Annandag Påsk

Klockringning i Sankt Sigfrids kyrka

DSCF9374c
DSCF9399c

Predikan

Under de gångna dagarna har vi tagit del av Påskens budskap: Så älskade Gud världen, att Han gav den Sin ende Son, för att de, som tror på Honom, inte skall gå under utan ha evigt liv. Ämnet för denna dag är mötet med och tron på den Upp-ståndne. Emmausberättelsen för oss tillbaka till dagarna i Jerusa-lem efter korsfästelsen. Av alla de fall, då människor under dessa dagar såg Herren Jesus, är endast ett litet fåtal bevarade i den unga kyrkans tradition. Inte ens uppenbarelsen för Simon Petrus, som dock omnämnes både av S:t Paulus i 1 Kor. 15 och av S:t Lu-kas i 24:34, finns beskriven. Desto värdefullare är det, att S:t Lu-kas bevarat berättelsen om Emmausvandringen. Om Kleopas kan sägas, att man tror, att han är den Klopas, som omnämns i Joh 19:25 Men vid Jesu kors stod Hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. Traditionen ut-pekar honom som far till Simon bar Kleopas, vilken var Jerusa-lemsförsamlingens ledare under åren 70 – 116.

I skildringen finns det två huvudpunkter: Hänvisningen till Skriften som en grund för det skedda, Messias´ död och uppstån-delse, och det andra är måltidsgemenskapen som grund för Krist-suppenbarelsen och för igenkännandet av Honom.

Vid mötet uppvisar de två lärjungarna samma missmod och skepsis, som de andra lärjungarna inför budskapet om Jesu uppståndelse. Vi ser också i berättelserna, att inte var det den tomma graven, som väckte tro. Budskapet om den tomma graven skapade snarare förvirring och fruktan.

Aposteln skriver i Hebréerbrevet: Tron är grunden för det, vi hoppas på, den ger oss visshet om det, vi inte kan se. Tron på den Uppståndne är nödvändig för vår själs salighet. Människan är en evighetsvarelse och föds därför med ett religiöst behov, en Gudslängtan. Detta behov kan tyvärr fyllas med annat än den salig-görande tron. Människan är ju också född med arvsynden: vi föds utan fruktan för Gud, utan tillit till Gud och med ond begärelse. Hur skall då en människa finna tro och växa i tro?

Vi ser i texten, hur Herren Jesus utlägger skrifterna, att Messias måste lida och dö för att kunna ingå i härligheten. Detta Sida 3 av 6 f Hans-Åkes postilla, AP -15

ger de två en ny syn på Skriftens innehåll. Brann inte våra hjärtan, när Han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss? Kan-ske kan vi säga, att här började lärjungarna förstå, att Skriften måste tolkas på ett nytt sätt utifrån Jesus och Hans förkunnelse. Profetiorna hade gått i uppfyllelse.

Genombrottet kommer vid måltiden, när man ligger till bords. En festlig måltid, antagligen, då man fortfarande firade det osyrade brödets högtid, och då en främmande rabbin – skriftlärd gästade måltiden. Därför fick också han inleda måltiden med bön och brödbrytelse. Då öppnas deras ögon. För ett kort ögonblick får de se den Uppståndne. Sedan är Han borta. Men tron föddes i detta ögonblick, förberedd av Skriftens vittnesbörd om Messias.

Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord. För människan idag är alltså Bibelordet och vittnandet av största betydelse för att väcka tron hos andra; naturligtvis bön om den Helige Andes hjälp är av nöden. Det finns ju en oerhörd kraft i Guds Ord. Vi läser härom i Jes. 55: 10Liksom regn och snö faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, får den att grönska och bära frukt, och ger säd att så och bröd att äta, 11så är det med ordet, som kommer från Min mun: det vänder inte fruktlöst tillbaka, utan gör det Jag vill och utför Mitt uppdrag.

Förr hade denna dag som överskrift: Vandringen med den Uppståndne. Vad det innebär att vandra med den Uppståndne, skall vi påminna oss. Att vandra med den Uppståndne är att vandra i ett nytt liv. 2 Kor. 5: 17Den, som är i Kristus, är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18Allt detta har sitt upp-hov i Gud, som har försonat oss med Sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst.

Vi blir en ny skapelse – en ny människa född av vatten och Ande. Att vandra med den Uppståndne är att vandra i alla de löften, som Han givit oss, löften om syndernas förlåtelse och frid, löfte om evigt liv och här på jorden en gemenskap med Honom samt hjälp och stöd.

Att vandra med den Uppståndne är att vandra i Hans kär-lek. Ingen har sagt, att vandringen med den Uppståndne blir be-kymmersfri eller syndfri. Nej, men vi har En att vända oss till, En som kan och vill hjälpa oss, kanske inte på det sätt vi väntar oss, Sida 4 av 6 f Hans-Åkes postilla, AP -15

men En som alltid är med oss. Han har också givit oss råd, hur vi bör leva i kärlek till andra. Vi skall leva efter kärlekens lag.

Matt. 22:36”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” 37Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. 38Detta är det största och första budet. 39Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. 40På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.” Det här ordet är intressant: Vi får älska oss själva. Ibland måste vi påminna oss detta. Om vi inte är tillfreds med oss själva, går det ut över vår omgivning.

Att vandra med den Uppståndne är att vandra i glädje. Den, som är i Kristus, är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. En nyskapelse av den gamla människan måste synas utåt. Vi har redan nämnt att vandra i kärlek; det skall märkas. Visst måste det vara någon skillnad mellan Guds barn och världens barn. Vi skall vandra i glädje. Genom Jesu försoningsdöd på korset kan vi få våra synder förlåtna i Hans blod. Vi behöver inte bära på vår syndabörda och gräma oss över våra felsteg. Vi får förlåtelse och upprättelse och kan tryggt vandra vidare genom livet och glädjas över att vi har en kärleksfull Gud.

Att vandra med den Uppståndne är att ständigt vittna om Jesus och sin tro. Man har alltid sagt, att de kristna är världens Bi-bel. Det tål att tänkas på.

Avslutningsvis: Att vandra med den Uppståndne är en vandring mot döden här på jorden med förtröstan och trygghet.

Jag går mot döden, var jag går.

Min väg bland dolda skiften

Må löpa jämnad eller svår,

Så bär den dock till griften.

Jag har ej annat val:

Igenom fröjd och kval

Min gång sig närmar till min bår.

Jag går mot döden, var jag går.

Jag går till himlen, var jag går,

Om Jesus blott jag följer,

Min själ av Honom kronan får, Sida 5 av 6 f Hans-Åkes postilla, AP -15

Då graven stoftet höljer.

Jag gör ett saligt val:

Igenom dödens dal

Min gång är trygg i Jesu spår.

Jag går till himlen, var jag går.

Gamla kommentatorer betonar detta, att texten idag sprider ljus över Skriften och ljus över griften. Den sanna kristen-domen kan bara förstås genom studium av skrifterna. Jesus visar på detta, då Han utlägger texterna för Emmausvandrarna. Det blir ljus över griften, när vi förstår uppståndelsens mysterium. Det viktiga för tron är söndagens gudstjänst och Nattvarden. Jag hörde en gång en präst säga, vilket råd man skulle ge den, som vill tro men inte kan: Gå under lång tid, kanske ett par år, varje söndag i kyrkan och deltag i Nattvarden, då skall Herrens Ande påverka dig. Detta hänger ihop med dagens överskrift: Möte med den uppstånd-ne. Vi möter Honom först och främst söndagens gudstjänst och Nattvarden. Sedan låter Han sig även finnas i vår bibelläsning och bön i hemmet.

A M E N

Bön efter

DSCF9405cEn inbjudan till Herrens Heliga Nattvard

DSCF9408cd                                Jesus och barnenDSCF9409cd

Det är spännande att få blåsa ut ljusen efter gudstjänstenDSCF9411cd                    Mitt lilla ljus…..DSCF9412c