I denna predikan har jag stannat inför begreppet väg. Hos profeten Jesaja 35:8 läser vi: Där skall gå en banad väg, den skall kallas den heliga vägen. Ingen oren får beträda den. Profeten beskriver i profetian, hur det skall bli: Öknen och ödemarken skall jubla, det förtorkade landet glädjas och som en äng med liljor skall öknen blomma, den skall glädjas och fröjda sig. Libanons glans skall skänkas den, Karmels och Sharons härlighet, och folket får skåda Herrens glans, vår Guds härlighet. … Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken. … Där finns inga lejon, där kommer inga rovdjur. Men de återlösta vandrar där, de som Herren friköpt vänder åter. De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr.

Är detta en profetia om den kommande Messias´ rike? Är det en profetia, som skall gå i uppfyllelse genom Kristi kyrka? Var ser vi något av dess fullbordan? Var är den heliga vägen, där ingen oren får gå? Var är med ett ord: Paradiset, som skulle komma åter med helighet, oskuld och salighet?

Har profeten misstagit sig? Nej förvisso icke! Men det var bara början, när Herren Jesus dog på korset. Han hade dött för världens synder, men världen var trots det ej vunnen för Hans rike. Emellertid var livets frö utsått, men dess blomma hade inte slagit ut. Mänskligheten skulle bli lik Honom. Vi ber fortfarande: tillkomme Ditt rike! I Kyrkan verkar Herren genom släktleden hän mot fullkomningen. Här finns mycken synd och olydnad, och vi behöver lära oss om detta att vandra på den smala vägen. Det är inte lätt. Jesus har förklarat lagen. Hur? Månne Han gjort dess fordringar milda och lätta? Nej, Han talar om en rättfärdighet, som kräver allt, Han talar om kärlek utan gräns, Han sade: Var fullkomliga!

Jesus talar i dagens text om den trånga porten och den smala vägen. Här kommer vi in på mystiken. Jesus säger, att det är få, som finner den. Svårigheten är alltså inte att försöka klämma sig igenom porten. Svårigheten är att finna den. Människorna skockar sig kring Jesus, ser Hans underverk och hör Hans ord, men de fattar ingenting. De fattar inte, att de är nära Guds rike. Fattar vi det? Tar vi verkligen till oss Jesu ord? Förstår vi: Jag är vägen, sanningen och livet [Jh 14:16]? Orden som också kan översättas: Jag är vägen till det sanna livet eller Jag är den sanna vägen till livet. Vägen till det eviga livet går genom Jesus och med Jesus. Avgörelsen är att upptäcka det ohållbara i den egna situationen och lyssna till Jesu frälsningserbjudande. Det är att finna den trånga porten, vilket betyder, att man erkänner sitt tidigare liv vara meningslöst. Det är därför, som det är så svårt.

Jag antar, att många av er har hört talas om boken: De apostoliska fäderna, som innehåller skrifter från de två första århundradena. Där finns en bok med namnet Didaché – De tolv apostlarnas lära, med underrubriken: Herrens lära till hedningarna genom de tolv apostlarna. Den är skriven något före år 100, en del menar redan på 70-talet e. Kr. Denna säger redan i första kapitlet, att det finns två vägar: den ena är livets och den andra är dödens, men det är en stor skillnad mellan de båda. Livets väg innefattar det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln. Så fortsättes med bibelord om bön för förföljarna, kärlek mot dem, som hatar dig, ge åt den, som ber.

Efter detta kommer i andra kapitlet från de tio budorden med tillägg: Du skall icke öva trolldom, du skall icke blanda gift, du skall inte vara långsint. Andra förmaningar: Mitt barn, den som talar Guds ord till dig, skall du komma ihåg natt och dag och ära honom som Herren. … Du skall icke övergiva Herrens bud utan bevara, vad du mottagit utan att lägga till eller draga ifrån. En uppmaning som bland andra Svenska kyrkan skulle ta till sig. Vidare: I församlingen skall du bekänna dina synder, och du skall icke gå till bön med ett dåligt samvete.

                 Kapitel fyra talar då om Dödens väg: Först av allt är den ond och full av förbannelse. Så tar man upp dödssynderna, vissa brott mot Tio Guds bud, vidare: svek, skamligt tal, övermod och skryt. Där går de godas förföljare, de som älska fåfänglighet, de hämndlystna, de som inte förbarmar sig över den, som behöver hjälp, de som inte känner Den, som har skapat dem.

Slutkapitlet, det sextonde, kommer med förmaningar till den, som vandrar på Livets väg. Vi känner igen det från Skriften: Vaken över edra liv. Låten icke edra lampor utsläckas och edra länder lösas, utan varen redo, ty I veten icke den stund, då vår Herre kommer. Kommen ofta tillsammans för att forska efter det, som rör edra själar; ty hela eder tros tid hjälper eder till intet, om I icke stån fullkomnade i den yttersta tiden. Ty i de yttersta tiderna skola de falska profeterna och fördärvarna ökas, och fåren skola förvandlas till ulvar och kärleken till hat.

                 Så har vi här fått en tvåtusenårig syn på den smala vägen, helgelsens väg. Vi har på nytt påmints om vad som gäller den kristnes liv.

John Bunyan har i boken Kristens resa och sedan i efterföljaren Kristinnas resa beskrivit den kristnes farofyllda väg till himmelen. Intressant är att läsa om medvandrarna, som ju också är en del av oss själva: Evangelist följer honom och hjälper honom, när han förvillats av t.ex. Världsligt vis. Kristen kommer från staden Fördärv och får vidare hjälp av God vilje och Uttolkaren. Beskrivningen av människan hjärta är lysande. Kristen visas till ett rum, som ser ut att aldrig varit sopat. Så kommer en tjänare och börjar sopa. Resultatet blir att dammet virvlar omkring, så att Kristen nästan kvävs. Inte försvinner dammet heller. Så kommer en ung kvinna med vatten och stänker ned rummet och det kan lätt rengöras. Uttolkaren förklarar: Mannen som sopade är Lagen, och han kan icke göra hjärtat rent. Kvinnan är Evangelium, som sopar rent med kraft.

Så talas det om Hugsvalaren, berget Svårighet, Misströstan, Misströstans träsk. Fåfänglighetens stad, Munkristen, Hoppfull och Okunnig. Detta är vad en kristen möter i sig själv eller i sin omgivning, som påverkar henne. Alltså måste vi vara vaksamma, när vi vandrar på den smala vägen.

Jag funderade här även på Himlaspelet. Det är emellertid så länge sedan jag såg filmen, att jag inte minns så mycket av innehållet, och inte hittade jag något på nätet heller. Bara att Mats Ersson skulle gifta sig med sin älskade Marit till våren. Men pesten kommer till trakten, och Marit döms till döden, anklagad för häxeri. Mats förstår inte, hur Gud kunde låta det hända, och bestämmer sig för att vandra upp till himmelen för att fråga Gud själv.

Det här med vandring och synen på livet som en vandring tycks vara allmänmänskligt. I Kina har en religiös rörelse fått sitt namn efter ordet för väg: Tao, taoismen.

Så lär vi oss idag, att vi har en väg att vandra: Den smala vägen. I Skriften talas redan i GT om de två vägarna: Ps. 1: 1Lycklig den, som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg… 6Herren är med på de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till intet. Om felaktig vandring talas i Jes. 53:6Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, Vi har en bön i Ps. 86:11Visa mig, Herre, Din väg, så att jag kan vandra i Din sanning. Lär mig att helhjärtat vörda Ditt namn.

Amen.

 

Bön efter predikan:

                 Vi tackar Dig, himmelske Fader, av allt hjärta, att Du har givit oss Ditt rena och klara Ord och intill denna dag hållit det vid makt.   Vi beder Dig: Upplys våra hjärtan och samveten med Din Helige Ande, så att vi icke bedrager oss själva och andra. Bryt ner lögnens välde, och giv oss den tro, som bygger på den fasta grunden, Jesus Kristus. Sänd rättskaffens lärare, som i Helig Ande förkunnar Dina bud och Din nåd, på det att Din Kyrka ledes på den väg, som förer till livet. Genom Jesus Kristus, Din Son, vår Herre. Amen.

 

Pålysningar:

                 På onsdag Öppen kyrka kl. 18 – 20. Nästa söndag har vi en gästpredikant här: fader Andreas Karlgren. Kollekten idag tillfaller vår koinonias diakonikonto.

 

Välönskan över församlingen:

                 Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen.

 

Psalmer: 488:-         Ljus av ljus, o morgonstjärna, Kristus, sanna ljus och dag

576:-              Hjälp mig, Jesu, troget vandra På den väg Du anbefallt

617: 1      Vi är ett folk på vandring, När vägen blir tröttsam och lång, Vi söker en äng och en källa

617:2 – 3  Vi är ett folk på vandring. I oro bekymmer och nöd… vi samlas kring vin och bröd.

303:-       Det finns en väg till himmelen, En väg till Guds Jerusalem, Den vägen är den helga tron

På Jesus Krist, Guds egen Son.  

                                    Inbjudan till Herrens Heliga Nattvard

                              Vid kaffebordet efter gudstjänsten

Psalm 303  orgelstycke