Apostladagen

 

 

 

Psalm 69

Psalm 1

Postludium

Högmässa med dop Apostladagen den 21 juli 2019, kl. 11.oo

S:t Sigfrids kyrka

Texter: Jer. 1: 4 – 10, 1 Petr. 2: 4 – 10, Matt. 16: 13 – 20

Liturgisk färg: rött

Skriftermål

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

  Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss i sin Heliga Nattvard, finne i oss en beredd boning. Amen.

Apostladagen har uppkommit efter Petri och Pauli dag, som infaller den 29 juni och har firats sedan mitten av 200-t. Den behölls som helgdag på rätt datum i Sverige efter reformationen till den stora helgdöden 1772. Sedan dess firas den på 5:te söndagen efter Trefaldighet. Vi firar den dock också på rätt dag. Överskriften var tidigare ”Lärjungaskapet”. I nya Evangelieboken är rubriken ”Sänd mig”. Jag vet inte, vad man skall säga om detta byte. Visst måste det vara så, att vi firar helgonens och andra framstående människors minne så att säga i första hand, för att se vad vi kan lära oss. Man kan ju också säga, att det är skillnad på att vara kallad till lärjunge och att som lärjunge vilja bli använd av Gud.

Som inledning idag, skall vi pröva oss inför några ord i dagens psalm, enligt nya Evangelieboken ur Psalmen 40 för att se, om vi lever så. Vi får också låta dessa ord vara upplyftande för oss:

Stora är de ting Du har gjort, Dina under, Herre, min Gud…

Jag vill tala och berätta om dem, men de är fler, än jag kan räkna…

Slaktoffer…önskar Du inte, Du har lärt mig att lyssna.

Brännoffer…begär Du inte, därför säger jag: Jag är här.

I bokrullen står, vad jag skall göra.

Gärna gör jag Din vilja, min Gud

Jag har Din lag i mitt hjärta.

Jag bär bud om in trofasta hjälp…

…att Du är trofast och räddar, förkunnar jag.

Du, Herre, håller inte tillbaka Din barmhärtighet mot mig,

Din godhet och Din trohet skall alltid bevara mig.

Vi får inte heller glömma, att alla lekmän tillhör det allmänna prästadömet. Vi läser i dagens episteltext: Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer, som Gud vill ta emot, tack vare Jesus Kristus. Vidare: Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk, som skall förkunna Hans storverk. Han har kallat er från mörkret till Sitt underbara ljus.

Ja, så är Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför trösteligen gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Gudstjänstfirande församling!

Som ämne för dagens predikan sätter vi: Jesu sanna lärjungar.

Jesu sanna lärjungar kallas kristna. Katekesen lär oss, att det är, därför att vi är döpta och med församlingen bekänner Jesus vara vår Frälsare och Herre. Vi påminns alla om detta idag, då vi här skall ha ett dop. Vi upprepar dopets gåvor: Vi blir Guds barn, vi får den Helige Ande som gåva, vi blir medlemmar i Kristi kyrka på jorden och får ärva evigt liv och salighet. Församlingen, Kyrkan, nämns i dagens text. I Augsburgska bekännelsen läser vi i 7:e artikeln, att en helig kyrka skall finnas för evärdlig tid. Det är Kristi kyrka, och då Han är helig, så är Kyrkan helig. Kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Det är nog att vara överens i detta, Det är inte nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bud är lika överallt.

Vi säger då först: Jesu sanna lärjungar vet och tror, att Jesus är Messias, den levande Gudens Son.

Jesus frågade Sina lärjungar, vem människor trodde, att Han var. De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” Människor har alltid diskuterat, vem Jesus är. Vi ser av texten, att funderingarna om Jesus verkligen berörde Hans samtida. Vi kan konstatera, att ingen lämnas oberörd, som har mött Herren Jesus, inte ens i våra dagar. Man försöker, så gott det går, placera in Honom i sin religiösa och moraliska föreställningsvärld. Man har sina fack, som man försöker stoppa in Honom i. I dag har de andra namn än i texten. ”Jesus är den bästa människa, som levat.” – ”Han är en bra lärare.” – ”Han är ett bra föredöme.” – Samt under 1900-talets senare hälft: ” Han var en social revolutionär.” Men oklarheten, förvirringen och behovet av att på något sätt ändå ta ställning är detsamma, som det alltid har varit.

Mot dessa står Jesu sanna lärjungar, som med den Helige Andes hjälp och vägledning förstått, att Jesus är Messias, den levande Gudens Son. Kanske de inte förstår allt, men så är det ju också fråga om ett mysterium. Vi vet, att S:t Petrus, som i dagens text så frimodigt bekänner Jesus vara Messias, att han strax därefter visar, att han egentligen intet förstått, då han ivrigt ber sin Mästare avvika från lidandets väg.

Jesu sanna lärjungar vet, att det är mycket i det gudomliga mysteriet, som inte kan förstås eller förklaras, men de har tagit emot budskapet om syndernas förlåtelse och evigt liv för Jesu skull. De har med den Helige Andes hjälp insett, att det gäller just dem. Vi kallar tron för en Guds gåva. Det gör vi, därför att Andens hjälp behövs. Tron är ett mysterium, som inte kan förstås genom bara förnuftet.

Vi säger vidare: Jesu sanna lärjungar vet, var de skall söka sin Mästare.

I vår tid har det talats så mycket om att vara kristen på egen hand. ”Man kan väl tro på Gud utan att gå i kyrkan?”  – ”Man kan väl tro på Gud utan att vara döpt?” – Inte behöver jag väl gå till Nattvardsbordet?”  Att säga så är att förakta nådemedlen. Jesu sanna lärjungar vet, att de skall söka sin Mästare i hans församling, hans Kyrka, över vilken dödsrikets portar aldrig skall få makt. I församlingen behöver vi inte känna oss ensamma. Där får vi på ett särskilt sätt gemenskap med Herren Jesus i Nattvarden, som Han uppmanar oss att deltaga i. Vi får tillsammans tacka och bedja till Gud i församlingen. Vi får lyssna till Hans ord, Hans löften och förmaningar.

Så för det tredje: Jesu sanna lärjungar tar hand om varandra i församlingen. 

Det behövs ofta så lite. Ett vänligt ord, ett brev. Detta gäller även kontakter med andra människor. Ett vänligt ord eller en vänlig gest kan göra en människa lycklig för en hel dag. Vi får också i de heligas samfund en särskild gemenskap med varandra, kanske då framför allt i Nattvarden, där vi har gemenskap med alla kristna på jorden, med dem, som gått före oss samt med dem, som kommer efter oss.

Vi säger också: Jesu sanna lärjungar vet, att Kyrkan är instiftad av Jesus till vår hjälp och vårt stöd.

I kyrkan får vi sätta oss vid Jesu fötter och lyssna till Honom. Vi får lägga allt i Hans händer och förlita oss på Hans löften. Där har Han insatt prästerna i det heliga prästämbetet för att leda och stödja hjorden. Detta för att där inte skall råda oordning. Därtill har prästen som sin särskilda uppgift att handha de heliga handlingarna och sakramenten. Här är S:t Petrus en föregångare. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.

Replikväxlingen i texten är intressant och viktig. ”Du är Messias.” – ”Du är klippan. Guds rike, detta mystiska, bärs upp av personer. Replikväxlingen handlar inte om idéer utan just personer. Gudsriket framträder och verkar genom Messias, det är ett med Honom. Så Messias´ kyrka: den har sitt bestånd i och genom apostlarna. Som Messias är bärare av Gudsriket i kraft av Guds uppdrag, så är apostlarna de bärande i kyrkan i kraft av Messias´ uppdrag. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen. Nyckelmakten ger kyrkans ledare ett oerhört ansvar. Starkare har inte den apostoliska auktoriteten kunnat beskrivas: apostelns avgörande är lika med Guds, då himlen är lika med Gud. Den apostoliska auktoriteten är absolut, därför att den fäller sina utslag, inom den totala tros- och livsgemenskapen i Kristus.

  Kyrkans viktiga botinstrument finns här. Bikten är inte ett tvång men en gåva.

För det femte och sista säger vi: Jesu sanna lärjungar vittnar om sin tro i ord och gärning.

Om detta allas vårt uppdrag talar vi ofta. En sann lärjunge skall vara inspirerad av Guds kärlek till att leva ett kärleksfullt liv i förhållandet till nästan. Hon gör det, därför att Gud vill det och vår nästa behöver det. Jesu sanna lärjungar vet, att det kan krävas av dem att med döden vittna om sin tro. Så var det med apostlarna Petri och Pauli martyrium i Rom, vilkas minne vi firar idag. Att vara en sann Jesu lärjunge kan leda till martyrium. Detta är det allvarliga i lärjungaskapet. Trots Djävulens och världens motstånd måste det viktiga och glada budskapet om Jesus som Messias, den levande Gudens Son, föras vidare med alla medel till alla folkslag och alla människor.

A M E N

  

Bön efter predikan:

Allsmäktige, evige Gud, Du som har skapat alla jordens folk och givit dem mångfaldiga vittnesbörd om Din faderliga godhet. Vi tackar och lovar Dig, att Du ock i tidens fullbordan sände Din Enfödde Son, till uppfyllelse av folkens längtan och till ett ljus för alla dem, som av hjärtat söker Dig. Vi beder Dig:

Uppfyll våra hjärtan med Din kärlek, så att vi i sanning nitälska för Ditt Rikes utbredande. Sänd arbetare i Din myckna skörd, styrk deras tro och välsigna deras verk. Varde Ditt namn förhärligat över jordens hela krets. Låt oss en gång, med alla Dina trogna från jordens ändar, få evigt tjäna och lova Dig. Amen.

Dagens tillkännagivanden:

Idag ger vi på nytt en gåva till vår egen församling. På onsdag mässa med undertecknad kl. 1830, då vi minns S:t Jakob. Nästa söndag predikar biskop Göran.

Dopet kommer nu att förrättas direkt efter predikan, då vi först sjunger ps. 68:-  Under processionen  till altaret efter dopet sjunger vi ps. 69: 1 – 2.  Efter smörjelsen följer direkt trosbekännelsen. Sedan fortsätter vi som vanligt.

Välönskan över församlingen:

Gud give er nåd att efterfölja hans heliga apostlar i tro, hopp och kärlek. Amen.

Psalmer: 369: 1 – 2
  666:-
  93:-
  68:-
  69; 1 – 2
  79: 1 – 3
  79: 4 – 7
  71:-
1: 1 – 4

Högtidlig inledning av välsignelsen:

Må Gud, som ställt er på apostlarnas grundval, i gemenskap med dem fylla er med nåd och välsignelse.
Må de med sin undervisning och sitt föredöme stärka er, så att ni vittnar om sanningen för alla, som ni möter.
Och må ni nå fram till livets land på trons väg, som de har visat oss.