannes för att bli döpt av honom. Men han döpte inte vem som helst. Han döpte dem som bekände sina synder och så fick de syndernas förlåtelse. Han förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. Och många blev döpta.

Men varför ville Jesus bli döpt? Varför stod han där i kön med syndare? Dopet var ju till och för syndare. Jesus var ju ingen syndare. Han hade inte begått en enda liten synd. Han hade inget att bekänna. Han hade ingen syndig natur, den gamle Adam. Han var helt och hållet ren, helig och rättfärdig.

Varför blev Jesus döpt? När Jesus steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Det är precis som det står i Jesaja 64: O, att du lät himlen rämna och kom hit ner.

Himlen öppnade sig. Herren öppnade upp himlen för mänskligheten, för Messias hade kommit. 

Duvan indikerar en helt ny tid, en ny värld. Vi kommer ihåg duvan som Noa släppte ut för att se om det fanns liv på jorden. Men också i skapelsen läser vi: Och Guds Ande svävade över vattnet. Ännu en gång handlar det om skapelsen. Herren kommer för att skapa något nytt.

Den helige Ande kom inte bara över honom utan till  och med in i honom. Och en röst kom från himlen: Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje. Fader, Son och den helige Ande. Treenigheten.

Att den helige Ande kom in i Jesus pekar också på ett par profetior i gamla testamentet. I Jesaja 42 står det: Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Och Jesaja 61: Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.

Och det pekar fram emot den lidande tjänaren som vi läser om i Jesaja 53. Allt detta betyder Jesus identifiera sig med Israel och blir en av dem och med att den helige ande kom in i/över honom han idenifiera sig som Herrens lidande tjänare. 

Jesus visar med sitt dop, att han uppfyller kallelsen att vara en sann israelit, han blir en av dem. Och han identifiera sig med dessa syndare och deras syndiga tillstånd. Han står där i deras ställe. Jesus själv bekänner såsom det var deras synder han tar på sig. Men här sker också det som Luther kallade det saliga bytet. Paulus uttrycker det så här: Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud. Det är som om Jesus tog på sig synderna som låg där i Jordan, som de andra lämnat kvar i deras dop. Jesus bekände allas synder och blev döpt för allas synder. Straffet var lagt på honom… Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg…  Gud fann denna lösning: Han tog synderna av alla människor och hängde dem runt halsen på honom som ensam var utan synd. Han blev därmed den största syndaren av alla och den enda syndaren på jorden, – så att det fanns ingen annan.

Johannes mötte en syndare som inte har någon synd, men han är den störste syndaren, för han bar världens synd. Det är därför han också döps, erkänner och bekänner sig som syndare. Här stod han i stället för oss syndare.

Och rösten från himlen, I dig har jag min glädje, bekräftar allt detta. Och allt detta bekräftas pånytt på förklaringsberget. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: Han är min älskade Son. Lyssna till honom.

Herren Jesus är alltså i och med sitt dop insatt i sitt ämbete, att vara världens frälsare, insatt som syndabäraren. Han är nu insatt och överlämnad av Gud, till att dö och att uppstå. Han är nu insatt som den lidande tjänaren. Vid denna tidpunkt  överlämnar Gud Fader honom till att dö och uppstå, till att bli Guds offerlamm. Här börjar vägen till Golgata kors. Här börjar vägen mot målet. Ett nytt förbund, en ny pakt förverkligas och ta sin början. Jesu dop är hans pingst. Som en kommentar skrev: Jesu dop är efter hans korsfästelse och uppståndelse hans viktigaste händelse under hans vandring här på jorden.

Vad innebär nu allt detta för oss? Jo, detta innebär att himlen är öppen, så att vi kan komma till Gud. Den dörr som var stängd, sedan syndafallets dagar är nu öppen genom Jesus. Och såsom Jesu dop var vägen fram till att himlen öppnades, så är vårt eget dop även det vägen till himlen för var och en av oss. Såsom Jesus accepterade Johannes dop för att uppfylla allt, och genom vårt dop ger Jesus allt som han uppfyllt åt oss.

Liksom Jesus fick den helige Ande i sitt dop så fick vi den helige ande i vårt dop. Vi fick det av honom och blev förenade med honom. Vi blev i dopet renade. Vi fick hans helighet och rättfärdighet. När Jesus blir syndare, så blir du rättfärdig. Det kristna dopet verkar syndernas förlåtelse, befriar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror Guds ord och löften. Klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud.

Jesus blir i sitt dop insatt och överlämnad av Gud, till att dö och att uppstå. Vi däremot är genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.

Vi kan till allt detta säga att Jesu dop och vårt dop förenas vid Jesu död och uppståndelse. 

Låt oss därför hålla fast vid Jesu dop, tacka för hans dop, då han gick in och tog på sig våra synder. Och låt oss hålla fast vid vårt eget dop. 

När Jag frestas vill jag svara jag är döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna öppen står hans fadersfamn… 

Det fadern sa till Jesus det säger han också till alla döpta in i Kristus: I dig har jag min glädje. Då kan vi med hjärtat säga, som det heter i den nicenska trosbekännelsen: Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv, därför att Jesus är både den störste och ende syndare, för att bära synderna för hela världen, eftersom han är den ende rättfärdiga och den ende helige och ingen görs rättfärdig och helig inför Gud endast genom honom.

I Jesu namn. Amen.

68:1-2

658:1-4

69:1-4

258:5

258:6-7

125:13-15

43:1-3

Annandag Jul

Matt 10:32-39

Vi firar jul. Ja, vi firar fortfande jul, Jesu Kristi födelsedag. Igår på juldagen hörde vi änglarnas budskap: Ära vara Gud i höjden och frid på jorden. Vi hörde även Jesaja-prefetian: Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

Julens budskap  – fridsfursten har blivit född. För när änglarna sjöng i julnatten så var det ett faktum att friden hade kommit, med andra ord frälsningen hade nått jorden. Jesus hade kommit för att ordna frid mellan Gud och människor. Den frid som sedan syndafallets dagar varit omöjlig, blir möjlig genom att Gud blev människa och blev ett blodigt offerlamm. Herrens frid förutsätter hans blodiga lidande och död och uppståndelse. På långfredag sa han: Det är fullbordat. Då var fredskontraktet mellan Gud och mänskligheten undertecknat. Undertecknat med Jesu eget blod.

Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.

Detta budskap fick apostlarna i uppdrag att gå ut med och så har detta fridsbuskap även nått oss. Det var ett annat budskap än den falska friden som de falska profeterna i gamla testamentet och även i nya och även i vår tid förkunna. De falska profeternas budskap är och var: allt står väl till, allt står väl till. Men allt stod inte väl till. Det var ingen frid.

Jesus kom heller inte med någon politisk världsfred. Han sa en gång: Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. På många, många platser pågår idag, just nu krig, terrorism, ondska, det är långt ifrån fred. 

Men Jesus kom med frid. Han kom med ett nytt fridsförbund. Han kom med synderas förlåtelse. Som det heter: Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare.

Idag på Annandag jul kommer också ett annat budskap. Där säger Jesus något som verkar vara det motsatta. Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Och idag handlar det inte minst om St Stefanus martyrskap. Då allt skulle vara frid och fröjd, med Jesusbarnet, herdar, änglar osv. Det kommer nästan som en shock att i julefriden få höra om en martyr. Men Johannes skriver: Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 

Jesus har inte bara kommit med frid, utan har även kommit svärd. När en människa har frid med Gud, så betyder det också att det pågår ett krig med djävulen, världen och vårt egna kött. Det blir en strid. Det blir en kamp. Vi har alla ett kors att bära.

Tron på Jesus är inte populär. Kristi kors är en anstöt… Människor tänker, hur kan man säga att Jesus är den enda vägen…det där med de tio Guds bud är inte så viktigt, bara man är moraliskt god och gör så gott man kan. 

Jesus säger till och med: Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.

Jesus har redan sagt i samma kapitel: Människorna skall utlämna er åt domstolar och i sina synagogor skall de gissla er… En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.

Familjer delas. Släkt delas. Vissa tror, andra tror inte. Vissa kommer att bekänna sig till honom, andra kommer att förkasta och förneka honom. Och så kan i familjen frågor uppstår: Skall jag välja kyrkan nu på söndag eller skall jag istället gå i hennes så kallade kyrka, vilket inte är en kyrka. Det vill säga vara hemma. Välja Jesus eller inte välja Jesus?

St Stefanus förkunnade samma budskap som Jesus. När de skriftlärde hörde hans budskap blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus. Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom och drev ut honom ur staden och stenade honom till döds. Det var inte bara frid. Det var även strid. Det var ett kors att bära. Och han blev den första kristna martyren i den kristna kyrkan. Stefanus namn betyder krona. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona. Och det fick han där…

Exemplen är många som fått gå samma väg som Stefanus. I bibeln läser vi om att Aposteln Jakob blev nästa martyr bland de stora. Det intressanta som sker i samband med Jakobs död, är att den man som förde Jakob inför domstolen själv blev gripen av dennes vittnesbörd och bekände att han oxå var kristen. Båda fördes bort tillsammans och på vägen bad han Jakob om förlåtelse. Jakob tänkte efter och sade: Frid vare med dig och kysste honom. Och så blev båda hulshuggna på samma gång. Kan även nämna Polykarpus som var dömd till döden. Han fick en chans at avsäga sig sin kristna tro. Han svarade: I 86 år har jag tjänat min Herre, varför skall jag göra det nu, för min frälsare. Så blev han avrättad.

Från St Stefanus, till apostlarna, och vidare utåt i kyrkohistorien. Exempeln är oräkneliga… Tertullianus skrev runt år 200: Martyrernas blod är kyrkans utsäde. Även idag. Runt omkring i världen dör kristna för sin kristna tro…Det är inte bara fred, det är svärd.

Kära vänner. Vi är små. Vi är fega. Vi har alla anledning att omvända oss och bekänna vår feghet. Vi vill så gärna kompromissa… istället för att bekänna. Vi misslyckas ofta att ha Jesus först och överst i vårt liv, att vi inte ta vårt kors på oss och följer honom. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst… Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.

I Psaltaren läser vi: Om du, Herre , tillräknar synder, Herre, vem kan då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, för att man ska vörda dig.

Många är de som vikit ner sig och övergett sin tro och förnekat sin frälsare: Jesus säger: Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen. 

Dopets nåd mig ger i tiden stöd och fäste för min tro, skänker hopp att efter striden i Guds himmel finna ro. Strid på jorden. Frid på jorden.

Petrus förnekade Jesus. Han nekade och svor. Jag känner inte den mannen. Men han fick komma tillbaka. Han omvände sig till Herren och bekände att Jesus var hans frälsare och herre och fick pånytt Guds frid. Men fick oxå strid. Och dog som martyr, fastspikad på ett kors som sin mästare och herre.

Jesus säger: Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.

Detta innebär inte att vi som kristna skall söka oss till att bli martyrer. Vi skall heller inte vara trista och ledsna för att vi får lida, för att vi har kors att bära. Nej, tvärtom vi ska vara glada. Gläd er i Herren. Vi har vårt medborgarskap i himlen och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Detta är anledning till att glädja sig. Vi gläds i Herren, eftersom han har begravt våra synder i Josefs grav. I honom har vi frid. Vi gläds i Herren eftersom vi är helgon, i de heligas gemenskap, eftersom Kristus har tvättat bort alla våra synder genom sitt heliga, dyra blod, och hans oskyldiga lidande och död. Därför: Gläd er alltid i Herren. Inte bara när du känner dig religiös eller from. Gläd dig oavsett. Och så kan vi vila i Guds frid som övergår allt vår förstånd, trots striden.

Barnet i Betlehem och mannen på Golgata, han är vår Gud. Det ger oss frid. Det ger oss glädje. Det ger oss hopp. Det ger oss visshet. Detta är inte bara ett budskap för julen, för påsken, utan detta är buskapet vi lever av hela året om, från morgon till kväll i all evighet. Så kan vi i Kristus leva och dö i visshet om, att allt är klart mellan Gud och mig själv. Synderna är förlåtna. Oavsett om vi får avsluta våra dagar som martyrer eller inte.

Vi avslutar med ett citat ord från Uppenbarelseboken om de som kommit hem till himmelen: En av de äldste frågade mig: Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de? Jag svarade: Min herre, du vet det. Då sade han till mig: Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.

I Jesu namn. Amen.

350:1-2

669

477:1-4

112:1-3

112:4-7

125:13-15

431:4-7