7:e sön i påsktiden

Skriftermål

 Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kommer till oss i sin Heliga Nattvard, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi firar idag 7:e söndagen i Påsktiden ”Exaudi” – Hör, o Herre! efter dagens gamla introitus från Ps 27: 7 – 9 Hör, Herre, när jag ropar, visa mig nåd och svara mig. ”Sök Herren”, manar mitt hjärta. Dig, o Herre söker jag. Dölj inte Ditt ansikte för mig, visa inte bort Din tjänare i vrede, Du som varit min hjälpare. Stöt inte bort mig, överge mig inte, min Gud, Du som räddar mig.

Denna dag har prägel av stillhet och väntan på Anden. Niodagarsperioden från fredagen efter Himmelsfärdsdagen till Pingst har en unik prägel i kyrkoåret, vilket jag tidigare talat om. Det är en novena – en tid av stillhet och beredelse.

I anledning härav, låt oss först i detta skriftermål bekänna, att vi glömmer bort stillheten inför Gud. Vi behöver stunder av tillbedjan. När jag skulle försöka förklara detta ord för konfirmanderna, sade jag, att det kan liknas vid stum beundran.

Vidare skall vi nu, innan Pingstens högtid, bekänna, att vi tänker så lite på Andens speciella gåvor: tungomålstalande, profeterande och helbrägdagörelse. Alla får inte del av dessa gåvor, och det betyder inte, att det är fel på vår tro. Emellertid måste vi utbedja oss av Anden, att Han sänder dessa gåvor till Sin församling.

Låt oss slutligen i detta skriftermål tacka vår himmelske Fader för att det är så, som den helige Paulus skriver i en av dagens texter från Rom. 8 Ty jag är viss om att varken änglar eller andemakter, varken något som finns, eller något som kommer, varken krafter i höjden, eller krafter i djupet, eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

              JaHerren är i sitt heliga tempel, hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som hava en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder sig till deras bön. Låtom oss därför trösteligen gå fram till hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande: …

Erik läser GT
Kersin läser episteln

 

 

 

 

 

Predikan     (text: Joh. 16: 12 – 15)

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus!

Amen.

Denna påsktidens sista söndag pekar fram emot Pingsten och den Helige Andes utgjutande. Texterna behandlar löftena om den Heliga Ande. Jesu tal inför lärjungarna om bortgång var en svår prövning för dem. Det uppfyllde dem med bedrövelse, gjorde dem förvirrade och ängsliga. Lärjungarna kunde ännu inte fatta kärnan i Guds rikes hemlighet. Genom Jesu undervisning var grunden likväl lagd till en ny kommande förståelse under Andens ledning. Jesus lovar ju dem och oss i dagens text: Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när Han kommer, Sanningens Ande, skall Han vägleda er med hela sanningen. Vi kan här förstå den uppenbarelsen, att Jesus måste gå bort, innan Anden kan komma, och att först när Hjälparen kommer, kan Kyrkan vinna den fulla insikten i Sanningen och utföra sin uppgift gentemot världen.    Efter Påsk och Pingst vaknade allt det till liv, som Jesus hade sått i deras hjärtan. Och efterhand öppnade sig för deras blick hela frälsningsmysteriets värld med dess bakgrund i Skriften och medelpunkt i skeendet på Golgata och vad som följde.

Ordets framträdande i kött, i människan Jesus från Nasaret, är den grundläggande uppenbarelsen i världen. Men den hade sin begränsning i den historiska, geografiska och individuella bundenheten. Jesu lärjungar kunde i sin historiska situation inte komma utöver den judiska messianismens gränser i sin tro och tanke. Först när Jesus genom döden i synlig måtto lämnade dem och såsom den Förhärligade återupptog förbindelsen med dem, kunde Hans person och Hans ord framträda i sin evighetsart och förhållandet till Honom bli grenarnas till vinstocken.

Hjälparens ankomst var nödvändig för fortsättningen. Den Heliga Ande skall leda fram till hela sanningen. S:t Johannes visar i sitt evangelium urkristendomens linje, då han gör hela kyrkans liv och gärning beroende av Anden, sanningens (gudsverklighetens) Ande. Fast rotad i ett förflutet, historiskt skeende behöver Kyrkan genom tiderna Guds hjälp till att rätt tolka och aktualisera det förflutna i dagens och tidens läge. Det är Anden, som härvid är den oumbärlige Hjälparen. Hans uppgift är att förhärliga Jesus. Han skall inte tala av Sig själv …Han skall förhärliga Mig, ty av Mig skall Han ta emot det, Han låter er veta.

Det som Jesus talade som judarnas Messias, det skall och kan Anden göra till ett levande ord i församlingen. Den historiska Jesusgestalten skall Han genomlysa, den sammanfaller med den Uppståndne och Förhärligade, som församlingen tillbeder och förenas med i sakramenten. Därvid är Anden strängt bunden vid Faderns frälsningsvilja. Han skall inte tala av sig själv. Hans verksamhet står helt och hållet i Kristusuppenbarelsens tjänst. Någon Andeuppenbarelse vid sidan om Jesus är otänkbar.

I Jesu löfte och undervisning om Hjälparen ingår, som något av det viktigaste, Andens betydelse för Kyrkans uppgift gentemot världen. Genom Jesus ställs världen på ett avgörande sätt under en anklagelse, som förs vidare av Anden. Kyrkan kan inte förkunna denna anklagelse utan den Heliga Andes hjälp. Den helige Paulus skriver i Rom 1: 18Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor, som håller sanningen fången i orättfärdighet. Det är Anden, som ger Kyrkans botsord makt, så att världen genom dem blir medveten om sin belägenhet. När Han kommer, skall Han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: De tror inte på Mig. Rättfärdighet: Jag går till Fadern och ni ser Mig inte längre. Dom: Denna världens härskare är dömd. Här framskymtar den åskådning, som går genom hela Johannesevangeliet: Tanken på den process Gud för med Sitt folk, Israel, och med hela den otrogna mänskligheten. Hos S:t Johannes får den sin eskatologiska tillspetsning: Genom Sonen ställs världen alltså definitivt under anklagelsen. Bakom världens otro står Satan, och hans välde är nu dömt till undergång i Jesu död, under det att Denne genom Sin bortgång till Fadern står som den Rättfärdige, Segraren. Jesu seger – Satans detronisering – det är Kyrkans budskap till världen. I det aktualiseras frågan om tro – otro, och den som icke tror, han är redan dömd. Att detta oerhörda, otroliga budskap kan hävda sig i världen, öppna världens ögon, är ett under, som allenast Anden kan åstadkomma. Starkare kan Andens oumbärlighet för Kyrkan icke formuleras. Utan Honom stode hon maktlös med sin botspredikan, som skär in till det ondas kärna, otron. I bestraffningen av synder och laster kan Kyrkan i stor utsträckning finna gehör i förbund med den humana etiken. Men då det gäller synden: de tror inte på mig, kan hon inte få övertygelse eller frimodighet i förkunnelsen annat än som lydigt redskap för Sanningens Ande.

Blott med den Helige Andes hjälp kan Kristi vittnen gripa samvetena så, att de inser, att människornas grundskada och grundskuld är otron. Endast Hjälparen kan överbevisa om att Jesu förbrytardöd på korset, Hans försvinnande från den synliga verkligheten, är beviset på att Han har rätt och världen orätt. Endast genom Anden kan en levande överbevisning komma till stånd om att otrons upphov, denna världens furste, är dömd och detroniserad genom Jesu död, och att den, som förblir i otron, är dömd med honom.

Dagens budskap är både trösterikt och ytterst allvarligt. Anden kan ge oss trons gåva. Gör vi något för att föra ut budskapet och anklagelsen?

Vi kan här dra ett par uppenbart viktiga slutsatser för oss, som nu lever i världen:

Ett: Vi skall vittna för den. Matt. 10:27f

Vad Jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad Jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken.
Var inte rädda för dem, som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom, som kan förgöra både själ och kropp i helvetet.Ett – Vi skall vittna med vittnesbörd.              Så fort tillfälle ges, skall vi tala om Guds kärlek till oss människor. Vi skall berätta, hur vår tro har hjälpt oss. Har Du svårt att tala om dessa ting, skriv i stället. Bekymra Dig om Dina vänners eviga väl.När vi ser angrepp på kyrka och tro, låt oss inte sitta overksamma utan skriva insändare i massor. Vi kristna får inte vara undfallande eller försagda.Två – Vi skall vittna med kärleksgärningar.

              De kristna är världens enda Bibel, har någon sagt, vilket ni redan vet. Många ger akt på de kristna och kan i sällsynta fall få en förnimmelse av Gud. Besök och hjälp gamla, ensamma och sjuka.

Många ger akt på de kristna. Det betyder en sak till: Vi måste försöka leva, som vi lär. De kristnas felsteg uppmärksammas genast. Betänk detta.

Tre – Vi skall vittna med förbön.

              Vittna med förbön. Det låter lite underligt. Kan man vittna med förbön? Ja, på två sätt skulle man kunna säga. Genom att säga till en icketroende: ”Jag ber för dig, att också du skall få trons dyrbara gåva.” Redan detta är ett vittnande. Vidare: Bönens makt är stor. Det är tryggt att kunna lägga andra människor under Guds beskydd genom förbön. Här får vi icke förtröttas.

Två: Vi lär oss vidare, att vi som kristna, med den Heliga Andes upplysning, står i ett nytt sammanhang. Vi läser i Hebr. 12: 22Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, 23en festförsamling av alla förstfödda, som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga, som har fullkomnats 24och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.

Här beskriver Guds ord den underbara förändring, som försiggår med en människa, då hon blir medlem av den kristna församlingen genom tron. Hon blir uttagen ur ett sammanhang, där orättfärdighet och död är härskande makter. Hon blir insatt i ett nytt sammanhang, där det eviga livet börjar här och nu. Detta är viktigt att betrakta. Vi har på ett sätt redan kommit till det himmelska Jerusalem. Vi är medborgare i en andlig värld, som är uppfylld av andliga tillgångar och himmelska skatter. Vi har en beredd plats i en värld, där hela livet är högtid. Detta är ett faktum att ofta tänka på och tacka Gud för. Då kan vår andes gemenskap med den saliga världen bli starkare, vår tacksamhet till Gud förvandlas till jubel.

Amen.

Bön efter predikan:

O Herre Gud, himmelske Fader. Vi tackar Dig, att Du har kallat oss att bära vittnesbörd om Din Son, vår Herre Jesus Kristus, och beder Dig: Styrk oss, att vi icke kommer på fall, då världen för Ditt namns skull står oss emot. Gör våra hjärtan brinnande av längtan efter Din Helige Ande, som uppehåller i oss ett oförskräckt mod, så att vi icke låter nedslå oss av kors och motgång. Behåll oss fasta i tron intill änden, att vi alltid varder funna bland dem, som bekänner Din Son, Jesus Kristus, och genom Honom varder evigt saliga.Amen.

 

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller vår koinonias kassa, till hyreskostnader och andra utgifter, som vi har. På onsdag den 4:de juni kl. 1830 firas här rekviemmässa ledd av biskop Göran över Viola Pettersson. Nästa söndag, Pingstdagen predikar biskop Göran. På måndagen den 9 juni firar vi Annandag Pingst kl 18.30 med predikan av undertecknad.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod, har fört fårens

store Herde, vår Herre Jesus, upp från de döda, Han styrke Er i allt gott, så

att Ni kan göra Hans vilja! Amen.

Trosbekännelsen

 

Psalmer:      32: 8 – 9  Jag till Min Far i himlen går och lämnar detta livet,

363:-        Ande ifrån ovan, kom med elden, gåvan till en kylig värld!

362: 1 – 2  O Helge Ande, Dig vi ber Att Du oss tro och visshet ger och hos oss förbliver

362: 3 – 4  O kärlekseld, i hjärtat brinn, Allt hat, all ljumhet övervinn

159: 5 – 6  Och som Du for Du komma skall, O Jesu, hit tillbaka.