Apostladagen

Högmässopredikan Apostladagen den 26 juni 2016, kl. 11:00 i S:t Sigfrids kyrka

Inledning

P:   Välsignad är Herren vår Gud, Fader, Son och helig Ande, nu och alltid och i evighet. Amen.

Salutation

Oremus: Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss i sin Heliga Nattvard, må i oss finna en beredd boning. Amen.

Skriftetal

Apostladagen har uppkommit efter Petri och Pauli dag, som infaller
den 29 juni och har firats sedan mitten av 200-t. Det var från början en stor
högtid i Rom, då biskoparna kom dit för att fira den tillsammans med påven.
Den behölls som helgdag på rätt datum i Sverige efter reformationen till den
stora helgdöden 1772. Sedan dess firas den på 5:te söndagen efter Trefaldighet.
Överskriften var tidigare ”Lärjungaskapet”. I nya Evangelieboken är rubriken
”Sänd mig”. Jag vet inte, vad man skall säga om detta byte. Visst måste det
vara så, att vi firar helgonens och andra framstående människors minne så att
säga i första hand för att se, vad vi kan lära oss. Man kan ju också säga, att det
är skillnad på att vara kallad till lärjunge och att som lärjunge vilja bli använd av
Gud.

Som inledning idag, skall vi pröva oss inför ord i Psalmen 65:
Lovsång tillkommer Dig, o Gud, på Sion. Vi infriar våra löften till Dig, Du som
hör bön. Till Dig kommer alla människor, för att bekänna sina synder. När vår
skuld blir oss för tung, förlåter du oss. Lycklig den utvalde, som får komma Dig
nära och vara på Dina förgårdar. Vi mättas av det goda i Ditt hus, av det heliga i
Ditt tempel. Förunderligt svarar Du oss och ger seger, Gud, Du som räddar oss,
Du tillflykt för hela jorden och de fjärran haven, Du som reste bergen med Din
styrka, rustad med kraft, Du som stillade havets brus, vågornas brus och folkens
larm! De, som bor vid jordens ändar, står häpna inför Dina mäktiga gärningar,
öster och väster fyller Du med jubel. Du tar Dig an jorden och ger den regn, Du
gör den bördig och rik. Guds flod är full av vatten. Du får säden att växa, Du
sörjer för jorden. Du vattnar åkerns fåror och jämnar ut dess tiltor. Med
regnskurar gör du jorden mjuk, Du välsignar det, som växer. Du kröner året med goda
gåvor, där Du går fram, gror feta skördar. Ödemarkens beten frodas, höjderna
klär sig i jubel. Ängarna smyckas av fårhjordar och dalarna höljer sig i säd. Allt
är jubel och sång.

Detta är mer av en jubelpsalm. Men vi kan ha den som förberedelse; vi får tänka
på vad Gud ger oss. Tackar vi av hjärtat för det? Infriar vi våra löften till Gud?
Vi får glädjas över godheten hos den Gud, som vi tjänar; Han som förlåter och upprättar.
Vi har ansvar för att det blir, som det står:
De, som bor vid jordens ändar, står häpna inför Dina mäktiga gärningar.
Vem skall vittna om dem, om inte vi gör det?

Ja, så är Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när
dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar
och vänder sig till deras bön.

Låt oss därför trösteligen gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och
skuld så sägande …

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Gudstjänstfirande församling!

Vid förberedelse av predikan får man ibland många tankar. Idag talas det om Kyrkan, det särskilda prästämbetet, det allmänna prästämbetet, Gamla Testamentets profeter.
Vi läser i Agustana:

VII. Om kyrkan
Vidare lär de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är inte nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt är lika.

Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc. Ef. 4:5 f.

VIII. Vad kyrkan är
Ehuru kyrkan, i egentlig mening, är de heligas och sant troendes samfund,
är det likväl, alldenstund i detta livet många skrymtare och ogudaktiga är
med, tillåtet att bruka sakramenten, även när de förvaltas av ogudaktiga.
Kristus har ju sagt: På Moses’ stol har de skriftlärde och fariséerna satt sig
etc. Matt. 23:2. Både sakramenten och Ordet är i kraft av Kristi instiftelse
och befallning verksamma, även om de meddelas genom ogudaktiga.
De fördömer donatisterna och andra sådana, som påstod, att man inte i
kyrkan fick anlita ogudaktiga präster, och ansåg att ett prästämbete i händerna
på ogudaktiga är utan verkan och till ingen nytta.

Då kan vi alltså säga, att Jesu lärjungar vet, att Kyrkan är instiftad
av Jesus till vår hjälp och vårt stöd.
I Kyrkan får vi sätta oss vid Jesu fötter
och lyssna till Honom. Vi får lägga allt i Hans händer och förlita oss på Hans
löften. Där har Han insatt prästerna i det heliga prästämbetet för att leda
och stödja hjorden. Detta för att där inte skall råda oordning. Därtill har
prästen som sin särskilda uppgift att handha de heliga handlingarna och
sakramenten. Här är S:t Petrus en föregångare. Matt. 16: 18 Och Jag säger
dig, att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall Jag bygga min kyrka.

Replikväxlingen i texten är intressant och viktig. ”Du är Messias.” –
”Du är klippan. Guds rike, detta mystiska, bärs upp av personer. Replikväxlingen
handlar inte om idéer utan just personer. Gudsriket framträder och verkar genom
Messias, det är ett med honom. Så Messias´ kyrka: den har sitt bestånd i
och genom apostlarna. Som Messias är bärare av Gudsriket i kraft av Guds
uppdrag, så är apostlarna de bärande i kyrkan i kraft av Messias´ uppdrag. Matt
16: 19 Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall
vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen
.
Nyckelmakten ger kyrkans ledare ett oerhört ansvar. Starkare har inte den apostoliska
auktoriteten kunnat beskrivas: apostelns avgörande är lika med Guds, då
himlen är lika med Gud. Den apostoliska auktoriteten är absolut, därför att den
fäller sina utslag, inom den totala tros- och livsgemenskapen i Kristus. Prof.
Fridrichsen skriver: De ord, som formellt riktades till Petrus, omfattade faktiskt
hela apostlakollegiet, vilkets talesman Petrus var. Den romerska misstydningen
är uppenbar. Jesus gav Sin kyrka en auktoritet, som gör sig gällande i den levande
personliga kyrkogemenskapen; icke en suverän, som tronar i majestätisk
upphöjdhet över kristenheten.

Här har vi Kyrkans viktiga botinstrument. En syndaförlåtelse skall föregås av hjärtats
förkrosselse och munnens bekännelse samt efterföljas av gottgörelse. Nu har
reformatorerna redan i Augsburgska bekännelsens 11:e artikel sagt, att uppräknandet
av alla synder icke är nödvändigt. Man hänvisar till Ps. 19:13 Vem känner sina fel? Fria mig från synder jag inte vet om. Bikten är alltså inte ett tvång men en gåva. Intressant kan vara att konstatera, att i katolska länder är vissa psykiska besvär mindre. Människor har haft tillfälle att
tala med någon, i dessa fall en präst, om sina problem och inte behövt bära på dem ensam.

V. Om predikoämbetet
För att vi skall få denna tro, har evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete inrättats. Ty genom Ordet och sakramenten såsom genom
medel skänks den helige Ande, vilken hos dem, som hör evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud. Det vill säga, att det inte är för vår
förtjänsts skull, utan för Kristi skull som Gud rättfärdiggör dem, som tror, att
de för Kristi skull upptas i nåden. Gal. 3:14: För att vi genom tron skulle
undfå den utlovade Anden.
De fördömer vederdöparna och andra som menar att den helige Ande kommer
till människorna utan det utvärtes ordets förmedling genom deras e gna förberedelser och gärningar.

Två artiklar till av intresse:

XIV. Om det andliga ståndet
Om det andliga ståndet lär de, att ingen utan vederbörlig kallelse bör i kyrkan predika
offentligt eller förvalta sakramenten.

XV. Om kyrkans religiösa bruk
Om kyrkans religiösa bruk lär de, att de religiösa bruk bör bibehållas, som
utan synd kunna behållas och som främjar lugn och god ordning i kyrkan,
såsom vissa helgdagar, högtider och dylikt. Om sådana ting upplyses likväl
människorna, så att samvetena inte betungas genom föreställningen, att slik
gudsdyrkan är nödvändig till saligheten. De upplyses även om att nedärvda
människobud, som införts i syfte att försona Gud, att förtjäna nåd och
tillfyllestgöra för synderna, strider mot evangelium och mot läran om tron.
Klosterlöftena och särskilda bud i fråga om olika slag av föda, i fråga om
dagar etc., som införts för vinnande av nåd och som tillfyllestgörelse för
synder, är fördenskull onyttiga och stridande mot evangelium.

Jesu  lärjungar vittnar om sin tro i ord och gärning. Om detta allas
vårt uppdrag talar vi ofta. En sann lärjunge skall vara inspirerad av Guds
kärlek till att leva ett kärleksfullt liv i förhållandet till nästan. Hon gör det,
därför att Gud vill det och vår nästa behöver det. Jesu sanna lärjungar vet,
att det kan krävas av dem att med döden vittna om sin tro. Så var det med
apostlarna Petri och Pauli martyrium i Rom, vilkas minne vi firar idag. Att
vara en sann Jesu lärjunge kan leda till martyrium. Detta är det allvarliga i
lärjungaskapet. Trots Djävulens och världens motstånd måste det viktiga
och glada budskapet om Jesus som Messias, den levande Gudens Son, föras
vidare med alla medel till alla folkslag och alla människor.

Vi ser i texten, att Petrus genom Anden fått insikt i den sanningen, att Jesus
är Messias, den levande Gudens Son. Jesus säger: Salig är du!
Det betyder, att den människa, som av hjärtat tror och bekänner den stora
Sanningen, att Jesus är den levande Guden Son, är salig redan här. Vilket
härligt budskap till oss! Så kommer då också paradoxen: Vi kan inte själva
skaffa oss denna tro. … ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för
dig, utan Min Fader i himlen
. Vi kan vilja tro, men vi måste bedja om Andens hjälp.

Att vi är saliga, kan ha många betydelser. Här kan vi påminna oss
några: Vi är inneslutna i Jesu omvårdnad och försvar. Han har skänkt oss
Sin Kyrka och Församling, där Han är hörnstenen, och Klippan är den tro,
som emanerar från den helige Petrus och den helige Paulus. När vi så är i
Jesu händer, behöver vi icke frukta något. En diktare skriver om den troende:

Ej världens stormar honom bry;
Han har en hamn, dit han kan fly,
Som evig trygghet skänker.

Till saligheten hör också löftet i 1 Joh. 5: 4f. Eftersom alla, som är födda av Gud,
besegrar världen, och detta är den seger, som har besegrat världen: vår tro.
Vem kan besegra världen utom den, som tror, att Jesus är Guds son?
Då kan vi
gå ut liksom profeten Jeremia, som trots sina invändningar sändes ut av Gud.
Jer. 1 Låt dem inte skrämma dig, ty Jag är med dig, och Jag skall rädda dig, säger Herren.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar
och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må
varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod
intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Gud give er nåd att efterfölja Hans heliga apostlar i tro, hopp och kärlek. Amen.

Trosbekännelse

Psalmer:
369: 1 – 2       Med pelarstoder tolv Står Herrens helga kyrka

666:-              Guds tjänare skall se Hans ansikte, Och Hans namn skall stå tecknat på deras pannor

93:-                Jesus, Guds Son, träd in i denna skara. Oss med Din Ande hägna och bevara

79: 1–3         Gud är mitt ibland oss. Låt oss nederfalla Och Hans höga namn åkalla

79: 4 – 7         Majestät i höjden

201: 1 – 3       En vänlig grönskas rika dräkt Har smyckat dal och ängar

1: 1 – 4           Gud, vår Gud, vi lovar Dig, vi bekänner Dig, o Herre, Dig som är till evig tid
Tillber ändlighetens släkten. Hela jorden, hav och land, Ärar, Fader vår, Ditt namn
Kerubim och serafim, Änglar, makter sjunger evigt, Ropar utan rast till Dig:
Helig är Du, helig, helig, Himlar, jord och allt, som är Lovar, Gud, Ditt majestät.
Skyn av vittnen lovar Dig: Trons profeter och apostlar, Himlaskaran klädd i vitt
Ur bedrövelsen förlossad. Dig bekänner fröjdefullt Kyrkan hela jorden runt.
Dig, vår Fader, stor i nåd, Ofattbar i makt och ära, Och Din sanne ende Son,
Tillbedd intill jordens ändar, och Din Ande, Hjälparen, Sänd till oss från himmelen.