9:e sön efter Trefaldighet

                                   Församlingen förbereds inför gudstjänsten

                                  Evangelieboken hämtas

Läsning av evangeliet från Lukas 16:10-15 Ni kan inte tjäna både Gud och mammon

Lyssna till predikan

Tredje årgången. Texter: Amos 8:4-6, Ef. 4:20, 22-28 och Luk 16:10-15

I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, Amen!
Nåd var med er och frid från Gud, Vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre.”
Evangelietexten är efterspelet till liknelsen om den ohederlige förvaltare. Udden i
den liknelsen är riktad mot fariseérna som med det judiska folket hade en stor gåva
att förvalta: lagen och löftet. Lagen att de skulle vara ett heligt folk av kungar,
präster och profeter och löftet att Messias skulle födas bland dem. Han som i sin
tur skulle ge alla människor möjligheten att bli en del av Guds folk. Det
förvaltarskapet hade de förspillt genom att tro att löftet gällde deras egen
förträfflighet genom lagen. Skillnaden mellan Jesus och fariséerna är ytterst sett
deras människosyn. Fariseérna menade att man var andligt fria, vilket ledde till
andligt övermod och hyckleri. Jesus var inte ensam i sin samtid att anklaga dem för
att hyckla. Men han var ensam om att inte bara skärpa lagens bud utan också
uppfylla löftet och lagen. Jesus lovar alla trogna den sanna rikedomen – att genom
honom – vara ett heligt folk, ett konungsligt prästerskap av profeter. Därför ska vi
idag stanna upp inför ämnet: En trogen förvaltare av Guds nåd är kung, präst och
profet i Jesu riken
Människan är skapad till Guds avbild men har varit en otrogen förvaltare
”Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en annan, vem vill då ge er vad som tillhör er?”
Jesus anklagar fariseérna för att ha missbrukat lagen och löftet genom att älska en
annan herre vid sidan av Gud. Kärleken till den egna fromheten hade blivit ett fall
för dem. Genom den hade kärleken till framgång inför andra människor lett till en
kärlek till pengar. Man hade varit otrogen mot löftet och lagen som tillhörde Gud
men förvaltades av gudsfolket. Och de hade varit otrogna när det gäller det jordiska
goda som tillhör Gud men som de gjort till en avgud – en pengagud – mammon.
Men det andra ledet i det Jesus säger är mer svårtytt: vem vill då ger er vad som tillhör
er? Det enda som egentligen tillhör oss är våra kroppar: vår mänsklighet. Och den
har vi förlorat på ett så genomgripande sätt att vi inte kan få den tillbaka. Att vara
människa är att vara skapad till Guds avbild. Vi har förlorat den Gudslikheten som
gör oss till människor. Det kan tyckas märkligt men vi människor är inte mänskliga
utan omänskliga. Vad är det för en egenskap och hur gick det till?
Det skulle ligga nära till hands att tro att det var kraft som vi förlorat. Vad är väl en
människa jämfört med Gud? Det sägs ibland om den rena evangeliska läran har en
låg syn på vad människan förmår. Att människan ingenting kan och ingenting
förmår. Men det är inte sant. Skriften lär oss att människan har en förmåga som
övergår alla varelsers förutom Guds. Ja till och med änglar är svagare än människor.
Det tydligaste exemplet är hur hela skapelsen föll i synd genom ett mänskligt
ögonblicksverk. Att djävulen behövde människans hjälp! Genom ett enda
människopar uppstod död och lidande. Det är alltså inte på grund av att människan
saknar kraft som vi talar om människan som omänsklig.
Kanske är det då så att människan har blivit ond av naturen efter fallet? Nej
tvärtom fördömer skriften den villfarelsen. Vi lär istället att det ännu efter Adam
och Evas fall är så att människans substans, natur, väsen, kropp och själ är något
som Gud skapat och skapar på nytt i varje generation. Han skapar inget ont eller
syndigt. Ofta säger vi att det är mänskligt att fela. Men det är inte sant. Då får vi
istället säga: det är omänskligt att fela för människan är skapad till att förvalta Guds
skapelse i fullkomlighet och helighet såsom vår Himmelske Fader skapar oss. Vår
Gudslikhet består alltså i att vi är heliga.
Precis som Adam som var kung, präst och profet i skapelsen har vi förvaltat Guds
avbild i otro. En otro som är en sjukdom, en sexuellt överförbar sjukdom som
vandrar mellan släktled till släktled. Det är vår andra herres märke som vi bär. Ett
förvaltarskap som inte är att tjäna Herren. För jämsides med all vår kraft och alla
våra förmågor finns en dödlig och smittsam blodpest. Därför får vi också erkänna
det som fariséerna hade så svårt för: människan är en otrogen förvaltare av vår
gudslikhet. Adam och Eva är inte bara dåliga exempel utan deras synd har skadat
vårt släkt så att varje människa har förlorat sin mänskliga helighet och jag behöver
därför hjälp att återfå det som tillhör mig.
Genom tron på den trogna förvaltaren får vi tillbaka vår Gudslikhet
”Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en annan, vem vill då ge er vad som
tillhör er?”
Svaret på den frågan är Jesus. Han vill ge oss vår mänskliga gudslikhet tillbaka.
Efter sin mänskliga natur är han en ny skapelse – en ny Adam. Också den andre
Adam är kung, präst och profet. Han är kung i maktens rike – i skapelsen – precis
som Adam. Han ska förvalta skapelsen och genom honom ska en ny skapelse ske i
nådens rike – i kyrkan – där han härskar med kraften att ge oss vår rättfärdiga
mänsklighet tillbaka. Själva begreppet synd och rättfärdighet illustreras i dess rätta
språkliga kontext i dagens gammaltestamentliga text. Det finns bara ett mått som är
rättfärdigt: det mått som mäter rätt. Varje avvikelse är ett orättfärdigt mått – ett syndigt mått. För oss människor är det måttet Jesus själv och varje litet avsteg är
synd. Jesus har förvaltat löftet och lagen som överstepräst genom att vara ett
perfekt offer till försoning i vårt ställe. Det är ett verk som räddar med samma kraft
och omfattning som den förste Adams svek gav oss döden. Som Adam var den
förste i ett dödens släkte är den andre Adam den första i ett odödlighetens släkte
när han ger oss del av sin mänsklighet. Den återställer vår mänsklighet och det är
vad vi kallar rättfärdiggörelse. När vi bekänner oss som fattiga syndiga människor
bekänner vi samtidigt vår förnedring genom synden och vår mänskliga Gudslikhet
genom syndernas förlåtelse. Samtidigt syndare och rättfärdig människa. Den är
möjlig eftersom vi genom dopet delar Jesu mänskliga natur. Paulus skriver: Ni har
iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och
helighet.” Den skapelsen är ett verk av anden och ordet och därför ska vi för det
tredje och sista stanna upp inför att
Genom troget bevarande av ordet och sakramenten är vi kungar, präster och
profeter i Jesu rike
Den som döpts och förvaltar sitt dop troget – alltså i tro – den ska inte dö men
vinna evigt liv. Betyder det att vi är klara nu? Är vi heliga och goda förvaltare? Ja
inför Gud – coram Deo – är vi helig och rättfärdiga. Vi är medkungar i nådens,
maktens och härlighetens riken. Därför skriver Petrus: Men ni är ett utvalt släkte, ett
konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget fol, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar.
Men inför människor – coram hominibus – har vi en rättfärdighet att vinna med
troget förvaltarskap. Det sker i maktens rike. Där vi skickas som tjänare till våra
medmänniskor. Hur ska vi göra det? Dagens evangelietext verkar ställa en skarp
skiljelinje mellan att förvalta Guds nåd och förvalta världens goda. Men det är en
felaktig läsning. Är vi kungar över det skapade då tjänar allt skapat oss. Mammon
har ingen makt över oss. Vi kan synda varje dag men vi tjänar ändå Herren. Vi kan,
men vi vill inte. Nej, av tacksamhet vill vi tjäna vår medkonung Jesus genom att
vara god medmänniskor och tjäna våra medmänniskor med glädje. Allt som
Mammon fått människor att missbruka kan vi använda i den tjänsten så länge vi
håller oss till Ordets vägledning och sakramentens bruk. Då är vi trogna förvaltare
till Guds mäktiga nåd.
I nådens rike är de härliga gärningarna vi ska förkunna Ordet och sakramenten som
han har lagt i kyrkans händer att förvalta. Vi har alla del i kyrkans löften och Jesu
prästerskap. Varje sakrament är ett Guds ord och löfte som möter ett element:
vatten, vin och bröd. Fastän vi inte kan se det med vårt förnuft vet vi att det har en
mäktig verkan. Vi ser det i våra egna liv. Men ordets kraft att övertyga är också ett
Andens verk. Tänk på fariséerna och deras efterkommande som läst om Herren
lidande tjänare i Jesaja 53 kapitel utan att känna igen honom i Jesus. Miljontals timmar av bibelstudier där man ingenting förstått! Dock samtidigt med omedelbar kraft övertygar Anden i Ordet oss om att hela Skriften talar om Kristus. Det är ett profetiskt ämbete som anden skänker oss med varje skrivet bibelord. Därtill verkar Ordet och anden med oss i nattvarden och dopet och övertygar oss om dess kraft genom att skänka oss tröst och frid och intyga: Kristus har gjort dig till sin. Genom att själv vara en trogen förvaltare av den sanna mänskligheten och genom att förvalta den genom att ge oss av den i ordet och sakramenten så att vi inte ska vara världens slavar utan medkungar, medpräster och medprofeter med Kristus som förkunnar hans härliga verk i kärlek. Därför är det sant som vi satt ill ämne för dagens predikan att: En trogen förvaltare av Guds nåd är kung, präst och profet i Jesu riken eftersom han fått sin mänsklighet återställd genom att ikläda dig den nya människan av den nya Adams släkt. En ny människa som är skapad till likhet med Gud, i kärlek, sann rättfärdighet och helighet. Må den kärleken sprida sig från nådens till maktens rike genom den tro som är verksam i kärlek. Amen!
Låt oss be:
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som genom sitt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans helige Ande må stadfästa Ordet i våra hjärtan,
så att vi inte blir glömska hörare,
utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden,
och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.

Ingångspsalm: 291
Lovpsalm: 697:6
Psaltarpsalm 656
Gradualpsalm: 595
Psalm före predikan: 243
Psalm efter predikan: 364:6-9
Offertoriepsalm 387
Slutpsalm: 555

                                       Förberedelse inför Herrens Heliga Nattvard


                      Efter gudstjänsten finns det mycket att prata med varandra om

                                  Barn har alltid en given plats gustjänst och kyrka

                                          Gemenskap vid kaffebordet