Annandag påsk
2016
Luk 24:13-35
I Faderns o Sonens o den helige Andes namn. Amen.
Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden. Påskens budskap är inte att Jesus lever,
utan det är att Jesus är uppstånden. Något hände. Gud gjorde något som aldrig någon hört talas om,
något helt unikt.
Ja, Kristus är uppstånden. Men dessa två som gick där på vägen visste varken ut eller in.
Dessa Emmauslärjungar var inte någon av de 12 apostlarna, men de var kanske bland de 72 som
Jesus sände ut vid ett tillfälle.
Dessa två som var på väg till Emmaus hade blivit undervisade om allt som skulle ske, att
han var den han sa han vara. De hade blivit undervisade att han skulle frälsa dem, att han skulle
återlösa Israel. Och nu trodde de att han var död. Tredje dagen hade kommit. Och nu hade
kvinnorna talat om märkliga ting, att han inte fanns i graven. De var oroliga. De var rädda… De
ville inte få sina förhoppningar försvinna. Vad skulle judarna och romarmakten göra med dem? Vem
var denne Jesus?
Och Jesus kom och gick med dem på vägen. Men de kände inte igen honom. Men Jesus
började tala med dem. Vad skulle han säga till dessa pessimister? Vad gör han med dessa
tröghjärtade? Kanske skulle han sagt: Fattar ni ingenting, det är Jag? Nej, istället visade han till
skriften, till gamla testamentet. Och om skriften hade Jesus tidigare sagt i bergspredikan: Amen
säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå,
förrän allt har skett. Det betyder att gamla testamentet var godkänt av honom. Och han ju är
skriftens Herre och författare. Han som är Gud, visar dem till Guds ord. Han som kommer med nåd
visar dem till nådens medel. Han hade bibelstudie med dem och pekade på att i hela gamla
testamentet talas det om Kristus och hans verk, från skapelsen och framåt. Han pekade säkert på det
som kallas protoevangeliet i första moseboken 3, där det står: Jag skall sätta fiendskap mellan dig
och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du
skall hugga honom i hälen. Och visade att det var jag som krossade ormens huvuvd, satans huvud,
när jag på korset segrade över honom.
Han pekade säkert på Jesaja 53 där det står: Därför skall jag ge honom de många som hans
del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland
förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe. Och han visade att det
var jag som räknade som förbrytare. Det var jag som bar de många synder. Det var jag som blev
genomborrad för era överträdelsers skull. Det var jag som tog straffet för att ni skull få frid. Jag var
övergiven av min fader. Guds vrede träffade mig.
Och många många andra ställen pekade Jesus på. Men det var inte bara en historisk
summering av hans liv, död och uppståndelse utifrån gamla testamentet. Genom lagen, människans
synd och genom evangeliet hans död och uppståndelse, öppnade han deras hjärtan för skriften, för
att visa att han var Messias, att han var en lidande Messias, för att göra människan fri och ge dem
liv, evigt liv.
Och när de var framme och de bjöd hem honom, tog han brödet tackade och välsignade det
och gav det till dem. Och deras ögon öppnades. Här såg de honom, den korsfäste och den
uppståndne. Där stod han, han som försonat dem. Där stod han som har älskat dem till slutet och
som matar dem med sig själv, i bröd.
Han som det var förutsagt i hela gamla testamentet, han som själv är ordet, var där och
öppnade deras ögon. Så försvinner han från deras ögon.
De kände tillslut igen honom genom tron, genom tron som var född och kommer från ordet
och sakramenten.
Så var det för dem. På samma sätt är det för oss. Vi kan vara rädda, osäkra. Vi kan tvivla på
det som står i bibeln. Vi kan tvivla på dopets löften. Vi kan vara osäkra på vår tro. Så söker vi
tecken och upplevelser. Man börjar tittar utanför skriften. Någon säger si och någon säger så. Och
så vill man bygga sin tro på denna upplevelse, men sedan försvinner upplevelsen. Och man blir
osäker med allt. Så kommer lidande, sjukdomar, död… Och så kommer graven.
Profeten Daniel profeterade långt innan Gud blev människa och vann seger över döden på
korset och kvitterade ut segern vid uppståndelsen Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli
frälsta som finns uppskrivna i boken. De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv,
andra till förakt och evig skam.
Dödens är inte det sista. Vi tror på Kroppens uppståndelse. Glöm aldrig att Gud älskar dig.
Finn tröst i det säkra och det vissa Guds ord. Finn ingen tröst i den du är eller det du har eller det du
gör. Finn tröst där han lovat att vara i ordet och i sakramenten. Finn tröst i Jesu egna ord på korset:
Det är fullbordat. För allt och för alla. Finn tröst i det som sades när du en gång döptes. Dina synder
är dig förlåtna. Finn tröst i avlösningens ord: På Jesu Kristi uppdrag säger jag dig: Dina synder är
dig förlåtna. Finn tröst i nattvarden. Där vi inte bara möter honom i ordet, utan även möter honom
själv i kött och blod, under brödet och vinet.
Nu när Kristus har uppstått från de döda, behöver ingen tänka: Om jag närmar mig Gud med
mina synder, vad kommer Gud då att göra? Kommer han verkligen att förlåta dem? Nej, vem du än
är, vad du än har gjort, har Gud REDAN FÖRLÅTIT dina synder för nästan 2000 år sedan när han
genom Kristi uppståndelse frikände alla för vilka Kristus dog på korset. Det är fullbordat. Allt är
färdigt. Han fullgjorde, vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Allt är färdigt. I Ps 69 står det: Vad
jag inte har stulit, måste jag ersätta. Och det har jag också gjort säger Herren Jesus. Allt är färdigt.
Människor förkasta det, förkasta förlåtelsen, förkasta evangeliet, förkasta korsets och
uppståndelsens evangelium, förkasta tron, men då får de skylla sig själva.
Vi lever fortfarande här i världen och vi har många fiender här runt omkring oss. Men vi vet
att Jesus redan segrat över dem. Samtidigt arbetar Herren med oss. Han visar oss dagligen vår synd,
att vi är av jord och av jord skall vi åter bli. Men samtidigt visar oss dagligen sin rättfärdighet, att
Jesus besegrat döden. Han påminner oss om vad som hände på långfredagen och påskdagen år 33.
Ja, han påminner dig om vad som hände med dig när du döptes.
Välsignelse, förlåtelse och glädje som han ger till sina barn, då till Emmmaus-lärjungarna på
vägen och vid brödsbrytelsen. Nu här i predikan, där i nattvarden. Det gällde då och det gäller idag
och det gäller i all evighet. Herren kommer och öppnar våra hjärtan och göra våra hjärtan brinnande
när han kommer till oss i ordet och i sakramenten. Han kommer med sitt evangelium. Och han är
uppstånden.
Jag vet att min återlösare liver, som den siste skall han träda fram över stoftet. Kristus är
uppstånden och döden är förintad. Kristus är uppstånden och allt det onda är besegrat. Kristus är
uppstånden och änglarna gläder sig. Kristus dog. Och du dog i ditt dop. Kristus är uppstånden. Och
du uppstod i ditt dop.
Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?
Kyrkofadern Chrysotomos skriver: Låt ingen vara rädd för döden, för frälsarens död har befriat
oss. Han som hölls fången av den, har tillintetgjort den.
Och vi tror på Kroppens uppståndelse och ett evigt liv. Amen.
147
665
467
465
313
17