5:e sön i Fastan

Predikan i S:t Stefanus Koinonia

5 i Fastan (I) den 18 Mars 2018 (1983 års Evangeliebok)

över 3 Mos 16:15-16.  Heb 7:24-27.  Joh 11:46-57

Firningsämne: Försonaren

Beredelseord:  Ps 43:1, 5b

Psalmer: Svps 1:1-5. 669. 226:1-4. 28. 10. Litanian 700:1

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn:

   Nu smälter isarna och fryser till växelvis. Våren lär dröja.

För 4 månader sedan, i December,

funderade många på vad de skulle slå in i paket

och vad de själva kunde få i present.

Han, vars födelsedag vi gick att fira heter Jeshua, i Sverige Jesus.

Men då borde Jesus fått presenter och inte vi!

Men det är så typiskt för Jesus – Han tänker på andra.

   Han blir glad när vi är glada.

Han vill att vi skall vara hjälpsamma mot varandra.

Om 2 veckor firar vi vårens största fest.

Många småbarnsfamiljer kokar och färgar ägg till den festen.

Men vet alla varför vi särskilt äter ägg till Påsk

och har små prydnader med kycklingar framme?

Jo, ägget påminner oss om det nya livet.

Det tar några veckor till ägget blir en riktig kyckling.

    Det tar 9 månader för det lilla fostret i Mammans mage

att växa klart och bli en färdig bebis.

Nytt liv har kommit.

Det behövs en Pappa också. Alla har en Pappa.

En del tycker inte om sin Pappa

och är inte nyfikna på hur Han är,

ändå kunde de inte finnas om inte Han fanns.

   Men nu tänker jag inte främst på våra Jordiska fäder,

utan på vår Himmelska Fader.

Han som har skapat oss allihop.

Han som gör att vi alla är bröder eller systrar,

även om det är på mycket långt håll.

När Jesus föddes hade många tappat kontakten

med deras Himmelska Fader.

   På mödernet är Jesus människa till hundra procent.

På fädernet är Jesus Gud till hundra procent.

Han är släkt med båda.

Jesus föddes till Jorden av en särskild anledning;

det var någonting Han skulle göra här.

Han skulle hjälpa människorna att få tillbaka kontakten

med deras Himmelska Fader, med Gud, som de förlorat.

De som ville följa med Jesus återfick sin kontakt med Gud.

De fick nytt liv, ny glädje och kraft.

   Andra, som översteprästerna och fariséerna, som vi hörde om

ville gripa Jesus, sätta Honom i fängelse och få Honom avrättad.

   Präster som vill motarbeta Gud har det funnits i alla tider.

Är det inte konstigt?

   Den här historien skulle man helst inte vilja berätta

och ingen helst skulle vilja höra på,

om inte vändningen kom och inte slutet blev lyckligt!

   I evangelieläsningen hos Johannes,

hör  vi hur nätet dras samman omkring Jesus.

Den religiösa eliten har bestämt sig för att Jesus

skall röjas ur vägen. Hans blod skall offras.

De mordiska och hatiska har sina särskild motiv.

Jesus har uppväckt döda, människor vill höra Honom

och alltfler blir troende.

Ve och fasa!

   Ett uppväckt troende folk vet man aldrig vad de hittar på

och det blir svårt att styra dem

Hur går det då med de gamla auktoriteterna?

Här planeras och utförs ett världshistoriskt drama,

till det yttre en komplott med justitiemord.

Men till det inre utspelar sig också ett inre skeende

planerat av Gud Fader Själv, som Jesus frivilligt går in i.

I 3 Mos 16 talas om syndabocken.

Syndabocken själv är oskyldig men skall sona folkets synder.

   ”det är bättre för er att en enda människa dör för folket,

än att hela folket går under” sa översteprästen Kajafas profetiskt.

   Episteln från Heb 7 beskriver Jesus som en överstepräst värd namnet,

den främste för alla tider, därigenom att Han offrade Sig Själv.

   Många, idag, särskilt de unga, värjer sig emot tanken på att offra djur

– och att offra människor låter helt absurt.

Javisst är det sjukt. Ändå har blodet fått flyta överallt omkring oss:

mord, trafikolyckor, vanvård, krig.

Över 1 miljon aborter gör att vi har dragit på oss blodskuld.

Hur skall allt detta kunna försonas?

   Här kommer det oerhörda svaret:

Försoningen har redan skett.

Försoningen har redan skett.

   Jesus försonade allt som skett och det som skulle ske i framtiden

”Det är fullbordat”, sa Jesus på korset där Han dog.

Men, liksom det är med alla gåvor och presenter som överräckes till dig

så måste du också ta emot dem.

   Det man inte tagit emot – har man inte.

Tar man inte emot Jesu gåva med försoning,

så är man oförsonlig och man står kvar med all sin skuld oförlöst,

och man lever sin tid, djupast sett, före Kristus, f.Kr.

   Låt oss leva våra liv efter Kristus, e.Kr.

Vi rör oss här med stora begrepp som vi gör klokast att definiera:

Ursäkt = man tillstår ansvar för en mindre försummelse.

Typ: ”Ursäkta att jag kommer sent, men tåget kom inte.”

”Ursäkta att jag ringer så här tidigt (eller: sent), men…”

Eller, som en skolpojke sa till sin förbluffade lärarinna:

”… jag fastnade med foten i en snödriva.”

Man kan säga ”ursäkta” för en liten förseelse.

Då har man givit ett litet ”förlåt”

Förlåtelse är en allvarligare sak efter en omfattande skada.

Förlåtelse = överseende med en liden oförrätt

Man erkänner sin skuld och ber om överseende/ tillgift.

Den felande gör där en prestigeförlust och den förfördelade

får en moralisk och psykologisk upprättelse

Efter förlåtelse upphör man att driva klander mot någon,

men krav på gottgörelse kan ändå förekomma.

Gottgörelse = ersättning, hel eller delvis, för liden oförrätt,

som syftar till att ställa tillrätta

med mer än bara ord.  Rättsväsendet utmäter faktisk straff

även där ånger skett och förlåtelse givits.

Försoning = (åter-)upprätta vänskapliga förbindelser mellan parterna

i en  överstånden konflikt .

Varför försoning?

Man kan inte skaffa sig ett nytt förflutet, man måste ta tag i det.

”Försoning” enligt SBU (Svenskt Bibliskt Uppslagsverk) förklarar:

”Orenhet och synd är oupplösligt förbunden med tankar på skuld.

I GT  är det skulden som avlyftes genom ett försoningsmedel,

vanligen ett blodigt djuroffer”.

Försoningstanken intog en central plats

i Israels kungliga kult och ideologi.

Vid Yom Kippur, Försoningsdagen,

genomgick kungen ett ställföreträdande lidande,

kulminerat i en symbolisk död, representerad av ett offerdjur.”

Jesus ställde tillrätta genom att som oskyldig genomlida

lagens strängaste straff. Men med detta justitiemord

inträdde Världen i en universell obalans.

Staffets hela idé blev rubbat.

Jesus har därmed ett moraliskt mervärde att förfoga över.

Han erbjuder nu Sin försoning, inför deras  Gud och  Fader,

till alla som vill ha den.

Men, som sagt, alla måste ta emot den, en efter en, för att ha den.

När Han på den första Påskdagen uppstod för de döda,

för snart 2000 år sedan, så inträdde en ny era av universell betydelse.

Det finns anledning att stanna upp och begrunda det evigas betydelse.

”Hellre förekomma än förekommas.”

Det finns all anledning att fira och vara glada i Påsk.

En av Jesu närmaste vänner var den unge Johannes,

som har skrivit dagens evangelieläsning,

han koncentrerade det Bibliska glädjebudskapet

till något vi kallar Lilla Bibeln. Så här står det i Joh 3:16:

   ”Så älskade Gud Världen att Han gav den Sin ende Son,

   för att de som tror på Honom inte skall gå under

   utan ha evigt liv.”                    AMEN

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande,

såsom det var i begynnelsen, nu är, och skall vara,

från evighet till evighet.   Amen.