Annandag Jul

Matt 10:32-39

Vi firar jul. Ja, vi firar fortfande jul, Jesu Kristi födelsedag. Igår på juldagen hörde vi änglarnas budskap: Ära vara Gud i höjden och frid på jorden. Vi hörde även Jesaja-prefetian: Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

Julens budskap  – fridsfursten har blivit född. För när änglarna sjöng i julnatten så var det ett faktum att friden hade kommit, med andra ord frälsningen hade nått jorden. Jesus hade kommit för att ordna frid mellan Gud och människor. Den frid som sedan syndafallets dagar varit omöjlig, blir möjlig genom att Gud blev människa och blev ett blodigt offerlamm. Herrens frid förutsätter hans blodiga lidande och död och uppståndelse. På långfredag sa han: Det är fullbordat. Då var fredskontraktet mellan Gud och mänskligheten undertecknat. Undertecknat med Jesu eget blod.

Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.

Detta budskap fick apostlarna i uppdrag att gå ut med och så har detta fridsbuskap även nått oss. Det var ett annat budskap än den falska friden som de falska profeterna i gamla testamentet och även i nya och även i vår tid förkunna. De falska profeternas budskap är och var: allt står väl till, allt står väl till. Men allt stod inte väl till. Det var ingen frid.

Jesus kom heller inte med någon politisk världsfred. Han sa en gång: Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. På många, många platser pågår idag, just nu krig, terrorism, ondska, det är långt ifrån fred. 

Men Jesus kom med frid. Han kom med ett nytt fridsförbund. Han kom med synderas förlåtelse. Som det heter: Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare.

Idag på Annandag jul kommer också ett annat budskap. Där säger Jesus något som verkar vara det motsatta. Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Och idag handlar det inte minst om St Stefanus martyrskap. Då allt skulle vara frid och fröjd, med Jesusbarnet, herdar, änglar osv. Det kommer nästan som en shock att i julefriden få höra om en martyr. Men Johannes skriver: Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 

Jesus har inte bara kommit med frid, utan har även kommit svärd. När en människa har frid med Gud, så betyder det också att det pågår ett krig med djävulen, världen och vårt egna kött. Det blir en strid. Det blir en kamp. Vi har alla ett kors att bära.

Tron på Jesus är inte populär. Kristi kors är en anstöt… Människor tänker, hur kan man säga att Jesus är den enda vägen…det där med de tio Guds bud är inte så viktigt, bara man är moraliskt god och gör så gott man kan. 

Jesus säger till och med: Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.

Jesus har redan sagt i samma kapitel: Människorna skall utlämna er åt domstolar och i sina synagogor skall de gissla er… En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.

Familjer delas. Släkt delas. Vissa tror, andra tror inte. Vissa kommer att bekänna sig till honom, andra kommer att förkasta och förneka honom. Och så kan i familjen frågor uppstår: Skall jag välja kyrkan nu på söndag eller skall jag istället gå i hennes så kallade kyrka, vilket inte är en kyrka. Det vill säga vara hemma. Välja Jesus eller inte välja Jesus?

St Stefanus förkunnade samma budskap som Jesus. När de skriftlärde hörde hans budskap blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus. Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom och drev ut honom ur staden och stenade honom till döds. Det var inte bara frid. Det var även strid. Det var ett kors att bära. Och han blev den första kristna martyren i den kristna kyrkan. Stefanus namn betyder krona. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona. Och det fick han där…

Exemplen är många som fått gå samma väg som Stefanus. I bibeln läser vi om att Aposteln Jakob blev nästa martyr bland de stora. Det intressanta som sker i samband med Jakobs död, är att den man som förde Jakob inför domstolen själv blev gripen av dennes vittnesbörd och bekände att han oxå var kristen. Båda fördes bort tillsammans och på vägen bad han Jakob om förlåtelse. Jakob tänkte efter och sade: Frid vare med dig och kysste honom. Och så blev båda hulshuggna på samma gång. Kan även nämna Polykarpus som var dömd till döden. Han fick en chans at avsäga sig sin kristna tro. Han svarade: I 86 år har jag tjänat min Herre, varför skall jag göra det nu, för min frälsare. Så blev han avrättad.

Från St Stefanus, till apostlarna, och vidare utåt i kyrkohistorien. Exempeln är oräkneliga… Tertullianus skrev runt år 200: Martyrernas blod är kyrkans utsäde. Även idag. Runt omkring i världen dör kristna för sin kristna tro…Det är inte bara fred, det är svärd.

Kära vänner. Vi är små. Vi är fega. Vi har alla anledning att omvända oss och bekänna vår feghet. Vi vill så gärna kompromissa… istället för att bekänna. Vi misslyckas ofta att ha Jesus först och överst i vårt liv, att vi inte ta vårt kors på oss och följer honom. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst… Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.

I Psaltaren läser vi: Om du, Herre , tillräknar synder, Herre, vem kan då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, för att man ska vörda dig.

Många är de som vikit ner sig och övergett sin tro och förnekat sin frälsare: Jesus säger: Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen. 

Dopets nåd mig ger i tiden stöd och fäste för min tro, skänker hopp att efter striden i Guds himmel finna ro. Strid på jorden. Frid på jorden.

Petrus förnekade Jesus. Han nekade och svor. Jag känner inte den mannen. Men han fick komma tillbaka. Han omvände sig till Herren och bekände att Jesus var hans frälsare och herre och fick pånytt Guds frid. Men fick oxå strid. Och dog som martyr, fastspikad på ett kors som sin mästare och herre.

Jesus säger: Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.

Detta innebär inte att vi som kristna skall söka oss till att bli martyrer. Vi skall heller inte vara trista och ledsna för att vi får lida, för att vi har kors att bära. Nej, tvärtom vi ska vara glada. Gläd er i Herren. Vi har vårt medborgarskap i himlen och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Detta är anledning till att glädja sig. Vi gläds i Herren, eftersom han har begravt våra synder i Josefs grav. I honom har vi frid. Vi gläds i Herren eftersom vi är helgon, i de heligas gemenskap, eftersom Kristus har tvättat bort alla våra synder genom sitt heliga, dyra blod, och hans oskyldiga lidande och död. Därför: Gläd er alltid i Herren. Inte bara när du känner dig religiös eller from. Gläd dig oavsett. Och så kan vi vila i Guds frid som övergår allt vår förstånd, trots striden.

Barnet i Betlehem och mannen på Golgata, han är vår Gud. Det ger oss frid. Det ger oss glädje. Det ger oss hopp. Det ger oss visshet. Detta är inte bara ett budskap för julen, för påsken, utan detta är buskapet vi lever av hela året om, från morgon till kväll i all evighet. Så kan vi i Kristus leva och dö i visshet om, att allt är klart mellan Gud och mig själv. Synderna är förlåtna. Oavsett om vi får avsluta våra dagar som martyrer eller inte.

Vi avslutar med ett citat ord från Uppenbarelseboken om de som kommit hem till himmelen: En av de äldste frågade mig: Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de? Jag svarade: Min herre, du vet det. Då sade han till mig: Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.

I Jesu namn. Amen.

350:1-2

669

477:1-4

112:1-3

112:4-7

125:13-15

431:4-7