6:e sön efter Trefaldighet

Skriftermål

Oremus: Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi firade den Heliga Birgitta i onsdags. Jag tänkte, att vi skulle ha en av de uppenbarelser, som hon fick, där Jesus förmanar henne, till biktspegel i dagens skriftermål: Dina ögon var nyfikna till att se det vällustiga, dina öron var lystna efter ditt eget beröm och lättfärdiga ting, din mun var redo till förtal och fåfängt prat, din buk var alltid full av läckerheter, och du vägrade aldrig vad den önskade. Du prydde din kropp övermåttan med kläder… Utanför stod Mina vänner i ömkligt skick, hungrande och nakna; de ropade, men du hörde dem ej, de ville komma in, men du blev vred, du förebrådde dem deras elände och begabbade dem… För din skörlevnad vore du värd, att alla dina lemmar lossnade i sina leder, att köttet förtärdes av röta… För ditt förakt för de fattiga och för Mina vänner, och för din vinningslystnad vore du värd att ansättas av så svår hunger, att du gärna skulle äta dina egna lemmar. Den Heliga Birgitta skriver själv, att syndens straff utmålas i hemska bilder i hennes uppenbarelser, för att vi skall förstå syndens farlighet.

Ja, Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

 

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

              Gudstjänstfirande församling!

Så fortsätter vi att betrakta det kristna livets utveckling efter söndagarnas texter och temata. Denna dag hade tidigare överskriften: Kärlekens lag och nu: Efterföljelse. Den GT-liga texten talar om praktiskt utövande av Kärlekens lag: Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land. Episteltexten talar om ”kristnas inbördes umgängelse”, som man sade förr. Ack ja, om det vore så bland de kristna: Kärlek, enighet, ödmjukhet, omtanke och ingen självhävdelse!

Uppmaningen blir, att vi skall följa Jesus efter i kärlek. Vi kan då konstatera, att det finns två vägar att följa Jesus efter in i himlen. Den första kan vi kalla Lydnadens väg. Den vägen är människan villig att pröva. Den synes vid första anblicken inte så svår att vandra. Det är ju bara att leva efter Guds bud och stadgar, att efter bästa förmåga försöka vara en god människa! Men efter att ha vandrat på den vägen en bit, upptäcker man snart, att den inte var så lätt att vandra. Guds bud kan synas vara lätta, men Gud fordrar allt. Herren Jesus säger i Matt. 5:48Var fullkomliga, så som er Fader i himlen är fullkomlig. Det, som från början syntes lätt, blir ett tvång, som blir än svårare att uthärda. Människan märker också, att hon inte kan följa alla Guds bud i alla sammanhang. Hon förbryter sig tätt som oftast av svaghet, av förbiseende eller av egen vilja. Jakob säger i sitt brev 2:10: Den, som håller hela lagen men överträder ett enda bud, har brutit mot dem alla. Här gripes många av misströstan och överger vandringen mot himlen. Man finner, att ingen kan helt följa Guds bud, ingen kan genom egna förtjänster eller egen förträfflighet komma in i Guds rike. Denna väg, Lydnadens väg, ger inte heller tillfälle för människan att lämna ifrån sig den yttersta skärven: Hjärtat. Ty den vilar helt på den principen: Jag presterar allt detta goda, för att Du skall ge mig en plats i himmelen. Nej, den vägen kan vi inte vandra, om vi vill komma in i Himmelriket. Det förmår vi icke.

Vi måste vandra Förlåtelsens och kärlekens väg. Den vägen synes av många svår att vandra, ty på den vägen måste man ödmjuka sig. Kanske är det därföre, som så få vill gå på den. Man känner sig för stolt och vill inte böja sig för en annans vilja. Då försöker man gå på Lydnadens väg och säger: Jag gör så gott jag kan. Men se, det räcker inte. Antingen fastnar man i den uppfattningen eller, om människan där inte helt förtvivlar och förlorar sin tro, drives man till den smala vägen: Kärlekens väg. Kommer man bara underfund om den vägen, visar den sig vara den underbaraste av alla vägar. Den Helige Paulus säger härom, 1917 års översättning: Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg. Nu: Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra. Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.

Vidare, vad kan vara underbarare än att veta, att man är på rätt väg mot Himmelen. Vad kan vara underbarare än att veta, att vi har en kärleksfull och förlåtande Fader, som vill hjälpa, stödja och trösta. Nu är inte heller denna väg utan krav. Men kraven är inte tvång, inte för att jag måste prestera något för att vinna frälsning, utan kraven springer fram ur ett kärleksfyllt hjärta, ett hjärta som givit sig åt Herren Jesus och vill följa Hans vilja. Det hjärtat är också fyllt av tacksamhet över frälsningen i Jesu blod.

Den Helige Paulus skriver vidare i Rom. 13:10Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet. Kärlekens väg är inte lätt den heller för den, som gått en bit därpå.  Där finns andra faror. Den Helige Petrus skriver i sitt första brevs 5:te kapitel: 8Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Han söker på allt sätt få oss från den smala vägen. Han kommer med smicker: Du, som är så god, du måste i alla fall få en plats i himmelen. Inte behöver du anstränga dig så. Om du skulle vara försumlig någon gång, vad gör väl det. Tänk lite mer på dig själv i stället och roa dig, medan du kan! Han kommer med hotelser: Du, som är så syndig, du kan aldrig räkna med att få komma in i himmelen. Strunta du i det här med Gud och kyrka. Så får han vårt hjärta att bli förhärdat mot Gud. Han försöker också få oss att förlora tron på en god Gud. Mot alla Själafiendens angrepp måste vi med bibelord och bön stå emot med all kraft, ty han slutar aldrig med sina anfall mot oss.

En annan svårighet är de stora krav, som kärleken ställer på oss. Herren Jesus har visat oss, att kärleken måste vara fullkomlig. Det räcker inte med den kärlek, som bara hindrar oss från att slå till mot nästan. Det räcker inte med att tygla sin tunga så, att den inte löper fritt i smädelser och elakt tal. Nej, den kristna kärleken måste vara fullkomlig, så att vi även kan ta första steget till försoning mot de människor, som har gjort oss illa.

Att följa Jesus betyder inte bara att gå på kärlekens väg mot större helgelse. Det betyder att bli hemlös på jorden. Rävarna har lyor osv. är förmodligen ett ordstäv, som Jesus använder sig av. Men det är ett gripande uttryck för Jesu egen känsla av hemlöshet. Sedan är det paradoxalt att en människa, som är skapad till att råda över jorden, har det sämre än djuren. Ännu mera att det är Människosonen, Han som är mänsklighetens representant och den andre Adam. Vi läser i ! Kor. 15: 45Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. 46Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. 47Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. 48Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. 49Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.

Orden om hemlösheten sägs som en varning till en ivrig efterföljare. Det är inte alltid så lätt att vara en Jesu lärjunge. Men det finns en betydelse till i  dessa ord att betänka, när man vill bli Jesu efterföljare: Vi skall ha vårt sinne vänt till det som ovan är. Vi blir också på ett sätt hemlösa i världen, dock inte på samma sätt som Herren Jesus.

Så följer de hårda orden till de två, som vill följa Jesus. Mannen ville dock bara uppfylla en helig plikt. Man fick t.o.m. avbryta studerandet av Lagen i dylika fall. Elisha fick efter profetkallelsen ta avsked avsina föräldrar. Vi läser häromi 1 Kon. 19:19 b ff: När han fann Elisha, Shafats son, var denne ute och plöjde. Tolv par oxar hade han framför sig, det tolfte körde han själv. Elia gick fram och kastade sin mantel över honom. 20Då lämnade Elisha oxarna och sprang efter Elia och bad honom: ”Låt mig först gå och kyssa min far och mor till avsked, sedan skall jag följa dig.” Elia svarade: ”Gå tillbaka”… 21Elisha gick tillbaka… Sedan bröt han upp och följde Elia…

Men det är skillnad med Gudsriket. Dess krav är totalt. Ingen tvekan får förekomma. I denna hårdhet uppenbaras dock frälsarviljan, som vill rycka upp människan ur hennes tvekan eller likgiltighet. Kärlek men ingen sentimentalitet, säger prof. Fridrichsen. De döda är ett profetiskt domsord till alla dem, som är helt upptagna med det jordiska. Låt de döda begrava sina döda. Vidare att se framåt är viktigt för den som plöjer, annars blir det inga raka fåror. Att se sig tillbaka, när man kämpar för Guds rike är inte godtagbart. Det är å Gudsrikets vägnar Jesus talar hårda ord. Gäller det Honom Själv är Han mild och saktmodig. Det visar oss första delen av texten. Med andra är det omvänt. Vi ser det av ”Tordönsmännens” förslag i GT-lig stil.

Efterföljelse. Ja, det finns massor skrivet om den kristna etiken. Både den GT-liga och Epistel-texten handlar härom. Vi skall ta hand om de fattiga, de behövande. Vi sjunger i en psalm (98:3):

En bägare med vatten, given

För kärleks skull, till Guds behag,

Den gåvan blir i himlen skriven,

Den lönar Gud på domedag.

Vad här du gav i smått och stort,

Det har mot Herren själv du gjort.

Ondskan i världen har i alla tider varit ett problem. Så säger mången, att Gud inte kan finnas, eftersom så mycket ont finnes i världen. Men då har man väl glömt Själafiendens verk, huru han står Guds goda vilja emot. Den Helige Johannes skriver i Uppenbarelseboken 12:12 b: Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet, att hans tid är kort.” Helt visst har man även glömt, att mycken ondska beror på människan själv. Gud ville inte ha marionetter. Därför gav Han oss fri vilja. Ofta väljer människan det onda, då hon har så lätt för att falla. Vi kan bara fundera på hur världen skulle se ut, om alla försökte leva efter Guds vilja.

I en värld där sorger, nöd och smärta bo,

Och där tvivlen härjat månget hjärtas tro,

O, försök att sprida kärlek på din stig,

Ty för solsken gärna hjärtan öppna sig.

 

Blott en liten handling, blott ett vänligt ord

Sått i tro och kärlek finner fruktbar jord.

Offra Dig för andra Herren Jesu lik,

Därigenom blir du lycklig själv och rik.

 

Och om själv du kommer uti sorg och nöd,

Skall ditt säde giva tröstens himlabröd.

Du skall säll få skörda, vad du sått i tro.

Herren själv skall giva styrka, fröjd och ro

 

Sprid Guds kärleks solsken, var du än går fram!

Hämta kraft vid korset av Guds helga Lamm. 

Amen.

Bön efter predikan:

                  Allmäktige, evige Gud, Du som genom Din Helige Ande helgar och regerar Din kristenhet på jorden. Vi beder Dig: Förläna i nåd, att vi, som på mångahanda sätt bryter mot Dig och våra medmänniskor, söke och give varandra förlåtelse, på det att vi må kunna gå fram till Ditt altare och bekänna vår synd och mottaga Din förlåtelse och så göras dugliga att tjäna Dig i anda och sanning. Amen. 

Pålysningar: 

                  Kollekten idag tillfaller vår vänförsamling i Kanneljärvi. På onsdag firas här mässa kl. 1900 i samband med Öppen kyrka kl. 18 – 20, ledd av biskop Göran, som aven predikar nästa söndag: Kristi förklarings dag. Jag vill redan nu meddela om ett tillägg i predikoturerna: Vi kommer att ha en onsdag till med Öppen Kyrka den 3 sept, då vi får besök av en kör, som sjunger för oss kl. 1900. 

Välönskan över församlingen:

                  Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, må ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

 

Psalmer:    403: 1 – 2   O Gud, det är en hjärtans tröst Att i Ditt hus få komma

565:-             Gå varsamt, min kristen, ge akt på din gång. Den vägen är smal…

301: 1 – 2    Hur ljuvligt det är att möta På väg till Jerusalem

301: 3 – 4    Det finns inga ord för glädjen, Som Andens gemenskap ger.

95:-              Ditt verk är stort, men jag är svag Och lätt till jorden böjes.

      Mig arme i Din tjänst dock tag, Om så Din kraft upphöjes.