Predikan vid Högmässa för S:t Stefanus Koinonia i S:t Sigfrids kyrka
5 i Fastan (II) enligt 1983 års Evangeliebok, 7 April 2019,
över Jes 43:23-25. Heb 9:11-12, 15. Matt 21:33-43.
Psalmer: 226:1-3. 673. 400. 45. 226:4-6.
Firningsämne: Försonaren
Beredelseord: Ps 43:1, 5b
Predikan:
I Faderns och X Sonens och Den Helige Andes namn:
Vi går mot ljusare och varmare dagar nu.
För drygt 4 månader var här kallt och mörkt.
Många tänkte då på vad de skulle slå in i paket
och vad de själva skulle få i present.
Vid jul firar vi Jesu födelsedag,
men då borde det väl vara Jesus som får presenter och inte vi!
Men det är typiskt för Jesus att tänka på andra.
Han blir glad när vi blir glada.
Han vill att vi ska vara generösa som Han är.
Om 2 veckor firar vi Påsk, vårens stora fest.
Vi tar fram ägg och kycklingar.
Påsktupparna påminner om dalahästar.
Det tar 9 månader för det lilla fostret i mammans mage
att växa klart och bli en färdig bebis.
Ett nytt liv har kommit.
Det är vad Påsken handlar om: Nytt liv.
Räcker det med en Mamma för att det ska bli en unge?
Nej, det behövs en Pappa också.
Alla har en Pappa, även om de inte känner honom.
Han behövs också.
Men nu tänker jag inte främst på våra Jordiska fäder.
Han som har skapat oss allihop.
Han som gör att vi alla är bröder och systrar,
även om det är på långt håll.
Jesus hade både en Pappa och en Mamma.
På mödernet är Jesus människa,
på fädernet är Jesus Gud.
Han bär något av båda.
Jesus, född av Fadern före all tid,
föddes till Jorden genom Maria av en särskild anledning,
med ett särskilt uppdrag:
Han skulle hjälpa människorna att få tillbaka kontakten
med deras himmelska Fader,
med Gud, som de förlorat kontakten med.
Vi kan kalla Jesus vår halvbror.
De som följde Jesus hela vägen
återfick kontakten med deras himmelske Fader.
De fick nytt liv, ny glädje, ny kraft.
Den femte Söndagen i Fastan
har också ett latinskt namn:
”Judica”, hämtat från Psaltaren 43:1,
som betyder ”Skaffa mig rätt”.
Det fick också bli vårt ingångsord
till Beredelsen idag.
Bibelläsningarna idag är allvarsamma och tänkvärda.
Vi kan behöva en rejäl uppgradering.
Vi behöver veta utgångsläget för gudsfolket,
både i det gamla och i det nya förbundet,
och för läget i vårt eget land.
”Inte har du, Israel, framburit åt Mig
dina brännoffers får,
eller ärat Mig med dina slaktoffer…”
Bokstavligt hade de faktiskt gjort det
men ändå missat det viktigaste:
”Vad skall jag med alla era slaktoffer?
säger Herren.
Jag är mätt på brännofferbaggar
och gödkalvars fett, Jag vill inte ha blodet
från tjurar och lamm och bockar” Jes 1:11).
”Vad skall jag med rökelse från Saba,
finaste kalmus från fjärran land?
Era brännoffer tar Jag inte emot,
era slaktoffer behagar Mig inte” (Jes 6:20).
”Herren sade:
Detta folk nalkades Mig med ord,
deras läppar ärade Mig,
men deras hjärtan var långt ifrån Mig,
deras gudsfruktan var inlärda människobud.
Därför skall Jag än en gång
slå detta folk med förundran
genom förunderliga gärningar.
Då är det slut med de visas vishet,
de förnuftigas förnuft är borta”
fortsätter profeten Jesaja (Jes 29:13-14).
Det händer att fromma kommer till oss
och berättar om förskräckliga oförrätter som drabbat dem,
och ber om hjälp att kunna se var de har felat,
när nu olyckor drabbat dem.
Men denna Världen är i den ondes våld
och orättvisor är tyvärr att förvänta.
Vi kristna färdas inte i en ”gräddfil” under livsresans gång.
Det finns bara en värld för alla.
Men visst har de utsatta också syndat:
de har inte älskat Gud över allting annat,
eller sin nästa som sig själva.
Där har vi alla brustit.
Episteln från Hebreerbrevet
talar om Jesu offer för mänskligheten:
”med sitt eget blod,
inte med blod av bockar och kalvar,
har han en gång för alla trätt in i helgedomen
och vunnit befrielse åt oss för evigt” (Heb 9:12).
Eftersom det är möjligt att utföra korrekta
liturgiska handlingar med ett fortsatt oomvänt sinnelag,
så krävdes det enda fullgoda offret, nämligen Guds Son.
Trons folk stöder den nyuppståndna staten Israel,
av flera anledningar:
Guds löften i det Gamla Testamentet ”för all framtid” ( 1 Mos 13:15).
Antisemitismen även efter Andra Världskriget.
Det eskatologiska skedet för Kristi återkomst.
Men där finns även ett aningslöst svärmiskt fenomen
i några kristna väckelsekretsar att hejja på allt i det gamla förbundet.
Nu finns det planer hos somliga att återinföra
brännoffren i Israel.
Där måste vi be dem att sansa sig,
för de leker med krafter som de inte kan kontrollera.
Att sätta igång brännoffer till försoning
vid sidan av Messias Jesu offer, vore att låtsas som att
Jesus från Nasaret aldrig har funnits,
att Han inte var den Han sade Sig vara
och att Han inte gjorde det Han gjorde,
eller att det inte betydde det Han sade.
En större förolämpning mot Världens Frälsare
kan nog inte tänkas.
Jesu liknelse om Jordägaren, arrendatorerna,
tjänarna och Jordägarens Son, Arvtagaren, som slogs ihjäl,
är inte hämtad från TV-serien Veckans Brott, eller GW:s mord
utan hör hemma i Fastetidens allvarliga begrundan.
Jesu Jordiska mission närmar sig sitt slut.
Förkunnelsen blir tydligare och tyngre.
Jordägaren är förstås Gud Fader.
Arrendatorerna är religionens officiella tjänstemän.
Tjänarna är profeter och fromma.
Jordägarens Son, Arvtagaren är förstås Jesus Själv.
Översteprästerna och de Äldste målar in sig själva
i ett hörn med att tala om att löna ont med ont.
Jesus säger:
”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk
hos vilket det kan bära frukt.”
Det nya breddade förbundet av alla Messiastroende
skymtar och förbereds.
Världens Frälsare är Försonaren
som tar på Sig skulden Själv, åt andra
för det är bara Han som är helt oskyldig.
Det finns ingen återvändo
från det oundvikliga Korset på Golgata.
Korset på svenska flaggan är ett utropstecken
för Sveriges kristna identitet.
Tack, käre Herre Jesus Kristus
att Du älskade oss så mycket
att Du gick den svåra vägen
och gav det yttersta offret
för att vi skulle ha en framtid och ett hopp
i evighetens salighet!
AMEN
Ära vare Fadern och X Sonen och Den Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.
AMEN