Alla Helgons Dag

Ingångspsalm


                  Evangeliet enligt Matteus 5:1-12

Högmässa Alla Helgons dag 31 oktober 2015

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Skriftermål

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att din Son, när Han kommer till oss i sin Heliga Nattvard, må i oss finna en beredd boning. Amen.

Vi firar idag Alla Helgons dag. Dess början var en alla martyrers minnesdag, som inrättades under förföljelserna, för att ingen martyr skulle bli bortglömd. Den firades ursprungligen i närheten av Pingst, men flyttades på 600-talet till 1 nov. Senare kom den att omfatta också de helgon, som inte hade egna dagar, även om de inte var martyrer. Påven Gregorius IV övertalade Ludvig den fromme år 835 att införa allhelgonafesten i det karolingiska riket. Sedan spred den sig snabbt. Efter reformationen behölls den i Sverige. Vid stora helgdöden 1772 flyttades firandet till söndagen efter och kallades då Alla Helgons dag. Därför har vi i almanackan både Allhelgonadagen den 1:a nov. samt Alla Helgons dag, som 1953 flyttades från söndag till första lördagen i november.

Som beredelseord idag tar vi några versar från en text på denna dag från Hebr. 12: 1När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss… 2Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare3Tänk på Honom, som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.

Som vi har nämnt tidigare, skall vi alltid i gudstjänsten betänka, att vi där är omgivna av en oräknelig skara av änglar och hädangångna. Aposteln manar oss, att bekänna våra synder, det som tynger oss. Vidare skall vi kämpa mot den synd, som ansätter oss. Det viktiga är att ha sina ögon fästa på Jesus. Han skall vara vår förebild. Syndabekännelse, kamp mot det onda, att ha Jesus som föredöme hjälper oss i vår tro. Det kan hjälpa oss att hålla orken och modet uppe.

  Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan   text: Matt. 5: 1 – 12

In nomine …

En människa behöver förebilder i livet. Idag har man allehanda mer eller mindre särpräglade personer som idoler på gott och ont. Den kristna Kyrkan har också försett människor med förebilder, men då av annan kaliber – helgonen och de saligförklarade.

Saligprisningarna ger oss också en vägledning, hur vi skall vandra på trons väg. De kan indelas i två grupper: En grupp handlar om de fattiga, sörjande, hungriga, förföljda, alltså lärjungens grundläggande förhållande till Gud och världen. Den andra gruppen de ödmjuka = förut saktmodiga, barmhärtiga, renhjärtade och fridsstiftande. De behandlar lärjungens förhållande till medmänniskan: passivt – ödmjukhet, rent hjärta – och aktivt – barmhärtighet, fridsstiftande.

Vi kan alltså säga, att saligprisningarna visar på två grupper av ideala lärjungatillstånd, som Jesus prisar och kallar för saliga. Först är det de, som har brutit med världen och sig själva och lever i beroende av Gud och i längtan efter fulländningen. De är fattiga i sin ande. De är små i sina egna ögon. De sörjer över denna värld och livet i den och begråter denna tidsålder, som är hemfallen åt döden. Verbet i texten lär betyda sjunga dödsklagan. Denna grupp hungrar och törstar efter rättfärdigheten och längtar efter den fulla helgelsen och fullständig Gudsgemenskap, den som endast finns i det fullkomnade Gudsriket därovan. Förföljda blir de både för sin tro och för sitt avståndstagande till världen.

Den andra gruppen utmärks av ett mera socialt engagemang, som redan nämnts både passivt och aktivt. Passivt: saktmodighet – ödmjukhet, lugn och vänlighet även i prövade situationer; rent hjärta, uppriktighet till det yttersta. Aktivt: De barmhärtiga, som genast ingriper för att hjälpa, fridsstiftarna som offrar egen bekvämlighet för den otacksamma uppgiften att återställa den störda harmonien. Aktiviteten gäller både yttre och inre nöd. Vi kan också tänka oss fridsstiftandet som ett försök att strida mot upplösningen, det vill säga döden för att så förnya gemenskapen och därmed livet. Att stifta frid fanns med hos rabbinerna som en viktig verksamhet. Den som kämpade för fred återuppbyggde Israel. En intressant kommentar: I den grekisk-romerska världen var fridsstiftare (eirenopoiós) och frälsare (sotér) synonymer.

Professor Fridrichsen kallar saligprisningarna för paradoxala, antitetiska och eskatologiska.

Paradoxala – därför att de utmanar all naturlig tankegång och vanlig erfarenhet 

Antitetiska – då de riktar sig mot judendomens vanliga värderingar, som prisar lycklig den visa, säkra och i sin egen förträfflighet trygga människan.

Eskatologiska – alla utsagorna rör sig i den messianska sfären: Äga himmelriket, bli tröstad, besitta (den nya) jorden, se Gud (ansikte mot ansikte i det nya Jerusalem), kallas Guds barn, det vill säga förklaras vara det nya och sanna Gudsfolket; ”Guds söner” var ett hedersnamn på Israels folk).

Vi måste dock komma ihåg detta faktum, att Guds rike börjar här och nu. Utsagorna får alltså inte bara tolkas som något, vilket hör framtiden till. Fridrichsen skriver: Himmelriket är redan upprättat i Kristusgemenskapen, och där syndernas förlåtelse är, där är liv och salighet. Men denna gemenskap ger livet riktning mot det eviga, nutidens krafter strävar mot sin fulländning, och i Bergspredikans ”salig…” lever både nuets besittning och det brinnande hoppet, båda sammanhållna i Kristi ord.

I 2Petr. 1: 19Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Guds Ord är fast och visst. Vi kan se det så, att genom synden blev våra hjärtan en dyster och mörk vildmark. I alla tider har man försökt lysa upp denna vildmark. Men vissa ting, som vi försöker lysa upp med, varar blott en liten tid. Har man använt fel ljuskälla, blir mörkret än värre, när detta ljus falnar och dör. Vi kan också säga, att Gud inte förskönar vårt hjärtas vildmark. Han lyser upp den, så att vi kan börja bearbeta den. I Allhelgonatid lyser Guds ljus på ett särskilt sätt över döden och den dubbla utgången. Jag kan bara upprepa, vad jag sagt tidigare: Om alla kommer till himlen, vad skall vi då ha kyrkan till? Samhället tillhandahåller ju redan sociala träffpunkter och etisk undervisning.

Någon har sagt: Tre ting får inte skiljas åt:

Att det finns en salighet nu,

Att lidandet och döden finns

Att det finns en fullkomlighet i den lysande bilden av livet hos Gud för den, som tror.

Ljuset i denna högtid visar oss uppåt och den segerfirande församlingen i himmelen med änglarna och helgonen.

S:t Johannes fick se den stora skaran i himmelen, som tvagit sina kläder vita i Lammets blod. Den synen berättas för oss idag. Den får vi ha med oss, när vi vänder åter ut i världens mörker. Livet är inte lätt att leva, men tanken på himmelens härlighet hjälper oss framåt. Den vita skaran hade det inte lättare än vi, men nu sjunger den lov- och jubelsånger. 

Ljuset riktas även nedåt och visar oss en skara, som vandrar mot seger, även om det ibland ser illa ut.

Här finns en stor skara, som inte böjt knä för Antikrist. Den är spridd över hela jorden, ofta trängd av fiender, men ingen fiende har lyckats utrota den. Det beror på att Herren Jesus leder och bevara den.

Ljuset från Guds ord riktas nu till vårt hjärta. Var hör vi hemma nu och vart är vi på väg?

Den vitklädda skaran sjunger sin jubelsång; vi vet väl alla hur den börjar? Den börjar med uppriktig syndabekännelse i stoftet inför Herren. Det måste vara med botfärdiga hjärtan, som det hela börjar. Hjärtat måste vara med. Då tar Anden Sin boning där, och det blir en form av seger- och jubelsång redan här. Det blir också en tacksägelse sång för Herrens mäktiga verk.

En sångare sjunger:

Lyft din´ ögon upp och se

Över jordens kval och ve

Himlen öppnad, palmen vunnen,

Livets krona saligt funnen.

Vi skall se målet och glädjas över vårt himmelska hem. När man studerar kommentarer till saligprisningarna, beskrivs ofta, hur de i den vitklädda skaran haft det på jorden. Jag skulle vilja säga, att de nog haft det som vi, våra frågor, våra tillkortakommanden, men med förtröstan på Guds löften om förlåtelse och frälsning i Jesu blod.

På nåden jag levde, på nåden jag dog,

Av nåd slapp jag in i den staden.

Se där har du skälet och orsaker nog,

Varför jag står med i raden,

Som sjunger halleluja evigt.

  A M E N.

Bön efter predikan:

O Herre Gud, himmelske Fader, Du som av Din stora nåd har gjort ringa och syndiga människor till Dina utkorade helgon. Vi beder Dig: Helga oss till hela vår varelse, genom Din Ande, och behåll oss fasta vid Ditt Ord, så att vi växer till i kunskapen om Din Son, vår Frälsare. Styrk oss att dag för dag efterfölja Honom i helighet, lydnad och rättfärdighet, till dess striden och vedermödan har en ände och Du låter oss saligt skiljas hädan för att av nåd upptaga oss i skaran av dem, som lovar och prisar Dig i den stora helgedomen i Himmelen. Amen

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller vår koinonia för dess utgifter. Vi skall i vår förbön tänka på f Anders Alapää, som idag installeras som kyrkoherde i Korpilobolo, där man samtidigt har en svensk-finsk kyrkodag med medlemmar från två kyrkogemenskaper i finska Lappland. I morgon Alla Själars Dag leder f Andreas högmässan och predikar. På tisdag bibelstudium hos f Andreas. Onsdag här i kyrkan kl. 18.30 mässa, då vi firar minnet av Simon och Judas med efterföljande bibelstudium, ledda av undertecknad. Påföljande söndag 23:je e. Tref. Predikar f Andreas igen. Påminner redan nu, att vi har kyrkostämma här den 22:ra november. Glöm inte bort att, innan Kyrkoråd den 15:de, meddela, vad ni anser om ett eventuellt namnbyte från koinonia till församling.

Välönskan över församlingen:

Gud give Er nåd att efterfölja Hans heliga i tro, hopp och kärlek! Amen.

Psalmer:          3:- Helig, helig, helig, Herre Gud Allsmäktig! När den nya dagen gryr, vår lovsång till Dig går.

666:- Guds tjänare skall se Hans ansikte, Och Hans namn skall stå tecknat på deras pannor.

171:- För alla helgon, som i kamp för tron Stått fast mot världen och nått himlaron

391: 7 – 8 Jag är beredd här i Ditt hus Och omvärvd av Din mildhets ljus, Jag går till Dina  helga sår, ur livets brunn jag dricka får

391: 9 – 10 Ja, när Du nattvard hålla vill, Ditt bröst jag då mig tryggas till

169: 5 – 7 I himmelen, i himmelen en sällhet Du berett, Som intet öra hörde än, Och intet öga sett, Ej njuten av ett dödligt bröst, Ej sjungen av en dödligs röst,

O Herre Sebaot.

DSCF1469cDSCF1471cdDSCF1473cDSCF1476cdDSCF1477cdDSCF1483cdDSCF1484cDSCF1485cPsalm 169 i himmelen